Nationalism och globalism

När man säger att nationalism är något konstruerat, att det med Benedict Andersons berömda definition är en ”imagined identity”, likställer man nationalismen med en berättelse, en historia. I en mening är det sant eftersom det mesta av det som människor fångar i språket blir till berättelser. Samtidigt är det vilseledande därför att den nationella medvetenheten är en kvalitet som människor hanterar som fakta. Det är stor skillnad mellan att säga ”jag föreställer mig att jag är svensk” och ”jag är svensk”. Tar jag mig själv som exempel är den nationella identiteten inte något jag bara föreställer mig. Jag är barn till svenska föräldrar, uppvuxen i Sverige och har ett svenskt medborgarskap, vilket innebär juridiskt sanktionerade rättigheter och skyldigheter. Den nationella identiteten är inte min privata uppfattning, utan det är så jag blir bemött av andra människor, som svensk. Nationella identiteter är kollektiva överenskommelser med legal status, vilket betyder att de såväl politiskt som socialt sett är hårdvaluta. Nationell identitet och nationalism är – eller borde vara – som ler och långhalm.

Svenskarna, och då i synnerhet den svenska eliten, gillar inte nationalism. I en undersökning som PEW Research Center genomförde åren 2015 – 2017 fick medborgarna i 34 länder frågan vilket de satte i första rummet, den egna släkten eller den nationella identiteten. Av dem som satte den nationella identiteten främst låg Rumänien etta och Bulgarien tvåa, följda av Ungern, Polen och Portugal. Tyskland låg femma från slutet, därefter Holland, Norge och Danmark. Sverige hamnade på sista plats.

Kvinnornas Sverige

Samma dag som jag börjar skriva den här texten har Svenska Dagbladet på sin första sida fem bilder på kvinnor. Ytterligare en kvinna skymtar på en av bilderna. Männen lyser helt med sin frånvaro. De fem kvinnorna är först danskan Suzanne Brøgger, som skrivit en ny roman och därefter Dagens Nyheters kritiker Aase Berg, som också skrivit en ny roman. Den tredje bilden visar hur en Theresia Viska styrketränar och man får veta att kvinnor kan maximera träningen genom att ta hänsyn till menscykeln. Den fjärde bilden visar en av Svenska Dagbladets egna journalister, Malin Ekman. Hon ställer frågan om den mäktigaste mannen i världen försöker tysta den rikaste. Den sista och största bilden visar en kvinna i Venezuela som sitter med ett barn i famnen. På bilden skymtar också ryggen av en annan kvinna. Rubriken säger att ”Här avgörs maktkampen i Venezuela”.

Experternas tyranni

Yttrandefrihetens kärna är medborgarens rätt att utan rädsla och utan att straffas kunna säga makthavarna ett sanningens ord. (På engelska låter det maffigare: Speaking Truth to Power). Det kan svenska medborgare inte längre göra, i varje fall inte om det rör sig om sådant som makten inte vill höra. Den som inte förstått detta och säger något ”olämpligt”, om så bara på Facebook, riskerar både att mista jobbet och att hamna inför domstol, åtalad för ”Hets mot folkgrupp”, en juridisk gummiparagraf, där de åtalade varken behöver ha ”hetsat” eller sagt ett dugg om någon ”folkgrupp” för att bli åtalade och dömda. Det blir inte bättre av att medierna står på experternas sida. Mindre än någonsin utgör de en kanal för folkets ”sanningar”. Tidningar, teve och radio är förbehållna proffsen – experterna. Vanligt folk ska helst bara hålla käften, därför att politik och samhällsfrågor är svårt, något som de inte begriper sig på.

En kvinna under påverkan

Det finns en anledning till att SVT tillhör de medier som i dissidentkretsar kallas för ”gammelmedia”. Den allvarligaste, om vi ser på hur debatter läggs upp, är nog att de är hårt styrda, nästan alltid av en PK-lojal samtalsledande journalist, utan djupare egna kunskaper i den fråga som debatten gäller. Det är sällan som debattörerna kommer till sin rätt. Av rädsla för att straffa ut sig och inte längre beviljas tillträde till offentligheten, hoppar de som stengetter mellan de godkända positionerna. Ett enda felsteg kan leda till ett handlöst fall ner från den moraliska högplatån.

Precis som en politik som inte förmår att hantera samhällsfrågor på ett hederligt sätt är dömd att gå under – åtminstone så länge politiker tillsätts i allmänna val – är den ohederliga agendajournalistiken på väg mot krematoriet.

Alternativet till ”gammelmedia”, det som skrämmer journalisterna mer än något annat, är de nyhetsmedia, bloggar och former för politisk dialog som växer på nätet. Där är utrymmet obegränsat och det finns gott om politiska samtal som rör sig utanför både PK-vansinnet och diverse åsiktskorridorer, utan att förfalla till det som journalisterna målar upp som den stora faran: hate speech och fake news. Inte sällan kan de pågå i flera timmar – de får ta den tid det tar. Att det finns en marknad för denna form av kvalificerad intellektualism visas av att antalet nedladdningar för populära inslag på kort tid kan bli långt fler än de mediekonsumenter som samlas framför svenska teveapparater, eller de prenumeranter som läser sin morgontidning. Men majoriteten av svenskarna hämtar fortfarande sin samhällsinformation från PK-media.

Bloggläsare Februari 2019

Jag blev uppringd av en försäljare från Viasat. ”Totalt ointresserad”, sa jag … men, förresten, kan du fixa in Fox News + Russia Today + Axess så tar jag paketet. Gick fint, sa han då han återkom efter några dagar. ”Det skall stå om de extrakanalerna i avtalet”, sa jag. Fick avtalet 11:41 idag. Inte en stavelse om de extra kanalerna. Ringde upp kundtjänst, talade med en som tvingades koppla mig vidare till nån kunnigare. ”Kanalen Fox News verkar inte finnas i Sverige” sa han. ”Inte ens hos några konkurrenter”, sa han. ”Axess hade de inte heller på Viasat”, sa han. ”Russia Today” kunde han fixa fram åt mig.

Då sa jag upp avtalet – de tre kanalerna var ett idiotkrav från mig (i alla fall Fox News + RT).
Fox News är en global kanal sänd på satellit – varför går den inte att få i Sverige? Letade på några ”obskyra” sidor – fann detta!

För att en privat TV-kanal ska få sändas i Sverige måste den ”som helhet präglas av” vissa vänsteråsikter, bland annat den specifikt svenska uppfattningen om ”alla människors lika värde”. Enligt den svenska regeringens tolkning av begreppet, som bygger på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, betyder det att ”alla människor ska ha det lika bra”. Bestämmelsen leder därför till att många utländska TV-kanaler med konservativt eller annat icke-socialistiskt innehåll är förbjudna i Sverige. /…/  Det svenska lagkravet kallas för ”demokratibestämmelsen” och återfinns i 5 kap. § 1 radio och tv-lagen. Just nu försöker regeringen i samarbete med den liberala juristen Hans Gunnar Axberger att införa en liknande bestämmelse för svenska tidningar och nättidningar, som på samma sätt ska göra det möjligt att dra in presstödet för publikationer som ger uttryck för konservativa åsikter.

Kanalen ÄR förbjuden! (kan väl tänkas tala objektivt sakligt om det svenska journalistiska skötebarnet islam!!!) Så här står det på Wikipedia: “Fox News har idag generellt högre tittarsiffror än alla de konkurrerande amerikanska nyhetskanalerna CNN, MSNBC och Headline News.”

Stämmer uppgifterna på Wikipedia är det här värre än bedrövligt!! Diaboliskt! USA:s största nyhetskanal är censurerad för svenska folket! Långt värre än jag kunde föreställa mig – och det är inte lite jag kan föreställa mig då det gäller public-service och vilseledningar efter att jag lusläst Koranen två gånger.

… ty de veta icke vad de göra (Lukas 23:34)

När den brittiske författaren David Goodhart analyserade Brexitomröstningen och gjorde sin vid det här laget välkända uppdelning i ”somewheres” och ”anywheres” placerade han somewheres i de små eller medelstora städer som en gång var centra för tillverkning eller gruvdrift. De som bor där har sina rötter i familjen, de är hårt knutna till den ort där de vuxit upp och självklart är de lojala med sitt hemland. De arbetar eller har arbetat i ett företag på hemorten och är ofta med i facket. Tidigare var de optimistiska inför framtiden, men det är de inte längre. De har sett hur landets tillverkningsindustri hamnat i finansekonomins bakvatten med nedlagda företag och arbetslöshet som konsekvens. Och, kanske ännu viktigare, via massinvandringen har de dels fått konkurrens om jobben, dels ställts inför ett hemland som inte riktigt längre känns som det tillhör dem. Det gör dem illa till mods och de begriper inte riktigt varför de ska acceptera att få så i grunden förändrade livsvillkor. Ser vi till USA hittar vi där samma slags tillhörighetskänslor och främlingskap utanför de stora metropolerna. Begreppet ”somewheres” fångar bra in vilka medborgare det handlar om.

Koldioxidskräcken – vår tids Lysenkoism

I dag återkommer Rolf Oward som gästskribent

Trofim Lysenko är kanske inte bekant för alla. Han var under Sovjettiden en uppburen biolog (och agronom) som ansåg att egenskaper som förvärvades under livet gick i arv till nästa generation, något som inte bara gällde människor utan allt liv. Lysenkos teori gick således helt på tvärs mot ärftlighetsforskaren Gregor Mendel och hans genetik, han som numera kallas genetikens fader.

Ideologiskt passade Lysenko perfekt in i det kommunistiska systemet och blev på 1930-talet – i Stalins Sovjet – chef för en lantbruksvetenskaplig akademi. Lysenkos teorier ledde till att jordbruket fungerade katastrofalt illa och bidrog till att många dog av svält. Det var dock inte förrän en bit in på 1960-talet som hans teorier slutligen kastades på den sophög där de från början hört hemma. Numera är Lysenkoism synonymt med det som på engelska också kallas junk science, det vill säga pseudovetenskap med politiska förtecken.

Och vad har Lysenko med dagens koldioxidskräck och klimathotsalarmism att göra? Tyvärr alltför mycket!