I Sverige finns

  • inga kända och respekterade personer som offentligt ifrågasätter den extrema invandringspolitiken.
  • inga fristående institutioner eller tankesmedjor som ….
  • Inga etablerade och från flera håll gillade politiker som …
  • heller inte några myndigheter som upplyser politikerna om att det här går käpprätt …
  • inte några tidskrifter, kulturarbetare eller projektledare som …
  • inga samhällsvetare, filosofer eller andra forskare som …
  • inte några näringslivshöjdare, debattredaktörer, chefer i offentlig tjänst som …

Däremot finns

  • SVT som utger sig för att vara opartiska men som just nu till chef valt en kvinna som delat ut Grävande journalisters Guldspade till Expressens ”Researchgrupp”, vars medlemmar är straffade och som kallar sig själva för Sveriges Stasi.
  • Sveriges Radio som också enligt regelboken ska var opartiska men där Ekochefen ber sina kollegor om ursäkt för att Avpixlats Mats Dagerlind fick delta under några minuter … (se Gunnars blogginlägg ”Ekochefen …”).
  • Journalistaktivister som Niklas Orrenius, Stefan Jonsson… nej, det går inte att göra en uppräkning. De är ju hur många som helst!
  • Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten … den här uppräkningen funkar inte heller. Istället anger vi de svenska tidningar som inte sjunger mångkulturens och massinvandringens lov i olika tonarter och/eller vänder sig bort från obehagliga fakta. De är … oj då, vi kom inte på någon. Jovisstja: giftstämplade Nya Tider.
  • Expo, som …
  • Feministiskt initiativ
  • Miljöpartiet som …
  • Bibliotek som utestänger obekväma föredragshållare och med iver städar undan litteratur som de befarar att någon kan uppfattas som rasistisk.
  • Ordfront Magasin nr 5 i år som puffar för ett kommande nummer med följande orwellska text: “Då tar vi oss an INVANDRINGEN. Sverige har haft en restriktiv flyktingmottagning och relativt liten invandring i årtionden, under såväl sossar som borgare. Varför har ändå extremhögerns verklighetsbeskrivning fått fäste?”
  • Konstnärer typ Carl-Johan de Geer som likställer religion och nationalism som två former av vidskepelse, vilka till hans stora förvåning fått förnyad livskraft (Det var han som på sextiotalet skrev kuken på svenska flaggan).
  • Hela artistvärlden som tror att bara för att multikulti fungerar bland dem så är det så överallt.
  • Musiker som sätter kampen mot rasismen framför musiken.
  • Mångkulturellt centrum i Botkyrka, Malmö högskola samt …
  • Migrationsverket, som gör ett dåligt jobb, till stor del på grund av bristande styrning från politikerna, men också på grund av inkompetenta verkschefer som tycker att vi ska glädjas åt alla som vill komma hit.
  • ETC (tidskriften)
  • Etc. Etc.

Det som också finns

  • Ett tjugotal för en större allmänhet rätt okända dissidenter som skriver och blir lästa på nätet. Flera av dem skriver bättre och kunnigare än ”gammelmedias” stjärnjournalister.
  • Förbannade, förtvivlade uppbragta nätkommentatorer som ifrågasätter den svenska invandringspolitiken och sönderfallet till ett samhälle som de inte vill ha.
  • Svårt dissade nätmedia som Avpixlat, Dispatch International, Fria Tider och Exponerat.
  • Sverigedemokraterna, ett totalmobbat och skambelagt politiskt parti med verkliga och påhittade skandaler, med företrädare som har det gemensamt att de klarar av den värsta förföljelse som företrädare för något riksdagsparti i Sverige någonsin blivit utsatta för (vilket inte gör dem särskilt representativa för partiets väljare).
  • 800.000 väljare som gjort Sverigedemokraterna till landets tredje största politiska parti.

Det som behövs

  • Riktigt fria samt normkonservativa tankesmedjor som prioriterar svenska nationella intressen.
  • Penningstarka finansiärer med civilkurage som backar upp dessa tankesmedjor.
  • Samhällsforskare som gör sitt jobb, som forskare.
  • Tidskrifter och andra medier med journalister som klarar att skriva fritt och objektivt om Sveriges invandringspolitik och dess konsekvenser (alltså inte är partiska åt något håll, även om de kommer att bli beskyllda för att vara det).
  • Opinionsbildare som är tillräckligt många, tillräckligt kända och tillräckligt starka för att inte enkelt kunna avföras som rasister-nazister-främlingsfientliga och svårt anfäktade av ett knippe fobier.
  • Vanliga människor som vågar reagera i alla möjliga sammanhang och anser det självklart att träda fram under eget namn, så att de inte som kollektiv kan skuffas ner i det hatets pissränna där journalister och kulturskribenter längtar efter att se dem drunkna.

Karl-Olov Arnstberg & Gunnar Sandelin

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.