Den svenska värdegrundsdemokratin

I stort sett alla vet vad demokrati är, nämligen att de som bestämmer i ett land tillsätts (och avsätts) i allmänna och fria val. Däremot, om man säger att någon person eller grupp inte är demokratisk, så menar man vanligen något mer preciserat. Bland svenska politiker finns det två synsätt som borde vara konkurrerande men som tyvärr är komplementära. Det ena och mest grundläggande är att det styrelseskick är demokratiskt som bejakar och respekterar yttrandefrihet, tankefrihet, tryckfrihet, debattfrihet religionsfrihet etc. Det andra synsättet är att bara den person eller grupp som har rätt värdegrund är demokratisk. De båda typerna av demokratiskt tänkande står som sagt inte i motsats till varandra utan inom politiken är värdegrundsdemokratin ett slags turboversion eller ”extra allt”-tillägg. Med visionen av ett jämställt, feministiskt och kosmopolitiskt samhälle som kämpar mot alla typer av förtryck anser värdegrundsdemokraterna att de har utvidgat demokratins domäner.

Detta är fel. Det som värdegrundsdemokraterna i själva verket gör är att inskränka på medborgarnas rätt att bestämma över sitt eget tänkande och sina egna liv. Värdegrundsdemokraternas normkritik presenterar sig som en förtryckande och kravfylld propaganda i snart sagt alla tänkbara sammanhang. Medborgarna mer eller mindre förbjuds att använda vissa ord, de får inte vara främlingsfientliga, inte homofoba, inte kritiska mot islam och absolut inte sitta fast i några förlegade könsroller. Myndighetsföreträdare skickas på utbildning och om de hoppar över diverse propagandistiska föreläsningar (från Expo till exempel) så finns risken att det betraktas som tjänstefel.

Här gäller det för ansvarsfulla medborgare att dra sitt strå till stacken. I synnerhet måste journalister inse sitt ansvar och det förment objektiva Sveriges Radio har gjort värdegrundsdemokratin till ett varumärke. När jag exempelvis lyssnar till ett program i P1 om de svenska speltillverkarnas framgångar så måste reportern beklaga att det inte är en jämställd arena. Kvinnorna har av olika orsaker hållits tillbaka. Därefter intervjuas en framgångsrik kvinnlig spelare. Säkert hälften av de gånger jag slår på radion så är rasism och anti-rasism med som ett huvud- eller sidotema. Det leder inte till att jag blir intresserad utan jag stänger av eller, om jag sitter i bilen, byter till P2 och om inte det heller fungerar, till en reklamkanal. Hellre reklam (därför att där fungerar immunförsvaret) än att bli fostrad till ännu en soldat i den månghövdade normkritiska skaran.

Och när jag till exempel tycker att det är ett fullkomligt fnoskigt påstående att alla människor har lika värde, så är det en mycket stark signal för värdegrundsdemokraterna om att jag är odemokratisk. Det spelar ingen roll att jag bejakar de grundlagsfästa rättigheterna. Det spelar heller ingen roll att jag (och vem som helst) lätt som en plätt vinner en argumentation om människors lika värde. Vi som hävdar att människor inte har lika värde är odemokratiska, punkt slut!

Det som värdegrundsdemokraterna gör är att släppa in ett känsloladdat och identitetsproducerande synsätt i det demokratiska regelverket. Argumenteringen blir gränslös och de politiska begreppen förvandlas från att ha ett reellt innehåll till att bli invektiv. Se till exempel hur begreppen fascism/nyfascism används i det offentliga samtalet. Ett exempel nedan från en vänsterbloggare (sådana finns hur många som helst):

Sverigedemokraterna är utan tvekan ett fascistiskt parti med medlemmar som inte har något mot våld. Man är ett odemokratiskt parti som inte har något emot att förändra grundlagen i negativ odemokratisk riktning. För sverigedemokrater så har alla människor inte lika värde. Det är dessa uppfattningar som leder till terrorism och massmord av Breiviks typ, som leder till skjutningar och mord på invandrare så som skedde i Malmö med serieskytten Peter Mangs.

Hur har det blivit så här? Låt oss gå lite tillbaka i tiden. När regeringen Carlsson den 13 december 1989 tog det så kallade luciabeslutet fanns knappast tanken med att det kunde vara odemokratiskt att begränsa invandringen till Sverige. Vad skulle kunna vara odemokratiskt med att landets regering avvärjde en ström av asylsökande som genom sitt blotta antal riskerade att försätta landet i ett problematiskt tillstånd? Så resonerade inte bara socialdemokraterna utan också moderaterna och centern.

Förmodligen ansåg Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att luciabeslutet var odemokratiskt, eftersom de protesterade. Med deras värdegrundsperspektiv var det en irrelevant fråga om landet klarade att ta emot och ta hand om de asylsökande (på samma sätt som idag). Även om begreppet knappast fanns, så var deras politiska resonemang ”värdegrundsdemokratiskt”.

Carl Bildt resonerade på samma sätt som Ingvar Carlsson när han i maj 1990 utsattes för en halvtimmeslång grillning i teve av Aktuellt-journalisterna Lars Adaktusson och Hans Larsson, alldeles innan moderaternas partistämma (tack Ville Vessla för att du skickade en länk och en kommentar).

Den gången var det moderaterna som inte ansågs fullt ut demokratiska. Anledningen var att det hade lämnats in ett fyrtiotal motioner till stämman, som hade det gemensamt att de var kritiska till den på grund av balkankriget mycket höga invandringen. 17 av dessa motioner var skrivna av Eva Bergqvist, en känd läkare som fått en flyktingförläggning intill sin praktik. Vi har tagit upp henne rätt utförligt i del II av ”Invandring och mörkläggning”. Hon skrev en pamflett om vad som hände i västmanländska Kolbäck efter att flyktingförläggningen där öppnades år 1988.

Aftonbladets chefredaktör Gunnar Fredriksson visste inte ett smack om vad som hände i Kolbäck men som god verklighetsförnekande värdegrundsdemokrat kommenterade han Eva Bergqvists redogörelse på följande sätt:

Jag fick i min hand ett dokument som är så obehagligt att jag har svårt för att citera det. En privatläkare i Kolbäck har fått ihop en skrift som innehåller de flesta av de grovheter som i Sverige drabbar människor som flytt undan krig, tortyr, fängelse och skräck. Det är en text om ”snusk och nedskräpning”, ”stölder”, ”klädstölder”, ”cykelstölder”, ”tjuvringning, ”narkotika”, ”bileländet”, ”hotellverksamhet”, ”allmänna störningar och trakasserier” osv. Men det är inte sant, att ”flyktingar”, ”invandrare”, ”utlänningar” i dessa avseenden skulle vara sämre människor än svenskar, i varje fall inte i motsvarande sociala nödläge. /…/ Det är hjärtlösheten, okänsligheten, kylan i agitationen mot flyktingarna som är det grundläggande och värsta problemet.

Tillbaka till intervjun med Carl Bildt. När Lars Adaktusson säger att Eva Bergqvist är främlingsfientlig och att det betyder att Moderaterna innehåller främlingsfientliga strömningar svarar Carl Bildt att det måste vara legitimt att diskutera invandrarpolitik.

Adaktusson: Anser du att Eva Bergqvist och andra med hennes åsikter underblåser flyktingfientliga strömningar?

Bildt: För att svara ärligt, det tycker jag inte alls. (Höjer rösten) Det måste vara legitimt att diskutera invandrarpolitik!

Adaktusson: Håller du till och med med om dom här åsikterna och synpunkterna som hon framför?

Bildt: Det var väl inte så farligt det hon har att säga i och för sig. Vi har behandlat dom i partistyrelsen och det finns enstaka krav som hon för fram som vi har tillstyrkt, liksom vi har tillstyrkt en del som kommer från ungdomsförbundet. /…/ Vad jag vänder mig mot och vad som är farligt det är om vi försöker moralisera bort varje debatt. Om du bara sätter stämpeln invandrarfientlig, flyktingfientlig på varje person som kommer farande med en synpunkt. Invandrarpolitiken och flyktingpolitiken får inte bli något slags reservat.

Bildt ilsknar till och förklarar ytterligare en gång att man måste kunna diskutera invandringspolitiken. Han säger att Lars Adaktusson och Hans Larsson företräder en ”antiintellektuell och antirationell inställning”. Ämnet känns ändå inte särskilt laddat för honom. Han tar inte till några brösttoner om människors lika värde etc.

Adaktusson: Vi företräder ingen inställning, vi ställer frågor till dig.

Bild småler sarkastiskt och konstaterar: Åjo, åjo!

Adaktusson: Jag måste bara få avsluta det här avsnittet om flyktingpolitiken med att fråga: det finns ändå ett väldigt stort antal människor i det här landet som kanske tvivlar på moderaternas pålitlighet och demokratiska sinnelag när det handlar om flyktingar och invandrare. Kan du lugna dem just nu och säga att ni ställer upp på flyktingarnas rätt att komma till Sverige och finnas här om dom har tillstånd och så vidare?

Bildt: Vad menar du egentligen med att man tvivlar på vårt demokratiska sinnelag?

Adaktusson: Det finns kanske människor som tvivlar på att moderata samlingspartiet är rumsrent när det handlar om flyktingpolitiken.

Bildt (nu klart förbannad): Vad menar du med rumsrent? Får jag fråga, demokratiska sinnelag? Det innebär att vi skulle tvivla på demokrati. Eller rumsrent? Du menar att det ska finnas någon gräns för vad man får säga och diskutera i detta land? /…/ Jag förbehåller mig absolut rätten att föra en diskussion också i invandrarpolitiken utan att min demokratiska renlärighet ska ifrågasättas. Eller utan att jag ska bli anklagad för att företräda ett parti som inte är rumsrent i detta. Jag skulle säga att det är inte rumsrent och det är inte demokratiskt renlärigt att antyda att man inte får föra en diskussion!

Borgarna vinner som bekant valet 1991 och Carl Bildt blir statsminister. Folkpartiet och Bengt Westerberg tilldelas ansvaret för invandringspolitiken. Nu säger Carl Bildt ingenting längre om grundläggande demokratiska rättigheter. Även om hans parti varit så framgångsrikt i valet att han får bilda regering, så har värdegrundsdemokratin segrat. Därför håller han tyst. Det gäller att vårda sitt varumärke. Ett paradigmskifte har skett och vi får den värdegrundsdemokrati som än i dag plågar Sverige och svenskarna.

Karl-Olov Arnstberg

Marika Formgren myntade begreppet värdegrundsdemokratri.

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.