Kommer den nya regeringen att fortsätta med ljugandet?

Visst, man kan bli sjuk. Man kan dö också. Det är ju förresten det som förr eller senare alltid händer. Ändå, allvarlig sjukdom och död finns inte alldeles på riktigt, inte för just mig. Inte så länge jag är någorlunda frisk och levande. Inte så länge mina närmaste lever på som vanligt. Så är det för de flesta av oss. Det är besynnerligt att vi inte går omkring ständigt gastkramade av allt som kan drabba oss, men det är normalt.

För mig förhåller det sig på likartat sätt med kriminalitet och våld. Jag vet att sådant finns, jag tycker det är för djävligt när jag tar del av vidriga händelser, men sedan fortsätter jag med mitt liv. Som om sjukdom, död, våld och kriminalitet inte finns. Jag bekymrar mig inte, i varje fall inte så att det äter på min själ.

När jag läser om Sveriges höga brottslighet och förstår att det till stor del är ett problem som dels följer med hög invandring, dels hänger samman med vilka som invandrar, är det klart att jag blir upprörd, lite principiellt så där. Jag klarar till och med att läsa om hur någon mitt på blanka dagen blir rånad och misshandlad i mitt eget förortscentrum. Inte precis sådant som får medierna att skicka dit någon reporter. Det räcker så väl med en notis, baserad på polisens interna rapportering.

Men så läser jag någon feg och slirig förnekelse av sambandet mellan invandring och brottslighet; sådana finns det gott om. Då griper det tag. Det är inte kul att leva i ett samhälle med hög brottslighet men det går och man lär sig att undvika farliga situationer.
Det är svårare att leva i ett samhälle där medierna och politikerna systematiskt ljuger. Det tröstar inte att i dagens DN läsa att den ryska lögnen är ännu värre:

Vi har återvänt till Sovjettidens totala lögn. Mellan folket och makten har slutits ett ”samhällskontrakt” som vi redan har levt med i årtionden: Vi vet att vi ljuger och att ni ljuger, och alla fortsätter att ljuga för att överleva. I detta ”contrat social” uppfostrades många generationer/…/ Makten fruktade sitt eget folk och därför ljög den. Och folket deltog i lögnen, eftersom det fruktade makten. Lögnen var en del av samhället …

Som många av läsarna av denna blogg vet, tillhör den förre integrationsministern Erik Ullenhag de mest ogenerade lögnarna. Det är inte utan orsak som elaka nätdebattörer kom att tänka på Saddam Husseins informationsminister Baghdad Bob, som ljög så ogenerat och friskt att han blev komisk. Det var för övrigt vad han kallades för i England (Comical Ali) och Italien (Alì il Comico).

Att leva med olika slags hot, det går och vilket är för övrigt alternativet? Men att leva i den lögn som medierna och politikerna serverar om svensk invandringspolitik, det är svårare. Testa dig själv genom att läsa nedanstående text. Vad blir du mest upprörd över?

I november 2012 släppte Rikskriminalpolisen en rapport kallad ”Polisens lägesbild av grov organiserad brottslighet 2012″.

Det är riktigt skrämmande läsning. Våld och hot om våld är vanligt och folk som bor på skurkarnas revir är rädda. Folk skjuter på varandra. Vanligt folk håller sig inne om kvällarna. Barnfamiljer flyttar inte gärna dit om de kan välja. De vet att barn som växer upp i dessa miljöer riskerar att dras in i kriminalitet. Det här kan man läsa i polisrapporten:

Segregering och känslor av utanförskap är viktiga förutsättningar för att de territoriella nätverken ska kunna växa sig starka, rekrytera och bibehålla sitt direkta inflytande över människorna i ett område. De kriminella individerna i de territoriella nätverken blir normsättande för de boende i området och då särskilt för barn och ungdomar.

För strukturer baserade på etnicitet eller släktskap skriver Rikskriminalpolisen:

I Sverige finns det idag otaliga kriminella nätverk vars huvudsakliga sammanhållande faktor är den gemensamma etniciteten eller släktskapet /…/ Inom den gemensamma etniciteten finns det även släkter som en ytterligare sammanhållande faktor för nätverket. Det som karaktäriserar dessa nätverk är att de är mycket slutna och att lojaliteten mellan individerna är hög.

Sammanfattningsvis konstaterar Rikskriminalpolisen i sin rapport att Sverige gradvis faller ner i en avgrund av kriminella strukturer. Man får veta att ”allt fler och olika typer av kriminella nätverk upptäcks och att återväxten verkar vara god”.

Denna rapportering får DN att granska den organiserade brottsligheten. De intervjuar ett antal poliser och personer inom rättsväsendet. Alla ger ungefär samma beskrivning:

Jag tror inte att allmänheten är medveten om hur allvarligt det är”, sade Amir Rostami, kriminalkommissarie på länskriminalpolisen och sociolog som studerar gängkriminalitet. Man kan dra slutsatsen att gängkriminaliteten ökat om man tittar på viktiga variabler som grupprelaterad våldsbrottslighet, antal grupperingar och antal gängmedlemmar där allt pekar uppåt.

Det finns statistik som visar på den svarta trenden:
Fler skjutningar på allmän plats.
Fler hot mot vittnen och offer.
Fler fall av utpressning.

Amir Rostami får medhåll av andra inom polisen, som av rädsla för repressalier inte vill träda fram med namn: ”Det känns som om vi utkämpar krig på alla håll och kanter. Antalet aktörer inom den organiserade brottsligheten är så oerhört stort och det finns så mycket att göra, som vi inte ror i land”, sade en polis med mångårig erfarenhet av gängbekämpning.

Går vi till offentlig statistik så framgår det klart och tydligt, att de utomeuropeiska invandrarnas är överrepresenterade. De som vet vad de talar om säger samma sak. Såväl Leif G.W. Persson som Tomas Bodström har konstaterat att invandrarna är överrepresenterade i fängelserna. Janne Josefsson och Jan Guillou har till och med hävdat att majoriteten av fångarna i svenska fängelser har invandrarbakgrund.

Eftersom alla rån resulterat i rånoffer, alla våldtäkter i våldtäktsoffer och all misshandel i misshandelsoffer är kriminaliteten en av de allra viktigaste frågorna, för den som gör en konsekvensanalys av hur landet påverkas av invandring. Man bör då också hålla rätt på de brott som vi har vant oss vid, men som var helt okända i det förmångkulturella Sverige, som att kasta sten på bussar, sätta eld på bilar, attackera brandmän på utryckning, råna och misshandla leverantörer, exempelvis till ortens apotek. Eller man kanske kan råna en glassbil?

När glassbilen stannade till på Ramels väg överföll sju eller åtta män, som uppges vara i 25-årsåldern, chauffören. Enligt chauffören hölls han fast av ett antal personer medan de andra plockade på sig glass ur bilen. Förövarna försvann sedan från platsen till fot. Chauffören uppges inte vara fysiskt skadad.

Efter att brevbärare känt sig så hotade att de inte ville dela ut post i Malmöstadsdelen Seved, rekryterades personal från området för att dela ut posten. Postens distriktschef sa att de aldrig gjort något liknande tidigare, men att de såg positivt (sic!) på det, som en möjlighet att lösa problemet. Stadsdelschefen Anders Malmquist var inne på samma spår: ”Det här kommer skapa möjligheter och sysselsättningar för fler.”

Jag erinrar mig den gamla ”fråga-och-svar-vitsen”: ”Foten i kläm?” ”Jajamänsan!”

Och vad säger regeringen?

På regeringens hemsida ”Vanliga nätmyter om invandrare”, för vilken den avgångne integrationsministern Erik Ullenhag bär ansvaret, kan man fortfarande läsa att det är en myt att invandringen har lett till en våg av kriminalitet.

Den överrepresentation som finns bland utlandsfödda i brottsstatistiken bland annat beror på att det är många unga män som kommer till Sverige, en grupp som normalt är överrepresenterad i statistiken. Även faktorer som arbetslöshet och låg utbildningsnivå spelar in. /…/ I sammanhanget är det viktigt att poängtera att den absoluta majoriteten utrikes födda, precis som den absoluta majoriteten svenskfödda, aldrig begår brott. Brott ska alltid bekämpas och den ansvarige ska ställas till svars. Men när en enskild invandrare begår brott ska vi aldrig skuldbelägga hela gruppen utrikes födda.

Det sistnämnda är naturligtvis korrekt. Självklart är inte alla invandrare kriminella. Inte heller är alla kriminella invandrare. Att exempelvis irakier har en stor överrisk för att begå brott är naturligtvis inte skötsamma irakiers fel. De skall inte lastas eller hållas ansvariga för detta. Men eftersom det av offentlig statistik framgår att invandrare är överrepresenterade när det gäller brott i allmänhet och kraftigt överrepresenterade när det gäller grova brott är den enda möjliga slutsatsen att den extremt liberala invandringspolitiken gjort Sverige till ett farligare land. Formuleringen ”aldrig skuldbelägga hela gruppen …” är ren advokatyr, avsedd att meddela Sveriges invånare att det inte är invandrarnas fel att de är överrepresenterade i brottsstatistiken. Observera att det inte heller tycks vara regeringens fel. Kriminaliteten måste skyllas på

  • invandrade mäns ålder
  • arbetslösheten
  • den låga utbildningsnivån

En hederlig och ansvarsfull regering borde ha meddelat är att det är deras ansvar, eftersom det är de som valt att i landet släppa in många människor som begår brott. Sedan, om man vill individualisera, som det står i Ullenhags avsiktligt sliriga formulering, så är det inga andra än de individer som begår brotten som bär det fulla ansvaret. Är de unga, arbetslösa och lågutbildade så faller det likförbannat på deras ansvar om de begår brott.

Den förda invandringspolitiken har resulterat i att Sverige nu har en segregerad underklass som till mycket stor del är etniskt, kulturellt och religiöst skild från majoritetsbefolkningen. Detta är naturligtvis en perfekt grogrund för sociala problem och social oro. Att människor i dessa områden lockas till kriminalitet och islamistisk fundamentalism är självklart. Lika självklart är det att en del av dem odlar ett förakt för svenskarna och det svenska samhället. Det kommer att bli fler upplopp. Det behövs bara en tändande gnista, och nästa gång kanske det inte bara blir bilar som brinner. Det kommer att bli fler islamistiska våldsdåd. Det kommer att bli mer organiserad brottslighet. Det är tyvärr en helt oundviklig följd av den förda invandringspolitiken. Skulden för detta ligger hos dem som utformat och genomdrivit denna politik. Om detta står ingenting på regeringens hemsida om ”myterna”.

Frågan är om den nya regeringen förstår att de snarast bör ta bort Ullenhags ”myt” från sin hemsida? Jag tror inte det. Kommer de att ersätta den skamliga formuleringen med en ny och rakare, som reder ur ansvarsfrågan? Jag tror inte det heller. Men låt oss hoppas att jag har fel.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.