EU-migranter

Det kanske största glädjeämnet för mig med att ”skriva blogg” är allt jag får veta från läsare. Tiggarna/Romerna/EU-migranterna är ständigt återkommande. Nedan några exempel. För det första är kommentarer överflödiga. Den andra kommentaren är skriven av en jurist som har stor insyn i ämnet ”romer och kriminalitet”. Pappan som frågar vad han kan få om han sänder flickan till skolan belyser det romska motståndet mot assimilation. Nästa text kan jämföras med det som sägs i det efterföljande blogginlägget. Det verkar inte riktigt som dessa romer håller på att svälta ihjäl. Det sista inlägget, så skönt att docenten hjälper oss att få ordning på motstridiga känslor och tankar.

Det viktigaste tycks vara att få demonstrera sin godhet, inte att åstadkomma något gott i bemärkelsen rimligt, långsiktigt, välprioriterat och välavvägt. Där i Hästgatsbacken nära Österport träffade jag en kvinna kring de 40. Hon berättade lyckligt att hon varit med om att ordna underhåll och härbärge åt de 35 romer som lever på tiggeri i Visby. Dessa romer hade som gåva fått 51.000 kronor för att det var så synd om dem. Av dessa pengar kom 16.000 från en enskild person, resten kom från en loppmarknad genomförd för att samla pengar till dessa romer. Dessutom, berättade min sageskvinna, hade man fixat så att kommunen, dvs. vi skattebetalare, nu erbjöd kostnadsfri inkvartering åt alla i gruppen i ett tomt sommarhem/pensionat av något slag. Därtill hade man rekryterat 16 frivilliga Visbybor som lovat ställa upp för att pyssla om de stackars utstötta romer som tvingats resa till Sverige från Rumänien för att inte dö av svält. – Dö av svält! Hur kunde de ta sig till Sverige om de höll på att dö av svält? Hur var det möjligt att dessa till synes välnärda människor höll på att dö av svält? – Ja, det var i alla fall det besked svenskarna fått från de inflyttade romerna, ett besked som Visbyborna anammade som en sann beskrivning av ett faktiskt förhållande.

***

Tänkte du skulle få några rader om våra EU-migranter som det tävlas att värna om. Circa-gruppen har naturligtvis fullt upp (den enhet som bekämpar åldringsbrott nationellt i Sverige). Senaste ärendena som handlades rörde “falska tevereparatörer” som mot en billig penning letar sig hem till åldringar för att laga deras teve. Priset är naturligtvis lågt och sedan ska det betalas med kort och i samband med detta försvinner reparatören och kortet och naturligtvis är kontot senare tömt. Återkommande är också ”falska barnbarn” som går ut på att förmå individer i åldern 80-100 att lämna ut sina besparingar och smycken till ett “barnbarn” för att hjälpa honom med ett bilköp. En annan variant är att man tar kontakt med åldringar i butiker och registrerar deras kortkod vid betalning i kassan för att senare “råna” dem på kortet utanför deras bostäder. Som vi båda känner till är deras uppfinningsrikedom enorm och man utväxlar olika metoder sinsemellan och åker runt i Europa för att plundra åldringar.

***

Tyvärr har jag utifrån mitt snäva perspektiv och få exempel ändå fått erfarenheten att det är svårt med hur vi ”hanterar” romer i skolan. Det finns exempel från skolans värld där rektor/skola gjort nästan vad som helst för att tillmötesgå familjen för att få en elev till skolan, men det har inte hjälpt. Men det är på nåt sätt ändå alltid ”skolans fel”. Jag blev uppringd av en pappa till en romsk flicka vi hade en gång för några år sen. Han undrade vad han fick för ekonomisk ersättning om han ”släppte iväg” henne till skolan. Flickan var duktig och vi försökte på många sätt hjälpa henne vidare men det var svårt, många hinder hemifrån som hon skulle ta hänsyn till.

***

Förra hösten upplevde jag en grej som jag inte vill ska försvinna i glömska. Jag hade kört in min fru till Linnestaden där hon skulle handla lite matvaror i en ekologisk specialbutik. (läs: dyrbara godsaker).

Jag satt kvar bakom ratten och väntade under tiden. Mitt emot butiken, snett höger från mig, satt en tiggande man i 40-årsålderns av sedvanlig östeuropeiskt snitt utanför en Ica-butik. Efter några minuter kommer en kvinna ut från ekobutiken och korsar gatan med en kasse i handen fullproppad med frukt. Bananerna hängde över kanten. Hon går rakt fram till tiggaren och ger honom kassen. Innan hon vänder på klacken och går in i sin bil lägger hon huvudet på sned och säger nånting.

OJ, här har vi sannerligen att göra med en god samarit, tänkte jag där satt jag på första parkett. Döm om min förvåning när mannen efter några minuter reser sig upp och trycker ned bärkassen i papperskorgen bredvid sig utanför Ica-entrén. Den var inte alldeles enkel att få ned i hålet fullproppad som den var. Sedan rullade han ihop sin filt och traskade iväg.
Alltsedan dess har jag ibland funderat på vad som kan ha rört sig i hans huvud. Kan han ha tänkt, att kom inte här med en klase bananer som vore jag en apa, eller hund som fick sig tillslängt ett hundben?

Jag skrev en insändare till GP, mest för att jag den vägen hoppades kunna berätta för vår kvinna hur det sedan gick för hennes dyrbara frukt. Insändaren publicerades inte.

***

I förra veckan skulle jag åka till återvinningen med tre stora kassar fulla med barnskor. Stövlar och gympadojor i alla möjliga storlekar i mycket bra kondition. När jag sätter mig i bilen kommer jag på att det är smartare att ge dom till kvinnan som brukar sitta utanför Dyr-Ica. Har ju hört och läst många historier om hur himla glada de blir. Åker ned, kliver ur bilen, går fram med kassarna samtidigt som jag ler vänligt. När hon förstår att påsarna är till henne så skakar hon på huvudet och säger: ”Money” Jag blev helt jefla paff och fick inte ur mig ett ord. Satte in påsarna i bilen igen och drog till återvinningsstationen.

Kommer till jobbet nästa dag och berättar för 23-åringen. Hon har en egen upplevelse som inträffade för två veckor sedan. Hon står utanför en mataffär när hon ser en kvinna och en liten flicka gå fram till en tiggare. De överlämnar mat som de just handlat inne i affären. Tiggaren tackar jättemycket och kvinnan med barnet går därifrån. Då reser sig tiggaren, går fram till soptunnan och slänger det hon fick. Det är alltså bara hard core cash som gäller. Och jag måste nog jobba lite hårdare med mina fördomar framöver känner jag.
Bloggen ”Monas universum

***

I lokaltidningen har man haft en “reportageserie” om “tiggarna”. Idag intervjuades två socialsekreterare som uppgav att man i nuvarande stund inte hade några skyldigheter som omfattades av socialtjänstlagen gentemot dessa. Ovanligt realistiska kvinnor och det borgar för att man tillsvidare kan bo kvar. För att “motverka” deras uppgifter hittade man en “docent” i “pedagogiskt arbete” i Umeå som även skrivit en insändare i deras lokaltidning, VK. Hon uppgav att man inte skulle följa “socialtjänstlagens bokstav” utan dess “anda” och därmed var det bara att dela ut av skattemedlen. Vad som gjorde att hon kunde tolka lagens ”anda” gick inte att begripa men rimligtvis någon transcendental egenskap som beteendevetare besitter.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.