Bloggläsares reflektioner

Den som ska välja avhandlingsämne för sin doktorsexamen och upptäcker att den avhandling han eller hon vill skriva redan finns, alternativt att någon annan håller på med samma ämne, har ett problem. I forskarvärlden gäller det visserligen att ställa sig på andra forskares axlar men man måste ändå producera något alldeles eget. Så verkar det inte vara bland journalister. Varje dag upprepar en månghövdad kör vad de just lärt sig, genom att ta del av ett telegram eller genom att helt enkelt läsa en tidning. Tänk också på mikrofonskogen när en bild visar någon viktig person som säger något viktigt. Snart ska journalistkören göra sitt jobb. De är också bra på att hålla käften tillsammans.

I dag tänker jag börja med att säga vad många säger och vad de flesta som läser den här bloggen förstått, alltså något föga originellt: Med hundratusen asylsökande om året, varav majoriteten beviljas asyl plus de anhöriga som också kommer, så kan vi säga adjö till välfärdssverige.

Nedan ett antal bloggläsares reflektioner över ämnen som behandlats på bloggen – ett slags uppsamlingsheat. Urvalet består enbart av sådana kommentarer som har en poäng. Alla kanske inte meddelar något helt nytt men ingen av dem säger det som väldigt många andra nyss har sagt.

Om etnicitet:
En annan ökänd miljöpartist, Åsa Romson, har sagt att man borde ändra ”etniska svenskar” till ”historiska svenskar”. Ja, med denna utveckling kan man nog komma att tala om just ”historiska svenskar” om sisådär 50–100 år.

Det är slående att alla de som förkastar etnicitet uppvisar tyckarelitens sedvanliga oförmåga att hålla ens elementär intellektuell ordning i sin tankevärld. I ena stunden förkastar man tal om etnicitet som fascistiskt, i andra stunden hyllar man främmande kulturer, dvs. erkänner att det finns olika etniska grupper och hyllar detta som något bra. I själva verket går ju inte tyckarelitens förkastande av etnicitet ihop med vurmandet för mångkultur.

Varför har politikerna under många års tid tjatat om att vi behöver invandring för att inte befolkningen ska minska och för att det kommer att råda brist på arbetskraft, i stället för att uppmuntra svenska familjer att skaffa fler barn? Jag menar, svenskar har ju lyckats riktigt bra i ett historiskt perspektiv och den arbetskraft som vi eventuellt kommer att behöva består av välutbildade människor – inte av lågutbildade människor eller analfabeter från Mellanöstern och Nordafrika.

Om romer:
I dag hade tiggerskan utanför min ICA-butik fått sällskap av två (stående) Båstaddamer som tiggde åt henne på svenska. Obehagligt, tyckte jag och flera andra. Enligt den irriterade ICA- handlaren var damerna “från kyrkan”.
Jag märker en påtaglig splittring på vår lilla ort: folk (däribland tyvärr även jag) blir osams på grund av olika syn på invandringen o tiggeriet. Kan inte minnas att en politikfråga tidigare verkat så söndrande.

Om extremliberalerna:

Vad driver extremliberalerna?
Svaret är att folkpartiet sedan länge är kidnappat av vänstertrojaner i form av Maria Arnholm, Birgitta Ohlson och en skrälldus världsfrånvända extremfeminister som ingenting hellre vill än att sparka Jan Björklund för att själva ta över och forma partiet till en systervariant av Fi.
FP kan idag med rätta ses som det fjärde vänsterpartiet i riksdagen och det är rimligt att anta att traditionella folkpartister kände sig lika blåsta på konfekten som gammelmoderater gör gentemot M.
Summa Kardemumma och min förklaring – liberalerna har blivit postmodernister
och moderaterna har blivit postmodernisternas hangarounds.

Dels upplever jag att i ett avkristnat Sverige så finns det rum för prästen i predikostolen som talar till församlingen om vilka dygder och levnadsregler vi ska leva efter idag. Just så upplever jag drivkraften för dagens journalister och mediafolk. Var och en sin egen predikoroll och predikostol. Denna predikoroll är könsuppdelad på så sätt att kvinnor intar en mer känslomässig hållning och män en mer stridslysten sådan. Det är därför tror jag MP har en frizon för att de står närmast dagens ”religions” kärna som ”prästerna” har idag. Fridolins approach var ju den moraliska i angreppen mot SD och man såg att han var i chock när valresultaten trillade in.
Det jag trodde var liberalt, det vill säga individens frihet, är inte alls är folkpartiets liberalism som kan uttryckas individens frihet definierad av folkpartiet. Mitt skötebarn i detta är familjepolitiken som jag anser att staten i nåder ska låta underborgarna (ironi) få sköta själv utan ekonomisk styrning. Eftersom detta är lika enormt upprörande för en godkänd folkpartist som för Oliver Twist att fråga efter mer mat i fattighuset, så anser jag att folkpartiet är ett auktoritärt folkfientligt parti med liberalt innehåll enbart för pengaeliten. Deras liberalism fokuserar enbart på företag.
Du skriver i dagens nedslående krönika om Bengt Westerberg, som sade: ”Dessa människor flyr ”när bomberna faller över deras huvuden”. Det var inte sant. De hade redan lämnat krigszonerna och befann sig i flyktingläger”.
Denna lögn har förvaltats bra. Reinfeldt sa strax före valet att ”de flyr för sina liv” och Anders Danielsson, Generaldirektör för Migrationsverket, att ”vi räddar liv”. Lögnen är ju dubbel, dels har de redan satt sig i säkerhet innan de kommer till Sverige, dels är långt ifrån alla flyktingar.

Min egna spaningar tyder på att det inte är frihetslängtan som driver folkpartiet liberalerna.
Med utgångspunkt från bl a Westerberg och Birgitta Ohlsson men framför allt invandringsextremisterna Cecilia Malmström och Cecilia Wikström vill jag hävda att de är förklädda kommunister med klart totalitära ambitioner. Folkpartiet är det mest federalistiska av alla partier, men de försöker (ibland) dölja det. Vid några tillfällen i valrörelsen brast försöken för Cecilia Wikström, ett av de värsta jävla maktmonster Sverige skådat.
Det liberala är blott en förklädnad som döljer en längtan efter totalitär makt. Jag är förvånad över att inte fler genomskådar dem. Men kanske var det det folk gjorde. Valet gick ju inte så bra för fp.

Om dumhet:
Frånvaron av intelligens är ju starkt uppenbar i PK-lägret. Dessa varianter på förklaringar, om
det nu gäller dålig mobiltäckning eller annat trams, är rent löjeväckande. Jag tror att många som lagt sin röst på SD starkt reagerar på alla landets offer. Jag känner djupt för alla dem som utsatts för våldtäkt, misshandel, rån och kränkningar. Givetvis också för alla dem som blivit offer på grund av sympatier med SD. Det som glöms i alla modeller är det faktiskt cyniska i det faktum att kanske hundratusentals invandrare aldrig kommer i arbete. Jag tänker alltså på dem som har en ärlig tanke och önskan om ett arbete men aldrig kommer att få det.

Varför SD växer så det knakar är enkelt att förklara. Sveriges extremt stora invandring, som i ökad takt får fortsätta trots att det finns 550.000 i 186 utanförskapsområden samt att vi år kommer att ge PUT till en mängd människor som motsvarar Karlstads storlek, människor som vi inte har bostäder, jobb eller samhällsservice åt, oroar människor i alla samhällsklasser.

Däremot blir jag mer och mer rädd för vänstervridningen bland svenskarna, där många yngre människor inte verkar ha något problem med politiskt våld och där människor förföljs på grund av sina åsikter. Men det är på ett sätt mer skrämmande att vi har ett stort antal svenskar som inte ens vet vad som pågår och som helt okritiskt köper politikernas och journalisternas budskap, till exempel om ”hur oroväckande det är att högerextremismen växer i Europa” och att ”vi måste ha invandring på grund av stora framtida pensionsavgångar”. Ja, på ett sätt skrämmer svenskarna samt svenska politiker och journalister mig mest och debattklimatet känns alltmer kvävande.

Tidigare forskning, dels influerad av behaviorism, dels av rational choice, trodde att bara informationen finns tillgänglig, så lär vi människor av den.
Men numera finns en mycket omfattande forskning som – utan att använda ordet dumhet – handlar om systematisk, ofta självframkallad, oförmåga att ta till sig information. Dels är vi människor systematiskt felprogrammerade för att hantera exempelvis sannolikheter (Kahneman: heuristics and biases). Dels använder vi suboptimala representationer (Gigerenzer: fast and frugal heuristics). Dels utvecklar vi ett självförsvar som gör det svårt att ta den prestigeförlust det innebär att erkänna sig okunnig eller rent av att man haft fel. (Dörner, Brehmer: dynamic decision making). Man har testat förutsägelseförmågan hos ”pundits”, alltså den grupp som fungerar som analytiker och kommentatorer i media (Nate Silver, Philip Tetlock). Deras yrke går ut på att hitta snabba, slagkraftiga formuleringar och de hamnar följaktligen fel, då framtiden ofta avgörs av ett samspel mellan flera faktorer.
Kort sagt, det vimlar av dumhetsframkallande faktorer, alltså faktorer som cementerar oförmågan att lära. I Fallet Sverige tillkommer dessutom en social övervakning där pressen slår ner på och förhånar dem som har avvikande uppfattning.
Tacka fan för att dumheten är särskilt väl cementerad i Sverige.

Om högskolorna:
En kille med invandrarbakgrund (bosnier, om jag minns rätt) gick på utbildningen. Han var skärpt och trevlig, men hade tyvärr stora problem med att skriva på begriplig svenska. Följaktligen fick han underkänt på en mängd skriftliga uppgifter (tentor, papers osv.), och magisteruppsatsen blev ett rent helvete för honom.
Rimligen borde han ha klarat utbildningen, med tanke på att han tidigare slutfört en kandidatexamen. Jag tror (även om jag aldrig sade det rent ut till honom) att grundproblemet var en politiskt korrekt rädsla för att påpeka hans bristande svenska. Han hade troligen under grundutbildningen fått godkänt på undermåligt skrivna arbeten, för att lärarna varit rädda att kritisera en invandrare, som ju per definition ses som ”förtryckt” och ”underordnad”. Därmed hade han lurats att tro att hans svenska var bra nog för att kunna skriva akademisk text. När han sedan kom till en masterutbildning med högre krav höll hans skrivande inte måttet.
Poängen är alltså att jag inte tror man ska lasta honom, utan de lärare som av rädsla för att framstå som ”rasistiska” inte vågat ställa samma krav på honom som på övriga studenter.

För några år sedan kompletterade jag tidigare universitetsstudier med att läsa ett masterprogram. En av delkurserna handlade i stor utsträckning om kulturskillnader och interkulturell kommunikation. I kurslitteraturen ingick en bok av den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen, i vilken han ägnade mycket utrymme åt att kritisera bruket av begreppet ”kultur” i forskning inom samhällsvetenskap och humaniora. Hans poäng var, som jag förstod det, att man knappt kan använda begreppet kultur överhuvudtaget, eftersom man då gör sig skyldig till alltför grova generaliseringar. Detta uppgavs bero på att kulturer är heterogena och ständigt stadda i förändring.
En föreläsare på kursen betonade Eriksens resonemang väldigt starkt. På sätt och vis är förstås resonemanget korrekt, Kulturer är ju heterogena och dynamiska, och därmed är det oundvikligt att man generaliserar så snart man säger något allmänt om en viss kultur. Men samtidigt tycks det oundvikligt att man ibland måste använda begreppet kultur, om man t.ex. vill belysa vissa föreställningar, värderingar eller beteendemönster som är knutna till en viss etnisk eller social grupp.
Jag framförde min åsikt till föreläsaren, som då bad mig ge ett exempel på en situation där det är relevant att tala om kultur. Jag gav som exempel s.k. hederskultur, en uppsättning värderingar och beteendemönster som är starkt förankrade i vissa invandrarkulturer, men knappast existerar överhuvudtaget bland etniska svenskar eller bland nord- och västeuropéer överhuvudtaget. Jag frågade: Hur ska man kunna beskriva denna företeelse utan att tala om den som en kultur? Vilket ord är i så fall korrekt att använda?
Föreläsarens svar blev att det visst existerar hederskultur bland etniska svenskar. Enligt föreläsaren är många jaktolyckor i norra Sverige i själva verket förtäckta hedersmord. Enligt föreläsaren skulle det alltså vara vanligt förekommande att Nisse Persson från Jokkmokk låtsas vådaskjuta sin kusin Olle Bengtsson, för att den senare haft en relation med ”fel” kvinna. När jag fick detta svar gav jag upp och brydde mig inte om att fortsätta diskussionen.

Förmedlat av
Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.