Månen är en ost

Mitt förra blogginlägg handlade om hur de som har makten över pengarna, orden och tänkandet ideologiserar sitt budskap till svenska folket. Med ett rakare språkbruk: ljuger, luras och döljer. I förbigående stänkte jag lite förakt över alla samhällsforskare som ägnar sig åt ideologi istället för att göra sitt jobb – det vill säga de flesta. I dag tänker jag inte bara stänka. Nu tar jag till den största skopa jag kan hitta och öser mitt förakt över nationalekonomen och migrationsforskaren Joakim Ruist. I lördags meddelade han nämligen i en stort uppslagen artikel i Svenska Dagbladet hur bra allting var, när det gäller migrationen. Rubriken var ”Tala med stolthet om Sveriges insats”.

Jag ska gå igenom denna korrupta text och börjar redan med rubriken:

1. Tala med stolthet om Sveriges insats.

Vem riktar sig Ruist till? Alldeles uppenbart inte till de medborgare som är på väg att göra Sverigedemokraterna till Sveriges största politiska parti. Inte heller till den majoritet av landets arbetare som föredrar Sverigedemokraterna framför sossarna. Absolut inte till landets alla fattigpensionärer. Förmodligen inte till de ungdomar som kan titta i månen efter en egen bostad. Inte till de kommunalpolitiker som ser hur kostnaderna för asylsökande och migranter okontrollerat rakar i höjden. Inte till de poliser, ambulansförare och brandsoldater, som blir attackerade när de har ärende in i något av det växande antal bostadsområden som styrs av kriminella. Kanske till alla de landets socialarbetare som ledsnat på att vara socialarbetare? Knappast. Eller till landets lärare som ser hur elevernas skolresultat i PISA-mätningen sjunkit från en tätposition 1965 till i senaste mätningen under snittet för OECD-länder? Svårt att tro det.

Eller menar Ruist kanske att vi ska vara stolta över de tiotusentals asylsökande som fått permanent uppehållstillstånd, men inte kan räkna med att få en egen bostad? Eller riktar han sig till alla dem som inte nu och aldrig någonsin kommer att få ett jobb i Sverige?

Kan det möjligen vara skattebetalarna som ska vara stolta över att de får försörja alla dessa bostads- och arbetslösa migranter, som snabbt växer i antal?

Egentligen är frågorna ovan retoriska för jag vet vilka Ruist riktar sig till. Han riktar sig till landets politiker och opinionsbildare. Han vet vad de vill höra, så då säger han det. För dem är det Gefundenes Fressen med forskare som stöder dem i deras ideologiska förblindelse. ”Ruist bör få mera forskarpengar! Han är vår man!” Att han inte bryr sig det minsta om asylhanteringens konsekvenser för medborgarna, är ingen relevant invändning. Det är en likgiltighet som han delar med majoriteten av dem som gör sig hörda i offentligheten

Ruist tycker att makthavarna ska vara stolta över att de hjälper världens flyktingar. Han tycker att de ska försöka övertyga andra makthavare inom EU om att Sverige är en fördömlig moralisk stormakt (ja, så tycker han faktiskt!). Antagligen vet han inte att nittio procent av dem som beviljats asyl i Sverige under perioden 1980 – 2015 inte är flyktingar, åtminstone inte om man följer Genèvekonvention och den svenska utlänningslagen. Eller också vet han, men låtsas inte om det.

2. Ruist påstår att om resten av Europa följt Sveriges exempel, så skulle det ha löst ”migrantkrisen”. Argumentet är att under de senaste tio åren har EU tagit emot 740.000 migranter. Om övriga EU-länder hade tagit emot lika många som Sverige hade siffran istället varit sex miljoner. Då hade kapaciteten varit tillräckligt för att matcha mängden migranter.

Den första invändningen är, att om övriga EU-länder hade varit lika generösa som Sverige, så hade med stor trolighet antalet asylsökande varit av helt andra dimensioner. Mängden människor som försöker hitta en bättre framtid i Europa, hänger givetvis samman med möjligheten att lyckas. Hur många som skulle ha sökt sig till ett mer välkomnande Europa under samma period vet vi av naturliga skäl ingenting om.

Den viktiga frågan är inte hur det har varit utan hur trycket på Europa kommer att se ut framöver. Tretusen personer har samlats i läger i Calais. På alla tänkbara och en del otänkbara sätt tänker de försöka ta sig till England. Makedonien har utlyst undantagstillstånd. Ungern bygger stängsel mot Serbien. 12.000 asylsökande ungdomar beräknas i år sikta på Sverige. Från 2013 till 2014 steg antalet asylsökande i Europa från 431.000 till 626.000. Och har ändå räknandet mer eller mindre brakat samman i Italien och Grekland. Siffran fortsätter snabbt att rusa i höjden. Tyskland räknar med bortåt 800.000 asylsökande bara i år. Det är fyra gånger fler än som sökte asyl i Tyskland förra året. Allt talar för att asyltrycket på Europa kommer att mångdubblas under de närmaste åren.

Inse vad som håller på att hända! Asyltrycket bäddar för en större europeisk katastrof än 1900-talets båda världskrig. Den utveckling som leder till att Europa byter befolkning är nämligen såväl irreversibel som irreparabel. En världsdel som skiftar befolkning förlorar sin civilisation. Det går att formulera som en paradox: det liberala samhälle och den välfärd som fungerar som en magnet för invånare i diktaturer och klanstyrda dysfunktionella stater kommer inte att överleva anstormningen. Jag har läst flera kloka personer som menar att massinvandringen är inledningen på en ny form av världskrig.

Ruist är stolt. Över vad? Över att Europa har kniven mot strupen?

3. Bostadsbristen har förvärrats, skatteintäkter per capita har minskat, socialbidragsutgifter har ökat. Flyktingars prestationer på arbetsmarknaden är dyster läsning och lär så förbli. Men detta betyder inte nödvändigtvis att flyktinginvandringen och/eller integrationspolitiken på något sätt är misslyckanden.

Ett signum för forskning är det exakta språket. Ursäkta att jag är tjatig men ”Flyktingars prestationer” och ”flyktinginvandring”, det betyder att migrationsforskaren Ruist utesluter nio tiondelar av dem som fått permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Eller väljer han att skriva bedrägligt därför att det lönar sig? I Sverige gäller nämligen att så länge man ljuger i politisk medvind så får man inte sparken utan applåder. Också blajandet fortsätter. Han säger att flyktinginvandringen inte på något sätt är ett misslyckande. Han kan ju fråga de syrier som flyr om de inte tycker att det är ett misslyckande. Inte på något sätt? Likadant med integrationspolitiken. Det är just ett misslyckande det handlar om, ja mer än så, integrationspolitiken är ett haveri.

Det bör tilläggas att ett samhälles kvaliteter inte bara kan bedömas efter skatteintäkter, sociala kostnader och andra mätbara fenomen. Kvaliteten visar sig i förutsägbarhet och den tillit medborgarna känner i mötet med varandra, i tryggheten på offentliga platser. Kvaliteten ligger i det gemensamma språket, i den diffusa men avgörande känslan av att vara av samma slag.

4. Flyktinginvandringen har varit en kostnad, men den kostnaden har inte varit högre än att det fortfarande går väldigt bra för Sverige. Vi har fortfarande en av Europas starkaste ekonomier.

Det är sant att statens ekonomi internationellt sett är stark. Det beror på att vi har ett elaborerat avgiftssystem, världens högsta marginalskatt och en mycket kompetent skatteindrivning. Med andra ord, den svenska stat och de myndigheter som i så många andra sammanhang verkar ha förlorat förståndet, är fortsatt såväl kompetenta som effektiva när det gäller att pungslå medborgarna. Men, med hänsyn till den försörjningsbörda Sverige genom migrationen dragit på sig, är det föga troligt att våra politiker har hittat modellen för en stark ekonomi också i framtiden. Vi är på väg mot ett samhälle som är fortsatt effektivt i skatteuppbörden, men allt sämre klarar att leverera den välfärd som medborgarna har rätt att kräva. Och som talesättet lärt oss: när krubban är tom bits hästarna.

5. Inte heller har relationerna mellan infödda och invandrare försämrats i någon tydlig grad av denna höga flyktinginvandring. Vissa mått indikerar en försämring, andra ingen alls. Vi är långt ifrån 1990-talets protestdemonstrationer.

Med en dåres envishet: Sverige har ingen särskilt hög flyktinginvandring och den vi har är inte ifrågasatt. Håller vi oss till huvudfrågan, relationerna mellan infödda och invandrare, så undrar jag om Ruist vet något om segregation och utanförskapsområden? Sverige är ett av Europas hårdast segregerade länder, vilket knappast tyder på att de svenskar som kan välja, gillar att dela vardag med nykomlingarna. Att Sverige genom segregation minimerar de öppna konflikterna är nog klokt, men den stora frågan med avseende på försämringar är givetvis vilket förtroende medborgarna har för sina politiker och opinionsbildare. Det skrivs mycket om näthatet i dessa dagar. Ruist, kolla Flashback, Avpixlat och Fria Tider. Kom sedan och tala om för mig att lugn råder och att allt är i sin ordning. Ser just på Facebook att ett antal upprörda medborgare vill ordna en demonstration den 15 september. De vill att regeringen ska avgå. Det kanske inte blir en så imponerande demonstration. Eller så blir det. Ruist verkar inte ha någon koll på hur det jäser i folkdjupet.

6. Sverige har visat att en radikalt mycket högre flyktinginvandring än de flesta andra länders är ekonomiskt och socialt möjlig.

Ruist envisas med sitt felaktiga språkbruk. Med ”flyktinginvandring” menar han asylinvandring. Med det konstaterandet är hans påstående en så grov lögn att den inte förtjänar något bemötande. Den ligger på samma nivå som påståendet att månen är en ost.

7. Men debatten blir också så ensidigt negativ som den är när de som med auktoritet skulle kunna säga något positivt, såsom att en radikalt höjd flyktinginvandring inte alls ruinerar ett samhälle, väljer att hålla tyst. Om Sverige i stället talade och lyckades påverka hela Europa i riktning mot att ta ett större moraliskt ansvar, då men inte förr vore vi faktiskt en moralisk stormakt.

Vem är ”Sverige” som ska säga något positivt? Och varför då? Jag föredrar hederliga och kunniga skribenter, med sanning och trovärdighet som ledstjärnor.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.