Vår värdegrund

Den blogg vi startat har utlöst en del kommentarer. Dessa når oss i mailform eftersom vi inte öppnat något kommentarsfält. Vi har inga planer på att öppna ett sådant. De som vill oss något får väl fortsätta att maila. Inte heller kommer vi att släppa in några gästskribenter utan håller bloggen för oss själva. Anledningen är att bloggen är ett ”bredvidspår” till annat vi tycker är viktigt (och roligt). Vi vill inte hamna i långa argumentationskedjor och heller inte att bloggen ska utvecklas till någon slags huvudsyssla.

En fråga som varit svårare att hantera är hur pass ”förbannade” vi ska vara i våra blogginlägg. Det är klart att huvudspåret är massinvandringen, den mediala mörkningen och konsekvenserna av att vårt land fylls på med nya icke-västliga invånare, som många gånger är främmande för och rätt ointresserade av svensk kultur. Men vi vill helst inte bli ytterligare ett par röster i den ilskna och månghövdade kören – i varje fall inte enbart – utan ambitionen är att tillföra lite förhoppningsvis oväntade fördjupningar och vinklingar.
Vi är rätt övertygade om att de som är intresserade av att läsa vår blogg till över 90 procent består av medborgare (svenskar såväl som invandrare) som förstått och inte accepterar den massiva invandringen till Sverige. Liksom vi lider de av förvanskningar, lögner, hyckleri och bristande verklighetskontakt hos makthavare och medieetablissemanget. Vi vänder oss till er, det får räcka. Detta är alltså inte ett forum för att försöka övertyga meningsmotståndare.

En majoritet av på annat sätt upplysta svenskar skulle inte drömma om att läsa våra alster – de betraktar dem som rasistiska och omoraliska. Exempelvis kan Expressens chefredaktör kalla vår första bok för ”ett vedervärdigt alster” utan att ens ha läst den. Att försöka övertyga dem blir nog detsamma som att tala rätt in i dövörat – det har vi egna personliga erfarenheter av.
Att inte vilja ta del av alternativa budskap blir alltmer kännetecknande för Sverige. Ett aktuellt exempel är Svenskarnas parti vars budskap vissa tycker ska överröstas med trummor, kyrkklockor, vuvuzelor och allt tänkbart oväsen. Andra, som anser att demonstrationsrätten ändå måste skyddas, propagerar för att man ska stå där och tiga, som en demonstration mot oönskad och kanske nazistisk propaganda (vi vet inte riktigt hur pass nazistisk den är för ingen får ju höra vad företrädarna för Svenskarnas parti säger).
Vi kan undra vad dessa upprörda och rättänkande människor är så rädda för. Tror de inte på sin egen uppfattning, eftersom de inte törs lyssna till vad meningsmotståndare har att säga? Befarar de att de, om de lyssnar, kommer att bli hjärntvättade och lämna demonstrationen som nyväckta nazister?

Vi blir förbannade och många gånger också nedstämda. Vi vet att vi löper risken att sorteras in bland andra ”grumpy old men”, det går antagligen inte helt att undvika. Det får emellertid inte dominera bloggen, i varje fall inte totalt. Om någon undrar vad det är som upprör oss så, nedan ges ett exempel. När vi får läsa sådant som nedanstående utdrag ur dagens ledare i Helsingborgs Dagblad och förstår att det är ungefär så här långt som det allmänna medvetandet sträcker sig, då blir vi förbannade/upprörda/förtvivlade/uppgivna (det är bara att kryssa för den sinnesstämning som för dagen är den dominerande). Vi förleds att fälla kommentarer som: Hur dum får man bli? Så tittar vi på varandra och konstaterar att så där ska vi inte formulera vår kritik. Inte vi!

Alltnog, den politiske chefredaktören Lotta Hördins kommentar nedan föranleds av att i en EU-undersökning säger hela 97 procent av svenskarna att de är nöjda eller ganska nöjda med sin levnadsstandard:

Den höga siffran för Sverige innebär ju inte att allt är frid och fröjd, att det inte går att göra några förbättringar, att det inte finns några problem. Men den visar definitivt att partier som vill ställa flyktingmottagande mot välfärd, som försöker skapa missnöje och rida på det för att bedriva en isolationistisk politik samt ställa grupp mot grupp, är helt fel ute. Sverige är ett land som har tagit och tar ett stort ansvar för människor som just nu flyr för sina liv. Det ska vi vara stolta över. Och det ska vi fortsätta med, förhoppningsvis tillsammans med fler länder i Europa.

Och även om det just nu talas ovanligt mycket om kostnader i samband med migrationen. Så leder den så småningom också till inkomster. Hit kommer flyende människor som vill bo och arbeta, betala skatt och bidra. Därför är det viktigt att det finns bostäder, att arbeten förmedlas, att utbildningar ges. Det är det allra viktigaste – både för de som redan bor här och de som kommer hit som nyanlända. Det är så en god levnadsstandard värnas och kan bli ännu bättre. Av de 97 procenten i undersökningen var 60 procent mycket nöjda och 37 procent ganska nöjda. Det finns utrymmet för förbättringar. Det kan man göra genom att slå vakt om det öppna och demokratiska välfärdssamhället.

Vi avslutar denna måndagstext med att söka markkontakt och hittar den i ett mail som vi i går fick från en åklagare. Om nu någon rättänkande vill anmäla oss för hets mot folkgrupp, så betänk att den inte handlar om alla romer, utan enbart om de romer som begår så kallade åldringsbrott. Observera också att det är en slutsats utifrån ett givet material, vilket är något helt annat än en fördom. Vi är övertygade om att det finns många romer som lever samhällslojalt och bidrar till att bygga upp samhället. Vi är också, likt statsrådet Erik Ullenhag, helt införstådda med, att det är kännetecknande för romer att hylla och respektera äldre människor:

/…/ den enhet inom svenska polisen, CIRCA, som utreder åldringsbrotten, uppger till mig att under de år de varit verksamma har man ALDRIG registrerat annat än romer som misstänkta för denna typ av brottslighet. Vad jag då menar är stölder, rån, bedrägerier som begås mot äldre eller personer med andra funktionshinder. Det kan röra sig om att man uppsöker dem i hemmet under förespegling att man är från hemtjänsten, polisen mm. Senast jag hade en härva följde man sina offer i butiker och registrerade deras PIN koder när de betalade, för att senare “överfalla” offren och stjäla deras plånböcker och bankomatkort. I en tidigare utredning upptäcktes vid en husrannsakan i Sthlm i ett romskt pars bostad flera uppsättningar med peruker, handskar mm samt diverse lappar och noteringar över olika äldre och deras tillstånd. Här hittades noteringar som att han ”inte är mogen än”, “får besök av dottern på eftermiddagarna” o.s.v. Helt uppenbart ägnade sig hela den här släkten sig åt att systematiskt kartlägga äldre individer för att sedan av och till uppsöka dem och stjäla.

Jag försökte mycket försiktigt att få en förklaring av Jerzy Sarnecki av mina iakttagelser och eventuella slutsatser. Han förklarade något i stil med att “grupper av individer som är kraftigt marginaliserade” känner ingen empati för andra individer som tillhör andra grupper. Detta kunde jag naturligtvis själv komma fram till.

Den som undrar varför vi döpt denna lilla programförklaring till ”Vår värdegrund” kan läsa om värdegrunder i del två av ”Invandring & mörkläggning”. Kapitlet finns också utlagt på vår hemsida: För den som fortfarande undrar: Vi längtar efter att desarmera ”farliga begrepp”. Det var exempelvis därför vi använde begreppet “rasism-nazism-fascism-främlingsfientlighet-islamofobi” häromdagen.

Karl-Olov Arnstberg & Gunnar Sandelin

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.