Ferlineri

palme

I en Döddansares visor konstaterar Nils Ferlin att

Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död

Denna absoluta nollpunktsdesillusionerade insikt har ett starkt släktskap med en av vår egen tids mest omhuldade tankegestalter, nämligen att det inte får göras någon skillnad mellan vi och dom därför att alla människor är lika mycket värda. Emellertid, påståendet ”lika mycket värda” kan lika gärna skrivas som ”lika lite värda”. Således: människor kan man behandla hur illa som helst, till och med ta livet av, därför att alla människor är ju lika värdelösa.

Stjärnorna kvittar det lika är det ultimata negerandet av moraliska distinktioner. För stjärnorna är det ingen skillnad mellan en född eller död människa. Rimligen måste det också betyda att det inte heller är någon skillnad mellan en levande luffare och en död Pulex irritans?

Jag kunde ju vara en svala,
en kråka eller en snok,
en snok – eller kanske en blomma,
ett sommarstänk i en bok…

I detta filosoferande över likhet blir jag plötsligt medveten om kvittar-lika-diktens outtalade premiss. Död eller liv, det kvittar stjärnorna lika, därför att stjärnor är oförmögna till moraliska distinktioner. Det är helt enkelt en omöjlig uppgift för död materia att skilja mellan liv och död. Det betyder att den som vägrar att göra moraliska distinktioner, inte kan avgöra om vissa människor är bättre eller sämre än andra, agerar som död materia.

Om jag exempelvis påstod att människor som är spetsrövade är bättre än andra människor, därför att de kan skita i en flaska, vad skulle Palme svara? Kanske att det inte får finnas sådana människor, därför att det får bara finnas sådana som är som vi. Men då gjorde han ju sig skyldig till ett minoritetsförtryck!

Palme ljög när han sa att alla människor är lika mycket värda. Det går an. I vårt samhälle får en politiker ljuga, bara han eller hon ljuger om rätt saker. För någon vecka sedan ljög till exempel vår justitieminister Morgan Johansson när han sa i teve:

Man ska komma ihåg att de som nu kommer har ganska bra utbildning. En tredjedel ungefär av de som kommer från Syrien har högskoleutbildning. Det är läkare, det är lärare, det är sjuksköterskor, det är ingenjörer.

Enligt SCB hävdar bara 10 procent av nyanlända syrier att de är högutbildade. Och hur många är de läkare Morgan Johansson så gärna pratar om? Enligt Arbetsförmedlingen fanns det bland ungefär 50.000 nyanlända i maj i år 41 läkare som sökte arbete. Det är mindre än en promille. Om vi går efter det europeiska snittet behövs det 170 läkare för 50.000 personer.

Den viktiga distinktionen tycks inte gå mellan sanning och lögn utan mellan obehagliga sanningar och lögner som vi tycker om att höra. Morgan Johansson säger något som vi tycker om att höra. Men nu blev det konstigt igen. Varför är det viktigt för Morgan Johansson att tala om för Sveriges folk att de som kommer är högutbildade? Hur går det ihop med dogmen om allas lika värde? Han borde ju försäkra oss om att vi borde vara precis lika glada över alla de analfaber som kommer. Inte gladare för att de är många fler (vilket de är) utan precis lika glada. Alla människor är ju lika mycket värda.

Nä, nu blev spinnet för starkt. Bäst att återvända till Palme. Han refererade väl till levande människor? För tänk om han tänkte han på de döda, då hade han börjat närma sig sanningen. Som det står på ett benhus i Norberg (tidigare citerat i min bloggtext ”Pekariatets diktatur”):

Döden gör oss alla lika
Skåda här de dödas ben
Skilj sen ut bland arm och rika
En förnäm och en gemen

Man skulle också kunna säga att lika värde före döden är omöjligt. Det sägs ibland att vi alla är lika inför döden, men det är vi givetvis inte, annat än i den meningen att döden är oundviklig. Vi blir lika mycket värda först efter att vi har dött.

Äh … det var ju inte alls så här jag tänkte skriva. Ibland vet man inte riktigt var man hamnar. Det jag tänkte skriva om var det knasiga med att påståendet om allas lika värde används för att skilja mellan människor som är mer respektive mindre värda. Enligt dagens svenska värdegrund är den mera värd, som är övertygad om att alla människor är lika mycket värda, än den som tvivlar på dogmen.

Kanske vi inte ska ta påståendet som en verklighetsreferens utan som en vision? Vi lever tyvärr i en värld där människor inte är lika mycket värda, men vi måste göra denna värld bättre och det gör vi genom att ställa upp ”allas lika värde” som ett mål värdigt att sträva mot.
Den fråga som därmed uppstår, eller borde uppstå, är: hur kan det målet uppnås?

Man kan naturligtvis försöka uppfostra de tvivlande. Problemet är att, eftersom denna dogm motsägs av en pågående verklighet, så räcker det inte med uppfostran. Frågan är om det ens hjälper med hjärntvätt. Plus att de som beordrar hjärntvätten därmed blir så oerhört mycket mera värda, än de som ska hjärntvättas. Den enda möjligheten att förverkliga dogmen är antagligen att göra sig av med de människor som är kritiska, som har invändningar, som tvivlar. Det går emellertid knappast att genomföra i en demokrati, utan då behövs det rejäla tag, sådant som totalitära system brukar vara bättre på.

I vår typ av samhälle kan målet om allas lika värde bara förverkligas partiellt. De tvivlande kan nekas plats i offentligheten, de kan skändas genom att kallas för elaka saker (rasister, islamofober och sånt där). De kanske kan omplaceras eller sparkas från jobbet, nekas jobb, bli övergivna av sina partners, föraktas av sina vänner. Något måste ju göras för att åtminstone komma lite närmre ett samhälle där alla människors är lika mycket värda.

En lämplig avslutning är första och tredje versen i Ferlins dikt Fåfänglighet:

Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har klättrat så långt att jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och djup som en evighet …

 Men alla som tvinga dess pinnar
de springa på glödande kol,
och aldrig i levande livet
de nå sitt mål …

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.