Propagandaweekend

alla_ar_valkomnaInte bara Sveriges folk utan lite varstans i Europa har muskler spänts. Många kändisar har sagt att flyktingkatastrofen är förskräcklig och att vi måste hjälpa alla dessa människor, annars går de under. Ett mindre men ändå stort antal människor har öppnat sina plånböcker och skänkt pengar, i tanke att lindra nöden. Demonstrationer har hållits för att Sverige ska ta emot ännu fler asylsökande. De som vill vinna godhetsrejset säger att vi bör ha öppna gränser och fri invandring. Det finns ju inga illegala människor och alla har lika värde. Det säger journalister, komiker och andra viktiga tänkare. För en majoritet av medborgarna gäller ändå, att de nöjer sig med att demonstrera generositeten och den stora godheten för sig själva och varandra. Visst ska vi hjälpa till!

Media har tillämpat de rutiner som de använder vid stora katastrofer, där människor dör och hamnar i nödsituationer. De gestaltar tragedin. Barn som drunknat, människor som kryper under taggtrådsstängsel. Familjer som sover på gatorna. Människor som fotvandrar genom sterila landskap. Människor som fastnat på torg och vid järnvägsstationer och inte kommer vidare. Mest barn och kvinnor. Media visar också det krig som människor flyr från. De lämnar Dödens fält. I synnerhet Syrien lyfts fram.

När journalisterna målat upp helvetet så att vi alla är övertygade om att valet för dessa migranter står mellan att bli dödade och att komma till oss, så idylliserar de. Bilder av Paradiset (Sverige) ställs mot bilder av Helvetet (Syrien). I synnerhet teve har möjlighet att spela på våra känslor. Vi får se hur bra de som beviljats asyl får det i Sverige. En familj som fått en bostad i någon förort intervjuas, samtidigt som grannar kommer med möbler och skänker dem. De som tar emot av överflödet talar om att de är väldigt glada, ja mer än så, lyckliga. Och de generösa svenskarna är glada över att kunna hjälpa. Bilder på ensamkommande flyktingbarn som verkligen är barn, helst bilder på små flickor. Vad händer med dem om de inte får asyl? Vita skolbarn hjälper svarta skolbarn – och så kramas de. ”Så gulligt” säger en närstående i soffan framför teven. Positivt och upplyftande. Sverige är fint, svenskarna hjälper! Kan migranterna bara lyckas ta sig hit, så kan vi tillsammans hoppa små grodorna kring majstången.

Allt som är problematiskt trycks undan. Nu visas inga asylsökande som sitter fast i svenska flyktingläger, därför att det inte finns bostäder. Det sägs absolut inte att har du ingen relevant utbildning och har svårt att lära dig svenska, så väntar ett livslångt bidragsberoende. Det sägs inte heller något om livet i en mångkulturell förort, där de kriminella gängen tagit över. Inget om risken för att det går käpprätt åt helvete för barnen. Det är mycket som inte sägs. Sverige är fantastiskt!

När media kraftsamlar för att medborgarna ska öppna sina hjärtan och plånböcker för migranter och asylsökande, så bör man ha klart för sig att ingenting av det som skrivs i tidningarna, sägs i radio och visas i teve bara är saklig information. För vartenda inslag har det suttit redaktioner och valt vad de vill visa, samtidigt som de valt bort annat material. De har skickat ut reportrar för att samla in material som passar samman med deras budskap.

En mailskrivare påpekar att morgontidningar, morgonsoffor och frukostklubbar styr allas våra tankar. De som sitter i teves morgonsoffor och de som får tillgång till Morgonpasset i P3 är inte några vänner utan ”ett gäng fanatiska präster i den massmediala kyrkan”. Vi tar del av de rätta åsikterna, för att sedan implementera dem med våra arbetskamrater under förmiddagsfikat eller lunchen.

Nyhetsdelen i det som rapporteras om migranterna till Europa är näst intill försvinnande liten. Informationsvärdet är också en underordnad fråga. Rubbet är designat för att vi alla ska ställa upp på en än generösare ”flyktingpolitik”. I den världsbild som media fabricerar kallas alla asylsökande för flyktingar. Också de som fått avslag på sin asyl är flyktingar, med prefixet ”papperslösa”. Det medborgarna i gemen kan göra för att hjälpa alla dessa flyktingar är att ge ekonomiska bidrag för att lindra deras nöd. Jag har inte sett att några journalister eller mediahus skänkt några pengar. De har nämligen en annan agenda: den mediala maktdemonstrationen: ”Det är vi som styr folket”, ”Det är vi som har den egentliga makten”. De får ett kvitto på detta genom att politikerna säger sådant som de ser sig tvingade till, för att kunna behålla sina positioner. De får ett annat kvitto genom storleken på de summor som Radiohjälpen, Röda Korset, Rädda Barnen och andra organisationer lyckas samla ihop.

Detta är ingen jordbävnings- eller tsunamikatastrof. Detta är en pågående och eskalerande folkvandring. De som söker sig till Europa kan få en något lättare resa om européer skänker pengar och om hjälporganisationer ställer upp. Men pengar är inte lösningen. Dessa migranter är på jakt efter ett nytt liv, i något av Europas välfärdsländer.

I år beräknas 12.000 ungdomar söka asyl i Sverige (”Ensamkommande flyktingbarn”). Är tillräckligt många framgångrika, kan antalet som söker år 2016 bli 24.000. Och året därpå 36.000. Som ordspråket säger: Krukan går så länge efter vatten, tills hon spricker. Sätter inte regering och riksdag stopp så väntar kommunernas revolt. Medborgarnas också. Hur dagens riksdagspartier, utom Sverigedemokraterna, sedan ska kunna vinna tillbaka medborgarnas förtroende för sin politik, det vete fan. Det gäller också för Main Stream Media (MSM).

Ju mer Europa ställer upp, desto fler förstår att det finns en möjlighet att få ett bättre liv i Europa. Europa står inför en migrationsvåg som mycket väl kan pågå i årtionden. Dessutom, när tillräckligt många har beviljats asyl i Europa, alternativt väljer att leva här illegalt, så är det för sent med restriktioner. Europa kan inte stå emot utan förlorar kontrollen. Migrantvågen upphör först när Europa är lika fattigt och dysfunktionellt som de länder, varifrån migranterna söker sig till Europa. Lägg till att vi dessutom då har ett antal inbördeskrig. För vart ska de befolkningar som förlorat sina land fly?

Det är fel att kalla dem som söker sig till Europa för flyktingar, i synnerhet när de söker asyl i Sverige. De enda ”äkta” flyktingar som Sverige beviljar asyl är de kvotflyktingar som förs över enligt en överenskommelse med FN. År 2011, 2012, 2013 och 2014 tog Sverige emot 1.900 kvotflyktingar. Även för 2015 är flyktingkvoten 1.900 personer. Här bör man nog också räkna in de som klassas som flyktingar av FN, därför att de är förföljda av staten i det land de lever i. Åren 2011-14 handlade det om 37.000 sådana permanenta uppehållstillstånd. Övriga asylsökande har först flytt och därefter gjort ett val: det är Sverige som är målet nu när vi väljer var vi ska söka asyl. Det är därför korrekt att kalla dem asylsökande eller migranter, men inte flyktingar. Detta är inte enbart en lek med ord, därför att begreppet flykt implicerar att det inte fanns någon annan utväg, medan migranter kunde ha valt att söka sig till ett annat land än Sverige – vilket för övrigt de flesta gör. De vill helst till Tyskland eller England.

Det finns ändå en hel rad skäl att till att välja Sverige. Ett av de viktigaste är givetvis att Sverige är en välfärdsnation. De som söker asyl här garanteras att inte hamna i misär och gå under. Ett annat viktigt skäl kan vara att här redan finns släktingar och en diaspora, som gör att man kan någorlunda kan fortsätta att leva sitt gamla liv, om än på en ny plats. Det kan också vara så att man är från Syrien men bott i Libanon ett antal år och nu ser möjligheten till en bättre framtid. Eller afghanska barn som söker sig till Sverige från Iran. Det finns ett helt spektrum av bakgrunder.

De som kallas för flyktingar kunde också ha stannat kvar. I Sverige finns det någon form av hjältestatus över den äkta flykten. Människor som vågat livet i kulregnet, som krupit under den ungerska taggtråden är inte bara offer utan också hjältar. Det är oftast begripligt att de flyr, men så gör inte hjältar. Den som stannar kvar och bekämpar motståndarna och hoten, den som stannar kvar och hjälper till att skapa ett levbart samhälle, den är en hjälte och inte den som flyr. Hur hade det exempelvis gått för Vietnam när USA anföll, om vietnameserna hade flytt, istället för att kämpa för att få behålla sitt land. Hur hade det gått under andra världskriget om inte motstånd utan flykt hade varit lösningen när nazisterna attackerade? Vi vet hur det hade gått. Då hade nazismen segrat. I dag segrar Islamiska Fronten (IS).

Vi måste inse att de människor som tar ansvar för sitt land är de äkta hjältarna, något som också gäller för Sverige. De som ser sig själva som goda medborgare, därför att de verkar för en generös flyktingpolitik, alternativt öppna gränser är inga hjältar. De är välfärdssveriges dödgrävare. Som Peter Hitchens konstaterar i Mail Online är deras missriktade godhet djupt problematisk. Han skriver om England men texten är lika relevant för Sverige:

Vi har inte rätt att göra vad vi vill med det här landet. Vi ärvde det från våra föräldrar och far- och morföräldrar och vi har skyldighet att lämna över det till våra barn och barnbarn, helst förbättrat och naturligtvis oskadat. Det är den viktigaste av våra skyldigheter. Vi kan inte skänka bort det till fullständiga främlingar, som en impuls, bara för att det får oss att känna oss som goda människor.

Hur cyniskt det än låter går det inte att komma förbi att ju fler som Sverige beviljar asyl, desto fler söker sig till Sverige. Exempelvis kommer familjer och släkter att samla ihop de pengar som behövs och skicka någon av sina ungdomar till Sverige. Ibland kallas dessa asylsökande för ”ankarbarn”. Det är korrekt, därför att om de beviljas asyl har dessa ungdomar möjlighet att ta hit sina familjer.

På samma sätt förhåller det sig med flykten från norra Afrika över Medelhavet till Europa. Ju fler som lyckas ta sig till Europa och vidare till exempelvis Tyskland eller Sverige, desto fler kommer att försöka migrera. Det innebär inte bara att ju fler som lyckas med sin flykt, desto fler efterföljare får de, utan det innebär också att fler kommer att dö på vägen, kvävas inlåsta i fordon, drunkna i Medelhavet. När Europa, Sverige inbegripet, sätter in räddningsfartyg som plockar upp nödställda, så kan flyktingsmugglarna utnyttja situationen genom att erbjuda än sämre flytetyg. Konsekvensen är att samtidigt som fler räddas, så dör fler. Om Europa gjorde som Australien, satte totalstopp för migranter som anlände per båt, så skulle människor inte försöka ta sig till Europa den vägen – och heller inte drunkna. Det skulle också innebära stora lättnader för de länder som inte längre klarar massinvandringen över Medelhavet: Italien och Grekland.

Vi måste förstå att massinvandringen är ett större hot mot Europa än de båda världskrigen var.
Efter krigen så reste sig folken och byggde upp det samhälle som de hade förlorat. Europa klarade att många miljoner medborgare dog, att städer raserades, att länder hamnade i djupaste fattigdom. Européerna återskapade inte bara det forna Europa, de byggde ett ännu bättre samhälle. Det hot som Europa nu står inför är att byta sin befolkning. Ett land, eller en världsdel, som byter befolkning byter också civilisation. Åttio procent av dem som söker asyl i Sverige i dag är muslimer och det ser i stort sett likadant ut för hela Europa. Muslimerna assimileras inte, lika lite som de integreras. Ett Europa som byter befolkning förlorar den europeiska civilisationen. Processen har redan startat i Tyskland och England, där varje större stad har stora muslimska befolkningskategorier som tillämpar sharia. Den som tror att sharia är ett med västlig lag kompatibelt rättssystem, misstar sig grovt.

Den enda ledande politiker i Europa som tycks ha förstått vad det handlar om är Ungerns premiärminister Viktor Orbán. Han säger att de inte vill ha muslimer i Ungern, att de utgör ett hot mot den ungerska och europeiska civilisationen. Han säger att Europas yttre gräns måste förstärkas. Han kritiserar Tyskland, eftersom Tyskland öppnar sina gränser.

De som kommer är uppfostrade i en radikalt annorlunda religion och representerar en radikalt annorlunda kultur. De flesta av dem är inte kristna utan muslimer.

Daniel Poohl, tidskriften Expos chefredaktör skriver:

I somras höll Ungerns premiärminister Viktor Orbán ett tal som borde ge kalla kårar för de som hoppas och tror på ett öppet Europa. Under Orbáns styre har Ungern under den senaste tiden byggt ett stängsel mot grannlandet Serbien för att förhindra flyktingar att ta sig in i landet. I sitt tal förklarade Orbán sin syn på invandringen till Ungern och Europa. /…/ Orbáns politiska ambitioner är inte bara ett hot grundläggande demokratiska principer. Det han säger får det också att vattnas i munnen på flyktingsmugglarna.

Europa är belägrat och det europeiska hjärtat blöder för angriparna. Vad kan jag och andra svenska medborgare göra? Till att börja med: genomskåda propagandan.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.