Fråga till de 87 procenten forts.

En bloggläsare ställer följande fråga till mig:

Angående blogginlägget med frågan till den 87 procenten, kan man hänga på källhänvisningar till statliga institutioners rapporter eller forskning så att tveksamma, ifrågasättande och hätska motståndare inte ska kunna avfärda ett utskrivet blad med blogginlägget som ”typisk rasistpropaganda” utan i lugn och ro kan bekräfta uppgifterna, om de vill?

Jag tänker mig att inlägget är värt att skriva ut och distribuera i folks brevlådor.

Svaret är att det naturligtvis går att bekräfta de här uppgifterna. Exempelvis kan man göra ett notsystem med nätreferenser så det bara är att klicka in sig. Det tänker jag emellertid inte göra nu därför att tajmingen är fel. Inför ett val kan man göra flygblad, men vi har ju inget val på gång. Om det blir nyval, då kan man möjligen ta upp saken. Bara det att då måste det ske en uppdatering. Det kommer att finnas en del andra uppgifter och siffror som det är bättre att rikta uppmärksamheten mot. Det kan tilläggas att Gunnars och mina två böcker ”Invandring och mörkläggning” innehåller cirka 800 fotnoter/källhänvisningar.

Uppgiften om en halv miljon nya invånare baseras på Migrationsverkets egen prognos. Den har kommenterats på flera ställen i media. Hälften av den halva miljonen är beviljade asyler, andra hälften är anknytningsärenden som, när man räknar snålt, brukar handla om lika många. Det kan tilläggas att Migrationsverkets prognoser snarare brukar ligga i under- än överkant. Eftersom det är en prognos, vet vi givetvis inte det exakta antalet. Ett uppvaknande är på gång inom media och antagligen kommer politikerna efter, så mitt tips är att ”volymerna” justeras nedåt inom det närmaste året. Detta kan vi emellertid inte vara säkra på. Om politikerna visar sig oförmögna att hantera de för dem så förhatliga ”volymerna” kan vi räkna med att det kommunala knorret kommer att växa lavinartat. På samma sätt med svenska folkets så kallade främlingsfientlighet. Kort sagt, Sverige kommer inte att bli ett trevligare land att leva i.

Att majoriteten av dem som beviljas asyl också framöver kommer att vara lågutbildade muslimer från dysfunktionella länder utan demokrati, det vet vi också genom Migrationsverkets rapportering. Här finns en mängd förbjudna frågor som alla cirklar kring dessa människors integreringskapacitet. Formuleringen ”integrera sig” möter ni aldrig i mediediskussionen kring integration. Det anses alltid vara svenskarnas uppgift att bättra sig men integration är huvudsakligen nykomlingarnas uppgift. I vilken utsträckning vill och kan de integrera sig i det svenska samhället? Dito på en svensk arbetsmarknad? Vilka grupper har hög kriminalitet, respektive låg? En fråga som det också finns anledning att ställa i dessa gränskränkningstider är hur det står till med försvarsviljan i Sverige. Det var inte svenskarnas starkaste gren under andra världskriget och alltsedan dess är vi kontinuerligt överösta med antinationalistisk propaganda (avdelningen självskadebeteende). Om vi till detta lägger en mängd invandrare som av naturliga skäl aldrig varit bejakare av svensk nationalism och i sin svenska anpassning av vårt mediala och politiska frälse fått lära sig att nationalism är fult, hur går det då med viljan att försvara landet, om det skulle behövas? Försvarsvilja och nationalism hör samman som en lerig hand i en långhalmshandske.

Alla dessa för det svenska samhället oerhört viktiga frågor är bortsorterade som rasistiska. Det hindrar inte att de finns där, i den verkliga verkligheten. Det är bara diskussionen som är förbjuden. Dogmen om alla människors lika värde härskar med full kraft. Med andra ord sitter dumheten i högsätet.

Att inströmningen inte är tillfällig vet vi. Prognosen tyder på fortsatt hög press på asylhanteringen och Migrationsverket söker ny personal med ljus och lykta. Däremot får jag mjuka upp påståendet att vi vet att invandringen kommer att öka ytterligare. Det är sant att allt tyder på det, vi vet ju inte. Det är ju bara en prognos.

Att Migrationsverket begärt ytterligare 48 miljarder för de närmaste årens asylhantering var en uppgift som Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet, lyfte fram ur Migrationsverkets äskanden. Den blev ett riktigt scoop. Hade hon inte sett detta och offentliggjort siffran är det inte säkert att det kommit till svenska folkets kännedom. Majoriteten av journalister och politiker är ju helt överens om att mörka till och med sådan information som avgör om den svenska välfärdsstaten kan fortsätta att fungera i framtiden.

Att kostnaderna är betydligt högre än 48 miljarder vet vi också. Det här är ju bara de pengar som Migrationsverket anser sig ytterligare behöva för att klara asylhanteringen under ytterligare fyra år. Ekonomen Jan Tullberg har beräknat kostnaden till cirka 250 miljarder per år. Vad den mångkulturella politiken egentligen kostar svenska skattebetalare är dock inte ekonomerna överens om. Men påståendet att invandringen är lönsam, som envist återkommer i media, är alldeles förfärligt osant. När det inte handlar om direkt felaktiga beräkningar så är det översiktliga och flummiga resonemang. Multikultiförespråkarna klarar inte att bevisa att den invandring som nu sker till Sverige är lönsam. Anledningen? Det går inte. Ska man blåljuga så bör man klara att göra det trovärdigt. Här kan man tillägga att förespråkarnas hävdanden att invandringen är berikande på ett allmänt plan, också det är en mycket blå lögn. Det finns ingenting som tyder på att ett etniskt mer homogent Sverige hade dissat pizzan och rapmusiken. Vill man föra en sådan diskussion så bör man nog klara att också argumentera för att också den förhöjda vålds- och sexualbrottsligheten är berikande.

Jobben. Svensk arbetslöshet ligger på 7,2 procent, ungdomsarbetslösheten på 22,2 procent.

Det senare placerar Sverige något över EU-snittet. Vi är långt sämre än samtliga grannar. Till och med Bulgarien slår oss. Vi får väl trösta oss med att i Spanien och Grekland är det långt värre, ungdomsarbetslösheten ligger på över 50 procent.

Något som inte alltid helt klart framgår är att det är de med sämst utbildning som ligger mest risigt till. Snittet på jobb för outbildade i OECD-länderna är 17 procent. Den svenska tillgången på sådana arbeten är bara 2,5 procent. Det betyder inte bara att de låg- och outbildade invandrare som nu i stora mängder beviljas asyl i Sverige ska ta sig in på en av de för lågutbildade tuffaste arbetsmarknaderna i världen utan också att ska göra det i konkurrens med i synnerhet svenska ungdomar. Att de senare knappast kommer att uppskatta det, är ett understatement. Lägg till att det går taskigt för svensk industri. Så här skrev Stefan Fölster för några dagar sedan på DN Debatt under rubriken ”Sverige avindustrialiseras nu i oroväckande hög takt”:

Sveriges industriproduktion är nu nere på samma låga nivå som under finanskrisens värsta år 2009. Det placerar Sveriges industriutveckling i samma liga som Italiens och betydligt sämre än de flesta europeiska ländernas. Utsikterna försämras dessutom i raskt takt. Såväl näringslivet som politiken står tämligen oförberedda.

När den humanitära stormakten Sverige öppnar pärleporten för asylsökande, så väntar inget paradis för dem som strömmar in. Integrationen är ett hett tema i den svenska invandringspolitiska debatten. Hur det ska gå till att integrera arbetslösa bidragsförsörjda asylanter som måste stanna kvar på flyktingförläggningarna eller i något annat tillfälligt boende, det är en gåta. På asylanterna väntar en deprimerande och demoraliserande limbotillvaro. Detta är inget älsklingsämne för svenska journalister. De gillar mycket bättre att skriva om läkare och tandläkare från andra länder som kör taxi. Så kan de utbrista: Jävla Socialstyrelsen! Eller kanske: Jävla strukturfascism!

Den svenska bostadskrisen är ungefär lika allvarlig som arbetslösheten. För ett år sedan skrev Aftonbladet att det enligt Boverket råder bostadsbrist för unga i 158 av landets kommuner. LOs rapportering visade på bostadsbrist i 44 procent av landets kommuner.

De senaste fem åren har Sveriges befolkning ökat med 375 000 medan cirka 120 000 bostäder har påbörjats. I Sverige finns cirka fyra miljoner bostäder och om vi utgår från att en nybyggd bostad kommer att finnas kvar i 100 år behöver vi bygga cirka 40 000 nya bostäder per år. De senaste tjugo åren har det bara under några enstaka år byggts fler än 25000 bostäder, och i dagens takt på bostadsbyggandet förväntas husen stå i nära 200 år.

Migrationsverkets driver en nästan desperat jakt på bostäder och de är beredda att betala bra. Den som inte förstår att detta är allvarligt för de unga människor som vill ha en egen bostad bör nog anmäla sig till närmaste kurs i konsekvensanalys.

När det gäller utanförskapsområden och no-go-zoner är dessa lätta att googla fram. Det hindrar inte att det finns massor både att säga och att oroas över.

I ett annat mail föreslår en bloggläsare följande:

Varför inte gå ut med ett förslag på din hemsida om att samla in pengar till en helsidesannons i DN där vi ställer frågorna. Jag tror vi skulle kunna få ihop 100.000 kronor. Man sprider förslaget på mängder av bloggar.

Som jag skrev skulle det inte gå. Om Svenskt Näringsliv vill lägga lite pengar på propaganda så har de nog inget problem med att köpa sig utrymme men om jag och mitt lilla förlag skulle vilja köpa utrymme för besvärande sanningar så går det inte. När vi lyckades köpa annonsutrymme i DN för snart ett år sedan för första delen av ”Invandring och mörkläggning”, så var det en engångshändelse. Gunnar och jag prövade faktiskt att försöka köpa annonsutrymme för del II i Aftonbladet, eftersom Jan Helin i en TV-debatt försäkrat Gunnar om det inte var något problem med allsidigheten i hans fina tidning. Det var det. Trots upprepade förfrågningar fick vi inte ens ett svar. Det var med all säkerhet ingen slump. Hur det svaret än hade formulerats så hade det varit komprometterande för Aftonbladet.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.