Den invandring som sker till Europa och västvärlden kan beskrivas på lite olika sätt. I den offentliga debatten lyfts flyktingperspektivet fram. Det handlar om att Europa måste hjälpa flyktingar från krigsdrabbade länder. Kritiska debattörer på nätet anser att detta är ett vilseledande språkbruk, eftersom krigsflyktingarna är i minoritet. De vill använda mer neutrala begrepp som ”migranter”, ”asylsökande” eller ”asylinvandrare”. Begreppet välfärdsmigranter förekommer också, som en markering av att det i första hand handlar om människor som söker ett bättre liv. I engelskspråkig litteratur stöter man också på beteckningen ”Third world”. Människor där söker sig till ”First world”. Det är beteckningar som myntades under kalla kriget, då det socialistiska Östeuropa kallades för ”Second world”. Ytterligare en distinktion:
Den massimmigration som i synnerhet Europa, men också USA, Canada och Australien är utsatta för, riktas mot den vita rasen. Icke-vita raser tar sig in på territorier där vita har hegemoni.
I sak är detta ett invändningsfritt påstående. Ändå är det en provokation. Två ord har här förts samman på ett sätt som gör det möjligt, för dem som odlar en annan verklighetsbild, att kleta ner den som skriver på det här sättet med pejorativa beteckningar som högerextrem, rasist och nazist. Det ena av de båda farliga orden är vit, det andra ras. Tillsammans blir de förödande.
Observera att det inte handlar om verklighetsreferenser. Det spelar ingen roll vem skribenten egentligen är, vad han tänker, vilka han umgås med eller hur han lever sitt vardagsliv. Detta är språk och mer än så: Detta är språkets makt. Den som använder dessa båda ord som ovan, ordnar in sig i de rasistiska trollens gemenskap. Formulerade jag mig på det sättet och var kvar i yrkeslivet, så hade det antagligen varit aktuellt med ett uppsträckningssamtal, eller att skicka iväg mig på någon värdegrundskurs.
På svenska går det att använda begreppet ras när man diskuterar olika däggdjur. Hundar, kaniner och hästar kan delas in i raser, men att sortera människor i raser är förbjudet. Vi är ju alla lika och lika mycket värda, eller hur? Här är svenskan (och givetvis tyskan) hårdare än engelskan, där beteckningen race är acceptabel i vissa sammansättningar, om än inte tillsammans med ordet white. På engelska går det att tala om The human race, kanske i ett högstämt tal till mänskligheten. Detta trots att The human race är en meningslös och till och med felaktig begreppsbildning, eftersom ras just är ett språkligt verktyg för att göra distinktioner. Vilka tillhör inte den mänskliga rasen? Apor? Lemurer?
I vissa sammanhang går det att använda rasbegreppet på ett samtidigt korrekt och legitimt sätt, också om människor. Amerikansk polis kan efterlysa personer av Caucasian race. På svenska är det emellertid inte begripligt. Däremot är beteckningen den vita rasen begriplig men – som sagt – om du sätter det begreppet på pränt eller tar det i din mun, så har du gått över gränsen. Du anses ha avslöjat dig som rasist och det är bland det fulaste man kan vara i Sverige.
Såvida du inte ägnar dig åt ”vithetsstudier” förstås. Där är rasbeteckningen tillåten därför att det är ett studieområde som ägnas åt kritik av den vita rasen. Lite varstans på svenska högskolor kan man numera ägna sig åt ”kritiska ras- och vithetsstudier”. Det finns ett nätverk av ”forskare” som vill etablera sådan forskning. Att tala om den vita rasen är visserligen förbjudet, men legitimt om du sysslar med vithetsforskning. Då befinner du dig vid forskningsfronten. Du är på rätt sida, det vill säga den anti-rasistiska:
Fältet som uppstod i den engelskspråkiga världen på 1990-talet har också klara beröringspunkter med forskning om svenskhet och om svensk nationalism. Kritiska ras- och vithetsstudier kan ses som en vidareutveckling av det postkoloniala forskningsområdet liksom av genusforskningen.
”Vithetsforskning” har ingenting med forskning att göra. Ingenting alls. Det är ideologiproduktion, till på köpet en utpräglat självdestruktiv sådan. Får man tro dessa eurofobiker så är vithet minsann ingenting att vara stolt över.
Kurder är stolta över att vara kurder, judar är stolta över att vara judar, tiggande romer, som lever i misär, är stolta över att vara romer. Amerikaner är stolta över att vara amerikaner (nåja, patriotismen är på väg ut). Black is beautiful. Stoltheten är en skyddsmekanism för alla gruppbildningar. Grupperingar vars medlemmar inte är stolta över sin tillhörighet befinner sig i upplösning.
Vita människor? Och, om vi begränsar oss till männen: Är de vita medelålders män som mer än andra bär upp den västerländska högkulturen värda att beundra? Är vita medelålders kvinnor stolta över sina vita medelålders män? Feministerna – de i svensk offentlighet värdegrundsupplysta kvinnorna och männen – verkar inte vara det. I år i Almedalen sa Gudrun Schyman att männen i politiken ägnar sig åt pittmätning. Hon sa också att de är där för att skaffa sig positioner, till skillnad från kvinnorna, som är där för att uträtta något. Året dessförinnan, också i Almedalen, sa Åsa Romson:
Om vi har en norm att det sitter vita, heterosexuella män vid makten, då bygger man också ett samhälle som passar bäst för vita, heterosexuella män. Och det blir så fel. För de flesta av oss, dom allra flesta av oss här, vi är inte vita, heterosexuella, medelålders män. Vi är människor.
Man kan undra vilka dessa ”man” är, som enligt vice statsministern Åsa Romsons världsbild bygger samhällen? Talar vi om samhällsbyggare, så passar vita medelålders heterosexuella män in bättre än någon annan gruppering. Det finns gott om andra människor, såväl män som kvinnor, som misslyckas med att bygga fungerande samhällen. Se på Afrika. Hur går det med samhällsbyggandet för de svarta männen? Man kan också fråga varför Åsa Romson inte räknar in de vita heterosexuella männen bland människorna. Är vi kanske apor? Lemurer?
Nå, det var en utvikning. Tillbaka till begreppet ”den vita rasen”. I Sverige, Europa och inom den vita rasen får man inte tala positivt eller ens rent deskriptivt om den vita rasen. Jag skulle behöva göra det ibland, både som samhällsforskare och när jag pratar med mina vänner. Det går emellertid inte. Det skulle medföra att jag förlorade både läsare och vänner.
Jag skulle vilja tala om att de icke-vita rasernas intrång på vita territorier har gått mycket längre än vita människor i gemen har förstått. I London blev de vita i minoritet redan år 2010 och de är i minoritet i samtliga USAs större städer. Fortsätter migrationen på det sätt som nu sker kommer de vita att utgöra en minoritet i Europa inom trettio år. Den vita rasen kan redan under nästa århundrade vara något som bara går att beskåda på museum.
– Titta, lille vän. Det finns utdöda människoraser. Neandertalare, Cromagnon, Etrusker … och i den här montern, den här människan har nästan funnits ända in i vår egen tid: den vita rasen.
Men så kommer det ju inte att gå förstås. Det är vita människor, företrädesvis män, som bygger museer där utdöda människoraser kan beskådas. Visst, museerna har spritt sig också till icke-vita, men när den vita rasen är borta försvinner nog muséerna också, det är liksom deras grej.
Därmed kommer vi in på vad den vita rasen uträttat och då hamnar vi tveklöst inom ett förbjudet område. Här finns ord som inte får sägas, tankar som inte får tänkas. Det som får sägas är att den vita rasen förtrycker andra folk. De har koloniserat och exploaterat resten av världen. De har uppfunnit den där djävla kapitalismen och är världens mest farliga och hemska ras. Den som inte förstår det bör skaffa sig lite elementär kunskap om nazism, andra världskriget, herrefolksmentalitet och – framför allt – Förintelsen. Detta är vad den vita rasen åstadkommit!
Så finns det ju en del annat också förstås. Allt det där som vi i dag tar för självklart. Visst, vita människor, i synnerhet män, har gjort en massa ont under sin existens. Men det har ju alla folk och raser gjort, utan undantag! Tar vi slavhandeln som exempel så var den första person som legalt ägde en slav i USA inte vit utan svart. I juli år 1651 hade Anthony Johnson från Angola fem svarta slavar, som arbetade för honom i Virginia. Ser vi på den arabiska slavhandeln i Afrika så varade den längre och omfattade miljoner fler afrikaner än den transatlantiska slavhandeln. Och vilka fångade, samlade ihop och såldes afrikanerna som slavar till araberna? Svar: andra afrikaner.
Det som skiljer ut vita västerlänningar är inte illdåden utan att de har skapat världens bästa samhälle, världens bästa välstånd, världens bästa tänkande alla kategorier. Det är därför alla jordens folk, hur stolta de än är över sig själva, vill bli delaktiga i den västerländska vita rasens storverk. Alla vill ta del av deras uppfinningar: köra runt i deras bilar, flyga med deras flygplan, anlita deras sjukvård, bo i deras samhällen och bostäder, lyssna på deras radiosändningar, se deras filmer och teveprogram, arbeta med deras datorer, ägna sig åt deras sporter och fritidssysselsättningar. Kort sagt: den vita rasen är inte bara bäst i världen utan den bästa någonsin – och det har alla andra raser fått del i. De vita har motat bort religionen från sitt tänkande, uppfunnit demokratin, åsiktsfriheten, tryckfriheten, mänskliga rättigheter, flyktinghjälp … ja ta vilket område som helst, så befinner de sig främst i ledet. Utom kanske när det gäller tortyr. Vissa säger att kinesisk tortyr är bäst i världen.
Och högst inom den vita rasen står den vite heterosexuelle mannen. Är det någon som alla världens folk borde sätta på en piedestal, också de vita kvinnorna, så är det den vite mannen. Den som nu läser detta och storknar av ilska: kom med sakargument, visa att påståendet inte är sant. Då menar jag inte ”kompletteringar”, som att kvinnorna också har bidragit. Självklart är det så, men håller vi oss till perioden från upplysningstiden och fram till i dag, så är männen i förkrossande majoritet när det gäller framåtskridande och utveckling. Det är framför allt de vita männen som skapat det västerländska samhälle som med den levnadsstandard som lockar så många människor att försöka ta sig in i västerlandet, att de till och med riskerar sina liv.
Det är hög tid att vi sträcker på oss. Vi finns, vi har rätt att se oss själva och vara stolta över det vi själva och våra förfäder har gjort, inte bara för oss själva utan för att jorden ska bli en bättre planet att leva på. Går den vita västerländska civilisationen under, så försvinner också mycket av det vi åstadkommit. Det blir mänsklighetens största förlust, någonsin.
Karl-Olov Arnstberg
Utskriftsvänlig versionAlla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 