Maktens män

Efter att jag skrivit om det fiktiva mötet mellan Carl Bildt och Skavlan och Bilderberggruppens betydelse fick jag ett mail från en bloggläsare som ville veta mer om det maktspel och de konspirationer som styr världen. Jag svarade att jag just inte visste någonting. När det gäller ”makten över tanken” så går det att utreda vad exempelvis Frankfurtskolan, politisk korrekthet och kulturmarxism är för något, men när det gäller frågan om riktig makt, makten över pengarna och politiken, om de hemlighetsfulla och oändligt rika familjeklaner vars huvudmän kanske drar i trådarna, är det ett ämne som liknar religiösa spörsmål. Antingen tror man på det som påstås eller också avfärdar man dem som mer eller mindre absurda konspirationsteorier. Jasså, är det Bilderbergarna, Illuminati, Tavistock, Skull and Bones, Jesuiterna, Judarna, Påven eller kanske Frimurarna som har makten här i världen? Hur ska man veta sådant?

Nu har jag emellertid hittat en grupp och ett sammanhang som känns trovärdigt. Det betyder inte att jag på något sätt är övertygad utan bara att så här skulle det faktiskt kunna hänga ihop. Anledningen till att det är relevant att ta upp på den här bloggen stavas NWO – New World Order. I den här maktkonstellationen föddes och vårdas tanken på en ny världsordning och en världsregering.

Mitt sökande på nätet – för det är där som ledtrådarna finns – gjorde att jag lite av en slump kom att lyssna till en föreläsning av historikern G. Edward Griffin. Den lades upp på Youtube 2012 och handlar om en annan amerikansk historiker, Carroll Quigley. Till honom ska jag återkomma men först är det dags att göra en tidsresa.

Vi förflyttar oss till vintern 1891, en eftermiddag i London. Då träffades tre mycket mäktiga män. En var diamantbaronen Cecil Rhodes, en av världens absolut rikaste män och imperiebyggare i Sydafrika. Den andra var William T. Stead, redaktör för Pall Mall Gazette och världens då förmodligen mest kände journalist (han omkom på Titanic). Den tredje var Reginald Baliol Brett, adlad till Lord Esher. Han var drottning Victorias vän och förtrogne och senare också en mycket inflytelserik rådgivare till Edward VII och George V.

Det som förenade dessa tre män var övertygelsen om att den engelska rasen (ja, man använde rasbegreppet) var mänsklighetens förnämsta och att det därför var dess plikt att styra över världen. På så sätt skulle världen bli en bättre plats för alla folkslag. För de tre männen handlade det nog mera om ansvar än om personlig makt, eftersom de, i synnerhet Cecil Rhodes, hade så mycket makt någon kunde drömma om, och mer därtill. De skapade embryot till det namnlösa hemliga sällskap som i konkurrens med andra maktcentra i dag styr världen.

Nu gör vi ett tankesprång hundra år framåt i tiden och den blivande presidenten Bill Clintons presidentkampanj. I ett tal i Georgetown nämner han historieprofessorn Carroll Quigley som en person som betytt mycket för hans politiska tänkande. När han året därpå utsågs till demokraternas presidentkandidat nämnde han återigen Quigley som en viktig inspiratör.

Som tonåring hörde jag John Kennedys uppmaning till medborgarskap. Och sedan, när jag var student i Georgetown, hörde jag den uppmaningen förtydligad av en professor vid namn Carroll Quigley, som sade till oss att Amerika är den största nationen i historien därför att vårt folk alltid har trott på två saker – att morgondagen kan bli bättre än idag och att vi alla har ett personligt moraliskt ansvar att se till att det blir så.

Detta kan givetvis förstås som en liten ”hommage” till en lärare som betytt mycket för Clinton. Men det kan också ses som en signal till medlemmarna av ett hemligt sällskap som Clinton tillhör. Carroll Quigley, som varit död i fjorton år när Clinton första gången nämnde honom, var nämligen inte vilken historieprofessor som helst. Han undervisade inte bara vid School of Foreign Service vid Georgetown University utan var också handledare vid både Harvard och Princeton. Han hade en mängd politiskt betydelsefulla uppdrag. Bland annat var han rådgivare till USAs försvarsdepartement och det är inte bara Clinton som minns honom som en fantastisk inspiratör och lärare.

Quigley ägnade tjugo år av sitt liv åt att studera ovan nämnda namnlösa och hemliga sällskap. Två år på 1960-talet fick han också tillgång till deras arkiv. Han skrev två mycket viktiga böcker i ämnet, båda ganska akademiska, inga kioskvältare precis. Den första är en riktig tegelsten med den likaledes mäktiga titeln ”Tragedy and Hope”. Den gavs ut i en första upplaga 1966 och finns åtkomlig på nätet.

I en lång introduktion från år 2009 berättar utgivaren Michael L. Chadwick om hur han 1971 hittade boken i ett antikvariat och hur han köpte den och började läsa. Håren reste sig på hans huvud och han beslöt sig för att undersöka trovärdigheten i det som Quigley skrev. Chadwick påstår sig, i likhet med Quigley, ha ägnat frågan mer än tjugo år av sitt liv och gjort mer än tusen intervjuer med inflytelserika ledare i världen, regeringsmedlemmar, militärer, bankirer, finansmän, forskare och affärsmän. Han har gått igenom 25.000 böcker och över 50.000 dokument och samlat ett stort antal viktiga böcker så att de är tillgängliga på nätet.

Det Chadwick kom fram till var att det som professor Quigley rapporterade var sant. Chadwick skriver, och håll i er nu:

Det finns verkligen ett världsomspännande privatägt system för finansiell kontroll, det vill säga ett system som klarar att dominera alla politiska och ekonomiska system i världen. Jag kallar detta system för ”The World Trade Federation”. Det är en ultrahemlig grupp av världens mäktigaste män. De kontrollerar nu alla betydande internationella institutioner, varje större multinationellt och transnationellt företag, såväl offentligt som privatägt, alla större nationella och internationella banker, alla centralbanker, alla jordens nationer, naturresurserna på alla kontinenter och genom komplicerade sammanbundna nätverk som liknar gigantiska spindelnät, alla folk. Denna grupp är sammansatt av ledande familjedynastier i Kanada, Förenta staterna, Storbritannien. Tyskland, Frankrike, Italien, Japan, Ryssland och Kina. Det är en självförevigande grupp som har utvecklat ett sinnrikt system för kontroll som möjliggör för dem att manipulera statschefer, konsumenter och folk runt hela världen. De har hunnit långt i utvecklandet av ett världsherravälde, större än det forna romerska riket.

Detta nya imperium kommer att styra hela världen, inte enbart en stor del av den, som Rom gjorde för länge sedan. Detta sker från deras superhemliga högkvarter i Tyskland. Detta sällskap är ansvarigt för över 180 miljoner män, kvinnors och barns död och lidande. De var ansvariga för första världskriget, andra världskriget, Koreakriget, Vietnam etc. De har skapat perioder med inflation och deflation i syfte att konfiskera eller befästa världens rikedomar. De var ansvariga för att över två miljarder människor förslavades i alla kommunistländer – Ryssland. Kina, Östeuropa etc. – på samma sätt som de var direkt ansvariga för skapandet av kommunism i dessa länder. De byggde upp och underhöll dessa onda totalitära system för sin egen vinnings skull. De förde Hitler, Mussolini, Stalin och Roosevelt till makten och styrde deras regeringar för att kunna plundra dessa stater på ett sätt som saknar paralleller i världshistorien. De får hunnernas Attila att se ut som ett dagisbarn, i jämförelse med vad de själva åstadkommit. /…/ Deras tillgångar används nu för att skapa och upprätthålla ett världsherravälde vars bildande befinner sig i sin slutfas. Detta världsherravälde är i dag delvis synligt och delvis osynligt.

Medan Quigley beskriver ett hemligt sällskap som han beundrar, framstår Chadwicks beskrivning av samma grupp som navet i ett ondskans imperium. Dessutom, jag har visserligen inte gjort tusentals intervjuer, lika lite som läst tusentals böcker i ämnet, men för mig känns det inte trovärdigt med denna totala maktkoncentration. Utan att ha särskilt mycket på fötterna förmodar jag att det finns såväl ett kinesiskt/asiatiskt som ett ryskt maktcentrum. Detsamma gäller för judiska intressen. Likaså är det svårt att tro att arabländerna skulle gå i västs ledband, ett antagande som leder vidare till Iran som en egen maktsfär. Anledningen till att jag ändå tar med Chadwick är att det är denna länk som ger hela texten i ”Tragedy and Hope”.

Den andra av Quigleys böcker, ”The Anglo-American Establishment”, hittade ingen förläggare förrän efter Quigleys död. Också den finns utlagd på nätet. I förläggaren Stephen A. Zarlengas introduktion från 1981 kan man läsa att detta är en bok som för läsaren förklarar världen på ett nytt sätt. Den löper visserligen inte längre fram än till 1949 men är giltig också för dem som vill förstå dagens maktspel.

Quigleys motiv för att skriva dessa båda böcker var att han beundrade detta hemliga sällskap. Han var övertygad om att den engelsk-amerikanska livsstilen och att det brittiska imperiet, senare med USA inkluderat, trots fruktansvärda misstag, var historiens största landvinning. Han ansåg att deras insats för mänskligheten borde offentliggöras. Därmed bröt han hemlighetsfullheten och sällskapet förstod till en början inte att de hade gjort ett misstag när de släppte in Quigley. De försökte stoppa ”Tragedy and Hope” men det visade sig inte möjligt. Säkerligen är det också de som såg till att den andra boken inte hittade någon förläggare medan Quigley fortfarande levde.

Nu hoppar vi tillbaka till 1902 och de sju testamenten som Cecil Rhodes lämnade efter sig. Dessa ger anvisningar om hur Rhodes förmögenhet skulle garantera projektets fortlevnad. Ett av dem är särskilt intressant, det som förverkligade ”Rhodes scholarships”, vilka gav möjlighet till det engelska imperiets, USAs och Tysklands unga begåvningar att gratis studera vidare vid Oxford University. Men inte bara det, där tränades och tränas de alltjämt i att tänka kosmopolitiskt och globalt. Därifrån kan de mest lämpade rekryteras till andra gemenskaper som gruppen kontrollerar. Åtminstone en av dessa grupper – Bilderberggruppen – arbetar för en världsregering.

Världens mest inflytelserika finansfamiljer engagerade sig. Exempelvis blev familjen Rotschild förvaltare av Rhodes efterlämnade förmögenhet och bankiren Leopold de Rotschild medlem av den innersta cirkeln i det hemliga sällskap som anser sig stå över partipolitik och politiska ideologier. Det är ju de som verkar bakom scenen, som styr världens mäktiga. Demokrati betraktar de närmast som ett spel för gallerierna. Låt medborgarna i världens demokratiska nationer rösta om de små frågorna, låt dem avgöra om det är de konservativa eller liberala, höger eller vänster, som ska styra. Låt dem ha sina partilojaliteter och favoritfrågor. De kan vifta med sina halmhattar, sprida sina banderoller och hålla sina demonstrationer. Låt dem bekämpa varandra, om det är det de vill. Det är ändå inte där de stora besluten tas. Det sker i detta sällskaps kärna, ”The Junta of ’Three”. Där startades Boerkriget år 1899, där skapades Sydafrikanska unionen och Förenta Nationerna. Kretsen hade också ett avgörande inflytande över den brittiska politiken gentemot Irland, Palestina och Indien under perioden 1917-1945. Det är detta sällskap som stod fadder till Runda Bordet, en i sin offentliga presentation harmlös och opolitisk förening för unga män. Den finns i dag finns i 64 medlemsländer. Emellertid, Runda Bordet har en inre krets varifrån viktiga ämbetsmän och nya medlemmar rekryteras till den internationella finansvärlden.

Den inre kretsen skapade i USA The Council of Foreign Relations (CFR). Det är en icke-kommersiell medlemsorganisation som idag har bortåt femtusen medlemmar. Huvudkontoret ligger i New York och det finns också ett kontor i Washington DC. De verkar för globalisering och frihandel och påverkar NAFTA och EU. De ger ut tidskriften Foreign Affairs och driver tankesmedjan ”David Rockefeller Studies Program” som bland annat har betydelse för USAs utrikespolitik. Bill Clinton är medlem men listan på medlemmar är lång, med namn på presidenter, statsministrar. utrikesministrar, försvarsministrar, CIA-chefer, ledare för världens största företag, inkluderande ledarna av världens största medieföretag, FN, männen och kvinnorna (mest männen) som styr de stora elituniversiteten, Aspen Foundation, Bilderbergguppen, Romklubben och de flesta av alla andra betydelsefulla västerländska tankesmedjor.

I Storbritannien startade Round Table The Royal Institute of International Affairs, som är en engelsk tvilling till den mäktiga amerikanska organisationen. En av de mest betydelsefulla medlemmarna har jag för övrigt skrivit om i bloggtexten ”Befrielsens patologi”, historikern Arnold Toynbee. Round Table skapade också Bilderberggruppen.

Quigley delade in medlemmarna av detta hemliga sällskap i en gemenskap med två kretsar. Den första är Round Table som till en början fick namnet ”The Association of Helpers”. Medlemmarna i denna yttre krets – uppdelade i sin tur i en yttre och en inre krets – fick veta att de blivit invalda i ett prominent och elitistiskt sällskap men just inte mer.

I den inre kretsen, ”The Society of the Elect”, som är närmast den absoluta maktens centrum, är medlemmarna medvetna om att de tillhör ett sovrat urval av världens elit. Där finns vetskapen om sällskapets uppgift, nämligen att skapa en ny och bättre värld, The New World Order (NWO). Den som tackar ja till att bli medlem (förmodligen händer det inte att någon tackar nej) behöver aldrig mer i sitt liv vara orolig för att inte få ett toppjobb.

Rimligen finns vår före detta statsminister Fredrik Reinfeldt med någonstans i detta nät av mäktiga elitgrupperingar. Kanske är det en delförklaring till hans bristande solidaritet med det svenska folk som valt honom till statsminister? Jag har dock svårt att tro att han befinner sig nära den innersta kretsen.

Den innersta kretsen med sin ledare, Rhodes döpte den till ”The Junta of Three”. 1891 till 1899 var Cecil Rhodes själv ledare. Finns denna innersta grupp fortfarande? Bär någon av medlemmarna namnet Morgan, Rotschild eller kanske Rockefeller? Ingen aning.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.