Minirecension av Framtidsmannen

Jan Sjunnessons nyutkomna thriller ”Framtidsmannen” är en ovanlig historia som tar avstamp i ett Sverige med framtidsscenario runt 2023. Jag tror inte något liknande har skrivits på svenska. Här är några bärande ingredienser:

En bild av ett land som slitits sönder av ett långvarigt vanstyre av massinvandring och mörkläggning av detta och vars konsekvenser avslöjas av en läckande framtidsforskare, kring vars öde boken kretsar. Fundamentalismen tar sitt grepp om utanförskapsområdena och avancerar mot samhällets mittpunkt, jihadistiska grupper slår till. Emellertid står en kvinnlig sverigedemokratisk statsminister som har peshmergska rötter, tillsammans med den motvillige svenske framtidsforskaren, för det motstånd som den sedvanliga svenska fegheten inte förmår att uppbåda. En annan centralgestalt är en svensk-indisk dotter, som pendlar mellan Dehli och Kiruna. Sjunnesson är väl förtrogen med det indiska samhället och en sådan inifrånskildring blir en säregen krydda.
Slutligen räddas Sverige i sista stund från ett sammanbrott. Berättartekniken är stundtals rapsodisk och lite bättre korrläsning hade inte skadat, men det är den unika storyn och den inbyggda varningen till läsaren som är det bestående värdet av ”Framtidsmannen”. Sjunnesson måste ha hämtat sin inspiration från Eyvind Johnsons Krilon-trilogi, om det civila motståndet i det lilla sammanhanget mot nazismen under andra världskriget. Böckernas sammankomster av tvivlare och motståndsmän rör sig runt Alvik i Stockholm.

Gunnar Sandelin

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.