Vänstervänner

business

Vi har några vänner hemma på middag. Alla är högutbildade, alla är vänster, om än inte så politiskt aktiva som i sin ungdoms sextioåttadagar. Kvinnorna, även om de jobbat på saken, så är de inte längre särskilt attraktiva. Männen är inte längre stiliga och heller inte så potenta, varför den gå-över-gränsen-stämning som brukar göra fester lockande, lyser med sin frånvaro. Ingen flirtar, ingen säger något riktigt opassande. Vi pratar en del litteratur, mest för att vi kan det. Måltiden blir viktigast. Lite alkoholsnobberi, men bara lite, eftersom det ska åkas hem i bil så småningom. Vinterväglag så männen kör. Kvinnorna tar ett eller två glas extra, men inte så många att de blir fnittriga. Det är laxforellrommen, romanticatomaterna och den lågtempade oxfilén som gäller. Lite banalt förstås med oxfilé, men varför ta risker?

Vi känner varandra sedan länge, stämmer av samhörigheten med en del gemensamma minnen. Kommer du ihåg när … Men så hamnar vi på ”flyktingkrisen”. Jag ligger lågt, fram till dess någon säger att det är upprörande att ”våra” flyktingar inte ens får lära sig svenska på förläggningarna och ingenting heller har att göra, därute på den svenska ingenstanstundran. Här engagerar jag mig i samtalet och min fru blir orolig. Hon är visserligen inte mindre fostrad än de övriga i att vara god och tänka rätt, men hon vet också att jag kan vara opålitlig. Mina åsikter är inte riktigt salongsfähiga i detta sällskap. Hon vill att vi ska behålla våra vänner och det vill i och för sig jag med, även om det är det svåraste. Jag kan lägga tidningen i tidningshyllan för vidare befordran till återvinningen, knäppa av radion eller teven och få en liten paus i det ständiga propagandaflödet, men det är plågsamt när vännerna lägger ut texten och visar sig inte riktigt förstå, samtidigt som de är fullständigt övertygade om sin förträfflighet. Det var mycket lättare att tycka om dem på den tiden när vi tänkte ungefär likadant, när jag inte misstänkte dem för att hyckla och inte heller klassade dem som lite dumma – för så är det ju med dem som låter sig luras.

Vad min fru inte riktigt har koll på är att jag någorlunda kan skilja på säkra och minerade områden. Pratar vi om hur illa Sverige behandlar ”flyktingarna” så rör vi oss på säker mark. Sverige är ju så bra på allt, att det bara är klädsamt med självkritik. Dessutom, så länge det handlar om ”de andra” som offer, och så länge vi lägger ansvaret på Sverige och svenskarna, behöver vi inte råka i luven på varandra. Här ligger mina vänner inte så långt efter mig när det gäller sakkunskap. De följer nyhetsrapporteringen på både radio och teve. Men i övrigt … så här tänker de, grundat på vad de fått veta via main stream media och implementerat i sina vänkretsar:

  1. Att vi under hösten haft en flyktingkris

  2. Att det är förfärligt att många flyktingar tar sig över Medelhavet till Europa och att många drunknar

  3. Att flyktingsmugglare profiterar på flyktingars nöd

  4. Att Sverige är rikt och det är viktigt att svenskarna tar sitt ansvar

  5. Att svenskarna måste ställa upp när människor flyr för sina liv

  6. Att Sverigedemokraterna är ett hemskt fascistiskt och populistiskt parti

  7. Att många fler kan bo i Sverige

  8. Att tiggande romer måste få hjälp och att man bör ge dem en slant

  9. Att det är nödvändigt att också papperslösa flyktingar får del i välfärden. Ingen ska behöva fara illa i en välfärdsstat

  10. Att det inte finns något skäl för att oroa sig över välfärdens och Sveriges framtid

  11. Att bara Sverige blir bättre på att integrera flyktingarna så är frågan löst

  12. Att också muslimer självklart måste vara välkomna till vårt land. Vi har ju religionsfrihet.

  13. Att rasismen och främlingsfientligheten sprider sig och därför måste bekämpas med alla medel.

Det går att göra listan längre men jag tror bloggläsarna förstår hur dessa mina vänner tänker. Så här tänker nog de flesta i Sverige. Än så länge.

Utan att ha synat korten så vet jag att de absolut inte skulle hålla med mig, om jag påstod att det pågår en mörkläggning. Ännu högljuddare skulle protesterna bli om jag på något sätt antydde att de är hjärntvättade (vilket de är). Löjligt! De följer ju nyhetsflödet och är det något som stått i fokus denna höst så är det flyktingkrisen. Om jag trodde att det fanns en spricka i kunskapsresistensen, skulle jag säga något som de egentligen redan vet, men ändå inte har klart för sig, nämligen att allting som journalisterna lyfter fram betyder att annat material kasserats. Alla begrepp, alla fotografier är valda för att väcka bestämda känslor. Alla formuleringar i texterna, den muntliga rapporteringen och teves nyhetsinslag är valda utifrån ett antal bestämda kriterier, inte minst redaktionschefernas riktlinjer.

Det här skulle jag vilja säga till dem, i ett slags förlängning av vad de anser sig ha förstått av det mediala nyhetsflödet. Jag tar det punktvis, i anslutning till punkterna ovan.

  1. Vi har haft en extrem höjning av antalet asylsökande i Sverige under hösten, beroende på att Schengenavtalet spruckit och det har varit i stort sett fritt fram att ta sig genom Europa till de två mest attraktiva länderna: Tyskland och Sverige. Det är fel att kalla dessa asylsökande för flyktingar, eftersom Sverige inte gränsar till något av de länder som de kommer ifrån. Det betyder att de migranter som kommer till Sverige har gjort ett val. Många av dem kommer från flyktingläger i Turkiet, där de ofta bott under en längre tid. Mest rättvisande är det att kalla dem för ekonomiska migranter. Eftersom det handlar om extremt många, även jämfört med tidigare år då Sverige i relation till andra länder med sin generösa hantering skilt sig från övriga Europa, är det helt relevant att tala om en massinvandring. Det är till och med mer rättvisande att använda det laddade ordet invasion, än att tala om flyktingar. De flesta är unga muslimska män. Likaså är begreppet ”kris” missvisande, eftersom denna massinvandring inte bara pågått i flera år utan också, om ingenting drastiskt görs, kommer att fortsätta på samma sätt under år 2016. Att den är något avmattad nu, beror främst på att det är vinter. Begreppet ”flyktingkris” är ett bärande inslag i medias hjärntvätt, eftersom det inte bara styr tanken fel utan också blir ett vägledande begrepp för journalisters urval av de nyheter som förmedlas till mediakonsumenterna. Inte minst gäller det bild- och filmurvalet, där det finns en klar övervikt för familjer, barn, kvinnor och personer som talar bra engelska och inte ser hotfulla ut.

  1. Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet fungerar som en asylmagnet. Det budskap vi sänder ut över världen är att om du lever under besvärliga förhållanden, helst i ett land som befinner sig i krig, så har du en bra chans att beviljas asyl i Sverige. I synnerhet gäller det om du är syrier. Däremot kan du inte söka asyl vid någon ambassad och Sverige lägger heller inte två fingrar i kors för att hjälpa dig hit, utan det är ditt eget ansvar. Likaså, kan du göra det trovärdigt att du är under 18 år, så har du en extra god chans att beviljas asyl, såsom ensamkommande flyktingbarn. Sverige sänder ut ett budskap som gör att i synnerhet lägerboende flyktingar i Turkiet, som har ett svårt liv och obefintliga framtidsutsikter där de bor, försöker ta sig över Medelhavet till Italien eller Grekland och sedan vidare till det valda landet. Svenska politiker är med andra ord medskyldiga till att Medelhavet kallas för Dödens Hav. Likaså, när Sverige sänder ner fartyg för att rädda ”flyktingar”, så är det en signal till flyktingsmugglare om att de kan välja ännu sämre flytetyg för sina kunder, eftersom sjövärdiga fartyg plockar upp migranterna och för dem i säkerhet vid Europas kust. Detta till skillnad från exempelvis Australien som inte tar emot några asylanter den vägen utan bogserar dem tillbaka, alternativt till ett läger utanför Australien. På så sätt har Australien satt stopp för döden på havet, medan Europa och Sverige fortsätter att beskärma sig över det som händer, samtidigt som de är skyldiga till att asylanter tar chansen att komma in i Europa via Medelhavet.

  2. När det gäller flyktingsmugglare så har Sverige bidragit till att skapa den marknad där dessa gör sina förtjänster. Flyktingsmugglare fraktar migranterna till det utvalda landet och instruerar dem i vad de ska säga för att få sin asylansökan prövad. Det land som vill hjälpa flyktingar bör låta myndighetsrepresentanter åka till ett relevant flyktingläger och där välja ut de flyktingar som man vill hjälpa till ett bättre liv. Det har många humanitära fördelar. För det första behöver det inte bli en sådan snedfördelning med unga män, för det andra krävs det inte att flyktingarna kan betala några hjälpare. Dessa utvalda flyktingar kan landet sedan flyga in till mottagningscentraler, där man är förberedda på att ställa upp och hjälpa dem. Med andra ord, landet hjälper så många flyktingar som politiker och andra ansvariga anser att man har kapacitet att hjälpa. Så gör exempelvis Kanada.

  3. Om Sverige är rikt kan man diskutera. Landet är exempelvis inte alls så rikt som Norge. Väsentligen baseras landets tillgångar på skattemedel. Men hur har medborgarna det? Sverige har tydliga klassgränser och en stor och växande kategori av fattigpensionärer. Svenska politiker gillar att tala om att ta sitt ansvar. I mitt perspektiv är att ta sitt ansvar som svensk politiker – och för den delen som helt vanlig medborgare – att prioritera svenska medborgares och skattebetalares intressen. När Stefan Löfven talar om att ta sitt ansvar, så betyder det att han vill ta av svenska skattemedel och ge till människor som varken har varit med om att samla ihop dem eller ens har någon relation till Sverige. I mitt språk och för mitt förstånd är det inte ansvarstagande utan ansvarslöshet.

  4. Nästan inga som söker asyl i Sverige flyr för sina liv. Detta är vilseledande språkbruk. Varför svenskarna måste ställa upp överlägset mer än något annat folk i Europa förstår jag inte. Övertygande argument lyser med sin frånvaro.

  5. Sverigedemokraternas politik liknar i stora delar den som socialdemokraterna drev ännu för 30 år sedan. Det är därför ingen tillfällighet att partiet är näst störst och växer bland LO-anslutna arbetare. Det är inte Sverigedemokraternas politik som i sig är problematisk utan det är hur den politiken styrs och utformas av att partiet konstant mobbas av övriga riksdagspartier. För mina vänner har det blivit ett klasstecken att inte rösta på Sverigedemokraterna. Det är Sveriges olycksöde att de akademiker och högutbildade som har bäst förutsättningar för att förstå den kollaps som Sverige är på väg emot, är de som begriper den sämst. De jämnar vägen mot ett sämre och farligare samhälle och står och bugar längs sidorna.

  6. Sverige är långt ifrån självförsörjande på livsmedel. Miljöpartisterna verkar för fri invandring, i andra hand för en generös sådan. Därmed går de emot sina egna intressen som miljöparti. Kort sagt: Sverige behöver inte alls fler människor. Det är ett rent ideologiskt påstående. Om livsmedelsförsörjningen i en krigssituation skärs av, så får Sveriges medborgare svälta.

  7. Romerna tigger i Sverige därför att det lönar sig. På så sätt håller tiggeriet inte bara dem kvar i Sverige utan också i misären. Den som vill hjälpa de tiggande romerna ska stålsätta sig och hellre ge pengar till organisationer som vill hjälpa romerna. Det är ren egoism – en feel-good-handling – att ge tiggare pengar.

  8. En välfärdsstat måste skydda sig. Om politikerna inte förstår att deras ansvar så gott som uteslutande gäller svenska medborgare, såvida inte annat beslutats i en folkomröstning, sänker de på sikt landet. De så kallade papperslösa som stannar kvar är inte papperslösa utan illegala invandrare. Det gäller också för tiggande romer som stannar mer än tre månader. En stat som inte klarar att upprätthålla gränserna, utvisa dem som inte har rätt att vistas i landet, och ha kvar den egna befolkningen i fokus, går under. Under hösten har ett okänt antal tusen människor vällt in i Sverige utan att registrera sig. Var finns de och vad gör de här? Den som inte förstår att detta är en farlig situation, lever i någon form av fantasivärld.

  9. Såsom allt fler utländska media konstaterat är Sverige på väg mot en kollaps. Till en del är den redan här.

  10. Sverige är det land som per capita satsat mest på integration och lyckats betydligt sämre än exempelvis USA. Det betyder att klyftan mellan integrationsambitioner och framgångar förmodligen är större i Sverige än i något annat land. Årtionde efter årtionde talar politiker och opinionsbildare om integration. Faktum är att ett välfärdsland som Sverige saknar förutsättningar att lyckas med integrationen, i synnerhet när grupperna blir så stora att de kan upprätta egna diasporiska gemenskaper. Det är inte bara etnocentrism utan rent önsketänkande när politiker talar om integration som en möjlig lösning på ett and som faller isär.

  11. Europa drabbas av återkommande muslimsk terror. Islam är en politisk religion, för jihadister mer politik än religion. Ett västerländskt kristet land med många muslimer har många problem, med rötterna i islam. Att vägra förstå detta är en av den svenska elitens största synder.

  12. Anti-rasismen har blivit en svensk religion med starkt totalitära drag. I dess namn begås många övergrepp i dagens Sverige. Att vara ”främlingsfientlig” är naturligt mänskligt. Att inte vara det är ideologi. Och som så mycket annat vänsterpolitiskt tänkande: fantasier. Detta är inte är ett högerpolitiskt ställningstagande utan ett väl belagt samhällsvetenskapligt konstaterande.

Karl-Olov Arnstberg

pdficon_large Utskriftsvänlig version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.