Hur mår forskningen?

I dag blir det ett kort inlägg, mest beroende på att två läsare av bloggen kan kopplas samman. Den ena skickade en fråga, eller man kanske snarare ska formulera det som en förhoppning. (Ursäkta att jag inte kunde motstå att ta med berömmet, men det var så sammanflätat):

Du kan verkligen sätta igång hjärnverksamheten hos dina läsare.
Toynbee intressant.
Tänk om en nation har samma förutsättningar som en människa?
Jag menar att med nedsatt immunförsvar så blir han så mycket känsligare för angrepp både inifrån och utifrån.
Önskar hett att dina texter får spridning i våra mainstream-medier men det kanske är naivt.
Emellertid kan ju knappast dina insikter vara främmande på våra universitet?
Di kanske inte förmår formulera sig lika vasst som du men grunddragen borde vara allmängods, kan en tycka?
Varma hälsningar
XYZ

Det är en intressant fråga därför att naturligtvis är jag ett akademiskt djur, om än inte ett särskilt kollektivt sådant. Mina kunskaper och reflektioner är hämtade från landet Akademia. Men det är också där som de ideologier som utgjort och utgör mänslighetens gissel drivs fram och garneras med övertygande argument. Kanske kan man beskriva högskolorna som arenor för kampen mellan två krafter: kunskapen och identiteten. Högskolorna med sin forskning och sina samlade kunskaper är den överlägset mest centrala förklaringen till den västliga civilisationens framgång. Det hindrar inte att där intrigeras och maktkämpas alldeles vådeligt. Klyftiga människor är tyvärr inte mer moraliskt högstående än andra (möjligen tvärtom). Det gäller att ansluta sig till det forskningsparadigm som är på modet och har makten, om man vill säkra fina examina med åtföljande titlar, tjänster, forskningsanslag och stipendier. Det är en värld där den som tänker alltför fritt, som inte tydligt visar sig tillhöra flocken, riskerar att bli utslängd. Belöningarna kommer främst de lydiga till del. Så plötsligt vinner en ny tanke, en ny uppfinning, en ny insikt gehör och alla de lydiga får rada upp sig längs panelerna.

Nu till nästa mail:

Du borde bättre än många andra känna till tillståndet inom svensk humaniora på de högre lärosätena. Här vill jag dela med mig av en länk till KTHs personaltidning som – tyvärr – visar att den politiskt nymodernistiska andan även gäller på landets största tekniska högskola.
Jag har sedan ett års tid slutat på KTH och gjorde så pga att vår familj ville bort från Stockholm i allmänhet och förorten i synnerhet. Så tillståndet på KTH var inte primärt orsaken till att jag slutade. Däremot måste jag säga att de sista 2-3 åren så växte känslan av att vara verksam i en dekadent och stagnerande organisation, vilket är en fruktansvärd känsla på just en teknisk högskola.

Tyvärr så förekommer ingen journalistisk granskning av högskolevärlden i Sverige. Lärosätena har carte blanche att göra vad de vill.
 XYZ

Jag klickade på länken. Gör det du också. Om du inte vill prata mångfald med Mr Norm, så kanske du kan prata Mr Norm med mig? Tillhör du också landet Akademia eller av annan orsak har insikter i högskolevärldens dekadens, så maila mig. Jag vill gärna läsa. Kanske kan jag få ihop material till ett tungt vägande blogginlägg.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.