Under ytan

Efter att Gunnar och jag skrivit del 1 av ”Invandring och mörkläggning” fick vi fem eller kanske sex beställningar där köparna skrev att de genom att följa nätdebatten, som komplement eller ersättning för gammelmedia, redan kände till merparten av det vi skrev. Anledningen till att de ändå köpte boken var att de ville ha en sammanställning, en ordnad översikt. Helt stämde väl inte uppfattningen att det mesta var känt, i synnerhet inte när det gällde statistik som Gunnar grävt fram och kollat både på tvären och längden, men frånsett detta var omdömet ganska rättvisande.

När vi skrev del två var det därför viktigt att inte leverera ”more of the same” utan att söka förklaringar och fördjupa analyserna. Vi skrev om värdegrunden, vi skrev om nationalism med ett historiskt perspektiv, vi skrev om kulturrelativism, Frankfurtskolan etc. I mycket är det detta senare perspektiv som främst jag fortsatt med på bloggen. Det blir ett slags essäistik, som inte till ringa del bygger på länkar och material som bloggläsarna och andra dissidenter förser oss med.

Detta leder till en del nya vinklingar (förhoppningsvis) och ett och annat i det material som kommer fram är givetvis nytt, men i grunden är det av det slag som statsvetare brukar föra åt sidan som ”anekdotiskt”. Någon forskning i egentlig mening handlar det inte om. Jag blir påmind om detta när en bloggläsare i England skriver, efter att ha läst det senaste blogginlägget:

Jättebra att du tar skott på Anne Ramberg. Advokaterna är en viktig del i det migrationsindustriella komplexet. Detta nätverk av politik, business, byråkrati och organiserad brottslighet borde belysas mer. För i Sverige är det större som lobby än exempelvis det militärindustriella komplexet. Och säkert farligare och skadligare.
Det handlar om extremt giriga och hänsynslösa personer. De skor sig hämningslöst på skattebetalarna i ”den humanistiska stormakten.” Samtidigt intar de en Moral High Ground. Denna måste erövras av kritikerna om man ska kunna ändra politiken.

1. Advokater
I England kunde jag följa hur Cherie Blair drev på lagstiftningen, så att den optimerar utfallet för ”Human Rights Lawyers”. Hon var då Founder Partner och QC i Matrix Chambers, som specialiserade sig på diskriminering och invandring. Lagstiftningen i England blev en ”honey pot” för jurister då hennes och Tony´s mentor Lord Derry Irvine var Lord Chanchellor. Han genomdrev Human Rights Act. Denna innebar att ECHR blev slutinstans, så att alla fall med invandrare som skulle avvisas kunde genomgå minst fyra processteg. Vissa fall har gått fram och tillbaka i olika domstolar i mer än 10 år. Som barrister och QC fakturerade Cherie Blair £400 per timme då för 12 år sedan (med den växelkurs som gällde blev det 6.000 svenska kronor per timme). Daily Telegraph skrev om det.

2. De som driver flyktingförläggningar – som Bert Karlsson.
1990 var jag med och redde ut en del av Nordbankens svindlande affärer. Det handlade bland annat om flyktingförläggningar som drevs av skojare och bedragare. En del avtal med Invandrarverket var fullständigt surrealistiska. Så det måste har förekommit mutor i en ovanlig omfattning. Nedlagda övergivna mentalsjukhus hade köpts till priser per rum som om det varit fråga om fyrstjärniga hotell. Och Invandrarverket hade i vissa fall betalat priser på upp till 1.000 kr per rum. Sedan kom det in någon handläggare som hade andra preferenser – och sade upp kontraktet. Då hade banken lånat ut 40 miljoner till ett 50.000 kr AB, där fastigheten kanske var värd högst 10 miljoner – om inte man fick in 1.000 kr per rum stadigvarande.

3. Alla de handläggare som arbetar i omhändertagandeindustrin:
Migrationsverket, svenskundervisning etc. Det är en byråkrati där Parkinsons lag verkligen gäller. Mer problem – mer tjänster – fler chefsbefattningar.

4. De professionella nätverken av flyktingsmugglare.

5. Politiker som är inblandade och som tjänar på systemet.
I Italien omsätter nu flyktingsmugglingen mer än narkotika.

6. Charities – allt från Röda Korset till Oxfam.
Stora delar av deras finansiering kommer från stater och EU för att de ska lobba för en ännu generösare lagstiftning.

När jag läser denna sammanställning så inser jag, vilket rimligen gäller också för majoriteten av dem som följer denna blogg, att här behövs en helt annan insats än den som Gunnar och jag är mäktiga. Jag ser framför mig en av tre möjliga insatser, vilka alla har det gemensamt att de kräver såväl en respekterad institutionell grund som en kontinuerlig försörjning under flera år

  1. Några som skulle kunna göra jobbet är ett gäng muckrakers, av det slag som gjorde stor nytta i USA från sekelskiftet fram till första världskriget. Tyvärr finns det inte sådana mediehus i dagens Sverige (eller gör det?) och inte heller sådana journalister (eller gör det?)
  2. Ett gäng forskare med säker långsiktig finansiering, under en ledning som absolut aldrig någonsin ens skulle drömma om att backa så mycket som en millimeter inför PK-trycket. Men sådana forskare finns inte i dagens Sverige. Frånsett några enstaka tvärviggar ser jag bara anpasslingar som i första hand värnar om den egna karriären och platsen i kollektivet (har jag fel?).
  3. En statlig utredning. Inget underfinansierat enmansjobb utan en riktig utredning med kompetenta och elaka jurister som är beredda att under en omutlig ledning gräva fram det migrationsindustriella komplexet. Antagligen måste den vara politiskt tillsatt men de enda nödvändiga direktiven ska vara:
    A. Ta reda på sanningen!
    B. Bryt inte mot Sveriges lagar

Så vaknar jag ur mitt dagdrömmeri och inser att en sådan god cigarr, det letar man förgäves efter i Sverige. Det migrationsindustriella komplexet kan lugnt fortsätta att expandera.

2014 var antalet asylsökande till EUs 28 medlemsländer sammanlagt 626.065, vilket var en ökning från förgående år med 44 procent. 123.000 av dem var syrier och åtminstone hälften sökte asyl i Tyskland och Sverige. Varken Tyskland eller Sverige har som bekant gräns mot Syrien, vilket betyder att när asylerna väl är beviljade, så har ett antal blanka lusidorer bytt ägare. Men den finansiella processen tar givetvis inte slut där. Asylen är bara starten på en lång process. Här finns pengar att tjäna! En jurist som tidigare citerats på bloggen får sista ordet:

Då jag kom till tingsrätten var rättstolken Ullei på plats. Vi känner varandra sedan många år och här råder inga försköningar och omskrivningar. Ullei anser arabvärlden komplett galen och att islam är idioti. Tydligen hade han skaffat ny bil för utanför stod en Audi av nyaste slag. /…/ Jag påpekade att hans arbete som rättstolk var oerhört lönsamt med tanke på bilen jag sett och han uppgav att han och en kollega kan arbeta dygnet runt, hur mycket som helst.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.