Bloggläsare mitten av oktober 2018

Uppsamlingsheatet idag inleds och avlutas med satir. Inledningen skulle kunna betitlas som ”En PK-sosses försvar av den parlamentariska demokratin”:

Demokratin är den ultimata politiska modellen. Det har aldrig funnits och kommer inte i framtiden att finnas ett bättre politiskt system. Principen att politiska val och beslut fattas genom gruppsamverkan garanterar de klokaste valen. Majoriteten har alltid rätt. Och den demokratiska värdegrunden garanterar att den högsta etiken är hela samhällets rättesnöre.

Vi måste med skola, massmedia och lagstiftning hindra alla politiska och sociala krafter som ifrågasätter den svenska parlamentariska demokratins värdegrund: alla människors lika värde och jämlikhet. Därför är det nödvändigt att implementera demokratins värdegrund i alla samhällets verksamheter. Som det står i Socialdemokraternas partiprogram:

”… Demokratins … ideal måste präglas av samhällslivet i hela dess omfattning – politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt”

Det postdemokratiska Förenta Nationerna

Från bloggens läsekrets får jag ständigt larm om det ena eller andra eländet. Som resultat blir jag tyvärr ganska avtrubbad men nu har det kommit några mail som slår igenom mitt immunförsvar. De tar upp FN:s nya styrdokument ”Global compact for migration”.

Det är en snårig och byråkratiskt skriven text men för den som avkodar språket står det klart att medlemsländerna inte kommer att ges någon möjlighet till kontrollerad och restriktiv invandring. Det görs inte ens skillnad mellan ekonomiska migranter och flyktingar. Dokumentet ska skrivas under den 10 december i år och är rena dödsdomen för ett land som Sverige. Så här kommenterar en bloggläsare:

Jag har börjat läsa och sätta mig in i det mest fruktansvärda dokument jag någonsin läst. Jag är chockad! Ingen info någonstans i svenska medier eller från de politiker som tänker skriva under. Jag tänker på vilket valresultat vi kunde sett om svenskarna informerats om detta. Jag har nu börjat planera min egen migration. Tyvärr är jag säker på att inte kunna få någon enda del av alla de förmåner som de ”rätta” flyktingarna får.

Det korrekta nyspråket kryllar av floskler. Det är häpnadsväckande att läsa FN-texterna på engelska och inse att alla de förändringar och konstiga påhitt och omskrivningar som man förundrats över i svenska språket, är direktöversättningar av FN:s engelska texter. Nu för tiden har vi ju som bekant inga problem i Sverige, vi har ”utmaningar”. I FN’s texter finns det inte heller några problem utan allt är ”challenges”. Ett annat ord som jag länge förundrats över är ”Ensamkommande barn”. Originalet kommer också från FN, som uppfann ordet ”Unaccompanied minors”. Jag undrar hur själva processen ser ut när samtliga politiker och journalister på ett givet klockslag och unisont byter ut eller lägger till ord i svenska språket. (Detta sker så klart inte bara i Sverige utan åtminstone i samtliga västländer). Kommer språkdirektiven till Sverige via vår FN- ambassadör eller hur går det till? Samma unisonitet sker för övrigt även när det klimat- och miljöfrågor. FN:s ordalydelser och påståenden översätts ordagrant nästan i realtid av samtliga svenska beslutsfattare, utan någon som helst reflektion eller analys. FN:s åsikter är upphöjda till universella lagar och det är oerhört skrämmande.

Kanske du vill skriva något om detta? Inte för att det nyttar, vi är redan dödsdömda. Men kanske som dokumentation åt framtida generationer?”

Språksanering och hjärntvätt

Den norske journalisten Arnt Folgerø har skrivit tidigare på bloggen. I dag återkommer han med en artikel publicerad på nätet för drygt ett år sedan (min översättning). Hans artikel avslutas med att han nämner mig i positiva ordalag. Jag uteslöt först detta, eftersom jag tyckte det luktade lite ”självberöm” att ha det med. Han insisterade dock på att det skulle tas med, så då gjorde jag det.

Bilden: Vem kunde tro att västliga demokratier skulle komma att producera en ideologi som rensar språket från icke korrekta begrepp samtidigt som människorna med ”de galna tankarna” skändas på värsta tänkbara sätt, utan möjlighet att försvara sig. När dagens teknik möjliggör full insyn i vem som umgås med vem och hur människor rör sig, kan man säga att Orwells nyspråk har förverkligats i västländerna.

En genomgång av Sveriges stora demografiska förändring

Just nu matas vi med påståenden från politiker och media om att Sverige har ”stramat åt asyl- och migrationspolitiken”, men det stämmer inte. Vad som har hänt är att under den tillfälliga lag fram till 2019 som nu råder om tillfälliga uppehållstillstånd och högre krav för anhöriginvandring, så har volymerna tillfälligt minskat. Jag förstår fortfarande inte varför journalisterna inte noggrant har läst Migrationsverkets senaste uppdaterade rapport från slutet av augusti. Där kan man utläsa att vi kommer att bevilja upp emot en halv miljon uppehållstillstånd för asylsökande, arbetskraftsinvandrare utanför EU/EES (tredjeland) och deras anhöriga fram till slutet av 2021! Med nuvarande marschtakt kommer vi att totalt sett bevilja 130.000 uppehållstillstånd bara i år.

Dessutom har vi de tre kommande åren ungefär 120.000 asylärenden för överprövning i migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.

Fans bibelläsning

Den här texten anknyter till i de två föregående anonymt publicerade blogginläggen med titlarna ”Demokrati” och ”Demokratins konsekvenser”. Jag har fått in några förslag på författare. Ett är Fredrik Reinfeldt. Ett annat att författaren heter Ebba Busch Thor eller kanske Annie Lööf, med den motiveringen att längtan efter makt kan få dem till att säga ”precis vad fan som helst”. Jag har också fått följande lilla minnesbild:
För länge sedan såg jag ett TV-program där Tage Danielsson inför publik läste ur en bok. Han läste om ouppfostrade ungdomar, deras fruktansvärda musiksmak och andra dekadenta företeelser i samhället. Publiken applåderade gång på gång och det var god stämning i lokalen. Sedan slog han igen boken och sa att det var ett stycke ur Mein Kampf. Man kan säga att stämningen ändrades något bland den skamsna publiken.

Demokratins konsekvenser

Den anonyme författare som skrivit om demokrati i det föregående blogginlägget skulle ha avslöjats i dag, men det får stå över ytterligare några dagar. Anledningen är att jag fick en läsarkommentar som passar samman med en annan text av samme anonyme författare. Läsarkommentaren lyder så här (något redigerad):

Den politiskt ”demokratiska” styrningen av landet står på tre ben: politiker, myndigheter och media. Alla övervakar alla. Det gäller att uppträda korrekt och följa värdegrunden i alla sammanhang. Katalysatorn till detta finns i form av de så kallade ”demokratiska” organisationer, som trycker på i olika frågor. Den folkstyrda demokratin är förlorad.

Dagens politiska apparat har tagit på sig att tala om för människor på alla samhällsnivåer hur de ska tänka och leva. De får hjälp av myndigheter, som i sin tur övervakas av pressen. När någon i offentligheten avviker från den givna agendan blir han/hon tillrättavisad, antingen av någon myndighet och deras ”experter”, eller av pressen. För den olydige, som egentligen bara vill väl, väntar ryktesspridning och repressalier runt hörnet.

Utöver denna moraliska terror har vi tjuveriet. Det politiska etablissemanget utarmar landsbygden, genom att pengar för diverse råvaror inte stannar där. Pensionspengar som borde vara något heligt, som en symbol för medborgarnas samlade ansträngning, går till att rädda banker. Miljarder har redan försvunnit bort till tomma intet. Många miljarder försvinner också genom meningslösa hjälpprojekt och godtyckliga bidrag till olika odemokratiska organisationer, som EXPO eller VoF (Vetenskap och folkbildning). Allt detta för att Sverige ska vara en human stormakt. Detta är det moderna slaveriet som vi lever i, finansierat med våra skattepengar.

VAD ÄR DEMOKRATI?

Författaren till dagens bloggtext är anonym och det finns ett särskilt skäl till det. Jag vill nämligen att ni, kära bloggbesökare, läser texten utan att veta vem som skrivit den. Det ska jag avslöja i nästa blogginlägg, där jag samlat några funderingar kring en viktig fråga, nämligen hur en text ska värderas – ska den bedömas utifrån vad som står där eller utifrån vem som skrivit den? Jag kan också lägga till att jag tycker den är intressant och fortfarande relevant, trots att den skrevs för femton år sedan.

Egentligen består texten av två delar, som inte hör samman, i varje fall inte direkt, men som parats ihop av mig. Den första delen är konstaterande, även om den knappast är neutral. Den andra delen är argumenterande och för fram ett synsätt som tål att begrundas.

Den som har synpunkter får gärna maila sin uppfattning till mig.

Karl-Olov Arnstberg

***

Demokrati betyder folkstyre. Vid demokratiska beslut i olika organisationer så använder man sig av styrelseformen en person = en röst. Det förslag som får de flesta rösterna vinner. Demokrati är alltså en styrelseform. Den demokratiska styrelseformen har ingenting att göra med det man beslutar om, utan är endast en regel, en administrativ teknik för att fatta beslut.

Detta är dock en väl bevarad hemlighet för den stora majoriteten av medborgare. Om vi frågar folk vad som menas med demokrati så får vi många olika svar. De flesta kommer först att nämna den allmänna rösträtten, men dessutom får vi hundratals andra synpunkter på vad demokrati är för något. Ungefär 93 % tycker att demokrati är bra, men alla har en egen tolkning av vad demokrati konkret betyder. Ett tydligt exempel på begreppsförvirringen kunde vi höra när statsministern framträdde i TV den 11 september 2001 för att kommentera flygattacken mot World Trade Center i New York. “Det här är ett angrepp mot demokratin“, menade Göran Persson, som också påtalade vikten av att försvara demokratin. Skulle terrordådet vara ett angrepp mot styrelseformen i Sverige, USA och andra länder? Knappast. Vår statsminister måste ha menat något annat, men vad?