Om fientlighet mot främlingar

dakota_building
Min krets av etnologer, kulturgeografer, socialantropologer och annat universitetsfolk har försvunnit in i kyrkan och stängt porten efter sig. Jag klättrar upp på en murkrans och kikar in genom ett fönster, ser att de har tagit plats i bänkarna, beredda att sjunga mångkulturens lov och lyssna till ännu en predikan om godheten. I predikstolen står Rosemary’s son. Född i Dakota Building i New York, en polsk förlossning. Detta nådens år har han hunnit fylla 46 år.

Församlingen reser sig till bön:

Mångkultur vår, du som är vårt religionssubstitut
Helgat varde ditt Namn, komme din Solidaritet till.
Ske din Mångfald, liksom den sker i Rosengård så ock i Rinkeby.
Vår dagliga flyktingkvot, giv oss idag
och påminn oss om vår vita arvssynd, liksom vi ständigt ältar våra förfäders misstag
och inled oss icke i främlingsfientliga tankar, utan fräls oss ifrån rasismen.
Ty ditt är Sverige och Europa i evighet
I Öppenhetens, Antirasismens och den heliga Toleransens namn
Amen

Så är bönen avklarad och det är dags för predikan. Karmen är rätt gisten och jag lyckas peta upp fönstret lite så att jag kan höra bättre.

Församlingsbor, dagens ämne är främlingsfientlighet och jag vill inleda med att citera ur Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Båda från i dag, söndagen den 7 december. Kära goda och rättrogna! Ni har stöd av vår tids främsta tänkare. Bland dem den eminente kulturchefen Björn Wiman som i Dagens Nyheter skriver om vår gemensamma fiende – de ondaste av de onda, nämligen Sverigedemokraterna.

Han nämner tolv kvinnor från Syrien, Eritrea och de forna Sovjetrepublikerna, dessa arma kvinnor som framsläpade sina dagar i hemska och odemokratiska länder. Särskilt skriver han om Lea. Nu är hon papperslös och befinner sig med sitt barn här i Sverige, efter att ha fått avslag på sin asylansökan. Varför hon fått avslag vet vi icke men Björn Wiman hjälper oss att förstå att världen är befolkad av onda och goda. De goda är asylanterna, de papperslösa och alla dessa svenskar som ställer upp vid deras sida. Läkare, fotbollstränare och andra, som förser Lea med bostad, vård och samhörighet. Människor som aktivt och passivt, varje dag, håller humanismens värden vid liv. Ja, så skriver han den gode Björn Wiman och bättre kan det absolut inte sägas!

Och så har vi de onda, de som vill kasta ut den stackars papperslösa Lea med sitt stackars papperslösa barn, dessa hatiska och främlingsfientliga fosterlandsvurmare. Men kära församling, det finns godhet. Ja, vi finns och här kommer tröstens ord! Enligt SOM-institutet i Göteborg, den kyrka där landets främsta forskare samlats, är vi som kämpar mot främlingsfientlighet fler än Sverigedemokraterna, dessa sabotörer av demokratin. Det goda segrar, Djävulen är större än Gud … nej tvärtom menar jag förstås!

Här hämtar prästen andan och kastar ett getöga på församlingen. Det spricker upp småleenden och skrockas lite i bänkarna. Det är roligt när den svavelosande prästen skämtar lite. Han fortsätter:

Nu vill jag nämna Adam Svanell, Kulturmagasinets redaktör i Svenska Dagbladet. För honom är Sverigedemokraternas främlingsfientlighet lika odiskutabel som, och nu citerar jag direkt: ”att det finns ris i Kina, att björnar skiter i skogen och att påven har en rolig hatt”.

Som avslutning vill jag hämta lite manna från forskningens högborg, Linköpings universitet. Där har två forskare gjort något som de själva anser mycket svårt. De ha i samarbete med opinionsinstitutet Novus tagit reda på att svenskar som röstat på Sverigedemokraterna inte gillar muslimer.

Återigen får vi ondskan bekräftad genom den förnämligaste forskning som landet kan uppvisa. Nu är det vetenskapligt bekräftat att SD-väljarna är extremt intoleranta och har främlingsfientliga attityder. Professor Peter Hedström och filosofie doktor Tim Müller avslutar sitt offentliggörande med dessa kloka forskarord: ”det gäller att i samverkan stå upp för sina demokratiska ideal och inte låta ett extremistiskt parti som SD styra den politiska dagordningen.” Ja ni hör, det är två frontlinjeforskare som säger detta. Här i vår enkla kyrka kan vi bara instämma. Vi är stolta över svensk forskning! Vi är så stolta över denna vår elitskara av mångkulturella tänkare.

Prästen nickar åt organisten och tar ton. Församlingen sjunger, visserligen inte så tonsäkert men högt och absolut trosvisst:

Härlig är godheten!
Härlig är vår mångkultur!
Skön är själarnas pilgrimsgång
I integrerade
länder på jorden
Går vi till paradis med sång

Jag skjuter till fönstret och hoppar ner. Nöjd med att känna marken under mina fötter. Det är så jag vill ha det. Fast mark under fossingarna! Hej då frälsta kollegor, forna forskare och föreläsare!

Det är något galet med själva begreppet främlingsfientlighet, tänker jag. Om jag var mostersfientlig så var det begripligt (nåja). Man kan tycka bra eller illa om sina mostrar för dom känner man ju. Men främlingar är ju folk som jag rent definitionsmässigt inte känner. Det betyder väl att jag varken är det ena eller andra. Det är lika konstigt att vara främlingsfientlig som att vara främlingsgod eller kanske främlingsvänlig. Bestämt är det ett sådant där ord som bara passar inne i kyrkan, när det ska predikas. Här utanför är det helt obegripligt! Om nu Sverigedemokrater skulle ogilla muslimer i allmänhet så ogillar de ju inte främlingar utan muslimer. Det är inte precis svårt att förklara varför många människor ogillar muslimer, vare sig de är Sverigedemokrater eller inte. Vad har det med det konstiga ordet främlingsfientlig att göra?

Främlingar är just främlingar. Det betyder att man inte är släkt, inte är vänner, inte är arbetskamrater. En främling är en person som jag inte vet just någonting om. Det är först när jag vet någonting som jag kan bilda mig en åsikt, men då är ju den personen någon annan. Den som tycker illa om muslimer är naturligtvis inte främlingsfientlig utan muslimfientlig – om det nu finns ett sådant ord. Men då tycker förstås kyrkobesökarna att det heter islamofobisk och det är lika egendomligt det. Det har sagts många gånger men det biter liksom inte riktigt på kyrkobesökarna. En gång till: det är väl ingen sjukdom att tycka illa om islam. Det hade varit lättare att göra begripligt om det handlade om mostrar. Man kan till exempel säga: ”Jag tycker så illa om mina mostrar att jag blir sjuk av att tänka på hur illa jag tycker om dom.”

Bestämt behöver det benas upp lite, det här med främlingar. Efter att ha tänkt i fem minuter (nåja, kanske fyra) skrev jag ner att det finns fem sätt att förhålla sig på. Jag kan naturligtvis inte bevisa det men den här uppdelningen har nog de flesta som inte sveper in sitt förstånd i någon ideologisk dimma.

Främlingar som är fiender och som jag därför är fientlig emot.
Fiender finns av två slag, dels personliga fiender, dels fiender till min grupp. Om man drar in Gud så är det med hans hjälp fienderna ska besegras. När Paulus skriver sitt brev till Rom citerar han Gud som säger ”hämnden är min”. Här är det inte tal om att man inte får vara främlingsfientlig, inte ens Gud är det. Han hjälper den som behöver ta hämnd. Med vardagsprosa säger han att ”Är det någon som ska ha stryk så kan jag fixa det!” Det är en schysst avlastning eftersom det ju är riskabelt att hämnas. Oförrätten kommer varken att glömmas eller slätas över. Gud kommer att göra det som behöver göras, precis som han alltid gjort. Öga för öga och tand för tand. Och gör han nu inte det så får vi väl agera som hans redskap och göra det själva, typ.

Främlingar som jag aktar mig för
Nu börjar det pyra av såväl främlingsfientliget som av islamofobi. Kanske också lite Hells Angels fobi? Eller läktarvåldsutövarfobi? Eller förortsbilbrännarskitungefobi? Eller superagressivfeministfobi? Med andra ord, jag sorterar mina främlingsmedmänniskor, vilket de kyrksamma forskarna tycker är fel. De behandlar mig föraktfullt därför att alla människor minsann har lika värde. Vänta … om de behandlar mig föraktfullt för att jag inte för mitt liv och kniv kan ställa upp på att alla människor har lika värde, då frångår de ju sin egen princip, den om det lika värdet. Eller? Då blir ju dom också odemokratiska och fascistiska eller nyfascistiska eller vad det nu är för moralisk banbulla som vår statsminister föreslår att vi ska använda. Nu blev det verkligen knasigt. Den som tänker sig för och väljer sitt sällskap är främlingsfientlig. Däremot, den som utgår från alla människors lika värde – ja smart är väl inte han eller hon, men däremot fobifri, dvs. frisk. Och framför allt, på det sättet ska man vara för att accepteras i de godas stollarnas gemenskap.

Folk som jag inte bryr mig om
Om jag inte bryr mig om dem, så kan jag väl inte vara främlingsfientlig? Jodå, ignorans är givetvis främlingsfientligt. Ta Lea och hennes lilla barn, som Björn Wiman skrev så vackert om. Bryr jag mig inte om henne som har det så besvärligt i sin papperslösa tillvaro, ja då är jag antagligen främlingsfientlig. Hon far illa, som det heter på byråkratspråk, och då måste jag hjälpa henne – inte att fara hem utan att fara gott. Underlåtenhet blir fientlighet och det gäller minsann inte bara Lea. Det gäller alla som kan tänkas behöva hjälp. Folk kan ju inte rå för att de är födda och lever någon annanstans i världen. Det kan ju inte diskvalificera dem, när det gäller att få hjälp av mig. Om jag säger att jag begränsar min hjälpverksamhet på ett eller annat sätt, då är jag nog inte bara främlingsfientlig utan till och med rasistisk, eftersom jag gör ett urval av dem jag vill hjälpa. Att utesluta andra bara för att de bor någon annanstans, är inte det rasistiskt, vad är då rasistiskt? Här bör man minnas att det finns alla möjliga bland dem jag ignorerar: bruna, svarta, gula. Folk med krulligt hår, muslimer. Där kom nog också islamofobin in i bilden igen.

Folk som jag är välvilligt inställd till, så där i största allmänhet
Under denna rubrik kan jag väl ändå inte anklagas för främlingsfientlighet? Jag gillar till exempel snygga tjejer (sexistiskt, men vanligt i synnerhet bland män). Emellertid, att gilla ett eller annat urval av alla dessa existerande medmänniskor, det betyder ju att det finns andra som ogillas. Hur många gånger ska det behöva sägas att alla människor har lika värde? Den som tagit plats i kyrkan vet givetvis att alla tjejer är precis lika snygga. Läs FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna. Fula tjejer har precis samma rättighet att bli gillade av mig som snygga.

Gäster
Här kommer de godas villkor. De säger: För att slippa bli klassad som främlingsfientlig så är det inte du utan vi som bestämmer vilka du ska välkomna till ditt hem. Nu handlar det inte om ett tillfälligt besök utan de som vi väljer ut ska få stanna kvar. Du bör nog också räkna med att få försörja dem resten av livet. Risken är i varje fall påtaglig men när det gäller humanitära insatser så ska vi inte var futtiga och tala om vad det kostar. Vi måste alla öppna våra plånböcker – i synnerhet du. Om du inte tycker detta är en särskilt bra idé, då får du nog räkna med att klassas som främlingsfientlig. Är det sedan muslimer som du vill mota bort, ja då är du också islamofob. Går du rentav så långt att du, när det är val, röstar på Sverigedemokraterna, då säger vi bara Herregud! Och Fy Fan! Känslomässigt laddade kraftord får ersätta alla rimliga argument.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.