På med dumstruten!

I Svenska Dagbladet måndagen den 10 november inleder Thomas Hammarberg och Soraya Post en brännpunktsartikel med meningen ”Vi försöker bägge verka för romernas rättigheter”. Varken för dem eller för läsarna är det antagligen något särskilt med den formuleringen. Att Soraya Post som rom vill att hennes folk ska få det bättre är inte konstigt. Ingen tycker väl heller att det är konstigt att en framstående diplomat som Thomas Hammarberg vill samma sak. Han har just fått Stieg-Larssonpriset för sitt arbete med att stärka de mänskliga rättigheterna i Europa och världen.

Thomas Hammarberg karriär som godhetens apostel började på Amnesty Internationals svenska sektion, där han var ordförande 1970 till 1974. 1977 tog han för Amnesty Internationals räkning emot Nobels fredspris. 1980 – 86 var han generalsekreterare för Amnesty International och 1986 – 1992 hade han samma jobb för Rädda Barnen. 1994 till 2002 var han svensk ambassadör för mänskliga rättigheter och 2002 – 05 generalsekreterare igen, denna gång för Olof Palmes Internationella Center. Romer är den folkgrupp som han värnat om mer än andra och han är ordförande i kommissionen mot antiziganism. Det hindrar honom inte från att verka också för andra förtryckta grupper. 2008 nominerades han till priset ”Årets kurdvän”. Inte förvånande började Thomas Hammarberg som folkpartist. Han var ordförande i Folkpartiets ungdomsförbund 1966-1969. Redan på 80-talet gick han över till Socialdemokraterna. Han gjorde det dock inte med buller och bång som Kalle Tham utan i all tysthet. Allt helt kalkylerat för att gynna den egna karriären.

Thomas Hammarberg är arketypen för en god svensk, inte riktigt i samma klass som Dag Hammarskjöld men bra nära. Med sådana företrädare så kan Sverige visa att ambitionen att vara en humanitär stormakt inte bara är tomma ord. Naturligtvis avskyr han Sverigedemokraterna och på sin blogg skriver han att ”Detta parti har inte bara sina rötter i den bruna dyngan, det är alltjämt infekterat av en farlig hatkultur”. Den som läser Thomas Hammarbergs blogg ser att inte heller han är förskonad från aggressivitet. Han tillhör bara en annan hatkultur.

De tiggande romerna försvarar han till 120 procent. Han nekar exempelvis till att tiggeriet är organiserat. Eftersom jag är rätt väl bekant med hans sätt att tänka och agera, så törs jag säga att han inte vet någonting om detta. Möjligen har han frågat Soraya Post. Hon vet nog inte heller så mycket men eftersom hon är rom, så lyssnar han okritiskt till henne. Thomas Hammarberg är inte forskaren som försöker förstå romernas kultur utan den höge diplomateten som ser att romer är diskriminerade och så ska det ju inte vara. Absolut inte! Längre tänker han inte och något mer är han heller inte intresserad av att få veta. Man kan säga att han är en form av politisk aktivist, placerad på hög nivå. Aktivister har behov av en svartvit världsbild för att kunna driva sin agenda med full kraft.

Om tiggeriet ska kallas för organiserat eller inte beror givetvis på vad man lägger in i begreppet, men det går inte att komma ifrån att mer eller mindre plötsligt är Sverige översållat med dessa tiggande romer. Den som hävdar att de tagit sig hit på egen hand, som individer och familjer oberoende av varandra, den är antingen yrkesskadad av sitt liv i det godas tjänst eller så handlar det om hyckleri. Det senare ordet, hyckleri, är han själv rätt förtjust i. Om moderatpolitikern Maria Lindgren från Borås skriver han exempelvis på sin blogg:

Hon säger att tiggandet är ovärdigt, att människor i stället ska arbeta. De ska försvinna ur vår åsyn. Hon förefaller helt okänslig för – eller okunnig om – varför människor dessa människor kommer och vädjar till oss. Hon sockrar sitt krav med en halsbrytande kullerbytta: förbudet, kriminaliseringen, är bäst för romerna själva. I dag blir de ju illa sedda, till och med bespottade och utsatta för sparkar, menar hon. Förbudet skulle bespara dem från detta. Detta är verkligen avancerat hyckleri – nästan i klass med Sverigedemokraternas påstående i valdebatterna om att deras hållning i asylfrågan är bra för flyktingarna själva.

Thomas Hammarberg tycker inte tiggandet är ovärdigt. Så måste människor i nöd göra. De har helt enkelt inget val. Detta är emellertid inte sant. För romerna är tiggandet del i en försörjningpalett. Romer väljer att tigga så länge det är tillräckligt lönsamt. Av samma skäl väljer de att ta sig till Sverige så länge det lönar sig. När denna försörjning inte längre fungerar så kommer de inte att lägga sig ner för att dö utan de kommer att hitta annan försörjning.

Han skriver också att det är en halsbrytande kullerbytta att påstå att det gagnar romerna om tiggeriet förbjuds och kriminaliseras. Ja, så kanske det är i Thomas Hammarbergs värld, men inte i min. Tiggeriet är självklart en försörjningsnisch för romer, och att det bidrar till att hålla dem kvar i misären är en helt korrekt analys. Detsamma har hänt med de socialbidrag som romer i Sverige är skickliga i att erövra. Det har placerat dem i ett beroende som gjort det svårt att skaka fram positiva förebilder för gruppens ungdomar.

Också i artikeln i Svenska Dagbladet påstår Thomas Hammarberg och Soraya Post att ”de romer som kommer hit gör det alltså av nödtvång”. Det är en lögn. Man kan förstå att Soraya Post ställer sig bakom den, hon bedriver identitetspolitik. Men varför gör Thomas Hammarberg det? Om det nu handlar om identitetspolitik, varför ljuger han för sitt eget folk? Svaret är att han vet inte att han ljuger och att han är en etnisk svensk är helt irrelevant i hans värld. Hans jobb är att värna om grupper som han anser förtryckta. Jag undrar om han någon gång har snuddat vid tanken att det faktiskt är en form av postmodern kolonialism. ”Ni klarar inte att föra er egen talan så jag hjälper er”.

Notera också hur han framställer det som ett orimligt krav att romerna ska arbeta. Så talar en dyrbar samhällsfunktionär som förmodligen vet att svenska romer aldrig i modern tid legat över 20 % när det gäller självförsörjning. Så här sa Maria Leissner för fyra år sedan:

Enligt utredningar som andra har gjort kostar en människa som är arbetslös under hela sitt liv staten 14 miljoner kronor. Om man utgår från att vår uppskattning är korrekt – att vi har 50.000 romer i landet varar 80 procent går utan arbete – så medför det 560 miljarder kronor i extra utgifter för staten under deras livstid.

Det här vet naturligtvis Tommas Hammarberg. Inte ens i Sverige arbetar romer på samma sätt som andra medborgare. Ändå påstår han på sin blogg om de romer som befinner sig här för att tigga: ”De av oss som gjort sig besväret att kommunicera med de besökande romerna vet att de allra flesta inget hellre önskar sig än att få ett jobb här för en tid.” Visst, så svarar självklart romer. De vet att det är detta budskap som går hem. Tänk er att de exempelvis svarade: ”Nej, vi vill absolut inte jobba. Sådant gör inte vi romer, utan vi försörjer oss på att tigga”. Det skulle inte vara så smart, eller hur?

Romer ser ingen som helst anledning till att vara sanningsenliga och informativa i sina relationer med gadjo. ”Sanning för romer – lögn åt gadjo” är ett talesätt som ofta återkommer bland romer. I ”Journal of the gypsy folk lore society 1952” ges ett exempel på hur romerna helt rutinmässigt använder lögnen gentemot myndigheterna. Det är visserligen lite gammalt men förhållningssättet har knappast förändrats.

Jag stod utanför en vagn och pratade med en ogift kvinna som såg efter en grannes barn, en pojke på tre – fyra år. En polisman kom för att få mantalsuppgifter. Han frågade efter namnet. Hon lämnade ett påhittat sådant, sin makes.
Är detta ert barn?
Ja
– Hur många barn har ni?
– Sju
Detta var emellertid för mycket för pojken, trots att han var tränad i att visa upp ett intetsägande ansikte. Han började fnittra. När polisen gått frågade jag varför hon sagt honom alla dessa lögner. Hon stirrade förvånat på mig. ”Hur kan du vara så oskuldsfull”, sa hon. ”Herregud, varför skulle jag tala om sanningen för en polis?” (min övers.).

Thomas Hammarberg och Soraya Post avslutar sin artikel i Svenska Dagbladet med följande krav:

Upphör med brutala avhysningar.
Erbjud alternativa boenden – enkla men acceptabla ”tak över huvudet”.
Ge EU-migranterna samma rätt till akut sjukvård som de papperslösa.
Uppmuntra polisen att ta hotbilden mot migranterna på större allvar.

Det finns fler romer än svenskar i Europa, uppskattningen ligger på mellan tolv och femton miljoner. Ingenstans är romerna som nationell minoritet självförsörjande genom eget arbete. Ju fler romer ett land har, desto mer hatade och diskriminerade är de. För Thomas Hammarberg är det självklart att orsaken ligger hos Europas majoritetsbefolkningar. Han riktar hela sitt intresse åt att hjälpa romerna, med de mänskliga rättigheterna som ledstjärna. Kosta vad det kosta vill. Fick han och Soraya Post bestämma skulle det medföra att Sveriges romska befolkning kanske tiodubblades. Återvänd till Maria Leissners kostnadskalkyl och räkna ut vad det skulle kosta. Tänk sedan efter, skulle Sverige bli ett bättre land att leva i? I så fall, för vilka? För svenskar, för romer? För att tala om sådant man inte får tala i Sverige. Vilka begår åldringsrån, vilka visar sig vara vägpirater?

Förra sommaren berättade kriminalpolisen Per-Arne Nilsson på Elmias husvagnsmässa att vägpiraterna är romer:

De har agerat på rastplatser i Tyskland under flera år och är välkända av polisen där. Verksamheten har utökats till Belgien och Holland. Senare Danmark och för att denna sommar drabba oss. Brotten görs uteslutande av romer som har sin bas i flyktinganläggningar i västra Sverige. Många av dem har flera identiteter och är svåra att identifiera eftersom dom aldrig är hjälpsamma mot polisen när dom blir stoppade. Polisen har kartlagt brottslingarna och dom är välkända hos dem. De är totalt c:a 50 stycken i åldrar från 18-65 år. Flera av den har dömts flera gånger för liknande brott i andra länder. Dom förfogar över många bilar (samtliga utlandsregistrerade) och är mycket skickliga på att förvilla polisen genom bilbyten och skenmanövrar. Polisen har kartlagt verksamheten under en längre tid och ett 10-tal brottslingar är redan dömda för dessa brott. Ett flertal väntar på gripande och dom. Polisen stoppar bilarna och genomsöker dom så ofta man kan men det är mycket sällan man hittar något.

När det gäller romernas kultur och i vilken utsträckning de själva har skapat den misär de lever i och lagt grunden för majoritetsbefolkningarnas hat, så vill Thomas Hammarberg inget veta. Alla som antyder att det kan finnas något samband där är säkert rasister i hans värld. Han recenserade min forskningsrapport ”Svenskar och zigenare” i DN när den kom 1998. Vänligt men avvisande, lite ovanifrån så där, som det anstår en hög diplomat. Jag har inget horn i sidan till honom för det. Ändå tycker jag det är dags att sätta på honom dumstruten.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.