Som forskarna ropar i skogen

I dag slår medierna okritiskt och stort upp vad de anser vara en positiv nyhet om den svenska invandringspolitiken. Exempelvis är DNs rubrik ”Svenskarna gillar invandring”.
SOM-institutet vid Göteborgs universitet kan nämligen meddela att 72 procent av de i en stor EU-undersökning tillfrågade svenskarna är positiva till invandring.

Man kan undra vad professor Marie Demker vid SOM-institutet har för kunskaper om svensk politisk debatt när hon låter oss veta att ”Flykting- och migrationspolitik har inte varit en stor stridsfråga i svensk politik”. Missade hon möjligen att Sverige nyss med invandringspolitiken som huvudfråga var på väg mot ett nyval? Det förhindrades genom att sju av åtta riksdagspartier med den så kallade decemberöverenskommelsen beslöt sig för att – förhoppningsvis tillfälligt – skrota demokratin. Som EU-parlamentarikern Peter Eriksson konstaterade:

Här finns ett stort demokratiskt problem. Man kringgår i själva verket de vanliga demokratiska spelreglerna där majoriteten i riksdagen och de valda församlingarna skall styra.

Marie Demker sa också precis det som alla riksdagspartier utom ett (gissa vilket) ville höra:

Det som på sikt kan förändra den positiva attityden är om vi får en politik som gör att samhället inte lyckas med integrationen. Det handlar inte om mängden flyktingar.

Också här är Marie Demker totalt vilse. Hon gör Sverige som välfärdsnation stor skada genom sin försäkran om att den förda politiken svarar mot det svenska folkets vilja. Hon säger också, som den väldresserade papegoja hon också tidigare visat sig vara, att det inte handlar om hur många som släpps in i landet utan om hur väl landets politiker lyckas med integrationen. Den senare frågan är redan besvarad. Med tanke på hur intensivt Sverige har drivit integrationsfrågan och hur närmast försumbart resultatet är, så är svaret att Sveriges misslyckande är stort – mätt i förhållande till insatserna: störst i Europa. Ingenting tyder på att den bilden kommer att förändras. Jag blir generad över Marie Demker. Hon är en skam för svensk forskning (ja, jag vet, det finns massor av den sorten vid de svenska högskolorna).

Även om det är ett sidospår ska jag genast säga något om integrationsblajet, innan jag återknyter till huvudtemat. Jag befinner mig nu på en ö i Thailand. Här bor min yngste son permanent och tidvis bor också jag här. På stranden finns tre kategorier av ungar, dels thaibarn, dels turistbarn, dels barn som har dubbel tillhörighet/språkkompetens. Mitt elvaåriga adoptivbarnbarn tillhör språkligt och kulturellt den grupp som har blandad och flerspråkig familjebakgrund. Dessa ungar delar upp sig i tre klungor som var och en leker för sig. Det beror inte på att de är rasister och det kan heller inte betraktas som ett misslyckat integrationsprojekt. Det är helt enkelt så här människor fungerar. Det gäller också i Sverige, inte bara för invandrare utan också för svenskar: man håller sig till de sina. I mitt stilla sinne tänker jag om Marie Demker att hon både som privatperson och som samhällsforskare rimligen måste veta det. När hon därför tar upp integrationen som huvudfråga, är det enfald eller hyckleri? Endast hon själv kan besvara den frågan, men oavsett vilket svar hon föredrar så är det inte hedrande för henne. Detsamma gäller för alla dessa politiker som älskar att prata om integrationen men lika självklart som ungarna på stranden väljer sitt umgänge, sitt boende och sina intressen på ett sätt som befäster segregationen. Hur ser det ut i hjärnkontoret på dem när de talar om integration som ett möjligt politiskt projekt i dagens Sverige? Slut på detta sidospår som jag i ett akut anfall av vanmakt inte riktigt lyckades hålla tillbaka.

Frågan är vad SOM-institutet fått svar på i sin mätning. Som jag ser det är det en kombination av följande fyra förhållanden.

  • De mäter svenskarnas okunnighet om hur extrem och katastrofal svensk invandringspolitik är.
  • De mäter hur effektiv makteliten (politiker och journalister) är i att dölja obekväma sanningar för svenska folket.
  • De mäter den politiska korrektheten.
  • De mäter svenskarnas vilja att aningslöst ansluta sig till det nationella godhets/välfärdsutraderingsprojektet.

Ville SOM-institutet verkligen veta vad svenskarna tycker om invandringen, så borde de ha försäkrat sig att de tillfrågade visste vad de svarade på. Nedan några exempel på bakgrundsfakta som borde tillhört frågan:

  • Totalt kommer Sverige inom överskådlig framtid att varje år få omkring 130.000 nya asylinvandrare (lågt räknat). Det är den ungefärliga summan av dem som beviljas asyl, anhöriga till dem som tidigare beviljats asyl samt också inberäknat dem som stannar i landet trots att de nekats asyl. De som inte är medtagna är de ”EU-migranter” (ytterligare nyspråk) som redan emigrerat hit eller har för avsikt att göra det. De som inte heller är medräknade är andra grupper inom EU, arbetskraftsinvandrare, gäststudenter och dessa gruppers anhöriga.
  • Av dessa Sveriges nya invånare är de allra flesta lågutbildade och saknar helt en för svensk arbetsmarknad relevant yrkeskompetens. Sverige har redan nu en arbetslöshet på över 8 procent. Oavsett vad politikerna lovar så handlar det därför för en majoritet av de nyanlända om arbetslöshet under många år. Som ledarskribenten Anna Dahlberg konstaterade i Expressen är sysselsättningsgapet störst i hela OECD: ”Mot slutet av förra året började verkligheten hinna ikapp önsketänkandet – det svenska flyktingmottagandet fungerar inte. Det saknas beredskap för att ta emot så många flyktingar som nu söker sig till Sverige. Lägenheterna är slut, kommunerna slår bakut, över 20.000 flyktingar med uppehållstillstånd väntas sitta fast på flyktingförläggningar under 2015 och sysselsättningsgapet är störst i hela OECD.”
  • Från Frankrike men också från andra länder i Europa vet vi att många unga arbetslösa män är liktydigt med betydande samhällsproblem. Kriminalitet, i synnerhet våldsbrottslighet och våldtäkter rasar i höjden. Dock finns det ljusglimtar, som denna från Frankrike: ” Den här nyårsaftonen var det en minskning av de anlagda bilbränderna med 12 % jämfört med tidigare år. ’Endast’ 940 bilar sattes i brand, jämfört med 1.067 bilar förra året.”
  • Bland unga muslimer får jihadismen lätt fäste. Många av förorterna till större städer i Sverige kommer att bli avsevärt fattigare och farligare, som ett direkt resultat av den förda invandringspolitiken.
  • Det finns enligt Boverket ett direkt samband mellan den akuta svenska bostadsbristen och den extremt höga invandringen.
  • Eftersom Migrationsverket accepterar att cirka 90 procent av de asylsökande, på inrådan av de flyktingsmugglare som för dem till Sverige, slänger pass och andra identitetshandlingar, vet vi inte vilka som beviljas asyl i Sverige. Radioprogrammet ”Granskning Sverige” kallar detta för ”den största rättsskandalen i svensk historia”. Det kan tilläggas att denna rättsskandal inte på något sätt är historia utan fortfarande pågår.
  • De flesta politiska misstag kan korrigeras genom att man helt enkelt bestämmer sig för en ny politisk kurs. När det gäller invandringen är detta inte möjligt. Om (läs: När) det visar sig att invandringen resulterat i att Sverige blivit ett land med förlorad välfärd men med bibehållna höga skatter, med hög arbetslöshet, med otillräckligt utbildad arbetskraft, många bostadslösa etc., så kan man inte säga: ok, det var ett politiskt misstag att bevilja asyl till så många människor från dysfunktionella utomeuropeiska stater, nu slänger vi ut dem igen! Det blir som ordspråket säger: som man bäddar får man ligga.

Sammanfattningsvis, för dig som nu vill svara på SOM-institutets fråga om vad du tycker om invandringen till Sverige:

  • Sverige avviker genom att bevilja fler asyl än något annat land i Europa
  • Sverige är ett av Europas mest segregerade länder och kommer att så förbli
  • Invandringen gör att kriminalitet, i synnerhet den grova våldsbrottsligheten ökar
  • Det finns inte jobb för dem som kommer
  • Det finns inte bostäder för dem som kommer
  • Vi vet inte vilka det är som kommer, annat än att en majoritet är lågutbildade muslimer från dysfunktionella stater.

Dina svarsalternativ är följande:

  • Den svenska invandringspolitiken är klok och föredömlig och bör inte ändras:
  • Den svenska invandringspolitiken leder landet mot en katastrof och måste ändras:
  • Jag vet inte något om svensk invandringspolitik och bryr mig heller inte.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.