Dom kallar oss troll

troll

Hej!
Det är vi som är trollen. Vi kallas också för andra fula saker: Näthatare, främlingsfientliga, rasister, extremhöger … ja, kärt barn har många namn. Själva kallar vi oss för snällare saker, dissidenter exempelvis. Eller kanske Verklighetens folk. Vi syns inte annat än undantagsvis i det vi benämner gammelmedia eller Main Stream Media (MSM). Vill du bli lite närmare bekant med oss, så finns vi i nättidningar, på bloggar och Facebook. Vilka är vi? Svar: alla möjliga. Här finns etniska svenskar, samer, ungrare, män och kvinnor. Vi är arbetare, hantverkare, småföretagare, läkare, poliser, lärare, akademiker och direktörer (kanske inte så många direktörer). Och, vilket skapar en växande ångest hos våra belackare: vi blir fler och fler. Det som förenar oss är att vi är förbannade på/förtvivlade över/oroliga och skrämda av den svenska invandringspolitiken och dess konsekvenser.

Det är oss som gammelmedia och de styrande politikerna inte lyckats övertyga om att de för en fungerande migrationspolitik. Det är vi som misslyckats med HBTQ-kursen, normkritiken och värdegrundsutbildningen. Det är vi som petar i sådant som är tabu, det är vi som skriver och säger olämpliga ”sanningar” och därför ibland förlorar jobbet, ibland nekas att få ett jobb. Vi blir uteslutna ur facket, klubben och Röda korset. Vi är hatade, vi är föraktade. Det händer att vi blir övergivna av våra vänner och närstående. I gammelmedia brukar de säga att vi håller till i pissrännan, den bruna sörjan och sådant. De betraktar oss som onda och idioter, de säger att vi är bonnläppar och använder föraktfulla benämningar som ”Nisse i Hökarängen” om oss. Kort sagt, de är så elaka som de bara kan mot oss, samtidigt som de påstår att det är vi som är fula i mun.

Det är sant att några bland oss använder såväl könsord som hotelser och svordomar, när vi skriver om och till dem som trollstämplat oss. Ändå är vårt språk inte alls lika drabbande. Om någon bland oss kallar en ledarskribent eller en lögnaktig politiker för ”en djävla f*¤#*!”, så är det naturligtvis inte snällt alls. Men det tar liksom inte riktigt. Det är inte så att ” f*¤#*ns vänner” börjar undra om han eller hon verkligen är en ”f*¤#*”. Invektiv av det slaget leder mest till sympatiyttringar från vännerna: ”Stackars du, rasisterna är verkligen vidriga”. Inte heller är det särskilt drabbande när vi sarkastiskt kallar dem för ”de goda” eller anklagar dem för att vara politiskt korrekta. Helt annorlunda blir det när någon av dem kallar någon av oss för främlingsfientlig eller rasist. Det får fäste och det har konsekvenser på flera plan. Det är huvudorsaken till att många troll vill vara anonyma. Det kostar dem för mycket att avslöja sina namn.

Det bör tilläggas att långt ifrån alla bland oss använder oss av fulspråk. Några av oss skriver bättre än de bästa bland ”de goda”. Framför allt hederligare, men också vassare och elegantare. En fri skribent lyckas bättre än den som skriver på order eller måste undvika vissa frågor och slutsatser i sitt skrivande. Någon större betydelse har det emellertid inte, hur vi skriver. Vi må skriva aldrig så bra, vi får ändå inte komma upp på den offentliga scenen och göra oss hörda. Där får inga troll vistas.

Visst, vi väsnas på nätet, vilket är ”de goda” misshagligt. Därför gör nu ”de goda” sitt bästa för att juridiskt och politiskt komma åt det som de kallar för näthatet. Och vem vet, de kanske lyckas. Tänk om de skulle få tyst på oss troll, vore det inte alldeles alldeles underbart? Livet blir lättare att leva, mer harmoniskt när alla tycker likadant, alltså detsamma som makthavarna. Bara trollen försvinner, så blir Sverige ett fantastiskt land! Lite som gamla DDR, kanske rentav som Nordkorea.

Egentligen är det konstigt att vi är så förföljda och hatade av ”de goda”. Vi bråkar, men det blir ju inte stort mer än munväder (om än skriftligt sådant). Några av de saker som vi inte ägnar oss åt:

  • Vi kastar inte sten på polisen.
  • Vi bidrar inte till att hålla våldtäktsstatistiken på topp.
  • Vi bränner inte bilar.
  • Vi befolkar inte landets fängelser.
  • Vi hårdexploaterar inte bidragssystemen.
  • Vi åker inte till Syrien och halshugger folk som inte är rätt sorts muslimer.
  • Vi går inte på Ikea och sticker kniven i folk.
  • Vi skjuter inte på konkurrenter och kastar inte handgranater omkring oss.
  • Vi ägnar oss inte åt hedersvåld och hedersmord.
  • Vi bedriver ingen beskyddarverksamhet.
  • Vi startar inte gängkrig.
  • Vi kräver inte muslimsk rättning i utanförskapsförorter.
  • Vi gömmer inte människor som illegalt befinner sig i landet.
  • Vi kallar inte ungdomar för barn.
  • Vi kallar inte välfärdsmigranter för flyktingar.

Ovanstående är bara ett litet axplock av samhälleliga olägenheter som vi varken accepterar eller ägnar oss åt.

Varför är vi då så hatade?
Svar: för våra åsikter.
Vad är det då vi tycker?
Svar: se nedan.

Vi tycker att massmedia

  • Ska ägna sig åt en konsekvensneutral nyhetsjournalistik (dvs. utan egen agenda).
  • Ska engagera pålästa forskare och experter för att fördjupa nyhetsjournalistiken. Det är inte främst komiker och artister som ska tillfrågas.
  • Ska prioritera svenska respektive lokala nyheter.
  • Ska i första hand skriva för och om ”vanliga” svenska medborgare.
  • Ska sluta förfölja medborgare som de anser har fel åsikter.
  • Ska lämna redaktionernas skyddade verkstäder och bedriva journalistik på fältet.
  • Ska sluta att mobba politiska partier och politiker vars politik de ogillar.
  • Ska sluta gå politikernas ärenden och istället se Sveriges medborgare som sina uppdragsgivare.

Vi tycker att Sveriges politiker såväl till höger som till vänster:

  • Ska sluta fantisera om invandringens lönsamhet och fortlöpande redovisa kostnaderna. Sanningen gör ont men lögnen dödar.
  • Ska respektera sina väljare och prioritera dem, framför den politiska klassen, EU-byråkratin och den internationella politikens fixstjärnor.
  • Ska se till att så kallade EU-migranter inte bosätter sig i landet utan stannar i högst tre månader.
  • Ska förbjuda tiggeriet.
  • Aldrig ska glömma att de representerar svenska väljare och att det är svenska skattemedel som de ansvarar för.
  • Bara bevilja permanent uppehållstillstånd till migranter som har säkrat sin försörjning.
  • Bara beviljar uppehållstillstånd, inte nödvändigtvis permanent, åt flyktingar som kan visa upp säkra identitetshandlingar eller slussats via FN, så kallade kvotflyktingar.
  • Inte beviljar några som helst förmåner åt människor som uppehåller sig illegalt i landet.
  • Ser till att människor som befinner sig illegalt i landet utvisas och för att detta inte bara ska bli tomt prat, förser polisen med erforderliga resurser.
  • Aldrig får sätta migranters/flyktingars intressen före svenska medborgares.
  • Ska ha stenhård koll på vilka som släpps in i landet, för att minimera risken för kriminalitet, våldsbrott och terrordåd.
  • Inte finansierar anhöriginvandring med svenska skattemedel.
  • Drar en tydlig gräns mellan landets medborgare och människor i resten av världen. Svenska politiker har enbart ekonomiskt ansvar inför Sveriges medborgare.
  • Öppet redovisar ekonomiska beslut som rör världen utanför Sverige. Dessa ska vara förankrade i Sveriges riksdag.
  • Avslutar den migrationspolitik som lockar välfärdsmigranter att riskera sina liv genom att försöka ta sig till Sverige.
  • Som en nationell självbevarelsedrift är särskilt restriktiva när det gäller att bevilja muslimer uppehållstillstånd i landet.

Ja, kära läsare, nu har ni fått veta orsaken till att vi kallas för troll.

Jag skulle önska att vi, den dag när den nuvarande invandringspolitiken kraschlandat och makten övergått i våra händer, är generösare mot våra motståndare än de varit mot oss. Man kan alltid hoppas men tyvärr går det inte att lova något sådant. Ytterst handlar det om hur djupa och irreparabla skador de tillfogat landet. Och hur förbannade vi troll är.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.