Bloggläsare slutet av september

blacks
Ovanstående bild visar på olika intresseområden. Det kvinnliga intresset är man och barn och det som är associerat. Till det hör förstås utseende, att pynta sig, själavård och kramande samt substitut som blomvård, keramikdrejande etc. Det är klart att annat också är intressant men inte med samma genuina nördiga intensitet. Ta ekonomi till exempel. Magdalena Andersson kör ju med rent önsketänkande i sin budget och Anna Kinberg Batra har främst sin egen agenda. Annie Lööf har noll koll. Pengar är något de vita männen ska skaffa fram. Kvinnor är helt enkelt inte intresserade av att fundera och reagera på sådant. Det räcker med att ”allas lika värde” har gett dom toppjobbet. Det är annorlunda för män. De måste ju generellt förstå Ebberöds bank och en begynnande katastrof, ekonomiskt och socialt, all inclusive så att säga.

***

FARC-gerillan i Colombia ska sluta kriga och omvandlas till ett politiskt parti. Sverige lämnar ett ”fredsbidrag” på mer än en miljard svenska kronor till Colombia. Våra politikers krav på motprestation från Colombia är att de måste lyfta fram genusperspektivet. På fredsavtalets 297 sidor används termen género (genus/kön) 144 gånger medan ordet Gud överhuvudtaget inte förekommer. Det upprör landets kristna höger. Enligt DN anser de att fredsavtalet är en förrädisk grundlagsfästelse av genusideologin. Detta är tydligen svensk moralisk stormaktspolitik i praktiken. Varför reagerar mig veterligt inte någon journalist och heller inte någon svensk politiker mot denna stöld av svenska skattemedel och hur dessa använts? Jag tar mig för pannan.

***

Antalet “utanförskapsområden” har ökat väsentligt. Debattens vågor går höga. Hur ska man bryta utanförskapet? Den ena experten och politikern efter den andra förkunnar hur det ska gå till. Vanligtvis är det frågan om “ökade resurser”, “bryta segregationen” eller att inte “integrationen fungerat”. Dessutom utlovas, i vart fall från politiker, att man ska ta frågan på allvar. Det förvånar mig att de aldrig frågar dem som bor där om de vill “bryta sitt utanförskap”. Det kanske är så enkelt att dessa vill bo i sina områden och i sitt “utanförskap”?

Själv har jag åtskilliga gånger träffat och hjälpt svenskar som vill flytta utomlands. Vad som är gemensamt för dem är att de vill bo i områden som sedan tidigare är belamrade med svenskar. Aldrig har det uppstått någon diskussion om att dessa bosätter sig i utanförskapsområden, vare sig de flyttar till Thailand, Vietnam eller Spanien. Snarare har varje individ som flyttar nogsamt sett till att hamna i ett område där det redan finns svenskar. Träffar man dessa personer igen efter att de flyttat, har det aldrig uppstått någon diskussion om de lyckats integrera sig i Spanien, Thailand eller vart de nu flyttat. Att ställa den frågan till dem skulle närmast kännas fånigt och inget tyder på att de ens själva reflekterat över saken. Snarast är intrycket att de levt på som vanligt och aldrig haft någon annan avsikt.

Kanske det är så enkelt att alla som kommer från Irak, Afghanistan, Syrien och andra länder inte har tänkt sig något annat än att fortsätta som vanligt, bara att det i fortsättningen kommer att ske i Sverige. Kanske är det så enkelt att de lagar och normer man levt efter i sina hemländer kommer man att fortsätta leva efter även i Sverige. Kanske är det så enkelt att man helst av allt vill bo tillsammans med sina landsmän och tillsammans leva med den kultur man alltid levt med. Slutsatsen är kanske därmed så enkel att med en ökad invandring får vi ett ökat antal “utanförskapsområden”, bara därför att de som kommer, vill bo och leva i dessa. Har man dessutom sin inkomst eller en försörjning säkrad av det svenska samhället finns det väl knappast skäl att förändra detta. Eller har våra svenska “förståsigpåare” förväntat sig att dessa människor skall börja äta surströmming och dansa folkdans?

Läs mer

Vad säger feminister?

klippa
Jämställdhetsfeministerns blogg utger sig för att vara en blogg för jämställdhet ”och alltså en del i den feministiska kampen för flickor och mot gubbväldet”. Man behöver emellertid inte ägna många sekunder åt den, innan man upptäcker att det är en blogg som feminister tveklöst skulle klassa som en hatblogg. Här finns bland annat en feministisk ordlista. Några smakprov:

Fakta: En manlig härskarteknik, som vita män använder för att förtrycka kvinnor.

Genusdagis: En förskola där feministiska förskolepedagoger skyddar barnen från fri lek, eftersom den fria leken tvingar in barnen i gamla, hemska könsroller. På genusdagis styrs istället flickor att leka pojklekar och pojkar att leka flicklekar. Barnen blir på så sätt fria att välja de lekar vi feminister har bestämt att de ska leka. Barnen på genusdagis får också lära sig att ”han” och ”hon” inte finns, utan bara ”hen”. Ett viktigt led i det pedagogiska arbetet är att lära barnen att flickor ska ta för sig och kan göra precis vad de vill och känner för, medan pojkar ska maka på sig och sluta förtrycka de duktiga flickorna. Så att det blir jämställt.

Kön: Könet är en social konstruktion som Patriarkatet har hittat på för att förtrycka kvinnor. Vi feminister tycker att könet ska sakna betydelse för hur en människa behandlas och därför kräver vi att kvinnor och flickor alltid måste ha rätt till positiv särbehandling.

Patriarkatet: Alla män är medlemmar i Patriarkatet, ett ondskefullt, löst sammansatt nätverk som styr världen och förtrycker kvinnor. Patriarkatets mål är just att förtrycka kvinnor och säkerställa att män glider fram på en räkmacka i livet och har en massa privilegier.

Taharrush: Det arabiska ordet för när helt vanliga typiska svenska pojkar och män samlar sig i stora gäng ute på stan och begår massövergrepp och massvåldtäkter mot kvinnor. Feministisk forskning har visat att detta beteende är djupt inrotat i svenska mäns kultur och är något som helt vanliga svenska pojkar och män regelbundet har hållit på med i alla tider. Det har absolut ingenting med migrantmän från Mellanöstern att göra.

Yttrandefrihet: Yttrandefrihet är när vi vänsterfeminister på Södermalm har friheten att yttra oss precis hur vi vill utan att få mothugg. För att yttrandefrihet ska råda måste därför alla som inte håller med oss vänsterfeminister tvingas till tystnad. Det görs bäst med hot, mobbning och censur. Vi feminister är starka förespråkare för yttrandefrihet.
Läs mer

Politik som perverterad teater

tiger
I dag har vi en gäst, den norske journalisten Arnt Folgerø:

Uppslutningen kring Alternativ für Deutschland (AfD) vid valet i Mecklenburg-Vorpommern kan tolkas som att en opinion håller på att växa fram mot asylpolitiken i det politiska etablissemanget i Tyskland, en asylpolitik som fört över en miljon asylsökande till landet under loppet av ett år. Men den antagna politiken ligger fast och det finns inga tecken på att den kommer att ändras i första taget. Så gott som öppna gränser och en asylhantering som i realiteten välkomnar en hög tillströmning av ekonomiska flyktingar, är något som präglar Tyskland och som får stöds av asylaktivisternas ihärdiga arbete för att avlägsna alla restriktioner för asylinvandringen till landet.

Den vänsterradikala asylaktivismen i Tyskland nådde troligen sin höjdpunkt i mitten av juni då aktivistgruppen Zentrum für Politische Schönheit (ZPS) i Berlin ville låta fyra tigrar få frivilliga syriska flyktingar som middagsmat, om inte myndigheterna gick med på att ändra på asyl- och invandringslagarna. Fokus för aktivisternas kampanj var en bestämmelse som bestraffar tyska flygbolag med böter och sanktioner, om de för in asylsökande utan visum i landet. Gruppen samlade in pengar för att låta transportera 100 syriska asylsökande i flyg från Izmir i Turkiet till Berlin. Om inte den tyska förbundsdagen ändrade lagen och de 100 asylsökande släpptes in i Tyskland, skulle flyktingarna låta sig ätas upp av fyra libyska (sic!) tigrar i en bur i Berlin, som protest mot de tyska myndigheternas brist på humanitet, förklarade Cesy Leonard. Hon var talesperson för ZPS i denna fråga och hon presenterade gruppen som en stormtrupp för moralisk skönhet, politisk poesi och mänskligt storsinne. Till medierna sa hon också att det var Tysklands egen historia och skuld med Auschwitz och Holocaust som var utgångspunkt för aktionen, en aktion som blev väl mottagen, i varje fall i delar av opinionen. Ja, så väl mottagen att Leonard sa att hon kände sig lika välkommen som vilken mainstreamaktivist som helst. Aktionen ”Flüchtlinge Fressen” (Äta flyktingar) var så mainstream att några trodde att det var den tyska regeringen, med förbundskansler Angela Merkel i spetsen, som hade tagit initiativet till den. Det kunde man i varje fall läsa på tyska sajter under denna tid.

En person trädde fram offentligt och förklarade att hon tänkte låta sig ätas av de fyra tigrarna, om inte de tyska myndigheterna ändrade lagen så att flyktingar kunde ta flyget till Tyskland, istället för att utsätta sig för risken att drunkna i skröpliga farkoster på havet. Det var den syriska skådespelerskan, komikern och tevestjärnan May Skaf, som i Gorkijteatern i Berlins centrum förklarade att hon hade mist allt och inte hade något att förlora på att bli tigermat. Enligt Skaf så var det tysk lagstiftning som tvingat hundratusentals flyktingar till att bege sig ut på farofyllda båtfärder över havet till Europa.

Läs mer

Det moralistiska felslutet

victim
I den postmoderna malströmmen av lögner, tystnader och vinklingar växer behovet av en universitetsinstitution, myndighet eller kanske muskelstark tankesmedja med sanningsfundamentalism som huvuduppgift. Postmodernismens relativism har åstadkommit förödande och möjligen irreparabla skador, inte bara på våra högskolor utan också inom politiken, myndighetsutövningen och journalistiken. Jag drömmer om inledande obligatoriska kurser på högskolorna och fantiserar om ett klartänkt alternativ till värdegrundsseminarier, gränslöst idiotisk normkritik och kuriösa hbtq-certifieringar av svenska myndigheter.

I dagens DN läser jag att Sveriges försvarsmakt har en ny handbok som ska använda ett jämställdhetsperspektiv i militära operationer. Det svenska försvaret ska tydligen strida för genustänk istället för mot en fiende.

I ett av handbokens övningsscenarier ska en bataljonschef planera ett anfall mot fienden som intagit en strategiskt viktig hamn.
”Gör en stridsplan och redogör för hur du har integrerat genderperspektivet och vilken hänsyn du har tagit till mäns/kvinnors/pojkar/flickors situation i planeringen”, står det i handboken,
– Tänker du inte på jämställdhet och gender, till exempel vid en internationell operation, så kan åtgärder som ter sig bra slå helt fel ur ett jämställdhetsperspektiv, säger Jan Thörnqvist.

Så läser jag en bok av den engelske evolutionspsykologen Satoshi Kanazawa, med titeln The intelligence paradox. Kanazawa är känd för att förutsättningslöst söka svar på olämpliga frågor. Han är med andra ord politiskt synnerligen inkorrekt. Exempelvis prövade han för några år sedan i tidskriften Psychology Today en hypotes om varför svarta kvinnor är mindre attraktiva än andra kvinnor. Lögner är numera vardagsmat inom forskningen men skrivs det något som kan något tolkas som rasism, då djävlars! Texten sände chockvågor över bloggosfären och tidskriften tvingades till en canossavandring.

Kanazawa betecknar sig själv som vetenskaplig fundamentalist. Han ser människan utifrån, som ett bland många djur. Lika lite som han respekterar eventuella tabun bland pungråttor, så respekterar han de tabun som gäller bland människor. För Kanazawa finns det inga förbjudna frågor, om han anser att de är relevanta inom evolutionspsykologin. Som forskare är han endast solidarisk med sanningssökandet. En av hans formuleringar som jag gillar är ”Om människor blir förolämpade av sanningen, så är det forskarens jobb att förolämpa dem”.

Nå, sanningsfundamentalism. Även om det här handlar om forskning, så gäller sanningskravet också för makthavare. Utan fotfäste i en sann beskrivning av verkligheten virrar alla bort sig. Kanazawa konstaterar att det finns två fällor som forskare bör lära sig att inte gå i. Den ena kallar han för det naturalistiska felslutet och den andra för det moralistiska felslutet.

Den som till exempel säger att människor bör behandlas olika därför att de är genetiskt olika, det vill säga försedda med olika medfödda förmågor och begåvningar, har tagit steget från att konstatera hur någonting är till att säga hur någonting bör vara. Det är ett naturalistiskt felslut och inte forskarens uppgift. Forskarens uppgift är att tala om hur det förhåller sig, hur någonting är, men inte mer. Risken för naturalistiska felslut har uppmärksammats av flera stora filosofer, exempelvis David Hume och Edward Moore.

Det moralistiska felslutet (the moralistic fallacy) är ett uttryck som myntats av den framstående mikrobiologen Bernard Davis och motsatsen till det naturalistiska felslutet. Istället för att ta språnget från är till bör, så går felslutet från bör till är. Ett exempel: Eftersom alla människor är lika mycket värda, finns det inga genetiska skillnader mellan människor från helt olika platser i världen.
Läs mer

Bloggläsare september

sorry
Har mainstreammedias journalister och andra med makt inte kännedom om de problem som den alldeles för stora invandringen orsakar? Det handlar ju inte bara om ”utmaningar”, utan om reella problem, som säkert kommer att kvarstå under mycket lång tid framöver. Eller är det så att den politiska korrektheten har blivit en religion?
Det finns såklart även andra förklaringar, som att vänstern skymtar en ny målgrupp, som skall gödas upp, för att ersätta det proletariat som försvunnit i Sverige. Men jag lutar åt att den kvasireligiösa förklaringen är den främsta, eftersom det ligger något av religiös fanatism i förnekandet av de enorma problemen med invandringen. Stefan Löfven och de andra makthavarna i regeringen, i de politiska partierna, bland mainstreammedias journalister, i den statliga och kommunala byråkratin, i fackföreningarna, har alla uppfattningen att den stora belöning som väntar i framtiden är värd en liten ansträngning i nutid. Journalisterna är också det prästerskap som regeringen utsett till att missionera bland oss motsträviga vanliga dödliga om de välsignelser som vi kommer att få del av i framtiden, bara vi ger oss lite till tåls.

Den som är religiös kan man inte påverka, hur starka bevis man än har för att Gud inte finns. Gör man analogin med de invandringsreligiösa, så kan man inte heller få dem att avsvära sig sin tro, hur mycket statistik man än kör ner i halsen på dem. Den viftar de bara bort med argumentet att det är djävulens, det vill säga Sverigedemokraternas, verk och därför absolut inte något som man skall fästa någon tilltro till.

***

Ett regeringsskifte 2018 med Sverigedemokraterna som reell maktfaktor tror jag inte på. Det nuvarande etablissemangets informationsövertag är för stort. De små uppstickare som av och till vågar sig fram, tystas snabbt och effektivt av vänstern, se hur de attackerat papperstidningen Nya Tider. Folk med avvikande uppfattning i invandringsfrågan måste hålla sin åsikt hemlig av rädsla för repressalier. Min mamma t.ex. skulle vilja, men vågar inte prenumerera på Nya Tider.

Summa summarum så anser jag, att det enda man kan göra, om man vill stanna i Sverige, är att dra sig undan från storstäderna och bosätta sig på en plats som saknar förutsättningar för Migrationsverkets härjningar. Lite grann som den folkspillra som i en av Terminatorfilmerna bosatte sig i grottor, för att undkomma de dödsmaskiner som tagit herraväldet över jorden.

Läs mer

Klyftiga dumskallar

dumskallarUnder ett långt forskarliv har jag till och från läst äldre forskningsrapporter – i synnerhet avhandlingar i humaniora och samhällsvetenskap – som inte klarat tidens tand. Ju mer teoretiska de har varit, desto sämre har de stått sig. Det gäller för min egen forskning också. Som ung skrev jag ett och annat teoretiskt som jag då var stolt över men som jag inser är rätt värdelöst i dag. Jag hanterade också empiriska material på en lägre teoretisk nivå. De texterna har klarat sig bättre. För att säga som det är, så har mina och många andra teoretiskt intresserade forskares rätt avancerade utläggningar visat sig vara inte bara pretentiösa och svårtolkade utan skrämmande ofta också direkt felaktiga eller vilseledande. Det är egentligen rätt konstigt. De klyftigaste och teoretiskt bäst pålästa forskarna har, när tiden löpt ifrån dem, visat sig ha presterat den sämsta forskningen. Inte alltid naturligtvis, men det är så förbluffande vanligt, att man kan vara ganska säker på att det inte handlar om slumpen.

Denna iakttagelse vill jag koppla samman med en fråga som har med invandring och invandringspolitik att göra. Enkelt uttryckt: Mycket klyftiga människor borde ju genomskåda den politiska korrektheten direkt. Även om de måste ligga lågt för att inte förlora jobbet och det sociala anseendet, så borde de mellan skål och vägg stöna över att de tvingas hålla god min i det elaka spel som pågår i den politiska korrekthetens landskap. Så verkar det emellertid inte vara. Flera av de mest klyftiga är också de som är mest hängivna den politiska korrektheten. Jag känner några och har tänkt men inte frågat: ”hur kan du som är så smart vara en sådan godtrogen och praktfull idiot?” I en tidigare bloggtext kritiserade jag detta förhållande. Jag skrev:

Det som är intelligentians största synd är dess oförmåga att koppla samman olika fenomen. De säger att islam är en fredlig religion, det är islamisterna som är problemet. Några flagellanter tar till och med på sig skulden för denna ”islamism”. Det är den västliga majoriteten som bär ansvaret, som skapat islamisternas, terroristernas och jihadisternas utanförskap. Man måste tillhöra ett västlands intelligentia för att dra så knäppa slutsatser. Ingen vanlig människa vid sina sunda vätskor är någonsin så korkad.

Reflektionen fick en bloggläsande forskare att skicka mig en liten uppsats, som jag förmodligen annars inte skulle ha läst. Det är numera sällan jag stöter på tankar som är helt nya för mig. Den här gången var det så. Jag tyckte att jag fick svaret på de båda frågorna ovan. Författaren, Bruce G. Charlton, är förre huvudredaktören för tidskriften ”Medical Hypothesies”. Den åtta sidor långa texten publicerades 2009 under titeln Clever Sillies – Why the high IQ lack common sense.

Läs mer

Allt fler asylsökanden får stanna

ho_gre talTvärtom mot vad som sägs från regering och migrationsverk, att Sverige skulle ha stramat åt sin asylpolitik, så får i praktiken allt fler asylsökande stanna i Sverige. Det visar den senaste statistiken från Migrationsverket idag.

I januari 2016 fick 38 procent av dem som sökte asyl här bifall, i juli var det en nästan fördubblad andel, 71 procent, som fick ja, i augusti 61 procent. Vad gäller antalet personer som beviljades asyl, så fick 1.840 bifall i januari mot drygt tre gånger så många, 6.881 i juli, och i augusti 4.603. Hittills i år har sammanlagt 34.466 asylsökande fått bifall, vilket kan jämföras med 36.645 från hela ”rekordåret” 2015.

Detta rör sig om permanenta uppehållstillstånd till dem som kom före 24 september 2015, vilket också innebär att de har rätt att ta hit sina närmaste anhöriga. Det betyder att siffrorna fördubblas eftersom det i snitt kommer en anhörig per person.

Med tanke på att endast 62.000 ansökningar behandlats och att det kom 165.000 asylsökanden förra året lär siffrorna för bifall stiga ordentligt under resten av året. Därutöver har det inkommit 20.000 asylansökningar för 2016, till och med augusti.

Läs mer