Rasbegreppet

myggaDen här texten är skriven som en reaktion på Dagens Nyheters hyllade vetenskapsjournalist Karin Bojs´ avståndstagande från begreppet raser. Av kända skäl önskar forskaren vara anonym. Karin Bojs vann årets Augustpris i fackbokskategorin med ”Min europeiska familj: de senaste 54.000 åren”. Hennes påstående:

Det finns inga mänskliga raser. Men det finns genetiska variationer som är mer eller mindre vanliga på olika håll i världen.

Människor är olika. De största och viktigaste olikheterna finns mellan geografiskt åtskilda kluster. Skillnaderna handlar om genfrekvenser mellan dessa populationer. Många är helt uppenbara, eftersom de uttrycks i ansiktsform, kroppsform, och hudfärg med mera, medan andra inte syns alls. Oavsett om de syns eller inte, är många genetiska skillnader kopplade till risker att drabbas av olika sjukdomar och andra besvär, liksom till effektiviteten av olika läkemedel och behandlingar. Det är alltså viktigt för människors hälsa och livskvalitet att vi beaktar dessa genetiska skillnader. För att kunna göra det behövs ett ord för dem.

Ordet ras är väl etablerat och används rutinmässigt för alla levande organismer, från växter till människa, vilket varenda biolog vet. Det är däremot tyvärr vanligt att personer utan ämneskompetens påstår att raser inte finns. Någon påstod till och med att forskare har bevisat att raser inte existerar.

För det första är det rent logiskt omöjligt att bevisa att något inte finns, för det andra beror det på hur man väljer att definiera ras, och för det tredje är det fullständigt fel. Web of Science är en internationell sökmotor för vetenskapliga arbeten. Söker man där på ”race” och ”human”, hittar man 453 artiklar som publicerats bara under ett år. Undersöker de något som inte finns? Naturligtvis inte. För att ta ett exempel skrev Gregory M. Walton och Geoffrey L. Cohen år 2011 i den välrenommerade tidskriften Science: ”Multiple regression, with student gender controlled, tested the effect of student race and condition…”
Hur kan man påstå att raser inte finns, när begreppet rutinmässigt används av världsledande forskare?

Det lustiga är att det som Bojs anser finns, genetiska variationer, exakt utgör definitionen av biologisk/genetisk ras, det vill säga det som hon påstår inte finns. Så här står det i läroboken ”Biotechnology Fundamentals”:

In biology, races are distinct genetically divergent populations within the same species with relatively small morphological and genetic differences. [] If sufficiently different, two or more races can be identified as subspecies, which is an official biological taxonomy unit subordinate to species. If not, they are denoted as races, which means that a formal rank should not be given to the group, or taxonomists are unsure whether or not a formal rank should be given.

Det finns i stort sett två definitioner av ras. Den som ges ovan bygger på en statistisk skillnad i sammansättningen av gener, som är meningsfull i ett visst sammanhang. Det spelar alltså ingen roll om den genetiska variationen inom en ras är större än medelvärdesskillnaden mellan två raser, något som ibland förts fram av icke-biologer och icke-genetiker, som ett argument mot rasbegreppet. Om det argumentet hade haft någon tyngd skulle man inte kunna tala om olika arter heller, eftersom vi delar de flesta gener med allt från bakterier och träd till katter, och frekvensen av specifika genvarianter (alleler) skiftar inom respektive art. Med samma resonemang blir väldigt mycket självklart orimligt. Man skulle till exempel inte kunna påstå att gruppen män är längre än gruppen kvinnor, eftersom variationen inom respektive kön (40 cm för kvinnor) är större än skillnaden mellan könen (13 cm).

Den andra definitionen av ras utgår från det motsatta hållet, det vill säga en kategorisering utifrån fenotypiska egenskaper (de som faktiska, levande organismer har). Detta kallas i dag också kladistik, en kvantitativ metod som främst används för att besvara evolutionära frågor. Att bara utgå från fenotypiska egenskaper innebär förstås en risk för felaktiga kategoriseringar i förhållande till genotyp, eftersom liknande selektionstryck i liknande habitat kan driva fram liknande fenotypiska egenskaper, även om olika gener kan ligga bakom dem.

Wikipedia säger:

Race is a classification system used to categorize humans into large and distinct populations or groups by heritable phenotypic characteristics, geographic ancestry, culture, history, language, physical appearance, ethnicity, and social status. In the early twentieth century the term was often used, in a taxonomic sense, to denote genetically differentiated human populations defined by phenotype.

Denna definition behövs om man inte har tillgång till genetiska data, och även om tekniken gjort det möjligt att idag analysera en hel del av genomet, så är det av praktiska och ekonomiska skäl inte genomförbart att göra det i alla situationer där en kategorisering utifrån genotyp behövs, t ex inom sjukvården eller för att ta fram signalement på brottsförövare. Före gensekvensieringstekniken var man helt hänvisad till den senare definitionen, även om man på gruppnivå kunde inferera genetisk påverkan med hjälp av bland annat familje- och tvillingstudier, samt indirekta biomarkörer som blodgrupp. Enligt båda dessa definitioner är dock världens vanligaste rasindelning helt korrekt: Afrikaner, mongoloider och kaukasier, med flera, skiljer sig åt genetiskt, utseendemässigt och beteendemässigt.

När vi nu har slagit fast både att det finns genetiska gruppskillnader, att dessa i hög grad visar sig i psykologiska egenskaper och yttre karakteristika, och att dessa har konsekvenser för bland annat att ge patienter rätt behandling vid sjukdomstillstånd, återstår frågan: Vilket ord bör vi använda för detta? Vi är alla mycket medvetna om att rasbegreppet genom historien har använts på felaktiga sätt, att personer och grupper ibland har tillskrivit raser egenskaper som det inte finns stöd för, och har använt det i nedsättande syfte. För det första är detta inte unikt för ras, utan detsamma gäller många andra ord som vi fortfarande använder. För det andra är det högst sannolikt att vilket ord vi än använder, så kommer det att drabbas av ett liknande öde. Den mest uppenbara anledningen är, att eftersom det finns faktiska skillnader mellan raser kan dessa upplevas som positiva eller negativa, beroende på intressen och egenskaper hos den som upplever. Därför kan dessa egenskaper övergeneraliseras eller överdrivas och användas pejorativt, beroende på de aktuella preferenserna i relation till kulturella skillnader och traditioner. Slutsatsen är att vilket nytt begrepp man än kommer att vilja ersätta ras med, så kommer det att fungera på samma sätt som ras.

De senaste decennierna har vi framförallt i Europa övergått till eufemismen etnicitet och redan nu kan vi se att det används för att definiera gruppers beteende och deras önskvärdhet. Det har alltså inte hjälpt, lika lite som ”lokalvårdare” höjt statusen på städyrket. Det är vad vi gör som spelar roll, inte vad vi kallar det. Om städare med tiden blir kunnigare och har större ansvar ändras betydelsen av ordet man betecknar dem med, oavsett vilket ord det är.

Dessutom är etnicitet ett mycket luddigare begrepp än ras. Det är ett behövligt begrepp, men det kan inte ersätta rasbegreppet, eftersom det i grunden är en bestämning utifrån kulturella, sociala och historiska faktorer. Det kan också ha genetisk relevans men detta är inte självklart. De viktigaste skälen till att fortsätta använda ordet ras är enkelhet, tydlighet, och transparens, i och med att biologer, genetiker och naturvetenskapliga forskare faktiskt använder rasbegreppet i sitt dagliga arbete. Alla vet vad det betyder. Rasbegreppet fyller en central funktion i designen av forskningsstudier och analysen av data, och har med andra ord ett stort förklaringsvärde. Det största problemet för professionella användare av rasbegreppet är att vissa personer, som inte använder det i sitt arbete, har bestämt att det är politiskt inkorrekt. Denna bestämning ligger emellertid inte i själva rasbegreppet. Ingen skulle komma på tanken att påstå att det inte är någon skillnad mellan en tax och en schäfer, eller att blotta omnämnandet av denna skillnad skulle vara kränkande mot antingen taxen eller schäfern.

Det är troligt att rasbegreppet kommer att rehabiliteras och tappa en del av sina oönskade associationer, om man börjar använda det mer och lägger sig vinn om att använda det korrekt. Det är ju så ordens mening skapas, i ständig interaktion mellan oss som använder dem. Att förbjuda ord löser inga problem, men skapar en hel del nya.

Förmedlat av Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.