Fredrikshugget

Hur många kan bo i Sverige? Utgår vi från Sydkorea så är befolkningstätheten där 486 personer per km². Bor vi lika många i Sverige blir svaret 180 miljoner. Då blir vi störst i Europa. Maffigt eller hur! Men vi kan sikta ännu högre. Seouls befolkningstäthet är ungefär 30 gånger Sydkoreas. Med samma täthet i Sverige blir vi 5,4 miljarder. Det skulle göra Sverige till jordens överlägset folkrikaste land. Eftersom makteliten i sin diskussion av hur många asylsökande Sverige kan ta emot aldrig ens nämner risken för att vi kan förlora välfärdssamhället, så bör vi utgå från att Sverige blir ett land med 5,4 miljarder människor som lever i välfärd. Det skulle medföra att vi också blev mäktigast i världen och kunde pensionera krystade påhitt som ”humanitär stormakt”.

För tre år sedan sa Annie Lööf i SVT:s agenda att hon ville göra Sverige till ett nybyggarland och öppna landet för stora skaror av arbetskraftsinvandrare. I Centerns migrationspolitiska program var Kanada förebilden. Räknade man om siffrorna till en svensk verklighet handlade det om 40 miljoner invånare. Programledaren Anna Hedenmo frågade:

Men vad händer med det svenska? Den svenska kulturen? Det svenska språket?

– Det är oerhört viktigt. Vi pratar svenska. Människor som kommer hit pratar svenska.

Men om den svenska urbefolkningen, så att säga, bara är nio miljoner?

– Jag vänder mig väldigt, väldigt skarpt mot den beskrivningen. De nio miljonerna som är här är både vi som är infödda svenskar, det är min mormor som är född i Kanada, det är mina klasskompisar som är uppvuxna i Bosnien, Tyskland, Kina och i Afrika. Det är väldigt många människor som är svenska medborgare och som bor här och som jag är väldigt stolt över att få kalla svenskar.

Annie Lööf hade lärt sig att säga det som politiker gillar att säga: att de är stolta över det ena eller andra. Det blev givetvis reaktioner. Så här skrev en insändare i Dagbladet:

Denna storslagna men fjolliga dröm är ju ett tecken på att Annie Lööf i Centerpartiet inte lever i verkligheten. /…/ Är det så att Annie Lööf har fått storhetsvansinne? Det är en underlig retorik som hon visar. Jag är av övertygelsen att Annie Lööf blir en kvinnlig gossen Ruda. Här får Reinfeldt något att bita i.

Visst bet Reinfeldt, till och med riktigt ordentligt:

Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt.

Wow, vilken flod av kommentarer det blev till Fredrik Reinfeldts flygande förståelse av det samhälle han varit VD för i åtta år. Några av dem nådde också Gunnars och min blogg. Ett exempel som kom i går natt:

Efter den initiala överraskningen framstår detta som lysande eller rent av brilliant. Idag har vi nyanlända som går arbetslösa i snitt 7 år och som efter det har en ekonomisk ersättning som är svår att leva på (c:a 12.000kr/mån). Man kan gissa att det känns nedbrytande att så länge ligga samhället till last och inte kunna ha långsiktiga och meningsfulla arbetsuppgifter, som t.ex. att skapa något med egna händer och som är ”mitt”. För unga män öppnar sig möjligheten till permanent arbete utan att behöva begå brott för att få ett jobb av samhället (Husbymodellen).

Dessa immigranter skulle ges en möjlighet, att på samma sätt som våra förfäder gjorde, få bryta mark och bygga upp sina hemman (enklaver?) och njuta frukterna av sitt arbete. Att få släppa loss sin energi och förtjäna sitt levebröd! Att visa att man kan skapa samhällen där man lever i fred med sina grannar. Att kunna ställa sig upp och visa att man har både försörjning och bostad ordnad för de anhöriga man vill ta hit! Ytterligare ett problem löst! /…/

I ett enda genialiskt drag har Fredrik Reinfeldt också löst en del andra problem. När invandrare från Malmö och Husby flyttat dit finner de jobb av långsiktig karaktär. Inga höga betyg från svensk skola behövs. Inga större kunskaper i svenska erfordras. Kraven på social anpassning/färdighet blir inte så stora. Sverige, med Europas lägsta antal okvalificerade jobb, skulle slippa den uppslitande debatten mellan Socialdemokrater/LO och Alliansen om de slopade eller sänkta minimilöner, som antas låsa ute de mindre kvalificerade. Win-win! Problemet med kommuner som stretar emot och inte kan eller vill ta emot flyktingar elimineras. SD tappar röster. Genialt.

I samband med förflyttningen av dessa grupper friställs ett stor antal lägenheter. Detta kommer att punktera fastighetsbubblan som Riksbanken oroas över, priser kommer att sjunka, unga få råd att köpa bostäder. Stockholms och dess nybyggnadsproblem, där 46 procent av den årliga befolkningsökningen beror på invandring, blir betydligt lättare att hantera. Judarna, som idag rapporterar trakasserier efter att ha bott i Malmö i generationer, skulle kunna bo kvar utan rädsla.

Med minskad stenkastning, bilbränder och liknande skulle samhällets funktioner lättare kunna upprätthållas. Poliser skulle kunna frigöras och kanske komma i närheten av t.ex. Finland i statistiken över uppklarade brott. Ytterligare ett argument mindre för SD’s ”hårdare tag”. Förlust för SD.

Fredrik Reinfeldt har i de sista skälvande veckorna av sitt partiledarskap serverat en lösning på en gordisk knut. /…/ Grandiost – statsmannalikt – värdigt en moralisk stormakt. Fredrik den Store med sitt Fredrikshugg! Att presentera ett sådant upplägg till de anständiga 87 procenten. /…/ Låt oss öppna våra hjärtan och plånböcker och skicka spadar och spett till Moderaternas kansli, som kan börja planeringen för de skogar och fält som skall överlämnas! Det brådskar med tanke på de strömmar som aviserats.

Själv mindes jag ett betygsarbete som några etnologer gjorde för många år sedan. De följde en grönavågenfamilj som resonerade på samma sätt som Reinfeldt, med den skillnaden att de inte bara pratade i vädret utan förverkligade sin idé. Så här kan det gå om man lämnar flygplanet:

I början av oktober 1981 anlände 29-årige Per Örnmarker och 26-årige Liisa Huttonen med sina två barn, ett och tre år gamla, till Höberg, en fjällfastighet nära norska gränsen i Jämtland. Per var född i Stockholm och uppvuxen i Växjö, där hans pappa var fängelsedirektör. Liisa var uppvuxen i Finland. Båda hade tillbringat flera år på kollektivet Moder Jord utanför Tollarp i Skåne.

För den lilla familjen framstod Höberg som öde och övergivet. Där fanns en klunga hus, som visserligen inte var direkt förfallna men det syntes tydligt att ingen bott där på mycket länge. Per och Liisa hade utöver barnen med sig ett par hästar och några getter som installerades i en ladugård. Själva slog de sig ner i gammelstugan. Nu var det ju inte alls så öde som Reinfeldt med sitt flygperspektiv skulle ha trott – det är det nämligen aldrig. Bosättningen uppmärksammades omgående av myndigheter, lokalpress, samer och övrig ortsbefolkning. Peter och Liisa befann sig med sina barn på renbeteslandet för Offerdals sameby och ladugården där de stallat sina kreatur var utarrenderad till en fiskeklubb i Östersund. Redan dagen efter ockupationen infann sig myndigheterna för att avhysa familjen Örnmarker, men det skulle visa sig vara mer komplicerat än de kunde föreställa sig. Att svenska myndigheter inte är så bra på avhysningar vet vi ju också i dag, med det växande antalet ”papperslösa” och ”EU-migranter”.

Under de följande åren kom den lilla familjen att utkämpa en strid på flera fronter. För det första försökte de överleva i en karg natur med naturahushållning, för det andra skulle de föra en kamp för att få bo kvar, mot myndigheter, samer och andra intressenter. Sist men inte minst skulle de lära sig avstå från stadens ljus, rörelse och människomyller. Det som erbjöds var fjällvärldens mörker, tystnad och enslighet. På vintern frös vattnet i brunnen. Kanske till och med i hinken inomhus? Någon måste alltid vara hemma och bära in ved och se till att det aldrig slocknar i spisen. Vågar de hålla elden brinnande när det stormar ute så att taket kan lyfta? Hur många lager kläder måste barnen pälsas på för att hålla normal kroppstemperatur? Hur klarar man sin hygien utan dusch, utan varmvatten? Hur bär man sig åt om någon i familjen drabbas av maginfluensa och det är trettio grader kallt ute?

Och hur klarar man ekonomin? Familjens utgifter under 1981 var 26.805 kronor. På osttillverkning, läderarbeten och skolagning drog de in 2.500 kronor. Med andra ord, det gick inte så bra. De blev beroende av det ekonomiska bidrag de fick av Tiinas föräldrar. De fick gåvor och stöd från vänner på kollektivet Moder Jord och några ortsbor i Föllinge. De hade barnbidrag och getstöd. Tiinas moderskapspenning fick också räknas in, liksom ett arv på tiotusen kronor.

Meningarna om bosättningen gick isär. De flesta i trakten skakade på huvudet. Detta var okunniga drömmare som inte visste hur man klarade sig i fjällvärden. Andra tyckte att det spelade väl inte någon större roll om det gick en handfull underliga människor och rotade och grävde lite grann i jorden kring kåkarna i Höberg.

Varför berättar jag detta? Svaret är att när jag tar del av våra urbana makthavares förnumstiga syn på den verklighet som finns ”där ute” (med Reinfeldts perspektiv ”där nere”) så föder det en längtan efter att få svar på frågan: Hur är det på riktigt?

Nästa fråga. Vad har detta med bloggens tema, dvs. svensk invandringspolitik, att göra? Svaret är: Inget alls. Men det gäller också svenska makthavares invandringspolitik. Den har förlorat kontakten med verkligheten.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.