Alla människors lika värde

En passus i gårdagens blogginlägg om den svenska värdegrundsdemokratin har fått några bloggläsare att reagera. I ett mail frågas om jag inte vet att begreppet är en felöversättning av FN-resolutionen. På engelska heter det “All human beings are born free and equal in dignity and rights.” Jo, det visste jag. Gunnar och jag har också skrivit om det i ”Invandring och mörkläggning II”. På franska ”dignité” och på tyska ”Würde” – dessa ord betyder på svenska inte värde utan ”värdighet”. Till skillnad från ”värde” har ”värdighet” en mer invändningsfri innebörd, nämligen att alla människor ska behandlas med en grundläggande respekt. Det står också att vi föds fria, vilket betyder att det kan hända ett och annat i livet, som sätter ett plus- eller minustecken framför det lika värdet (men inte den lika värdigheten).

En bloggläsare tycker att formuleringen är olycklig och avslutar med ”Är vi inte tillbaks till att lägga grunden till ett nazityskland där lågbegåvade avrättades?” Ännu en annan bloggläsare förstår visserligen mitt lite nonchalanta avfärdande av begreppet men skriver också:

Men när du ifrågasätter ”alla människors lika värde” gör du det utan motivering – jag tycker också att påståendet är om inte fnoskigt så till intet förpliktigande i praktiken. Förutom – vad gäller ”värdet” i juridisk mening. Det är väl det som avses ursprungligen med ”all men are equal”, som ju syftar på franska rev égalité som ju var ”likhet inför Lagen”.

Ok, det är väl bäst att jag förtydligar och börjar med det positiva: Ja, jag tycker att begreppet är bra när det används normativt och om det handlar om juridik – alla bör vara lika inför lagen. Jag tycker också begreppet är acceptabelt när det gäller de stora övergreppen, som nazisternas försök att utrota judar och romer under andra världskriget. Det kan gälla också för andra folkmord. Kanske kan det också – även om det nu blir mer komplicerat – användas som argument mot trafficking och barnarbete.

Innan jag börjar rada upp invändningar så är det nog bäst att jag skriver att jag är alldeles förfärligt emot all form av exploatering. Jag har aldrig snott mina studenters uppsatser och vi har inte ens någon städhjälp hemma trots att vi båda arbetar jämt och skulle ha råd att hålla oss med en sådan. Jag tycker inte illa om invandrare, inte illa om romer och anser inte att kvinnor är lägre stående varelser. Jag har varken flyttat till Södermalm eller Djursholm för att på behagligt avstånd kunna predika allas lika värde utan bor i en så kallad utsatt förort. Har jag glömt någon form av övergrepp eller exploatering, så påminn mig gärna så ska jag per mail meddela att jag är emot den också.

Men: För att vara denna förträffliga person behöver jag inte mantrat om människors lika värde. Jag förstår helt enkelt inte varför det alls behövs, utom möjligen i det juridiska sammanhanget. Där kan jag se att det fungerar som en ständigt relevant påminnelse. I övrigt är begreppet etiskt sett djupt problematiskt, eftersom det antyder att människan i grunden är ond. Påståendet att människor har lika värde är tänkt att utgöra ett hinder för henne att följa sina lägsta lustar … ja, eller hur man nu ska formulera det.

Nu tar vi alla invändningar och börjar med biologin. Människan är ett djur och hennes existens följer darwinismens logik på samma sätt som gäller för alla djur. Människor konkurrerar med varandra och andra djur om livsutrymmet. ”Survival of the fittest” betyder att den som är bäst anpassad vinner. Satsen om alla människors lika värde är biologiskt sett omöjlig att försvara.

Därmed har vi lämnat den normativa betydelsen och det är dags att ställa frågan om människan lever efter devisen om allas lika värde. I vissa tydligt definierade och avgränsade sammanhang kanske den varelsen finns, men i övrigt nej. Om likavärdeprincipen var giltig så skulle exempelvis alla ha samma lön. Pengar är den mest generella mätaren som finns och som bekant är lika lön ingenting som eftersträvas, annat än möjligen i betydelsen lika lön för lika arbete och lika lön oavsett kön. Men lika lön så där i största allmänhet? Absolut inte!

Höjer vi sedan blicken så ser vi att alla mänskliga grupperingar är hierarkiskt ordnade. En och annan utger sig för att inte vara det, men det är helt enkelt inte sant. Det är alltid någon som bestämmer mer än de andra, någon har högsta rangen, någon är bäst betald, någon har de läckraste privilegierna. Som det heter i P3: ”vissa får ligga, andra inte”.

Går vi ner på individnivå, så blir påståendet inte bara lika osant som på andra nivåer utan också direkt stötande. Är Hitler lika mycket värd som Erlander? Är den som lever på att råna åldringar lika mycket värd som en läkare?

Det kan också tilläggas att filosofiskt sett är de flesta påståenden som saknar motsatser innehållslösa. Om vi säger att alla har lika värde, så betyder det att alla är utbytbara mot varandra, vilket är ett annat sätt att markera att vi alla är värdelösa. Det är bara när vi vet att människor är olika värda som begreppet värde överhuvudtaget är meningsfullt.

Det som gör att jag alls bryr mig om att reflektera över dogmen om allas lika värde har jag sparat till sist. Det är att den används som argument för att svenska skattebetalare ska ta ekonomiskt ansvar för människor som de inte på något sätt är relaterade till. Som juristen och förre svenske centerpolitikern Ilan Sadé formulerar det på sin blogg:

I den jargong som snurrar runt bland svenska politiker och politiska kommentatorer, finns det ett uttryck som har en särskilt framstående ställning – ja, nästan som ett slags trosbekännelse. Jag syftar förstås på devisen ”alla människors lika värde”. Detta credo anses vara silen som skiljer agnarna från vetet, de onda från de goda, i samtidsdebatten. Vilket egentligen är märkligt, ty uttrycket är obegripligt.

Jag misstänker att de flesta av er som läser Gunnars och min blogg tycker att mitt inlägg den här gången inte håller riktigt samma klass som andra. Det är riktigt. Googlar man begreppet lika värde så får man tillgång till en hel skrälldus med invändningar. Särskilt originellt är det således inte. Men jag fick ju chansen att tala om vilken bra människa jag är.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.