Gott om pengar

gottom
Jag hade svårt att hitta på julklappar till mina ungar. De har drivor med leksaker och elektronik. Och ännu svårare var det för dom att hitta på presenter till mig. Det kan jag förstå, vill jag ha något så köper jag ju det.

I mina kretsar äts det fint kött, färsk fisk och skaldjur. Det dricks dyra viner och snobbas med vinprovning som present (ja, va fan ska man annars hitta på?). Det has villa eller bostadsrätt, skärgårdsstuga kanske, eller fjällstuga. Det has också bilar, en för honom, en för henne och en för lilla vickevire. Det has ljudanläggningar och teve, kanske flera. Det reses, på kulturresor i Europa, över en förlängd weekend till New York, på badsemestrar i tropiska länder.

Och nu i julhelgen läser jag en artikel som DN för säkerhets skull återpublicerar. Första gången var i maj. De vill förstås pränta in i oss att det går att få svartjobbare för en timlön under tjugo spänn. Fy fan va bra! Jag tycker visserligen att det är lite konstigt att just DN beskärmar sig. De är ju en av de främsta tillskyndarna av detta nya Sverige. Kan det möjligen handla om krokodiltårar? Men spelar roll! De här människorna hjälper oss ju att leva våra goda liv. Tack för det DN!

De städar din mataffär, packar din frukt, tar hand om din kemtvätt. Jobbar evighetslånga arbetspass för 19 kronor i timmen under hot: ”Jag kan skicka tillbaka dig!” Sveriges nya underklass lever mitt bland oss – men i en parallell värld. En slavliknande tillvaro där lagar som skyddar oss andra inte gäller. I dag lanserar DN en artikelserie om de osynliga migranterna: fattiga människor som saknar flyktingskäl men kämpar för ett drägligt liv i det svenska samhällets bottenskikt.

Den ekonomiska katastrof som vissa kraxkorpar varnat att Sverige står inför är synnerligen frånvarande i min vardag. Den finns heller inte i mina vänners. Vi är inte överklass, vi är välbeställd men inte burgen medelklass, vilket som sagt betyder att vi har det väldigt bra! Krubban är inte alls tom och inte behöver just våra plånböcker bli tunnare bara för att vi tar emot många flyktingar i Sverige. Det där bekostar ju för övrigt inte vi personligen, utan det gör staten!

Vi vet att det går bra för oss. Och så får vi nu veta att det också går bra för Sverige. Konjunkturinstitutets prognos visar en tillväxt på över tre procent, arbetslösheten minskar och landet är på väg in i en högkonjunktur. Svensk export väntas kommande år att öka med fem procent och året därpå blir det nog likadant. Borta är den katastrof som Reinfeldt varnade för. Glömt är Magdalena Anderssons bekymmer med att vid socialdemokraternas regeringstillträde få ta över en tom lada. Det finns olyckskorpar förstås. Det finns det alltid! Se till exempel det här mailet jag fick för några dagar sedan:

Ursäkta att jag stör i julefriden, men jag blev så provocerad av finansministerns tal: ”Sveriges ekonomi är urstark, tillväxten ökar och arbetslösheten sjunker.” Det sa finansminister Magdalena Andersson vid en pressträff där hon presenterade regeringens prognoser för arbetslöshet, tillväxt och finanser. Samtidigt kunde man i Länstidningen Östersund läsa att snart är de utomeuropeiskt födda den största gruppen inskrivna på Arbetsförmedlingen i länet. Orsaken till att de utomeuropeiskt födda inte arbetar i samma utsträckning som inrikes födda är deras utbildningsnivå. Över 60 procent av de utomeuropeiskt födda har högst grundskoleutbildning med sig från hemlandet.
http://www.ltz.se/jamtland/ostersund/fortsatt-svart-for-nyanlanda-att-komma-i-arbete-insatser-racker-inte
Sex procent får jobb efter två år och då med 80 procents lönesubvention från staten. Samtidigt ökar endast efterfrågan på de yrken som krävs för att ta hand om invandrarna. Magdalena Andersson är finansminister med en hel stab av sakkunniga runt sig. Det är som en roman av Kafka.

Irriterad, eller kanske snarare förbryllad över denna plump i protokollet, svarade jag som nedan. Observera det artiga medhållet i inledningen. Högkonjunkturen måste väl bero på att ett lands ekonomi inte alls fungerar på samma sätt som medborgarnas? Jag skrev:

Nej, visst är det konstigt. Ändå är det ju så att Sverige är ett rikt land som har råd! Dessutom, det är väl bättre att folk får jobb efter tio år än att de inte får jobb alls. Och då betalar de ju tillbaka. Men jag blir också osäker, därför att makroekonomi tycks följa andra regler än mikroekonomi.

På det fick jag följande svar:

Dessa människor, de som har lov att komma till tals i radio, är de duktiga mönsterelever som alltid satt längst fram i klassrummet och var stolta över att kunna ge det svar som läraren ville ha. Nu svarar dom: mer massinvandring behövs!

Apropå att du sa att du kände dig osäker på ekonomidelen – jag hörde på Sveriges Radios ekonomibevakning. Den gjorde mig dyster och det jag blev dyster av var deras optimism, som jag finner totalt obegriplig. Dessa människor från Arbetsförmedlingen som lovprisade invandringen. De ansåg att nu behövs det en jättehög invandring. Detta kommer att uppmuntra politiker och media att fortsatt springa mot stupet.

Jag känner mig inte det minsta osäker på att vi närmar oss en katastrofsituation och det är mycket enkelt att förstå. Det handlar om att 150 000 jobb behövs under de närmaste två åren. Efter att flera gånger blivit tillfrågade om mer info om vilka jobben var, så fick vi till slut den mycket relevanta informationen att det var inom sjukvård, bygg, kommunal och statlig service. Det behövs framför allt socialsekreterare och poliser samt mera folk inom detaljhandeln. Summa summarum invandringsorsakade kostnader. Undantaget var industrin, där man inte såg någon ökning av behovet, det vill säga de som ska betala konsumtionen.

Invandringsförespråkarna säger att det kommer att ordna sig bara ekonomin stimuleras, men allt detta är ju till hundra procent kostnader! De har ju totalt missuppfattat vad stimulans är. Stimulera kan man göra i en situation där den befintliga befolkningen så att säga under en lågkonjunktur lånar av sig själva, för att ta lite av ett tänkt framtida överskott, då lånen betalas tillbaks. Men så är det ju inte nu. För det första befinner vi oss inte i en lågkonjunktur. För det andra så lånar vi alltså inför en framtida lågkonjunktur, för att betala andra människors kostnader idag. Det medför att vi kommer att få dubbla problem med att behöva försörja oss själva och invandrarna, den dagen krisen kommer. Då måste vi också betala av på de lån som vi tog under nuvarande goda tider.
 Självbelåtet sa man att det visserligen fanns ett ”matchningsproblem”. Det behövdes insatser (läs: mer pengar, det vill säga mindre till svenskarna) så att nykomlingarna kan hitta sina jobb. Men det går ju inte att matcha folk som inget kan. Nyanlända kan inte språket. En majoritet är studieovana och studieovilliga outbildade vuxna. De har inte den kulturella kunskapen som behövs för att bli användbara. Men de behöver inte bara en allmän utbildning i att vara svenskar. De behöver också förhållandevis avancerade yrkesutbildningar. Man blir exempelvis inte byggjobbare på en nödtorftig svensk allmänkompetens. De insatta vet att det handlar om en decennielång resa för dem som ska klara att konkurrera om reguljära jobb på den svenska arbetsmarknaden.
Att svenska ekonomijournalister inte förstår så elementära fakta är en gåta. Är det fortfarande viktigare att bekämpa oppositionen – med lögner till skattebetalarna som konsekvens – än att stoppa den krasch som är på väg? Behövs kraschen innan folk begriper? Man sliter det hår som redan nu är tunt.

Ja, det är ett djävla olyckskraxande. Vad är det som gör att människor blir så där dystra? Eftersom det är en kille som skrivit så kan det ju inte handla om mens. Jag ger mig fan på att han också har en bra bostad, är välutbildad, har familj, jobb och kör omkring i en schysst bil. Så vad är problemet?

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.