En kort mailväxling

Gunnar,
Brorsan till en kompis skrev till mig att det är klart att så förföljda, kritiserade, utskämda och hånade som Sverigedemokraterna är så kommer deras urval av politiker att innehålla ett oproportionerligt stort antal oborstade typer. En klar poäng. Sverigedemokraterna ser inte ut som de gör bara för att de har de rötter som de har, utan för att alla goda och upplysta öser sitt förakt över dem.

Följande skriver t.ex. Sanna Lundell i Aftonbladet:

Sverigedemokraterna är enligt den definitionen en enda stor vandrande kris som nu har blivit Sveriges tredje största parti. Deras politik hotar alla människors lika värde, hotar jämställdheten, hotar press- och åsiktsfrihet, hotar barnkonventionen, hotar hbtq-rörelsens existens, hotar fackanslutna, hotar medbestämmandelagen. Och ja, jag skulle kunna rabbla exempel på varför, kopiera och klistra in från deras partipolitiska program, men då skulle utrymmet för min kolumn snabbt fyllas till bredden med antimänsklig propaganda.

De goda och upplysta diskuterar vad de gjorde fel, eftersom Sverigedemokraterna fick sådana framgångar. Men de tycks helt oförmögna att förstå att de har tjall på sin verklighetsbeskrivning. Det går helt enkelt inte att ”göra rätt” om man har som politiskt mål att fylla landet med låg- och outbildade asylinvandrare och deras anhöriga – på svenska skattebetalares bekostnad. En miljon svenska väljare valde inte Sverigedemokraterna därför att de är rasister utan därför att de inser vad som händer med Sverige när den nuvarande eliten har makten. Och det gillar de inte.

Kalle,
Ja och vi kan lägga till att det också sannolikt med tiden kommer att förändras. När partiet får allt fler mandat och växer i hela landet så kommer det också att bli mer rumsrent för intellektuella att ansluta sig. Vi känner ju till en hel del akademiker (forskare, journalister och andra) som tycker att Sverigedemokraterna i grunden har rätt i sin syn på invandringspolitiken och tillämpningen av utlänningslagen. Men de vet också att de skulle bli socialt brännmärkta med allt vad det innebär av förstörda karriärsmöjligheter, havererade relationer och floppad social status om de i dagsläget skulle komma ut som SD-sympatisörer.

PS
Det droppade in ett mail från en läsare av våra böcker som jag gärna vill bifoga som en pendang för dem som kliar sig i nacken över SD:s framgångar:

Min syrra har delat ut post i decennier, alltid röstat s eller v. Röstade inte denna gång. Cancersjuk, svårt få taskig pension räcka till dyra men nödvändiga mediciner. Ser FLYKTINGAR med nya smartphones och barnvagnar som nästan alltid åker gratis på kollektivtrafiken, även i länet. Syrran har sin begränsade färdtjänst, även in till Onkologen. De tycker att hon kan åka buss med metastaser i benet som kan knäckas närsomhelst. Hon är rädd när det blir vinter och halt och tycker att det är otäckt att kliva av bussen. Vad fan gör vi? Hjälp mig!

Ring any bells?

Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.