Skuldkomplexet – ännu ett gästspel av en bloggläsare

Om jag får komma med några små reflektioner på ditt blogginlägg ”Välfärdens patologi”. Jag undrar om det inte finns ytterligare förklaringar till den rådande situationen än de du tar upp. Jag tror en viktig aspekt är den mentalitetsförändring som ägt rum. Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet menade att ungdomsgenerationen kännetecknades av ”sentimental narcissism”. Jag tror hon har rätt men att det gäller alla från 68-generationen och framåt.

Denna mentalitet är uttryck för en omognad; man klarar inte av att acceptera hur tillvaron är. Och denna omognad är i sin tur ett resultat av välfärdssamhället. I ett mindre omhändertagande samhällsklimat förstår man att tillvaron faktisk är hård och att man primärt måste se om sitt eget hus. Det är väldigt tydligt i USA. Där råder inte alls samma gråtmilda inställning till dem som befinner sig på samhällets skuggsida som det gör i Sverige. Ytterligare en viktig faktor är det kollektiva skuldkomplex som vi skaffat oss, igen genom att vi inte klarat av att acceptera tillvaron som den är. Vi har känt skuld för att vi haft det bra (vilket förstås till en del berodde på att vi klarade av att hålla oss utanför 2:a världskriget). Det myckna charterresandet till sydligare breddgrader som började på 60-talet bidrog till skuldkomplexet eftersom vi då tydligt konfronterades med människor som levde under helt andra betingelser och att vi också kunde uppträda som valutasvin. Det här skuldkomplexet fanns på alla plan.

Jag tog studenten i slutet av 60-talet och började därefter läsa medicin. Det var en prestigeutbildning och det fordrades toppbetyg i studentexamen för att bli antagen. De allra flesta av oss hade nog arbetat allt vi kunnat för att få dessa betyg. Men se, det kunde vi inte erkänna. Vi hade dåligt samvete för att vi kommit in på denna åtråvärda utbildning som ju i stort sett var en garanti (åtminstone då) för ett välavlönat arbete. Om vi kunde undvika det, talade vi inte om att vi läste medicin, och om det ändå kom upp så kom alla möjliga ursäkter om att vi haft tur, att betygen nog inte varit rättvisa mm (i vissa fall var de nog inte heller det för rätt många av mina kurskamrater var riktiga dumbommar). För att kompensera för att vi gick på en privilegierad utbildning höjde vi sjuksköterskorna till höjderna. De var minsann så duktiga, kunde mycket mera än vi, och skulle naturligtvis ha samma lön som vi (detta betalar läkarkåren för idag när sjuksköterskorna tagit över många av ledningsfunktionerna inom sjukvården). Och skuldkomplexet kom att vidgas till att omfatta alla som på olika sätt misslyckats i livet. Därav också daltet med t.ex. brottslingar. De var det ju så synd om, och
allt var samhällets fel!

Denna känslosamhet kombinerad med skuldkomplex går igen i allt. Vi tycker synd om alla som inte har det som vi, och vi klarar inte av att fatta beslut som har obehagliga konsekvenser även om de är ack så nödvändiga. Inom asylindustrin är det extra tydligt. När familjer som inte har asylskäl ska avvisas kommer alla snyfthistorier om hur synd det är om deras barn, osv. Vårt samhälle har helt enkelt infantiliserats, och så har också våra politiker och högre tjänstemän, för att inte tala om journalisterna, som ju i mycket har till arbete att vädja till människors känslor.

Jag tror således inte att förklaringen till den rådande situationen ska sökas i att politiker och myndigheter söker nya klienter, utan att den är betydligt enklare: vårt samhälle består av omogna människor. Och anledningen till att akademiker tycks vara de värsta beror nog på att de i betydligt mindre utsträckning drabbats av mångkulturens välsignelser. Det kommer nog att ändra sig, för verkligheten tränger sig numera på också de mera välbeställda. Men när reaktionen från dem kommer är det nog tyvärr för sent för att rädda vårt samhälle.

XYZ

citerad av Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.