Europas undergång, kommentarer

eurabia
I föregående bloggtext insmög sig ett förargligt fel i redovisningen av Europas födelsetal. Den korrekta siffran för Sverige är 1,89, ingenting annat. I sak ändrar det emellertid ingenting, vare sig i resonemang eller slutsatser. Felet är korrigerat. Det är givetvis viktigt att siffror är korrekta. Så här skriver en bloggläsare:

Jag har just avslutat läsningen av din dystra artikel ”Europas undergång”. Det ser verkligen inte bra ut men kom inte som någon överraskning. Möjligen är det värre än jag redan föreställt mig. En sak reagerade jag i alla fall på och det var de siffror för fertility rate som du listade. De stämde inte på alla punkter med de uppgifter jag själv läst ganska nyligen. Så jag kollade. Här är länken till Eurostat. Inte för att de gör någon avgörande skillnad för flera stater men i vart fall är siffran för Sverige litet bättre än den i din blogg. Kolla för säkerhets skull upp din källa för som alltid när det gäller sådana här uppgifter är det inte roligt att bli beslagen med att man kommit med felaktiga uppgifter. Det stör förtroendet.

När det gäller det stycke som börjar med ”I södra Frankrike” och slutar med ”en muslimsk stat”, så saknas litteraturreferenser. Anledningen är att det är hopplockat från lite olika håll och här finns det anledning att vara försiktig. Så här skriver Christian Skaug (norsk läsövning):

Jeg kjenner ikke de rette sifrene, men jeg husker påstandene fra da de kom, og en nærmere undersøkelse av Belgia viste at de femti prosentene gjaldt Brussel – og ikke hele landet, langt i fra. Kildene for at de gjelder hele landet, er ikke vederheftige, og den uriktigheten fikk dessverre viral spredning med propagandafilmen ”Muslim demographics”.

Ytterligare en kommentar:

Skulle vilja nyansera den demografiska statistiken (inte säga emot, nyansera) så att bilden av framtidens västvärld blir mer komplex.
Först kan sägas att globalt sett så är det Afrika (i hög grad) och Greater Middle East (i lite mindre hög grad) som har höga födelsetal globalt. Resterande delar av världen är generellt antingen nära eller under reproduktionsnivå. Olyckligtvis tillhör dessa Europas närområde varför vi befinner oss i livsfara, rent ut sagt.
Men, det finns intressant pluralism i flera Europeiska och Västerländska länder som är intressant och som kommer ha betydelse för framtiden.
Nederländerna: Här har förbud mot familjeåterföreningar kraftigt sänkt de muslimska födelsetalen. Fruktsammast är dessutom människor i det kalvinistiska bibelbältet där fertiliteten är mellan 2,5 och 3,0 per kvinna i flera kommuner (såsom Urk och Staphorst). De är tillräckligt många för att på sikt vända hela den nationella statistiken. Däremot har de holländska katolikerna mycket låga fruktsamhetstal.

Finland: Vår granne Finland sticker ut ordentligt då det finns många laestadianer i landet. Även här är de tillräckligt många för att vända hela den nationella statistiken på sikt. Såsom nye statsministern och fembarnspappan Juha Sipilä.

Går man ner på kommunnivå finns kommuner i hela Finland med höga fruktsamhetstal tack vare laestadianerna. I Larsmo ser befolkningspyramiden ut att vara hämtad från Afrika!

Norge: Även här finns flera kommuner med en stor kristen befolkning och reproduktionstal över 2,1. Det som drar ner de norska fruktsamhetstalen nu är invandringen av människor från Östeuropa. De föder många barn för att de är unga men reproduktionstalet är ändå lågt.

Danmark: Förutom nationell medvetenhet om den danska fruktsamheten (som inte är katastrofal, men under 2,1) så har begränsningar i familjeåterföreningar sänkt de muslimska födelsetalen kraftigt. Deras tydliga policy kommer garanterat dessutom att assimilera ett antal muslimer.

Anglosaxiska världen: I den anglosaxiska världen (USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Storbritannien) finns flera fruktsamma kristna minoriteter, alltfrån mennoniter till ryska gammaltroende. Mest betydelsefull är förmodligen den evangeliska rörelsen Quiverfull. Den har nyligen nått Storbritannien.

Ukraina: I västra Ukraina växer traditionell kristendom (både evangelisk och grekisk katolsk) och för europeiska mått mycket höga födelsetal finns i västra delarna av landet. På landsbygden är fertiliteten långt över reproduktionsnivå.

Ryssland: Ryssland har drivit en kampanj för att få både gammaltroende och mennoniter tillbaka till landet från diasporan. Det finns även grupper av ny-kosacker med höga födelsetal. Nationellt har landsbygden (även i etniskt ryska delar) höga födelsetal, särskilt i Sibirien, medan städerna är demografiska sjunkbomber. Ryssland har dessutom gjort en imponerande demografisk vändning, vilket Steyn inte uppmärksammat. Sista ordet är inte sagt ännu och en viss stagnation har skett under 2014 och 2015, men ingen kollaps utan högre än de flesta europeiska länder och då i etniskt ryska områden.

Sverige till sist. Statistiken här är dyster och de hoppfulla områdena är för små för att påverka den nationella statistiken. Men lokalt gör de skillnad. Det rör sig då om laestadianer i exempelvis Knivsta, Gagnef och delar av norra Sverige.

Nästa kommentar:

Visst är din senaste krönika ”Europas undergång” pessimistisk men det finns det all anledning att vara, åtminstone om man väljer att vara realist. Men, här är några saker som jag reagerar på. Antar att det också formuleras hos Mark Steyn. Jag brukar inte följa honom men känner till att han är tämligen konservativ (inget jag har något emot). Det jag har i tankarna är frågor kring demografin. Först och främst är det, enligt min mening, inte svenska eller för den delen europeiska (mer generellt västerländska) kvinnor som föder för få barn det är de utomeuropeiska som föder för många (hade behövts åtskilliga Elise Ottesen Jensen). Är det egentligen inte överbefolkningen i dessa regioner som till viss, eller rentav stor, del bidrar till att så många flyttar på sig och gärna då till garanterad bekvämlighet, om än något påver?

Jag tror faktiskt inte att det är ”låga födelsetal” som ligger bakom den generösa invandringspolitiken, vare sig i Sverige eller exempelvis Tyskland, även om detta argument förekommer. Sverige hade nog haft dörrarna öppna även om det hade varit höga födelsetal bland svenskorna. Men visst, argumentet framhålls från många olika håll, så även mer ”hard-core-vänster”. Hörde Åsa Lindeborg säga detsamma, dvs. att ”vi svenska kvinnor föder för få barn”. Ibland hör man också argumentet att ”vi behöver varenda invandrare som kommer hit”. Men vilken tur då att det finns så många oroliga och dysfunktionella länder så vi klarar oss, kan man ju tänka.

Det här med demografin kan man resonera länge kring och själv efterlyser jag ett mer ekologiskt perspektiv i diskussionen (hade gärna sett ett sådant parti) i vilket det finns ett värnande om jorden och djuren istället för om arten människa, som just nu håller på att tränga undan en mängd andra arter, samt hårdexploatera andra. Att det dessutom rör sig om en ökande muslimsk befolkning med sin reaktionära livsåskådning, gör givetvis inte saken bättre. Vet att det i Schweiz finns ett politiskt parti, Ecopop, som vill begränsa invandringen, dvs. inte fler in i landet för att det redan är trångt (i korthet).

Så, med undantag för punkt 2 är jag överens om vad som bör göras för vår del här i Sverige i detta nu. Alltså, knappast någon ”högerextremistisk goja” utan snarare konkreta och bra förslag, med ett undantag.

Punkt två lyder:

Familjepolitiken måste superprioriteras och inriktas på att få svenska kvinnor att föda fler barn.

Ytterligare en kommentar om just den punkten:

Du skriver att familjepolitiken bör prioriteras. Jag undrar om man kan göra så mycket mera där. I jämförelse med hur det ser ut i flertalet europeiska länder är villkoren för barnfamiljer väldigt förmånliga i Sverige.  Det är mentaliteten som måste ändras. Ett av de stora hindren för en sådan mentalitetsförändring är den s.k. ”högre” utbildningen. Genom att man fått för sig att runt hälften av alla i en årskull ska gå på universitet/högskola har man skjutit upp vuxenblivandet hos en stor del av befolkningen, och därmed också familjebildningen. Mycken högskoleutbildning är strunt, som de flesta skulle klarat sig och sitt framtida yrkesliv utan. Universiteten har gymnasifierats, utbildningar som inte är akademiska har givits akademisk status (t.ex. sjuksköterskeutbildningen), och den intellektuella nivån sjunkit kraftigt. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att en stor del av den universitetsutbildning som ges rentav är skadlig. Finge jag bestämma skulle jag avskaffa studiemedelssystemet, som lockar och lurar ungdomar att läsa strunt, och jag skulle också avgiftsbelägga de högre studierna. Det skulle leda till en snabb upprensning av det akademiska träsket, och som önskad bieffekt tvinga flertalet unga att skaffa sig en försörjning och bli vuxna.

Avslutningsvis en punkt som en mailläsare anser fattas: ”Repatriering av illegala migranter ut ur Europa”. Ungefär samtidigt läcker en internrapport från EU:s yttre gränspolis Frontex att ungefär sextio procent av dem som tar sig in i Europa är ekonomiska migranter, utan några som helst asyl- eller skyddsskäl.

Det kan tilläggas att ingen har skrivit kritiskt, utöver de vänligt formulerade korrigeringar som redovisas ovan. Ingen har heller skrivit något som kullkastar grundresonemangen. Och inga hatmail, det får jag faktiskt aldrig (och vill givetvis inte heller ha).

I något redigerat skick förmedlat av
Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.