Den förfalskade godheten

good-vs-badPå nättidningen Avpixlat skriver ekonomidocenten Jan Tullberg om mobbningsprivilegiet. Han konstaterar att även om Main Stream Media (MSM), i och med att invandringspolitiken gått upp på första problemplats, förlorat problemformuleringsprivilegiet till alternativa media, så har de kvar ett mobbningsprivilegium, som de själva utvecklat. Det innebär att istället för att möta sina meningsmotståndare i en debatt där argumenten ställs mot varandra, så tiger man och undviker frågorna. Istället skändas och demoniseras meningsmotståndare – allt det där med att kritikerna är rasister, inte erkänner människors lika värde, är sjuka i huvudet (islamofobi) etc. Paradexemplet är givetvis journalistkårens nyligen genomförda karaktärsmord på den mycket lästa bloggaren Julia Caesar.

Tullberg ger också ett intressant exempel på hur oförmögna MSM är att argumentera för sin syn på invandringspolitiken:

Någon tid efter att min bok Låsningen kom ut för ett drygt år sedan fick jag ett intressant mail. Personen hade en fråga som kan tyckas lite oväntad. Han berättade att han hade som regel att innan han började läsa en bok så läste han först en positiv och en negativ analys/recension av boken. Med det som introduktion var han förberedd på vad som var kontroversiellt och speciellt med boken och han fick ut mer av sin läsning.

Min bok är kontroversiell och han hade hittat många positiva analyser på nätet, men hade inte, trots avsevärda ansträngningar, hittat någon som formulerat en läsvärd kritik. Han tyckte att detta var väldigt konstigt. Kunde jag möjligtvis tipsa honom om en negativ analys? Det kunde jag inte. Jag berättade att tystnaden förvånade också mig. Finns det inga motståndare med intellektuella ambitioner? Finns det inga som törs ta debatten?

Utöver mobbningsprivilegiet för Tullberg fram ytterligare två mediaprivilegier, som kan ses som underavdelningar: etiketteringsprivilegiet, i stort sett är samma sak som mobbningskriteriet, dock med ett förtydligande:

Man saknar argument men etiketterna har viss manipulativ kraft. Kritikerna är rasister eftersom vi kallar deras åsikter för rasistiska. De kritiska åsikterna är rasistiska eftersom vi kallar dem som har åsikterna för rasister. Cirkelbeviset snurrar runt.

Det tredje av Tullbergs kriterier är indignationskriteriet:

Man är så kränkt, så arg, så orolig, så engagerad att man inte kan hitta argument, utan ens indignation får bli ett substitut för sådana. Den reflekterande läsaren eller lyssnaren kan tycka att de indignerade låter väldigt mycket som hatmobb; de både mobbar och hatar. Men personer i etablissemanget ser inte eget hat som det äkta hat det är, utan beskriver det överslätande som ett hat mot hatet. De inser inte heller att de fungerar på samma sätt som åsiktspoliser i valfri diktatur. Det stora jobbet görs inte av säkerhetstjänsten utan av självcensur och kollegial övervakning. De är stolta över sitt frilansande som åsiktspoliser.

Så långt Jan Tullberg. I en mailväxling föreslår en bloggläsare ett fjärde privilegium, som han kallar för godhetsprivilegiet:

Om du beskriver dig själv som ”den gode” måste din meningsmotståndare vara ond. Och mot en ond människa behöver man inte argumentera, bara vifta med epitet och diagnoser. I rollen som ”den gode” behöver man inte heller motivera sin position som makthavare, vilket är den egentliga agendan.

För att bekräfta maktens legitimitet finns offergrupper som invandrare, kvinnor och HBTQ-personer. När någon kritiker ställer frågan varför det är de goda som är goda, så skjuts genast offergrupperna fram. På så sätt hamnar kritikern i underläge och måste förklara att han eller hon inte är rasist, sopsorterar, har vänner som är homosexuella, har döttrar och därför inte hatar kvinnor etc. För den som får tillgång till någon massmedial plattform är det dessutom klädsamt att utföra den obligatoriska hovnigningen, som innebär att man ska säga att man hatar Sverigedemokraterna eller åtminstone inte är Sverigedemokrat, eller att man är för fri invandring. Det man då gör är att bekänna att, även om man är kritisk mot den ena eller andra dogmen, så är man inget hot mot etablissemanget.

Det där med att man inte hotar etablissemanget tyckte jag var en särskilt intressant iakttagelse, vilket jag skrev till min ”mailvän”. Han svarade att om det nu är riktigt att man bygger sin makt på godhetsföreträdet, så ger det ju också uppslag till hur det nuvarande etablissemanget kan störtas. När medias godhetsgloria fallit har de inget att komma med längre!

Det är välkänt, att de allra som godaste idékomplex kan ha katastrofala konsekvenser. Kommunismen är givetvis paradexemplet. Resten av det här blogginlägget ägnas därför åt att visa att de goda inte är goda utan snarare emotionellt inkontinenta. Dock vill jag inleda med att konstatera att för den som varken har en röst i offentligheten eller någon annan maktposition som är relevant för invandringspolitiken, så består ”äkta” godhet i en personlig uppoffring. Att exempelvis ta emot någon som beviljats asyl i sitt hem, eller på annat sätt ställa upp för honom/henne/familjen, är givetvis godhet. Att hjälpa människor, som nekats asyl, att illegalt stanna kvar i Sverige är inte godhet, inte ens när det innebär ett personligt engagemang. Det är en godhet med destruktiva konsekvenser, eftersom den undergräver lagstiftningen. Ett land där medborgarna inte anser sig behöva följa lagarna, styr mot laglösheten.

Det är givetvis godhet att skänka pengar till människor som oförskyllt drabbats av en jordbävning eller annan katastrof. Däremot är det inte godhet att skänka pengar till migranter, för att underlätta deras möjligheter att hitta ett land att antingen söka asyl i eller bosätta sig illegalt i. Dessa människor har valt att försätta sig i en besvärlig situation, därför att de vill ha något som enskilda personer inte kan ge dem: rätten att få leva i ett välfärdssamhälle, med alla de förmåner som där finns, men som de inte på något sätt har varit medskapare till.

För makthavare och opinionsbildare är det inte godhet utan ondska att:

  • Lura medborgarna att invandringen är ekonomiskt lönsam, eftersom den inte är det.
  • Att inte vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla de lagar som stiftats av Sveriges riksdag. Det innebär exempelvis att så kallade ensamkommande flyktingbarn ska ålderstestas, eftersom det så uppenbart förekommer fusk.
  • Att ljuga för medborgarna och till exempel påstå att de som beviljats asyl är mer välutbildade än de i själva verket är.
  • Att tiga om, dölja eller förneka invandringens negativa konsekvenser, till exempel i form av sjunkande skolresultat, livslånga bidragsberoenden och ökad brottslighet.
  • Att inte negligera den samhällsfarliga utveckling det innebär att med utanförskaps.områden och ”no-gozoner”.
  • Att inte inse att bristande förtroende såväl för politiker som mellan olika med.borgarkategorier, är en allvarlig försämring av livskvaliteten för en majoritet av medborgarna.
  • Att inte inse att stora diasporiska grupper splittrar och segregerar samhället.
  • Att inte inse att islam skapar såväl rädsla för attentat som klyftor mellan olika grupperingar.
  • Att mobba och skända meningsmotståndare.
  • Att inte släppa fram meningsmotståndare på den offentliga scenen och där bemöta dem med sakargument. Ett land som endast tillåter en offentlig uppfattning är inte en demokrati utan en totalitär stat.
  • Att skänka bort skattemedel till människor som man anser lider.
  • Att inte kontrollera identiteten på dem man beviljar asyl.

Den som är god

  • skänker bara bort av sina egna pengar.
  • sätter i Sverige svenska medborgares intressen i första rummet.
  • mobbar ingen och ägnar sig inte åt karaktärsmord.
  • ljuger inte, döljer inte, hycklar inte.
  • släpper fram sina meningsmotståndare i offentligheten.
  • bemöter sina meningsmotståndare med sakargument och behandlar dem respektfullt.
  • hanterar varje fråga efter bästa förstånd och i samråd med expertis, vilket inte är liktydigt med diverse komiker och högljudda journalister.
  • har ingen agenda, varken dold eller synlig.
  • inser att nationen är demokratins förutsättning och agerar därefter.

Kolla av själv, är du en medborgare som är god på riktigt?

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.