Invandring och kostnader


I dag blir det svårtuggat men för er som förstår siffror är det, som Gunnar konstaterade, rena självmordstrippen. Påståendet att invandringen är lönsam måste vara svensk politiks fetaste lögn. Det här är den tredje av en serie planerade bloggtexter som ”befriar” den svenska makteliten från det moraliska överläge som den gör anspråk på, trots att den välfärdskris och försörjningsbörda som Sverige dragit på sig, är resultatet av dess politiska inkompetens.

***

När Sveriges riksdag i mitten av 1970-talet bestämde att Sverige i fortsättningen skulle vara ett mångkulturellt land ansågs det inte behövligt med någon ekonomisk utredning av konsekvenserna. Arbetsinvandringen hade alltsedan krigsslutet varit en oavbrutet lönsam affär. I början av 1970-talet bidrog invandrarna med ungefär en procent till BNP. Den bilden förändras när Sverige på grund av en lågkonjunktur stryper arbetsinvandringen. Istället tar den så kallade flyktinginvandringen vid och därmed blir kostnadsbilden en annan. I den mest omfattande studie som gjorts av invandringens kostnader, nationalekonomen Jan Ekbergs från år 2009 (Invandringen och de offentliga finanserna. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi), kan man läsa:

I takt med att invandrarnas sysselsättningsläge försämrades minskade den årliga intäkten för att nå ett noll-läge i mitten/slutet av 1980-talet. Under 1990-talet övergick nettointäkten till en nettokostnad, dvs. en inkomstomfördelning från infödda till invandrare. Vid mitten/slutet av 1990-talet uppgick årskostnaden för infödda netto till 1,5 till 2 procent av BNP.

1971 låg Sveriges BNP på ungefär 207 miljarder, vilket innebär att invandringen enligt Jan Ekberg visade ett överskott på mer än 2 miljarder kronor per år. 35 år senare låg den på minus med 40-60 miljarder.
Läs mer

Varför diskuterar vi inte den stora befolkningsförändringen? Del 2

För tre blogginlägg sedan presenterade vi ett diagram på de nya siffrorna vad gäller befolkningsutvecklingen sedan millennieskiftet från Statistiska Centralbyrån (SCB). Bloggposten kan läsas i sin helhet här.

I korthet visade vi att befolkningen mellan 2000-2016 med utländsk bakgrund har ökat med drygt 1.1 miljoner personer samtidigt som de personer som har svensk bakgrund minskade med drygt 21.000. (Siffrorna avser personer som är folkbokförda i landet och en stor del av det stora inflödet i slutet av 2015 finns ännu inte med i staplarna).

Nedanstående diagram är avsett att fördjupa informationen. Tittar vi i detalj på utvecklingen kan vi se att det är gruppen som är barn till två svenskfödda föräldrar som i särklass minskar mest i vårt land, vilket naturligtvis får konsekvenser för Sveriges framtida demografiska sammansättning. Den svenskättade delen av befolkningen kommer att utgöra en allt mindre andel av alla som lever här. Vi går med andra ord från att vara ett folk till att bli en befolkning. I vår förra bloggpost beräknade Kyösti Tarvainen, pensionerad docent i systemanalys vid Aaltouniversitetet i Helsingfors, att svenskarna skulle vara i minoritet i sitt eget land år 2065.

Läs mer

Befolkningsprognoser för Sverige, Norge, Danmark och Finland, 2015-65


Kyösti Tarvainen, pensionerad docent i systemanalys vid Aaltouniversitetet i Helsingfors, mailade mig en prognos över demografiska förändringar för de fyra nordiska länderna fram till år 2065. Han hade sänt den till ett antal demografiska tidskrifter, men ingen var intresserad av att publicera hans arbete, vilket han tolkade som ett utslag av politisk korrekthet. Texten är 13 sidor lång. Nedan följer ett sammandrag, som jag tror är av intresse för bloggens läsare. Den kan med fördel läsas tillsammans med Gunnars text från den 12:e april Varför diskuterar vi inte den stora demografiska förändringen?.
Karl-Olov Arnstberg

Läs mer

Bloggläsare påsken 2017


Vår statminister skall iväg på kongress och där skall det hanteras c:a 100 motioner om en generösare flyktingpolitik.

***

Den fredagen då Donald Trump blev installerad som president satte jag tre tårtor på personalrummet och skrev på den ena kartongen att jag bjuder på tårta för att fira att USA har fått en ny president. Fick snabbt höra att inte alla gillade mitt firande av detta. När jag sedan hade mitt lönesamtal med rektorn fick jag ”off the record” frågan om varför jag tyckte att vi skulle fira detta. En del kollegor hade gått till rektorn och uttryckt sitt missnöje med detta. Jag sa att jag hoppas att Trump blir en bättre president än Obama som bombade i alltför många länder. USA:s president är viktig. Hur han styr påverkar hela världen, inklusive oss, sa jag. Och sedan sa jag att jag ville provocera lite, för bland lärarna talar vi så lite om detta och liknande. Rektorn sa att hon ville helst inte se fler provokationer från mig, att jag skulle vara lite försiktig med sådana saker. Jag själv hade roligt åt det.

***

Det börjar gå upp för folk att fasaden är på väg att rämna. Den invandringspolitik, som inneburit att Sverige varit en social konstruktion med totalt öppna gränser, har lett in oss mot en avgrund, vilket terroristdådet på Drottninggatan i Stockholm är ett bevis på. Personer som skall avvisas har kunnat verka och bo i landet och även begå terroristgärningar, vilket nu bevisas. Sett i jämförelse med exempelvis Paris får väl ändå dådet i Sthlm anses vara förhållandevis begränsat. Sammanlagt har i Frankrike mördats cirka 300 personer i liknande dåd.

Vad nu dessa PK-fantaster måste ställas inför är, att vi borde ha utvisat individer som inte skall vara här. Vi skulle hösten 2015 ha upprättat kontroller och registrering av inströmmande, i stället för att bara möta upp i västar under halleluja rop. Det finns bland oss individer som trots all välvilja och ekonomiskt understöd man kan erhålla, ändå är beredda att mörda oss. Det finns individer som överhuvudtaget inte delar vår uppfattning om vad som är bra, rätt och riktigt. De har ingen som helst avsikt att integreras därför att de har helt andra värderingar än vi.
Läs mer

Varför diskuterar vi inte den stora demografiska förändringen?

Nyligen kom årets siffror från Statistiska Central­byrån med uppgifterna om befolkningssammansättningen för 2016, baserade på vår folkbokföring. Diagrammet ovan speglar förändringarna sedan millennieskiftet mellan invånare med svensk och utrikes bakgrund. Befolkningen med utländsk bakgrund har ökat med 1 137 002 personer medan den svenskättade delen av befolkningen minskat med 21 167 personer. (Personer med en utrikes och en svenskfödd förälder har delats 50/50 i statistiken).

Skillnaderna fortsätter att skena iväg. Mellan 2015 och 2016 har utrikes födda ökat med 108 233 personer och inrikes födda med två utrikes födda föräldrar med 25 049 personer. Inrikes födda med en utrikes född och en inrikes född förälder har ökat med 14 972 personer. Barn till dem som har båda föräldrarna födda i Sverige har minskat med 4 118 personer.

Läs mer

Identitetskriget

Den som är politiskt korrekt befinner sig i ett självklart moraliskt överläge. Det retar mig och säkert många som läser denna blogg. Makteliten anser exempelvis att det är moraliskt högtstående att bejaka en generös invandringspolitik. Så är ingalunda fallet. Det är ansvarslöst, såväl mot de skattebetalare som ska finansiera godheten, som mot dem som beviljas asyl – för de flesta väntar varken jobb eller bostad. Identitetskriget är min andra text på detta moraliska ”turn-around-tema”. Arbetstiteln var en annan: Hjärntvätt.

Utgångspunkten är ett påstående Gunilla gjorde, en kvinna i min vänkrets. Hon klassificerade mig som islamofob. Hon är visserligen artig och vänligt inställd, så hon använde inte det ordet, men det var det hon avsåg, när hon konstaterade att jag var kritisk gentemot islam. Själv menade hon sig vara neutral. Islam var för henne en religion bland andra och i ett samhälle som Sverige, med religionsfriheten sedan år 1951 till och med är inskriven i grundlagen, har alla människor rätt att praktisera vilken religion de vill. Gunilla gav också ett exempel på hur islam kunde missförstås: slöjan. Denna symbol för islam handlar inte om något kvinnoförtryck, det hade hon direkt från hästens mun, det vill säga hon hade hört muslimska kvinnor säga det. Muslimska kvinnor bär inte slöja därför att männen kräver det. Inte heller handlar det om något religiöst tvång utan det är deras eget alldeles frivilliga val. Gunilla drog en parallell till sin mormor, som också dolde sitt hår bakom ett ”huckle”. Mormor var inte förtryckt.

Jag var ense med henne, åtminstone en bit på vägen. Att kvinnor – det svenska bondesamhällets gifta kvinnor – dolde sitt hår, därför att det ger en sexuell signal till männen, har inte något i sig med männens kvinnoförtryck att göra. Seden upprätthölls av båda könen och är snarare att betrakta som kulturell, med en biologisk grund. Ytterst är sexuallivets kontroll en förutsättning för att en samhällsbildning ska överleva. Människor är som bekant konstant sexuellt tillgängliga, vilket gör att sexualiteten måste hållas i strama tyglar. Av kvinnor krävs det att de är restriktiva med erotiska signaler. Religionen är det vanligaste redskapet för denna kontroll. Diverse präster vänder sig mot syndig klädsel, lösögonfransar, läppstift och andra kvinnliga utensilier, som kan väcka de manliga lustarna. Kontrollen finns också i språket. En kvinna som bara har sexuellt umgänge inom äktenskapet är ärbar, medan en kvinna som inte gör det är fallen, med två något ålderdomliga begrepp. För att ta ett i vår tid mer vanligt förekommande ord, så är hora är en av de starkaste skändningar som kan riktas mot en kvinna. Numera är den, har jag förstått, rätt vanligt förekommande i svenska skolor. Inte ens förpubertala flickor är fridlysta.
Läs mer

Dagens Nyheter, torsdagen den 30 mars 2017


Den som får sin samhällsinformation via DN, Sveriges Radio och SVT utsätts för ett ständigt propagandaflöde. Jag läser givetvis också andra tidningar, lyssnar på annan radio och ser film på kommersiella tevekanaler, men eftersom jag vill dela samtalsämnen med mina vänner, så går det inte att koppla bort den svenska journalistiken. Inte heller går det att helt enkelt stänga av och ägna sig åt något annat. Om alla idisslar Anna Kinberg Bartra och Sverigedemokraterna, så kan jag inte fråga vad det handlar om, utan att bli dumpad.

Vad värre är, så blir jag dumpad också om jag säger fel saker, exempelvis något positivt om Trump, som i den svenska offentligheten är ett monster till president. Därför säger jag att fanskapet borde bli avsatt och hängd i närmsta lyktstolpe, samtidigt som jag korsar mina fingrar bakom ryggen. Mina vänstervänner blir så förtjusta att de inte riktigt vet till sig: ”Ta en bit sockerkaka till!” Men nej, allvarligt, jag säger ingenting, utom möjligen att Trump inte är president i Sverige utan i USA, så det finns väl annat vi kan snacka om? Exempelvis något svenskt, som vi kan ha inflytande över? Vi kan ju inte bara funka som DNs papegojor.
Läs mer