Ungdomspucklar och våld

En bloggläsare mailade mig och påminde om en bok som den mycket produktive tyske sociologen Gunnar Heinsohn gav ut 2003, med titeln ”Söhne und Weltmacht: Terror im Aufstieg und Fall der Nationen.” Boken verkar inte finnas översatt till engelska men det finns en rätt utförlig presentation på Wikipedia. Dessutom, om man söker på ”youth bulge” ensamt eller i kombination med ”violence” så hittar man mycket material.

Definitionen på en ungdomspuckel är att 30 % av männen i en befolkning är mellan 15 och 29 år. Heinsohn hävdar att så kallade ungdomspucklar är roten till det mesta våldet i världen. Såväl Hitlers som Mussolinis framgångar under 1920-talet kan förklaras som resultat av ungdomspucklar. De tidiga nazisterna och fascisterna hade en genomsnittlig ålder som låg en bit under 30 år. På likartat sätt var det med bolsjevikerna och den ryska revolutionen 1917. Däremot var inte världskriget, Förintelsen eller kommunisternas massmord resultat av ungdomspucklar.

I boken “Terror och dröm – Moskva år 1937” skriver den tyske historikern Karl Schlögel att det var under Stalinterrorns allra blodigaste år som det samtidigt skedde en enorm föryngring av samhällsapparaten på alla nivåer:

Partiungdomen gjorde en svindlade karriär under massrepressionens förhållanden och detta befäste deras tillgivenhet för ledaren och stöd för repressionen av det gamla gardet…// Deras klättring upp till maktens höjder är lika svindlande som den postrevolutionära elitens fall, ja dess försvinnande.

För att ta ett någorlunda nutida exempel (som emellertid Heinsohn inte explicit diskuterar) se Rwanda och massakern av Hutus på Tutsis 1994. Hur många som dödades vet vi inte men en kvalificerad gissning är att det handlar om 800.000 människor. 1960 hade Rwanda 2.3 miljoner invånare. Tjugo år senare var antalet 4.8, alltså mer än fördubblat. Rwandierna är katoliker och praktiserar ingen barnbegränsning. En majoritet av befolkningen bor i hyddor och det finns inga stora städer och heller inga industrier som kan absorbera den växande befolkningen. Hög befolkningstäthet, den steg från 87 per m2 1960 till 330 år 2000. Ett folkmord blev ”lösningen”.

När Heinsohn skrev ”Söhne und Weltmacht” urskilde han 67 länder med sådana ungdomspucklar och i 60 av dem pågick någon form av massmördande eller inbördeskrig. Det är alltså inte de politiska ideologierna (ex. nazism och kommunism) som enligt Heinsohn genererar våldet. Inte heller är det religionerna (kristendom, islam). Det handlar om en direkt relation mellan antalet unga män och befolkningen som helhet. Det var därför som USAs brottsstatistik rasade i höjden mellan 1960 och 1990. Det handlade om baby boomen efter andra världskriget. Och det är därför Gaza är så krigiskt och det åldrande Europa så tandlöst. Om Tyskland hade haft samma befolkningsutveckling som Gazaremsan (9 barn per kvinna) de senaste årtiondena, skulle Tyskland ha 550 miljoner invånare (mot 80 miljoner år 2003) och 80 miljoner unga män mellan 15 och 30 år (mot 7 miljoner år 2003). Det är troligt att de skulle kasta bomber i Prag och Gdansk och som palestinierna säga: ”Det här är vårt land, och det togs ifrån oss av historiska skäl som vi inte hade något med att göra.”

Tyvärr måste världen i dag tampas med en stor ungdomspuckel i den muslimska världen – en puckel som är resultatet av en befolkningsexplosion. Under hundra år (1900 till 2000) och fem generationer har det skett en åttadubbling av antalet muslimer i världen. Av de 27 nationer som hade störst ungdomspuckel år 2003 var 13 muslimska. Heinsohn menar att denna siffra kommer att öka eftersom muslimer i många länder (inte alla) föder många barn. Under den första intifadan uppmanade Arafat alla palestinska kvinnor att föda tolv barn. Tio för kampen och två för dem själva.

Unga män med för mycket hormoner slåss med varandra och sina företrädare för att få makt, positioner och erkännande. Det kan ta sig alla tänkbara uttryck, alltifrån ungdomsvåld till Reclaim the City, AFA, jihadkrigare, terrorgrupper, folkmord … you name it. Det är alltså ett väldigt potent resonemang. Men också tröstlöst därför att ingenting hjälper av insatser. I exempelvis Gaza, Dafur, Syrien och Irak är det bäst att de får slå ihjäl varandra, det kommer de i alla fall att göra alldeles oavsett vad för insatser som görs, om vi får tro Heinsohn.

Om man köper Heinsohns resonemang förklarar det också de bilbränder som ägt rum lite varstans i Europa, i synnerhet i Frankrike och Paris samt – för Sveriges del – i hårt segregerade förorter med många arbetslösa unga män. Deras egen uppfattning att de är förfördelade, segregerade, diskriminerade etc. kan mycket väl vara sann, men den förklarar inte deras våld, kriminalitet och förstörelse. Det kanske är så generande enkelt som att det är sådant man gillar när man är en kille mellan 15 och 30. Om det finns väldigt många i den åldern i ett samhälle, ja då infinner sig våldet som ett brev på posten.

God uppfostran, föräldraauktoritet, fortsatta studier och långsiktiga mål kan styra unga män in på mer konstruktiva verksamheter men här kommer ett klassperspektiv in. Alla de 30 procenten eller mer i en ungdomspuckel har inte denna chans. Det är ett demografiskt faktum att en majoritet inte kommer att vara ”tuktade och dresserade” på det sättet.

När jag från mina anteckningar tar del av Heinsohns resonemang så börjar jag fundera över ”ensamkommande flyktingbarn” liksom hur många av dem som söker asyl och beviljas PUT som är under trettio. Och hur är det med barnafödandet bland dem som kommer? De flesta har ju sitt ursprung i länder där kvinnorna föder många barn. Kan det möjligen vara så att när Reinfeldt och andra politiker förklarat att ett av motiven för hög invandring är att svenskarna åldras och vi helt enkelt behöver fylla på med arbetskraft, så bäddar vi i själva verket för ett våldsproblem?

Jag säger inte att de förhåller sig på det sättet men det är den typen av frågor en ansvarsfull statsledning borde ställa. Jag är övertygad om att de aldrig ens är i närheten av sådana frågor. Om de ens kom upp som en möjlighet på agendan skulle de snabbt avfärdas som rasism. Den politiska religiositeten tillåter inte ett fritt och förutsättningslöst tänkande.

När det gäller världen och stora barnkullar så menar Heinsohn att uppblossande våld inte alls handlar om nöd och arbetslöshet. Biståndsverksamhet och västvärldens subventioner och hjälp fungerar därför inte som motmedel. Faktiskt är det mer bekymmersamt om de unga männen är i god kondition än om de svälter och lider nöd. Levnadsstandarden per person kan stiga, men det blir ändå krig – om det inte finns tillräckligt med fredliga utmaningar för otåliga ungdomar.

I en intervju som Lars Hedegaard gjorde med Heinsohn 2007 har jag saxat följande (min övers. från danskan):

– Hur ser du på den politiska situationen i Europa om tjugo år? Är välfärdsstaten försvunnen, är demokratin borta?
– När det gäller den europeiska kontinenten minus Skandinavien, Irland och England, så tror jag att till och med de pessimistiska prognoserna kommer att visa sig för optimistiska. De utgår nämligen från att de unga kommer att stanna kvar i Europa och sätta barn till världen, men så kommer det inte att gå. En undersökning i Tyskland från 2005 visar att 52 procent av tyskarna mellan 18 och 32 vill lämna landet. Det betyder inte att de menar det, men de leker i varje fall med tanken. De verkligt kvalificerade söker sig bort. De enda som är verkligt lojala mot Frankrike och Tyskland är de som lever på bidrag. Det finns inga andra i världen som vill betala för dem. Amerika, Kanada och Australien räknar med att ta hand om våra bäst kvalificerade ungdomar, och de kommer att få många av dem. Det vill stoppa upp innovationerna och sänka tillväxten i Europa. I Tyskland är det redan så, att vi går miste om miljarder och åter miljarder i intäkter därför att vi saknar kvalificerat folk som kan ta sig an uppgifterna. På den ena sidan har vi tio miljoner avancerade jobb som vi inte kan tillsätta och på den andra en välfärdsberoende befolkning på sex miljoner och det finns inget flöde mellan dessa två. Den välfärdsberoende delen föder fler barn och växer för varje år men de lediga jobben blir inte tillsatta.

Heinsohns resonemang är oerhört deterministiskt. Han har därför fått frågan om det är någon mening alls med att försöka stoppa våldet? Heinsohn glider åt sidan med svaret att nästkommande femton Nobels fredspris bör reserveras för forskare som kommer på lösningar som gör att våldsamma unga män hittar tillräckligt attraktiva uppgifter för att det ska bli onödigt och helst också omöjligt för dem att ägna sig åt våld.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.