Göteborgs stadsbibliotek och yttrandefriheten

Sent i våras i år blev jag uppringd av en person som företräder föreläsningsföreningen Cui Bono i Göteborg. De ville att jag skulle komma och föreläsa över ämnet ”Invandring och mörkläggning” som Gunnar Sandelin och jag skrivit två tjocka böcker om – vilket knappast är obekant för läsarna av denna blogg. Lite tveksamt tackade jag ja och, med tanke på det val som snart äger rum, markerade samtidigt att jag varken är politiker eller aktivist utan forskare.

De ville förlägga föreläsningen till Göteborgs stadsbibliotek och jag såg inget hinder i det. Bibliotekstjänst har köpt flitigt av båda böckerna. I synnerhet del I tillhör tveklöst de på svenska bibliotek mest utlånade böckerna i sin genre. Sommaren gick utan att något särskilt hände utom att Cui Bono ordnade med tågbiljetter åt mig.

Så, mindre än en vecka innan föredraget fick jag veta att det pågick ett upprop på Facebook. Mitt föredrag måste stoppas! Dessutom dök följande protest upp på nätet (varning, långt dokument men jag anser att det har sitt värde att återge det i sin helhet):

”Biblioteket ska inte ge rum för rasism
På söndag, två veckor innan valet, upplåter biblioteket sin hörsal åt ett föredrag av Karl-Olov Arnstberg med titeln Invandring och mörkläggning och ska behandla, får vi veta, ”det havererade integrationsmaskineri som svenska politiker, journalister och opinionsbildare väljer att inte berätta om”.

Arnstberg uppmärksammades i december förra året, då han lät publicera en annons i Dagens Nyheter för sin och Gunnar Sandelins bok med samma titel som föredraget. Annonsen påstods framlägga avslöjande fakta rörande invandringen i Sverige. DN fick hård kritik på grund av annonsens rasistiska och desinformativa innehåll, men detta blåsväder tycks ha undgått Stadsbiblioteket.

Invandring och mörkläggning. En saklig rapport från en förryckt tid genomsyras av idén om invandringen som en orimlig belastning och det mångkulturella samhället som ett angrepp på nationen. Egenskaper och beteenden knyts till etnicitet eller kultur på ett sätt som måste beskrivas som rasistiskt. Författarna skriver uttryckligen att vissa kulturer är överlägsna andra.

Arrangörer bakom föredraget är Cui Bono, en förening vars främsta syfte tycks vara att sprida konspirationsteorier. Föreningen har under det senaste året bland annat arrangerat en föreläsning med den amerikanska journalisten Christopher Bollyn, mest känd för teorin att en sionistisk konspiration ligger bakom attackerna den 11 september 2001.

Vi håller det för självklart att stadens gemensamma rum inte ska användas till att på detta sätt sprida rasistisk desinformation.

Biblioteket är ett av stadens få offentliga, icke-kommersiella rum. En plats som ska vara tillgänglig för alla och där människor på lika villkor ska kunna ta del av information och kultur. Biblioteket är den samhällsinstitution som flest svenskar har förtroende för, något som visade sig när SOM-institutet 2008 inkluderade biblioteken i sin årliga förtroendeundersökning. Men, vem är denna plats till för, när den upplåts till att sprida rasism och desinformation om migration och integrationspolitik? Vilka människor är det som känner sig välkomna, och vilka människor känner sig tvärtom hotade när deras existens ifrågasätts och görs till en börda, en kostnad?

Arnstbergs argumentation om invandringens kostnader är symptomatisk för dagens debattklimat där människors värde omvandlas till kronor och ören. Att detta dessutom skulle vara något det inte talas om, eller som med Arnstbergs retorik “mörkläggs”, är en seglivad myt. Det senaste utspelet kommer från statsminister Reinfeldt, som genom att ställa välfärd mot migrationens kostnad spelar i händerna på SD:s exploatering av människors känsla av en trygghet som håller på att gå förlorad. Ofta möts sådan retorik av kritiska röster som istället vill visa på invandringens lönsamhet.

Men migrationens kostnad eller lönsamhet håller vi för en ickefråga, vars logik går att spåra i Sveriges och Europas förnekande av sitt koloniala förflutna. Vår inblandning i en kolonial och rasistisk världsordning frikopplas från dagens migrationspolitiska situation. Människors behov av asyl görs till en fråga om huruvida svenska medborgare verkligen har råd att tillgodose detta. Frågan om ansvar och delaktighet, för att inte tala om alla människors lika värde, har försvunnit från dagordningen.

Det är sant att Sverige har förändrats. Den välfärd vi en gång tog för given är inte längre självklar. Och i jakten på syndabockar för ett land vi inte längre känner igen, ställs utsatt mot utsatt. Föreläsningen ges utan andra motbilder eller debatt, därtill utestängs kritiska röster av en entréavgift. Att Stadsbiblioteket upplåter allas vårt gemensamma rum åt krafter som oemotsagda får sprida rasistisk desinformation, kan vi inte låta passera obemärkt.

Emma Bjørshol • Antirasistisk aktivist
Edda Manga • Idéhistoriker och redaktör för Feministiskt perspektiv
Paula Cardozo • Projektansvarig
David Fahl • Bibliotekarie
Patricia Lorenzoni • Idéhistoriker och författare
Mikela Lundahl • Idéhistoriker och kulturforskare
Britt-Inger Lundqvist • Författare och etnolog
Linda Lundqvist • Ordförande resandeföreningen Rung
Therese Svensson • Doktorand i litteraturvetenskap
Julia Willén • Doktorand i etnicitet och migration”

Den 29 augusti skriver Göteborgs stadsbibliotek på sin hemsida att de ”upphäver” uthyrningen till föreningen Cui Bono och mitt föredrag, eftersom det finns risk för ordningsstörning i samband med föredraget. De skriver också att jag på nätet publicerat texter som inte är förenliga med Göteborgs Stads uppdrag att värna och säkerhetsställa de nationella minoriteterna. Den samlade bilden av arrangemangets karaktär gör att Stadsbiblioteket väljer att säga upp avtalet med Cui Bono, som därmed inte längre får hyra Stadsbibliotekets hörsal.

Meddelandet utlöser närmare femtio kommentarer på stadsbibliotekets hemsida. Alla utom fyra är upprörda över den inställda föreläsningen. Exempelvis skriver signaturen Majsan:

Det här känns riktigt ruggigt och inte okej i något som skulle föreställa en demokrati. Vart är vi på väg i det här samhället? Vem/vilka är det som bestämmer EGENTLIGEN?

Jag har liksom många andra med stor behållning läst Arnstbergs böcker, texter och artiklar under flera decennier. Han tar upp sedan länge stora och viktiga frågor, men tydligt gör han det sedan någon tid ”på fel sätt” och som inte passar några. Diskussion, debatt, åsikter och synpunkter får uppenbarligen inte finnas, Undrar vad detta är förberedelse för? Demokrati, åsikts- och yttrandefrihet verkar snart vara ett minne blott. Ruggigt Ruggigt.

Ytterligare ett smakprov från signaturen ”Alter Ego”:

Ska ni inte passa på att bränna lite böcker också, när ni ändå har den politiska kommissarien uppvärmd menar jag?

Av de fyra kommentarer som applåderar bibliotekets beslut är denna från Peter Stugukarl den mest innehållsrika:

Charlatanen, rashetsaren, fascisten och uppsatstjuven A-berg får hitta andra arenor än de offentliga för spridandet av sitt tarvliga hetsande.

Jag funderar ett tag på vad ”uppsatstjuven” står för och när jag tänker på alla de uppsatsskribenter som jag hjälpt fram till sin universitetsexamen så känns det inte särskilt rättvist.

Jag grunnar också lite på innehållet i en annan kommentar: ”Men det går bra att ha en Leninhörna samt att dela ut Leninpriset”.

Avpixlat hörde av sig. Ville jag uttala mig? Det ville jag:

En stadsbibliotekarie som tror att empiriskt grundad kunskap är rasism och att klarspråk inte är förenligt med “Göteborgs Stads uppdrag att värna och säkerhetsställa de nationella minoriteterna”; och därefter stänger av en liten opolitisk förening som bjuder in föreläsare som säger något annat än mediernas papegojor. Det är dagens svenska djupt okunniga och folkföraktande maktelit i ett nötskal. Det är inte utan att jag börjar skämmas över att vara svensk.

Jag fick också ett mail där en läsare av mina och Gunnars böcker informerade om ett mail han skrivit till Christina Persson, Göteborgs Stadsbibliotek:

Vad är detta? Är inte själva själen i ett bibliotek att verka för det fria ordet, rationalitet och spridning av kunskap? Jag måste erkänna att jag efter bläddrande i ett antal lexikon inte ens begriper vad det skulle kunna betyda att ett bibliotek ska ”säkerhetsställa [sic] de nationella minoriteterna” (?!) men en sak vet jag säkert: vi är riktigt, riktigt illa ute som nation när våra stora bibliotek börjar ägna sig åt explicit censur av empiriska forskare. I en demokrati bemöter man uppfattningar man inte håller med om med motargument; man tystar dem inte. Om det är någon institution som borde begripa det så är det ett bibliotek. Göteborgs Stadsbibliotek borde ha varit stolta över att en forskare på Arnstbergs nivå tar sig tid att ge en föreläsning där. Istället agerar ni på detta sätt. Det är riktigt beklämmande.

Mitt stoppade föredrag ersattes med ett samtal med rubriken ”Om livet som papperslös i Göteborg”. Den här presentationen finns på bibliotekets hemsida:

På söndag arrangerar Stadsbiblioteket i samarbete med tidskriften Glänta ett samtal som utgår från Samira Motazedis blogg om asylprocessen och livet som papperslös i Göteborg.

”Jag lyckades hejda gråten för att säga: Men ni har missförstått en sak, jag kan inte återvända till Iran. Det skulle vara att resa till min död. Nej, nej, svarar hon, vi har gått igenom alla dokument och fastställt att det inte är någon fara för dig att återvända.”

Utifrån sina bloggtexter läser och samtalar Samira Motazedi med Kristina Hultegård, jurst, och Khashayar Naderehvandi, författare och oversättare av Samiras texter.
Medverkande: Samira Motazedi, som bloggar om sitt liv som papperslös i Göteborg för tidskriften Glänta och Kristina Hultegård, jurst och verksam som offentligt biträde i asylärenden. Samtalsledare: Khashayar Naderehvandi, författare.
Samtalet hålls på engelska.

Två kommentarer på hemsidan:

Denna person befinner sig olagligt i Sverige. Var god vidtala polisen när hon talar, annars anmäler jag er till JO.

Kan det inte finnas en möjlighet för Samira att få fristad som författare i Göteborg genom bl.a. Svenska Pen?

Kanske kunde det intressera göteborgarna vad jag själv ansåg om debaclet? Jag skickade därför in en text till GP, både debatt- och kulturredaktionen. Jag återger den inte här, eftersom den inte innehåller just något mer än det jag redan redogjort för ovan. När jag inte fick något svar skickade jag sent på söndagen en påminnelse. Kulturredaktionen hörde aldrig av sig men på måndagen fick jag följande svar från Debattredaktionen

Hej,
Tack för erbjudandet, men vi tackar nej till publicering.
Mvh
Jannika Wasastjerna
GP Debatt

Jag stirrade på det korta meddelandet. Wasastjerna … uj vilket fint namn, tänkte jag.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.