Det förödande glappet mellan teori och verklighet

Stefan Jonsson tillhör de kulturskribenter som har otur när han tänker. Inte så att han är dum, nej långt därifrån. Inte heller är han illa påläst. Han är så väl påläst att man ibland snarare bör förstå honom som förläst. Men framför allt, han har något allvarligt fel på sin verklighetsförankring. När han kommer fram till något som han tycker låter vettigt, så klarar han inte att i tanken pröva konsekvenserna för ”det riktiga livet”. Jag ska nedan göra det tydligt vad jag menar.

På DN Debatt — där Stefan Jonsson i sin roll som krumelurkulturskribent tidigare såvitt jag förstår inte varit särskilt välkommen – lägger han i dag tillsammans med etikprofessorn Elena Namli ut en kria om varför Sverigedemokraterna bör förbjudas. (Eftersom texten så uppenbart är skriven av Stefan Jonsson är jag barmhärtig och lämnar Elena Namli utanför det fortsatta resonemanget). Därmed går Stefan Jonsson längre än någon någon gång tidigare gjort, av dem som har tillgång till svenska mediers finrum. Hans enda argument är FN:s konvention om att förbjuda organisationer som främjar rasdiskriminering.

Här sker första misstaget. Stefan Jonsson ”glömmer” att han måste föra i bevis att Sverigedemokraterna faktiskt främjar rasdiskriminering. Detta är mycket svårt att göra, inte bara för Sverigedemokraternas del utan för snart sagt vilket parti som helst. Jag ska ge ett exempel som visar att med lite fingerfärdighet kan den nu avsatta alliansen ”bevisas” främja rasdiskriminering. Så här går argumenteringen:

Sverige har ett avsevärt lägre antal jobb som inte kräver någon särskilt utbildning än andra OECD-länder. För Sveriges del gäller 2,5 procent, för OECD i snitt 17 procent. Detta bör föras samman med att Sverige har ungefär 400.000 arbetslösa varav rätt många har låg utbildning och bland dem är rätt många invandrare. De vill jobba, de kan jobba men det slags jobb som de kan få är det inte särskilt gott om.

Nu är det ju så att Sverige samtidigt har en arbetskraftsinvandring. För att ta ett år i högen så arbetskraftsinvandrade år 2013 15.357 personer från utanför EU/EES. Topplistan för olika yrkesgrupper ser ut så här:

Medhjälpare inom jordbruk/trädgård/skogsbruk och fiske 5.915
Dataspecialister 3.477
Storhushålls- och restaurangpersonal 830
Köks- och restaurangbiträden 470
Civilingenjörer, arkitekter m,fl. 415
Städare m.fl. 397

Trots att Sverige har cirka 400.000 arbetslösa och det i synnerhet är ont om okvalificerade arbeten, så importeras diskare och städare. Omkring 70 procent av arbetskraftsinvandrarna anställs för jobb som skulle kunnat gå till arbetslösa invandrare som redan beviljats asyl. Alltså har regeringen bedrivit en politik som inte kan uttolkas som annat än ”främjande av rasdiskriminering”.

När jag skriver detta har jag faktiskt gått ett steg längre än Stefan Jonsson gör när han dömer ut Sverigedemokraterna. Han anser sig ju inte ens behöva förklara på vilket sätt de främjar den av FN utdömda rasdiskrimineringen. Redan där borde redaktionen för DN Debatt konstaterat att resonemanget inte håller och langat det i papperskorgen.

Nu gjorde de inte det, så låt oss därför gå vidare i dokumentationen av Stefan Jonssons bristande verklighetsförankring. Han ger följande definition av rasism, och här tror jag absolut inte han har FN med sig utan det är en ren vantolkning, eller med en ännu mer rättvisande beteckning – det är demagogi:

Denna rasism är sällan av biologiskt slag, som tror på fasta rasskillnader och rashierarkier. Den bygger snarare på uppfattningen att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika. Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har. Denna rasism existerar och växer i dagens Sverige.

Eftersom människor inte behandlas juridiskt olika i Sverige och vi inte har någon form av statligt eller kommunalt legitimerad diskriminering (annat än positiv sådan i form av kvotering förstås, eller samers uteslutande rätt att bedriva renskötsel) så kan han bara mena att det handlar om att människor rangerar varandra socialt. Det är en intellektuell kraschlandning av sällan skådat slag. Det spelar ingen som helst roll hur hett Stefan Jonsson och hans medförfattare önskar att det inte ska förhålla sig så. Överallt där mänskliga kollektiv alls existerar så ordnar de nämligen upp sig hierarkiskt.

Stefan Jonsson skriver också: ”Vi menar att rasistiska åsikter aldrig bör respekteras i en demokrati.” Med den definition han använder för rasism så betyder det alltså att han vill förbjuda människor att tycka illa om varandra därför att de har olika etnicitet, kultur och/eller religion. Hoppsan, en av konsekvenserna är givetvis att islam måste förbjudas i Sverige.

Ska allt som Stefan Jonsson vill stoppa stoppas, krävs det ett totalitärt samhälle av en dignitet som mänskligheten aldrig tidigare varit med om. Nordkorea blir rena hippielägret i jämförelse.

Den stora gåtan är varför sådana här ohållbara resonemang alls publiceras i svensk dagspress. Kanske har man rekryterat sina redaktörer bland de 23 procent av Sveriges femtonåringar som i den senaste PISA-undersökningen visade sig vara så svaga i sin läsförståelse att de bara klarade att ta till sig mycket enkla texter, typ ”håll till höger” eller kanske, som i det här fallet: ”håll till vänster”.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.