Apropå metoo-hysterin

Några egenskaper som är utmärkande för däggdjuret människa:

  • Människosläktet saknar brunstperioder. Vi är permanent sexuellt tillgängliga för varandra. Forskning visar att män i snitt tänker på sex ungefär tjugo gånger per dygn. Kvinnorna mer begränsat, ungefär tio gånger per dygn.
  • Vi är endogama flockdjur. Det är den egna flocken som räknas. Sexualiteten måste kontrolleras, därför att om partners fritt gifts in respektive ut ur flocken, blir konsekvensen att flocken/gemenskapen/samhället upplöses. Det kan tilläggas att för framgångsrika samhällen/släkter får endogamin inte bli hundraprocentig, därför att det leder till inavel. Endogamin behöver därför ”kompletteras” med en dos exogami, det som i vardagsspråk ibland kallas för ”friskt blod”.
  • Barndomen är en lång och hjälplös period, vilket betyder att familjebildningarna måste vara beständiga, så att barnen kan få det nödvändiga skyddet och vägledningen fram till vuxenhet.
  • Männens viktigaste uppgift är att sprida sina gener.
  • Kvinnornas viktigaste uppgift är att välja rätt män, och binda dem till sig, så att barnen får det nödvändiga skyddet under sin uppväxt.

Läs mer

BLODSHÄMND OCH DÖDLIGT VÅLD


I dag serveras en sammanställning av forskningsmaterial från Brottsförebyggande Rådet – kunde man önska – men sådant sysslar de inte med. Utredningar som riskerar att leda till politiskt inkorrekta slutsatser anses inte ligga inom myndighetens uppdrag. Texten kommer från den av mina kontakter som har överlägset bäst koll på kriminalitet bland romer.

Blodshämnden bland finska romer, som så gott som enbart bor i Finland och Sverige, är med referens till folkgruppens storlek förmodligen världens mest dödliga tradition. I facklitteratur, offentlig debatt och i det allmänna medvetandet är informationen obetydlig, i synnerhet i Sverige.

I början av 1980-talet deltog jag i en utredningsgrupp som hade Socialstyrelsens uppdrag att utreda blodshämnd bland finska romer, efter att några experter slagit larm. Med i gruppen fanns bland andra Jerzy Sarnecki. Vi var tvungna att lägga ner gruppen, eftersom det i lag är förbjudet med register över etniska grupperingar. Här följer signaturen M.s redogörelse:

***

En jämförelse mellan resande, svenska romer och finska romer.

Ibland när jag diskuterar olika romska företeelser med både resande och svenska romer kan de nämna att blodshämnd, som förekommer bland de finska romerna och som jag samlat material om, också är känt bland resandefolket och de svenska romerna.

Bland resandefolket, som sägs bestå av omkring 20 – 30.000 personer i Sverige, vill jag påstå att blodshämnd knappast förekommer alls idag. Längre tillbaka i tiden kan man i domar hitta olika fall med blodshämnd som motiv, även om mord var ganska ovanligt. Istället var knivslagsmål med icke-dödlig utgång vanligare. Sammanlagt handlar det från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet om ett par dussin mord, där både gärningsmannen och offret var resande. De senaste 50 åren (1965 till 2015) finner jag följande fall bland resandefolket:

1 – 1975: Man mördad av en nära släkting (dömd)
2 – 1985: Man mördad av sin syssling (dömd)
3 – 1990: Man mördad av man ur en annan släkt (dömd)
4 – 1999: Man mördad av man ur en annan släkt (dömd)
5 – 2013: Man mördad av sitt kusinbarn (dömd)

Underlagsmaterialet består av 704 personakter på personer som genom släktforskning bekräftats vara resande. Dessa har matchats mot cirka 5.000 domar. Det bör tilläggas att jag kan ha missat ungefär lika många, som de som listats. Resandefolket ansågs inte som särskilt ”exotiska” under 60- och 70-talet och låg därför inte i fokus för myndigheternas intresse. Intresset var istället riktat mot de svenska romerna, som levt här i nästan 100 år, samt de finska romer som börjat söka sig till Sverige, efter att det blivit möjligt för nordiska medborgare att resa fritt mellan länderna. I synnerhet sökte sig många finska romer till Sverige i slutet av 70-talet och början av 80-talet.
Läs mer

Mer om Kurt Atterberg

En bloggläsare har reagerat på det tidigare inlägget om kompositören Kurt Atterberg. Han (eller hon?) menar att de ”diffusa värdegrundsskälen” inte spelar så stor roll som signaturen P.H. anser. Här följer kommentaren:

***

Det är riktigt att det finns musikkritiker som fnyser åt Atterberg för att han inte anses vara PK. Magnus Haglund och hans kampanj i Göteborgsposten mot skivmärket Chandos inspelningar av Atterbergs symfonier häromåret är ett illustrativt exempel. Nedvärderandet av honom för att han använt sig av folkmusik (även) i sin åttonde symfoni – Atterberg är knappast ensam om det – är ett annat exempel. Men varken Göteborgssymfonikerna eller Chandos lät sig påverkas av Haglunds tirader.

Det är också riktigt att Atterberg ofta bedöms efter kriterier som inte gäller för andra tonsättare från samma tid. Få tjatar om Richard Strauss´ eller Carl Orffs samröre med naziregimen, när deras verk spelas. Hur det förhåller sig med Atterberg och nazisterna har etnologen Petra Garberding förtjänstfullt benat ut i sin uppmärksammade avhandling: Musik och politik i skuggan av nazismen – Kurt Atterberg och de svensk-tyska musikrelationerna (Sekel, 2007)
Läs mer

Vännerna?


Jag minns en etnologkompis från 1970-talet vars lilla lägenhet jag såg till när han åkte på ett långt fältarbete. Han kom hem till Sverige igen, fick tillbaka nyckeln och frågade ”Nå, är jag den du trodde att jag var?” Jag förstod inte vad han menade. Efter en stunds förvirrad dialog visade det sig att han var förvånad över att jag inte rotat i hans skrivbordslådor, lika lite som jag kollat vad han hade i garderoben (bokstavligt). Han var besviken över mitt bristande intresse för hans person. Jag trodde han skämtade men det gjorde han inte.

I våra postmoderna tider förstår jag honom bättre. I dag är det en problematisk praxis att inte ta reda på saker. De PK-frälsta skriker Usch istället för att söka förstå kättarnas argument. Det är frestande att se beteendet som religiöst – när det luktar svavel är djävulen i antågande och då, istället för att lyssna och bli lurad rakt åt helvete, gäller det att hålla hårt i sin bibel, med hög röst be sina böner och titta åt ett annat håll.

För egen del har jag förstått att jag försvurit mig åt djävulen genom att skriva i den som högerextrem skällda lilla papperstidningen Nya Tider, där för övrigt också Jan Myrdal skrivit. (Han följde sin egen anvisning om att ”gå till läggen” och konstaterade att Dagens Nyheter är mer propagandistisk).
Läs mer

Från humanist

Hej Karl-Olov,
Jag antar att du minns mig. Vi hade en hel del kontakt per mejl för något år sedan, då jag ofta kommenterade texterna på din/er blogg. Jag läser fortfarande era inlägg på bloggen, oftast med stor behållning, men har inte haft så mycket tid att kommentera. Nu tänkte jag dock ta mig tid att lämna ett par kommentarer. Det jag har att säga är inget direkt nytt, men jag anser – med tanke på vissa av de texter du/ni publicerat – att en del av mina tankegångar kring islam och invandring förtjänar att påpekas ännu en gång.

Läs mer

Stefan Löfvens valfläsk


Via en bloggläsare har vi fått tillgång till det stora tal som Stefan Löfven kommer att hålla till svenska folket, inför valet år 2018. Så här kommer det att låta, åtminstone så långt vi vet i dag:

Kära svenska medborgare!

Ett viktigt val närmar sig. Därför vill jag rikta mig direkt till er, ett av Europas äldsta folk – med stolta anor tillbaka till fornstora dar. Av tradition älskar ni att äta både fläskkött och fläskkorv. Ni älskar öl och nubbe, sill och potäter. Och ni gillar att fira midsommarsolen med att dansa hela natten, och lite annat till. Ni har alltid älskat djur som hästar, hundar och katter av alla de slag – kanske med undantag av perserkatter, som är platta och fula i nosen.

Numera har ni även lärt er att tycka att jämställhet är det enda rätta, att ha sexualundervisning i skolorna och att inte komma med några invändningar, inte ens när prepubertala skolflickor följer det senaste lättklädda modet. Ni förstår att ungdomarna behöver tatuera och vaxa sig samt att det är nödvändigt att ha sex innan bröllopet. Det senaste är att ni tågar i prideparader. Många av er är normkritiska och tar med rätta avstånd från den föråldrade kärnfamiljen, med sitt patriarkala förtryck.

Människor i andra delar av världen förundras över svenskarnas sätt att leva. En del kallar till och med den svenska kulturen haram. Trots detta älskar människor från avlägsna länder att vandra till vårt land. Varför det? Det är jag stolt över att kunna tala om för er.
Läs mer

Bloggläsare slutet av oktober 2017


I dag blir det ett uppsamlingsheat och jag börjar med översättningen av ”The Paris Statement”. Flera bloggläsare erbjöd sig att göra en översättning. Den som kom att göra jobbet blev Pia Hellertz. Ett stort tack till dig Pia! Emellertid, nästan samtidigt skickade Fredrik Östman en länk till sin blogg, där han lagt ut sin översättning. Eftersom texten redan finns åtkomlig där och eftersom hans blogg var en för mig ny och givande bekantskap väljer jag att länka till den.

Jag fick också följande kommentar från en forskare:

Författarna till ”The Paris Statement” gör misstaget att kritisera en ideologi med en annan ideologi. Jag tror inte de riktigt förstår den evolutionära sociala dynamik, som vi alla är underställda. Den är allt annat än idealistisk. Jag kom just från en personalkonferens, där vi tvingades genomleva hur marknadsföringsavdelningen undervisade oss om hur vi skall nå och vinna ”Generation Z”. Jag och mina ämnesmässiga kolleger satt i ett hörn av salen och kved. De anpassar mycket systematiskt och på fullaste allvar lärosätet efter barnens och ungdomarnas krav. Vi blir skyldiga att alltid gå studenterna till mötes. Om de inte läser kursinstruktioner är det vårt fel, eftersom vi inte förstår hur Generation Z resonerar. Man behöver inte många poäng i psykologi för att veta att barn och ungdomar i en formativ ålder blir ganska rastlösa och olyckliga, om de aldrig ställs inför krav eller tvingas till egen problemlösning. Man kan alltid diskutera typen av normer, men man kan inte förhandla bort normerna – och det har våra eminenta politiker sett till att vi är i färd med i all svensk utbildning. Efter amerikansk förlaga faktiskt. Amerikansk marknadsföring diskuterar brinnande hur man skall nå denna yngre generation. Jobben skall anpassas efter dem. Den tyskspråkiga världen resonerar tvärtom! Den yngre generationen skall anpassa sig efter den äldre och anställda skall följa gällande regler. Jag tror mer på den tyska modellen i detta fall!
Läs mer