Fel fråga!

felfraga
För nio år sedan skrev jag kontrakt med bokförlaget Symposion om en bok om invandring och invandringspolitik med namnet ”Koka Groda”. Jag fick tiotusen kronor i förskott, vilket var trevligt. När de fick manus, så backade de ur. Några år senare hände samma sak med ”Den nya välfärden” där Patrik Engellau, efter samråd med Thomas Gür, beslöt att inte publicera den bok om invandring som vi kommit överens om. Vad dessa båda bokmanus hade gemensamt var att de med många exempel varnade för vart invandringspolitiken skulle föra oss. Kort sagt, det skulle gå åt helvete. Om man ser till konsekvenserna, så har det gjort det nu. Det är inte kul att ha fått rätt i denna fråga (jo, lite faktiskt). Nedan återger jag ett meningsutbyte ur ”Koka Groda”. Det visar hur utvecklat censurtänkandet var redan för ett decennium sedan.

I maj 2004 började ordföranden för socialdemokraterna i Fagersta, Björn Hammarbäck, ställa besvärliga frågor rörande invandring och kostnader till sina partikamrater i regeringen. Han använde sig av socialdemokraternas hemsida på nätet och inledde med att fråga Mona Sahlin om det fanns någon utredning om vad invandringen till Sverige kostar och har kostat. Mona Sahlin svarade:

Nej, det finns ingen sådan utredning. Om den fanns skulle den bli oöverblickbart stor: när man utreder vad invandringen ”kostar” måste man också utreda vad samhället ”vinner” på invandringen: i form av välutbildade personer, arbetskraft etc. Slutsumman är det svårt att säga något om – kanske hamnar den snarare på plus än på minus.

På detta svarade Björn Hammarbäck:

Mona
Dessa siffror finns på SCB, Immigrationsverket. Invandrarbefolkningen 1999: 1.777.783.
Den fördelade sig på följande sätt:
482000 barn och ungdomar (0-18 år)
625000 förvärvsarbetande (19-64 år)
404000 icke förvärvsarbetande (19-64 år)
126000 förtidspensionärer (16-64 år)
141000 ålderspensionärer.
Sammantaget får alltså 70 procent av hela invandrarbefolkningen i allt väsentligt sin utkomst i Sverige genom skattefinansiering. Den årliga kostnaden för icke-förvärvsarbetande uppgår till 220.000 kr per år och person.
Är dessa siffror fel som öppet publiceras hos våra myndigheter?
Dessa siffror är naturligtvis inte hela verkligheten men att 625.000 skall försörja ca: 1.100.000 via skatter och avgifter och få dessa skatter och avgifter att räcka till alla övriga samhälleliga kostnader som vi alla skall vara med och betala, finner jag för otroligt.

Han fick följande svar, men nu inte från Mona Sahlin utan från webbredaktionen:

Här tycker vi på webbredaktionen att diskussionen inte längre handlar om integration inom EU. Vi ifrågasätter också ditt motiv till att ställa de nya svenskarna mot infödda svenskar med hjälp av siffror. Återkom gärna med förslag på hur invandrarna i Europa ska komma in i samhället på ett bra sätt; hur man ska få ett jobb oavsett var man är född eller vilket kön man har; hur alla människor kan känna sig behövda och känna att de bidrar med något till samhället, oavsett om man kommer från Islamabad eller Kiruna.

Björn Hammarbäck skrev då:

Invandring handlar om fakta och innan det går att få en fungerande integration måste svenska folket acceptera att si eller så mycket är vi beredda att betala för invandringen, det handlar om acceptans från oss skattebetalare/väljare. Mina motiv är enkla, jag vill få reda på vad vår integrationsminister har för budget för invandringen, som skattebetalare måste jag få ställa den frågan. Mona Sahlin svarar att det snarare är mer plus än minus, bra ge mig då siffror på detta.
Vi som bor ute i glesbygd, (jag bor i Fagersta) där vi nu efter nedläggning av Bergslagssjukhuset måste åka 10 mil för att få akut sjukvård måste kunna försvara alla kostnader i budgeten inkl. kostnader för invandring när våra väljare vill veta. Frågorna är många och ofta återkommande; (jag har ställt frågorna tidigare i e-post till Mona Sahlin men inte fått något svar);
”Hur kan vi ta emot så många invandrare när vi inte har råd att ge en fungerande sjukvård?”
”Hur kan vi ha råd ta emot så många invandrare när vi inte har råd att ha vår skola kvar?”
”Hur kan vi ha råd ta emot så många invandrare när min gamla mamma/pappa inte får besök av hemsjukvården mer än 10 minuter varannan dag och aldrig får gå ut?”
Vi skall vara generösa och hjälpa de människor som genom krig och liknande elände har hamnat i en situation där hjälpinsatser behövs, men vi måste också redovisa öppet vad vi som skattebetalare lägger våra pengar, det är enda möjligheten att få acceptans för invandringen. Jag arbetar dagligen med de problem som finns ute bland lokalbefolkningen när sjukhus skolor m.m. läggs ned eller verksamheter urholkas. Jag måste svara och det duger inte att komma med något annat än fakta. Svenska folket nöjer sig inte med att det ”snarare är mer plus än minus”.
Slutligen, mina motiv är inte dolda, tvärtom jag vill se mina väljare i ögonen och stå för vad vi gör som socialdemokrater men då måste jag ha fakta.

Nu fick Björn Hammarbäck följande svar:

Hej Björn
Jag tror vi som socialdemokrater hamnar väldigt snett om vi börjar klistra på människor prislappar och ställa dem emot varandra. Precis som du, bor jag och arbetar i ett glesbygdsområde (Västerbotten) där vissa människor har uppemot 25 mil till närmaste akutsjukhus. Men likväl så blir det så oerhört fel när vi ställer sjuka mot s k ”invandrare” och börjar diskutera människors liv och existens i hur mycket de kostar.
MVH / Ibbe
Ibrahim Baylan 2004-05-18

Björn Hammarbäck skrev då:

Vart tog Mona vägen? Jag blir förvånad, faktiskt upprörd när Du skriver att ”vi som socialdemokrater hamnar väldigt snett om vi börjar klistra på människor prislappar och ställa dem emot varandra”, det är ju detta som sker idag. Det är för dyrt att operera vissa åkommor, prioritering sker ständigt i sjukvården, den ena blir opererad, den andra inte eller får betala själv, canceroperationer får vänta för länge så cancerpatienter hinner dö för att resurser saknas, skolor läggs ned och klasserna blir större, färre lärare osv. osv. Detta sker idag i ett socialdemokratiskt styrt Sverige. Vad har folkhemmet tagit vägen? Är det skrotat, finns inga visioner längre? Du skriver att vissa har 25 mil till närmaste sjukhus, jag förstår inte vad Du menar, är det bra eller dåligt? Du säger vidare att utgifter för invandringen inte får ställas mot sjuka. Så resoneras inte beträffande andra samhällsutgifter. Då accepteras att det finns samband och att resurserna är begränsade, gemensam budget. Då accepteras att man måste välja, måste prioritera mellan olika behov. Vem har för övrigt hört talas om en ”generös sjukvård”, ”generös åldringsvård” eller en ”generös skola”? Men all denna diskussion för att jag ställer frågan, vad kostar invandringen? Jag vill ha reda på fakta, det kan väl ändå inte vara så att regeringen inte vet vad det kostar? Det jag och många vet är de siffror som förekommit i press och media. Är det någon av dessa siffror som är riktiga?
Lars Jansson vid Göteborgs universitet beräknar kostnaderna för invandringen till ca 200 miljarder. Regeringens utredare Jan Ekberg beräknar kostnaderna till ca 40 miljarder, 1991.
Bo Södersten, ekonomiprofessor skriver på DN debatt den 28/3 2003: ”Det tycks mig som om svensk invandrarpolitik blir alltmer av det absurdas teater. Det är risk för att den arbetskraft som vill komma hit, som kan försörja sig och som vi väl behöver, kommer att stängas ute. Samtidigt tycks allt fler flyktingar som kommer att leva på bidrag söka sig hit. I ett läge där den svenska välfärdsstaten krackelerar är den linjen knappast längre hållbar.” Om vi för enkelhetens skull håller oss till Ekbergs siffra 40 miljarder (1991) så ställer jag den mot kommuner och landstings samlade underskott 2003, 8 miljarder, (jag har här bortsett från den förre moderate finansborgarrådet i Stockholm som lyckades få upp underskottet ytterligare 2 miljarder). Om jag gör denna enkla jämförelse så är jag böjd att hålla med Bo Södersten i sitt uttalande, ovan.

Nu återkom Mona Sahlin och gav följande svar:

För mig som socialdemokrat är det självklart att vi ska ha en generös skola, en generös åldringsvård, en generös skola – och en generös flyktingpolitik. Ett välfärdssamhälle som Sverige måste kunna prioritera både nationell välfärd och internationell solidaritet. Vidare ska de människor som tvingas fly hit få slippa diskriminering och kunna ”göra sin plikt och kräva sin rätt” som alla andra. Problemet är inte flyktingmottagandet. Problemet är att så många av de människor som kommer hit – många av dem utbildade läkare, ingenjörer etc. – hålls utanför arbetsmarknaden på grund av diskriminering och strukturell rasism. Det om något är slöseri med resurser.

Dåvarande partisekreteraren Lars Stjernkvist gav också en kommentar:

Med intresse, och viss förskräckelse, läser jag Björns frågor och inlägg. Först ett påpekande; Du ställer frågor, men verkar inte särskilt nyfiken på svaren. Tvärtom, du har redan bestämt dig för att vissa människor är per definition en börda och andra en tillgång.
Detta är enligt min mening fullständigt orimligt. Vi människor har alla samma värde, och därför håller jag helt med Ibrahim om att det är fel med prislappar. Arbetslöshet har klassmässiga, könsmässiga och etniska mönster, det vet vi alla. Men är arbetarna en större börda därför att arbetslösheten är högre bland arbetare? Svaret är givet.
Till sist. Du hänvisar till Lars Janssons siffror, som är uppenbart felaktiga. Antingen är du aningslös eller söker efter uppenbart fördomsfullt och starkt vinklat material. Båda alternativen förskräcker.

Nästa steg är att Björn Hammarbäck blir uppringd av ”någon på SAP’s webbredaktion som påtalar, i omskrivande ordalag” att han är rasist och främlingsfientlig och att han hyser samma åsikter som Sverigedemokraterna. ”Frågorna hör inte hemma i detta forum och han ombeds att sluta omedelbart, annars!” Björn Hammarbäck skriver då nedanstående inlägg, som omedelbart efter att det införts togs bort från webbplatsen.

Mona välkommen tillbaka. Min fråga om vad invandringen kostar är fortfarande obesvarad och jag förstår att jag inte kommer att få något svar, som medborgare och skattebetalare undrar jag bara varför?

Björn Hammarbäck gör en öppen inbjudan också på hemsidan till Lars Stjernkvist, Mona Sahlin och Ibrahim Baylan att komma till Fagersta för en diskussion om integrationen. ”Tid får Ni bestämma helt själva, vi ställer upp”. Han får svar via E-mail:

Hej!
Jag har tagit emot din inbjudan du skickat till Lars Stjernkvist mfl till möte hos Fagersta Arbetarekommun om integrationsfrågan. Jag kommer att återkomma till dig med svar på förfrågan så snart som möjligt. Då kommer jag att skicka svaret på denna adress (den öppna diskussionen på hemsidan är inte lämplig att lägga ut besked om interna möten på).
mvh
Anna A Forsberg
Presschef

Det som därefter händer är att hela meningsutbytet raderas från socialdemokraternas webbsida. Något möte för diskussion av integration med Mona Sahlin, Lars Stjernkvist och Ibrahim Baylan kommer inte till stånd. Björn Hammarbäck avgår som ordförande för socialdemokraterna i Fagersta.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.