Bloggläsare om invandring och lönsamhet

I bloggtexten Lönsam invandring skrev jag om hur bankerna inte längre bör ses som förmedlare av sparares pengar. När de beviljar lån så sker det Ex nihilo, de skapar köpkraft ur tomma intet. Utifrån detta skissade jag med en bloggläsares hjälp på ett resonemang där invandringen framstod som lönsam. Eftersom nationalekonomi inte precis är min starkaste gren efterlyste jag kommentarer från bloggläsare. Det kom in ett antal sådana, varav ett urval redovisas nedan.

Jag tog också kontakt med en nationalekonom som behärskar dessa frågor och frågade hur resonemanget höll. Det första jag fick veta var att frågor om pengamängd och krediter är en av de mest abstrakta och svåraste att förstå även för nationalekonomer. Därför är det lätt att gå fel.

Men bankerna bestämmer inte penningmängden ex nihilo. Orsaken är att de måste ha en viss andel eget kapital som staten styr över, något som kallas ”Fractional-reserve banking”. Riksbanken kan med precision kontrollera hur mycket kredit det finns i ekonomin.

Ekonomen menade att bankerna inte lägger sig i invandringspolitiken. Invandrare har inte speciellt mycket pengar och är inte för dem några åtråvärda kunder. Bankernas främsta koppling till invandringspolitik är att invandring driver upp bostadspriserna. Att sedan Svenskt Näringsliv propagerar för invandring beror på att de som styr organisationen är ideologiska nyliberaler, influerade av 68-värderingar. De tror att de kan slå sönder facket genom att överbelasta välfärdsstaten.

Min källa sa också:

Det finns ett extremt starkt psykologiskt behov av att rationalisera invandringspolitiken. Någon måste tjäna på det här! Det måste finnas en logisk förklaring. Så är inte fallet. Det är en kult, en kvasireligion som marxismen. Ett fåtal tjänar på det privat men överlag är det en förlustaffär för ekonomin. När det realekonomiskt finns hundra öppna dörrar så bör man fokusera på dessa och inte dra in krediter eller andra perifera förklaringar.

Första Kommentaren:

Fler invandrare höjer inte efterfrågan i ekonomin (liksom en högre penningmängd). Enligt Says lag ifrån 1803 är det ett ökat utbud som ökar efterfrågan i ekonomin (det är inte tvärtom att en ökad efterfrågan ökar utbudet). Utbudet (produktionen) i ekonomin måste alltid komma före efterfrågan (konsumtionen). Först måste utbudet öka (genom investeringar) innan efterfrågan kan öka (människor kan öka sin konsumtion).

Says lag: ”En individ måste först producera något som en annan individ efterfrågar, innan individen kan efterfråga en annan individs produktion.” Denna lag säger att invandrare endast är lönsamma om de arbetar, sparar och investerar (i utbildning, i en större produktion etc.).

Är det någon som tjänar på dagens höga invandring? Kanske det handlar om att avveckla kapitalismen och införa en socialistisk planekonomi av något slag? Jämför vi med Keynes ekonomiska teorier går dessa ut på att förstöra det kapitalistiska systemet (genom ständiga ökningar av penningmängden). Keynes var medlem i Fabian Society redan när han var 19 år. Enligt stadgarna ska på längre sikt en socialistisk planekonomi införas. Men detta kräver ett omfattande missnöje med dagens system.

Andra kommentaren:

En enkel reflektion kring kortsiktig lönsamhet är väl att man skapar en konstgjord ekonomisk stimulans genom att låna upp pengar som pumpas in i samhällsekonomin. Detta leder ju till vinster inom bostadsbolag och försörjningsindustrin, pengar som kan återinvesteras i byggjobb etc. Till de för Sverige mer positiva delarna hör att man tar av biståndspengar och köper saker i Sverige som mat och bostäder för invandrare istället för att satsa på relativt meningslösa projekt inom biståndet.  Detta leder till att kommunerna tillfälligt lever upp ekonomiskt. Det är därför något ljushuvud har beskrivit detta som att glesbygdskommunerna lever tack vare invandring.

Problemet är här att pengarna används till konsumtion av basvaror. Traditionellt när man gör detta i en lågkonjunktur förutsätter man att högkonjunkturen kommer att medföra jobb för de tillfälligt arbetslösa, vilket inte är troligt här och lånen kan inte betalas tillbaka. Det förutsätter också att lågkonjunkturen leder till strukturomvandling av industrin till modernare och framtidsanpassad industri. Det förutsätter ju utbildad och anpassad arbetskraft som kan ta vid, vilket dessa inte heller kan göra.

Beträffande bankerna så tror jag att dessa fungerar som politikerna. Stora vinster idag ger höga löner och bonusar och i ett samhälle som mer och mer styrs av den individuella lyckomoralen så är det viktigare än att ta hänsyn till samhället. Banken skyddas av samhället som får ta smällen när bostadskrisen till slut kommer. Chefens resonemang är nog, ”och då har jag mitt sommarställe i skärgården”. Mot stupet till musik både för banker och politiker, och idag är musiken viktigare än att undvika stupet, precis som i politiken. Jag tror ju alltid att egennyttan finns främst och dagens liberalfeministiska (eller nå’t) ideologi är ”allt till alla men mest till mej”, dvs. dagens individuella lyckomoral är boven.

Detta apropå bankernas agenda. Det är inte bankerna som har en agenda, det är cheferna och jag tror inte agendan sträcker sig mycket längre än ett litet stycke utanför dem själva. Deras agenda är av samma slag som medias. Inga hemliga möten och hemliga protokoll utan en intressegemenskap, i detta fall av att sko sig själva. Det är självklart vad som krävs och vad som tillåts. Ingen nestor som styr utan alla gör sin grej efter sitt behov.

Tredje kommentaren:

Givetvis så snurrar hjulet bättre ju fler som springer i det. Men svenska folket sitter med mycket pengar på banken, till idag nästan ingen ränta alls. Varför lånar inte staten av svenska folkets på banken sparade pengar, mot t.ex. 1 – 2 % ränta (Man får in skattpengar också på räntan)? Nu lånar man pengar utomlands och bygger upp en utlandskuld istället för att skulden stannar i landet. Någon lånar nog ut luftpengar för att ta tillbaka dem i naturavärden. Skog, järn, antikviteter, ja allt av värde.

Lars-Erik Eriksson står för den avslutande kommentaren:

Vet förstås ingenting matnyttigt om nationalekonomi så jag borde inte yttra mig. Är dock en sturig, självöverskattande typ. Tror att omsorgsinvandringen Sverige bedriver mer än andra västländer, likt ett pyramidspel, ett tag kommer att generera ett högre BNP-tal i absoluta siffror.
BNP per capita sjunker dramatiskt men blott Tino Sanandaji, Jan Tullberg och du bloggar om det. ”Vi är rika, vi har råd”, är Maria Wetterstrands bevingade ord om hur riksdagens lagstiftare tänker med hjärtat.
När vi inte längre har råd har vi hjärterum som blott moraliska supermakter och då kommer självaste Astrid upp ur brunnen i Bullerbyn och räddar oss.
Annars vete fåglarna.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.