Kriget mot nationerna

Skavlan (reser sig och sträcker fram handen för att hälsa): Välkommen Carl Bildt, före detta statsminister och utrikesminister, Sveriges kanske meste politiker. Under många år for du kors och tvärs över världen för att gagna svenska intressen. Som det hette: ”A medium sized dog with a big dog attitude”.
Carl Bildt (efter att ha satt sig på anvisad plats, torrt och med sitt karakteristiska lite sneda leende): Gagna Sveriges intressen? Det tål att diskuteras. Jag kallar mig inte längre politiker. Det där har jag lämnat bakom mig.
Skavlan: Vad ska man kalla dig då, dissident kanske, med tanke på vad du tänker tala om för oss i dag?
Carl Bildt: Tja, beteckningar spelar mindre roll. Det är lite omodernt. Inte ens kommunister kallar sig för kommunister längre. Vad som är mer väsentligt är det jag har att säga om …
Skavlan (avbryter): säga om den hjärntvätt som svenska folket utsatts för?
Carl Bildt: Ja, så kanske man skulle kunna uttrycka det. Man kan också säga att jag numera är nationalist, eller patriot, som mina nära vänner i Amerika säger. Jag har varit delaktig i att driva Sverige mot stupet, men inte nu längre. Jag tänker berätta att det svenska välfärdshaveriet är resultatet av en strategi, en plan som syftar till att upplösa all världens nationer.
Skavlan: Det låter som Bilderberggruppen?
Carl Bildt: Ja, och bakom dem de verkliga makthavarna, men dom kallar sig förstås ingenting. Dagens makthavare undviker beteckningar. Dom är som Odysseus, när han kallade sig Ingen och lurade Polyfemos.
Skavlan: (osäkert, hans klassiska bildning är så gott som försumbar): Polyfemos, han med bara ett ben?
Carl Bildt: Nja, inte riktigt, men om du vill kan vi hålla oss till Bilderbergsgruppen.
Skavlan: (på lite säkrare mark): Ja, annars trampar vi nog ner oss totalt i konspirationsteoriernas träsk. Vad skulle Bilderberggruppen ha för intresse av att exempelvis bli av med Sverige som nation?
Carl Bildt: Sverige framstår som en mönsterstat i världen och sådana har Bilderberggruppen ett särskilt ont öga till. Att släcka förebilder är viktigt. Det handlar om makt naturligtvis, världsherravälde.
Skavlan (misstroget): Och målet är?
Carl Bildt: En värld utan nationer, en värld helt utlämnad åt storkapitalet. Nationen är den maktlöse medborgarens viktigaste skydd och dessutom en förutsättning för demokrati. Hur skulle det gå till att utöva demokrati i en värld utan nationer? Vem skulle styra?
Skavlan (lite ointresserat förstrött): Ja vem ska styra … Själv är jag kosmopolit.
Carl Bildt: Naturligtvis … och antirasist, säkert feminist också. Du behöver inte säga det. Jag har också ställt upp på de där dumheterna. Den strategi vi lagt upp i Bilderberggruppen behöver nyttiga idioter och vem är en mer effektiv nyttig idiot än en kosmopolit? En person som inte tar något ansvar utan bara tittar på. Inom Bilderberggruppen kallar vi dem för softheads.
Skavlan (oroligt och avfärdande): Starka ord, starka ord! Men låt oss inte slösa tid med att tala om mig. Berätta istället om Bilderberggruppens strategi.
Carl Bildt: Ja, det är ju inte hela gruppen, det skulle aldrig gå, utan det är en inre kärna på ett tiotal personer. Jag har varit med som suppleant.
Skavlan: Och vem leder denna mäktiga inre grupp?
Carl Bildt: Peter Sutherland givetvis. Det är bara att du googlar honom. Han har inte precis gjort någon hemlighet av vad han vill göra med Europas länder. Men detta handlar inte om personer, det handlar om ett krig. Kriget mot nationerna! Och för att vinna ett krig behövs en strategi, en plan för hur man ska vinna.
Skavlan: Det låter som Jönssonligans ”Jag har en plan!” Sverige har ju inte varit i krig på mer än tvåhundra år (Ser sig demonstrativt omkring). Jag ser inget krig, var är kriget?
Carl Bildt: Det effektivaste kriget är det som bedrivs utan att motståndaren ens förstår att det pågår. Det första fältslaget var det som Bilderberggruppen kallar för the ideological subversion.
Skavlan: Ideologisk underminering?
Carl Bildt: Ja, och det var ett mångårigt fältslag. I Sverige kan man säga att det på allvar inleddes år 1968. Det gällde att lära studenterna ett nytt sätt att tänka. Allt fokuserades på rättvisa. De lurades att tro på möjligheten att skapa en rättvis värd. En värld utan nationer, utan gränser. En värld med fria människor. Låter attraktivt va?
Skavlan: Yes!
Carl Bildt: Ja, fy fan! Kanske kan man säga att det slaget var framgångsrikt slutfört kring 1990. Det mångkulturella matriarkatet, så skulle resultatet kunna benämnas. Ropen skalla: rättvisa åt alla!
Skavlan: Va?
Carl Bildt (på pidginsvenska): F’låt men jag också vara tvättad i min hjärna. (Fortsätter med sin vanliga lite knarriga överklassröst) Men sådant visar man ju inte därför att det har man ju inte ens fattat själv, det är det som är kriteriet på att vara hjärntvättad. Sedan, för mig som moderat, var inte vänsterns slagord tillåtna. Jag hade ett dubbelförbud kan man säga. Men, visst …
Skavlan: Du också?
Carl Bildt: Ja, jag också.
Skavlan: Du sa att det första fältslaget var över. Hur vet man att det är över? Hur vet man vilka som vann?
Carl Bildt: När makteliten är oförmögen att se vilket samhälle som blir resultatet av rättvisefixeringen. När den ideologiska undermineringen är genomförd så är det ytterst svårt att påverka dem som blivit utsatta för den. De finns i maktpositioner överallt, i synnerhet inom media, politiken och på universiteten. Softheads är totalt kunskapsresistenta, de tar inte sakskäl utan allting som inte stämmer med deras världsbild omtolkas till vanföreställningar och propaganda. När de inte klarar att argumentera blir de oförskämda och klipper helt enkelt av samtalet. Varför skulle de vilja prata med alla snusförnuftiga bondläppar, dementa pensionärer, mansgrisar, rasister, islamofober och andra som inte verkar ha förstått den nya värld som träder fram? Vad ska man lyssna på dom för? De pratar ju bara skit!
Skavlan (ivrigt och lite lättat): Ja, så är det ju. Nu talar vi samma språk du och jag!
Carl Bildt: Visst, enfaldens språk. Nu är det hur som helst gjort, det tog ett par decennier att demoralisera den svenska nationen, men som sagt, nu är det gjort. Första fältslaget vanns för tjugofem år sedan ungefär. Låt oss gå vidare till steg nummer två som handlar om att göra jobbet. Det räcker inte med att tänka korrekt utan nationens två viktigaste fundament måste försvagas, för att på sikt upplösas.
Skavlan: Och dessa är?
Carl Bildt: Det första är nationens ekonomi.
Skavlan (med framskjuten haka, tror sig på säker mark nu): Och hur går det till, om jag får fråga? Sverige har ju jämfört med de flesta andra europeiska länder lyckats bra med sin ekonomi.
Carl Bildt: Ja, det är sådant som alla dessa softheads brukar säga. Men det man gör är att importera mängder av bidragstagare. Helst kravfyllda lågutbildade muslimer som aldrig levt i en fungerande nation. Det är nämligen så fiffigt att det är en irreversibel process. När Sveriges medborgare sänkt sin arbetskapacitet från åttio till femtio procent, det är på väg att ske, så fortsätter det bara nedåt. Vi får ett högskattesamhälle med en girig stat som inte längre levererar den utlovade välfärden. Och i valen vinner vänstern för varför skulle bidragstagarna rösta mot sina egna intressen? De högutbildade sticker! De ser ju sig själva som kosmopoliter. Fiffigt va! (Carl Bildt tycks ha blivit förtjust i ordet fiffigt).
Skavlan (som nu ser förvirrad ut, han är inte van att hålla mer än en tanke i huvudet i taget): Nej men så kan det ju inte gå! Sverige är ett rikt land och vi måste hjälpa världens flyktingar. Det har aldrig någonsin varit fler på flykt. Lidandet är oerhört.
Carl Bildt (tyst och ser ut att fundera på om påståendet är värt att bemöta): Ja, just så resonerar hjärntvättade softheads. Offertänkandet! De vräker ut skattebetalarnas pengar över människor som de tycker synd om. Men när krubban är tom då börjar hästarna bitas. Så det kommer att bli en hel del konflikter framöver i konsensuslandet. Sådant gillar Bilderberggruppen!
Skavlan (beslutar sig för att lämna frågan): Och vad är det mer som kommer att förstöras, utöver ekonomin?
Carl Bildt: Det är också redan gjort. Det vi pratar om nu kallas för destabiliseringsfasen. Makteliten har skrotat Sveriges försvar, utan att ens fråga medborgarna om det var så de ville ha det. Utan försvar och med en rutten ekonomi. Med en synnerligen medioker och backande välfärd och en mängd grupperingar som är förbannade över allt möjligt, i synnerhet på andra grupperingar, då är Sverige inte längre någon förebild utan ytterligare en skitnation som världen gärna kan vara utan.
Skavlan (med låg röst): Och sedan?
Carl Bildt: Där är vi inte ännu, men det kommer. När de hjärntvättade upptäcker att de är lurade, ja, en del kommer naturligtvis aldrig att göra det, då får Sverige förhoppningsvis sin kris. Det är därför jag tackat ja till att vara med i det här programmet. Det finns nämligen en påtaglig risk för att den svenska makteliten aldrig vaknar, att vi aldrig får någon kris, därför att medborgarna aldrig riktigt förstod destabiliseringen. Sverige löper allvarlig risk för att bli ett land som går ner i bottenligan utan att ens försöka mobilisera något motstånd. Som det heter i psalm 31: ”går vi till paradis med sång”. Sedan kan vi ju konstatera att det paradiset kommer att bjuda på en del överraskningar. Här kanske vi ska tala om det religiösa tillståndet, det som Sverige befinner sig i nu. Feminismen har blivit religion, likaså antirasismen. Ropen skalla, rättvisa åt alla!
Skavlan: Förlåt … är vi där nu igen?
Carl Bildt: Mittåt, mittåt, det ska inte upprepas! Vill du veta vilket det fjärde och sista stadiet är?
Skavlan: Jag tror att tittarna sitter på helspänn nu!
Carl Bildt: Det är normaliseringen. Sverige har blivit ett land med en förfärande majoritet av bidragstagare och ett par miljoner svenskar som lever nedanför fattigdomsstrecket. Det finns etniska oroligheter och våldsamma motsättningar mellan islamistiska grupper. Offergrupperna börjar ställa konkurrerande krav. De etniska svenskarna är en cynisk och militant grupp. Det finns inga mer förbannade än de som fått sina ideal krossade. De goda kör över i det onda diket. Det är Hegels tes-antites- resonemang bara det att vi inte kan se någon syntes.
Skavlan (som inte hört det sista): Och nu säger vi tack till Carl Bildt för denna öppenhjärtiga, spekulativa och kreativa redogörelse för vad som väntar oss i framtiden! Kan vi få en applåd från publiken?
(Några spridda handklapp). Skavlan reser sig upp och beledsagar Carl Bildt till den trappa som leder bort från offentligheten. Han välkomnar nästa gäst, Ulf Bjereld, professor i statskunskap. I bakgrunden hörs ambulanssirener, först starkt, sedan allt svagare. Efter en artig presentation av det som Skavlan påstår är en av Sveriges främsta statsvetare går han in med den avgörande frågan.
Skavlan: Vad säger du, ska vi sätta någon tillit till det som Carl Bildt berättar?
Ulf Bjereld: Absolut inte. Det är ren gallimatias!
Skavlan: Vet du något om Bilderberggruppen?
Ulf Bjereld: Inte mer än någon annan. Men jag vet alltid vad som är rätt och fel. Det har jag lärt mig av Sveriges enda anständiga politiska parti, socialkrumelurerna , eh … demokraturerna … förlåt! Socialdemokraterna menar jag.
Skavlan: Nu behöver vi nog lätta upp stämningen lite. Vem tror du vinner ”Mästarnas mästare” i år?

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.