Om de goda vore goda på riktigt, då skulle de

  • Bry sig både om äkta flyktingar och Sveriges invånare. Ett kontrollerat urval av ”legitimerade” flyktingar med klarlagd identitet skulle beviljas asyl. Det skulle vara så många som Sverige klarade av, vilket betyder att utbildning, vård, arbete och bostäder skulle vara någorlunda säkrat åt dem, utan att svenska medborgares egen välfärd hotades. Bedömningarna skulle överlåtas till forskare och specialister, inte göras av politiker – även om det givetvis är politikerna som har det yttersta ansvaret och tar besluten.

  • Sluta skönmåla, mörklägga och ljuga för Sveriges invånare, om exempelvis volymer, asylbedrägerier, våldskriminalitet, organiserad brottslighet och flyktinginvandringens kostnader.
  • Styra och reglera invandringen så att framtida konflikter dels mellan svenskar och invandrare, dels mellan olika invandringsgrupper minimeras.
  • Redan vid gränsen avvisa dem som inte på ett tillfredsställande sätt kan styrka sin identitet.
  • Utöka systemet med tidsbegränsade uppehållstillstånd.
  • Kunna ta och ignorera en hel del kritik från journalistkåren i vetskap om att det politiska uppdraget inte är att behaga journalisterna utan att vidmakthålla och bygga ett bra fungerande samhälle.
  • Differentiera sin kunskap om olika invandrarkategorier – främst nationaliteter, etnicitet och religion. Hålla koll på hur det går för dem i Sverige när det gäller integration, arbete och kriminalitet. Anpassa asylmottagningen efter dessa kunskaper.
  • Införa fungerande system för arbetsinvandring. Dessa ska framför allt inte resultera i att arbetslösa svenska invånare – i synnerhet ungdomar – får ännu svårare att hitta ett jobb. Arbetsinvandring är inte biståndsverksamhet utan skall styras av den svenska arbetsmarknadens behov.
  • Införa ett system med arbetsplatskontrollanter.
  • Dra en fungerande åldersgräns för så kallade ensamkommande flyktingbarn i vetskap om att dessa nästan aldrig är flyktingar utan ungdomar som av sina familjer skickats iväg till Europa och chansen till ett bättre liv.
  • Inte med skattemedel eller på annat sätt finansiera ideologiproducenter och aktivister som exempelvis Expo.
  • Skrota alla värdegrundssystem och vara uppmärksam på och motverka organisationer och aktiviteter som hotar eller begränsar yttrandefriheten.
  • Sanera utbildningssystemen, i synnerhet universiteten där slagsidan mot ideologiproduktion inom samhällsvetenskap och humaniora är djupt problematisk.
  • Lägga ner journalisthögskolorna och med internationell hjälp bygga upp nya och mer professionella journalistutbildningar.
  • Ge seriösa och trovärdiga förklaringar motiveringar och redovisningar till Sveriges invånare om invandringspolitikens kostnader, volymer och prioriteringar.
  • Införa regelverk som motverkar uppkomsten av så kallade utanförskapsområden.
  • Inte mobba, demonisera och beskriva sina politiska motståndare som rasister etc.
  • Lyssna till kritik och prestigelöst förbättra urvals- och mottagningssystemet.
  • Förutsättningslöst optimera stödet dit där man får mest flyktinghjälp för pengarna, vilket betyder att flyktingar först och främst får hjälp på plats, utvalda flyktingläger ges finansiellt stöd, ett urval organisationer som bevisligen gör ett bra jobb premieras etc.
  • Inte finansiera anhöriginvandring.
  • Inte kalla alla, dvs. ekonomiska flyktingar, kriminella, krigsförbrytare, illegala immigranter etc. för flyktingar utan använda sig av relevanta icke-ideologiska klassificeringar. I internationella konventioner finns klara definitioner av flyktingbegreppet som vi struntar i.
  • Absolut inte på några villkor bygga upp mottagningssystem som gynnar asylsökande som anlitar flyktingsmugglare.
  • Genom ett kontrollerat och väl fungerande urvals- och mottagningssystem visa omvärlden hur en humanitär stormakt modell Sverige fungerar.

Karl-Olov Arnstberg

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.