Ingen mardröm

merkel
Gatestone Institute har nyligen offentliggjort material från en hemlig polisrapport, som visar på en ökning av ”migrantbrott” i Tyskland med 80 procent från 2014 till 2015. Antalet stölder hade dubblerats år 2015, jämfört med föregående år. I Hamburg är polisen hjälplös inför ensamkommande unga från Nordafrika, som är många fler än poliserna:

Ungdomarna blir snabbt iögonfallande, framförallt ägnar de sig åt ficktjuveri och gaturån. De gör också inbrott i hem och bilar, men brotten rapporteras ofta som hemfridsbrott eller vandalism, eftersom ungdomarna bara letar efter någonstans att sova. Snatteri som en metod att skaffa mat är vanligt. När de grips gör de motstånd och överfaller [polismännen]. Ungdomarna har ingen respekt för statliga institutioner.

Svenska Dagbladet har i sin bilaga ”Näringsliv” beskrivit hur det planeras flyktingkvarter i Stockholm. Stockholmshem har en huvudroll och uppdraget är att inhandla fyratusen flyttbara nyckelfärdiga lägenheter, som ska forma hela kvarter i två till tre våningar. De minsta bostäderna blir enrummare med kokvrå på 13 kvadrat, de största uppåt 55 kvadratmeter. Östermalm, Bromma och Djurgården kan komma ifråga, men för att undvika lokala protester ligger politiker och tjänstemän lågt med var dessa kvarter ska hamna. 1.500 lägenheter ska placeras ut redan i år och resten under 2017 och 2018. Kostnad? Mer än en miljard. Att bygga är alltid dyrt, även när det handlar om billigast tänkbara bostäder. Hyrorna kommer väsentligen att betalas med bidrag, alltså en rundgång i ekonomin. Det ger jobb åt många inom välfärdsindustrin, sätter fart på handeln och signalerar att det går bra för Sverige.

Ingenting i Svenska Dagbladets båda artiklar andas att det kan finnas några problem med dessa nödbostäder för asylsökande och flyktingar. En reporter frågar folk på stan vad de tycker. Fem personer yttrar sig. Ingen är missnöjd, ingen tycks förstå riskerna:

21-åriga Elin Westerling från Uppsala säger: ”Ser inga problem med det. Eftersom det kommer så många flyktingar hit och de behöver någonstans att bo, så är det självklart att de ska kunna bo i innerstaden också.”

24-åriga Adam Fleber från Lidingö säger: ”Det är väldigt uppdelat och segregerat nu. Jättebra att det blir en heterogen blandning av människor. Det kan underlätta integrationen. Men jag tror att det absolut kan väcka debatt.”

Passiva som möbler förväntas de sitta där på sina tretton kvadrat i flera år och vänta på att få veta om de alls får stanna i Sverige.

Men hujedamig då! Varför reflekterar varken politiker, tjänstemän, journalister eller vanligt folk över vilka som kommer att bo i dessa barackstäder? Är de lika-värde-drogade eller finns det någon annan förklaring? Kanske blir det några familjer, kanske blir det en och annan ensamstående kvinna, men gissningsvis kommer åttio, möjligen nittio procent att vara ensamstående och arbetslösa unga män, från muslimska länder med könsapartheid, män som aldrig levt i något välfärdssamhälle, män som talar andra språk än svenska. Dessa män är de som inte lyckas ordna med eget boende, vilket betyder att de saknar relationer med släktingar i Sverige. De har med andra ord inga sociala gemenskaper som kan styra dem, utan de tvingas att starta från scratch i dessa barackvarter. Majoriteten av dem kommer inte att hitta något jobb, inte ens ett svartjobb. De som ännu inte beviljats asyl kommer heller inte att få någon reglerad undervisning i svenska. Passiva som möbler förväntas de sitta där på sina tretton kvadrat i flera år och vänta på att få veta om de alls får stanna i Sverige. Det finns inte en chans att detta kan fungera.

Nödbostadskvarteren blir extremt olyckliga platser och de som placeras där kommer att känna sig lurade. Olika grupperingar kommer att strida om makten, med mycket våld som resultat. De, som trodde att de skulle få ett bättre liv i Sverige, kommer att anklaga de politiskt ansvariga för att de inte varnat dem från att söka sig till Sverige. De kommer att undra varför landet släppt in ett så stort antal människor, när vi inte kan erbjuda något utöver bostaden och 61 kronor om dagen i försörjningsstöd per person.

Redan nu har vi samhällen av besläktat slag runt om i Sverige, bostadsområden där den här typen av unga män tagit kontrollen och där inte ens en ambulans riskfritt kan åka in utan poliseskort. Samhällen där männen ser till att muslimska kvinnor följer en muslimsk klädkod när de befinner sig utomhus – där de för övrigt ska vistas så lite som möjligt. Så här beskriver polisen Jacob Ekström Rinkeby och Tensta:

Vi håller på att tappa greppet. Den sista banken flyttade när någon skickade in raketer så att den brandskadades. Apoteket rånades gång på gång, och de tröttnade till slut. Försäkringskassan har flyttat därifrån. Det kastas sten på polis, ambulans och brandmän flera gånger i månaden – men det blir inga nyheter av sånt längre.

Det som aningslöst – som det förefaller – planeras, är ett slags turboversion av den samhällstyp som i dag är Sveriges mest problematiska. Frågan är om den svenska polismyndigheten är beredd att anta den nya ”utmaningen” med nödbostadskvarter för flyktingar? Knappast. För det första är det inte särskilt gott om poliser i Sverige. Snittet i Europa ligger på mellan tre och fyra poliser per ettusen invånare. Sverige har två. Svenska polisen har också uppgifter som stjäl tid från det egentliga polisarbetet, som passhantering och arrestbevakning. Till detta kan man lägga att svenska poliser är bra på att fixa till ”inre tjänst”, vilket betyder att vi nästan aldrig numera ser några poliser på gatorna. Svensk polis är ungefär så långt från engelska ”bobbies” som man kan komma. Uppklarings­procenten är inte heller imponerande. Ett av 25 bostadsinbrott klaras upp. Det kan jämföras med Finland, där vart fjärde bostadsinbrott blir uppklarat. Läget blir inte bättre av att landets poliskår är i uppror mot en ledning som vill slå samman de 21 polisdistrikten till en enda myndighet. Plus att den politiska korrektheten terroriserar polismakten. En bloggläsare ger följande bild från ett möte med polischefer, som uppmanats att öka den ”inre utlänningskontrollen”:

Detta skulle gå till så att man “stickvis” gjorde IDkontroller. Man fick således inte välja ut dem som man kontrollerade utifrån vad man uppfattade som deras etnicitet. Oklart om exempelvis “etniskt svenska pensionärer” kunde bli kontrollerade. När man då påträffade någon som saknades handlingar eller id skulle dessa “uppmanas söka asyl”, om vederbörande inte gjort detta.
Endast ifall personen förklarade att han inte avsåg att söka asyl skulle man ingripa. Eftersom ett asylförfarande i Sverige tar åratal, så innebär det att dessa personer i väntan på ett asylbeslut kommer att “skvalpa runt” i landet. Naturligtvis är detta en parodi på hur ett land ska skötas. Man monterar ned det som en gång byggts upp och fungerat.

I ett svenskt högskattevälfärdssamhälle kan medborgarna kräva att det finns en polismakt som skyddar dem. Det skyddet får de inte i Sverige. Medborgarna får inte bara betala kalaset utan kommer också att få ta smällarna. Vi vet naturligtvis inte hur det kommer att gå, men här är ett skräckscenario:

  • Kvarteren riskerar att bli rena drivbänkarna för terrorister och muslimska aggressioner. Här kan också IS-krigare rekryteras. Så fungerar det runt om i Europa, i synnerhet i Frankrikes muslimska förorter.
  • Gängkriminaliteten kommer att öka. Den mesta gängkriminaliteten är knuten till invandrartäta områden, vilket gör att Malmö och Södertälje är särskilt plågade. Hösten 2014 rapporterade Rikskriminalpolisen om 55 stadsdelar i 22 städer i landet, där kriminaliteten var så omfattande att man kan säga att svensk lag inte längre gäller där. Det finns anledning att tro att dessa nödbostadsområden går samma väg.
  • Den kvinnofrid som redan nu hotas kommer att bli än mer skadeskjuten. Unga svenska flickors självklara frihet att klä sig som de vill och röra sig fritt på offentliga platser hotas av alla dessa unga muslimska män, som kommer från länder där de aldrig vare sig umgåtts eller ens kunnat se unga lättklädda flickor, utöver sina systrar och nära släktingar inomhus. Redan nu är det oroligt runt skolor, i badanläggningar, vid ungdomskonserter. Sverige har dessutom en mycket dyster våldtäktsstatistik. Det kommer att bli värre, mycket värre.
  • Många asylsökande och flyktingar är afghaner. 92 procent av allt heroin som kommer till Sverige importeras från Afghanistan. Det finns en klar risk för nya smuggelvägar till den svenska marknaden. Dessutom, nätverken av människosmugglare har nära band till narkotikasmugglarna, liksom till olika militanta muslimska grupper.
  • Svensk landsbygd med sin åldrade befolkning och polisiära frånvaro är redan nu svårt hemsökt av stöldraider. Räkna med att det blir mer av den varan, mycket mer.
  • Svartarbete med slavlöner ökar. Handlar om tillgång och efterfrågan.
  • Personrånen kommer att öka. Det som stjäls är pengar, mobiltelefoner, klockor och andra värdesaker. I Göteborg hade antalet personrån dubblerats i januari i år, jämfört med föregående år.
  • Våld mot svenskar. Det finns en typ av invandrarvåld som riktar sig mot ”svennar”, dels därför att förövarna hatar etniska svenskar, dels därför att de anser att ”svennar” är mesiga. Den här typen av hatbrott rapporterar vanligtvis inte svenska media om. De passar inte in i ”offerliturgin”.
  • Många svenskar har redan förlorat tilltron till den svenska överheten. Det är bara början. Vi kommer att få se mer av medborgargarden och gatupatruller i Sverige.

Nu kommer vi till det riktigt allvarliga. Resonemanget så här långt har för Sveriges del handlat om fyratusen bostäder under en treårsperiod i Stockholm. Det är inte ens i närheten av att lösa de problem som massinvandringen leder till. Förra året sökte 162.877 personer asyl i Sverige. Därutöver tog sig ett okänt antal personer in i landet utan att söka asyl. Under perioden 1 september till 10 oktober beräknas de till 40.000 personer. Hur många kan det då röra sig om för hela år 2015?

Av dem som sökte asyl meddelar regeringen att mellan 60.000 och 80.000 ska avvisas och således inte kommer att få stanna kvar i landet. På bloggen ”Det goda samhället” har företagsledaren Arne Weinz jämfört den utlämning som planeras med baltutlämningen.

Den så kallade Baltutlämningen den 25 januari 1946 är en av de största skamfläckarna i Sveriges moderna historia. På begäran av Sovjetunionen tvingades 150 skräckslagna och desperata balter ombord på det sovjetiska fartyget Beloostrov som angjort Trelleborg. Utvisningen föregicks av internering, hungerstrejker, självstympningar och minst sju självmord.

Det som den socialdemokratiska regeringen planerar är 533 baltutlämningar. Om man, som Anders Ygeman föreslagit, ska använda sig av charterplan i skytteltrafik, ska man söva ner passagerarna då, för att det ska gå säkert till? Vad ska man göra med alla dem som inte har några legitimationshandlingar och alltså inte kommer att släppas in i de länder de säger sig komma ifrån? Och vilken jätteuppgift att jaga rätt på de avvisade och sätta dem i interneringsläger, i väntan på avvisningstillfälle. Som Arne Weinz skriver skulle ett förverkligande av detta politikerbabbel leda till att rättsstaten gick under. Sverige skulle förvandlas till en brutal polisstat.

Samtidigt som svenska politiker, myndigheter och kommuner talar om vilka utmaningar de står inför (läs haverier), så räknar migrationsverket med att det i år kommer mellan 100.000 och 170.000 asylsökande till, varav 16.000 till 33.000 är så kallade ensamkommande barn. Om vi utsträcker regeringens syn på vilka som ska avvisas, så handlar det om mellan 50.000 och 85.000 personer. Sedan kan vi addera med en lika okänd summa, nämligen de som tar sig in i landet utan att söka asyl.

Konsekvenserna kommer att väcka svenska folket och jag är rädd för följderna. Det är libertarianen Lars Bern med. Han har på sin blogg i ett antal texter utförligt beskrivit hur den svenska överheten omvandlat Sverige till en demokratur. Formellt har vi fortfarande fria val och åsiktsfrihet, men eliten tillåter varken en fri debatt eller ser sig som företrädare för medborgarna.

Tänk er att jag försökte publicera den här artikeln i en svensk dagstidning. Det har jag inte gjort därför att det skulle inte gå. Är det fel, det jag och andra dissidenter varnar för? Nej, inte ens det får vi veta. Ingen etablerad på den massmediala scenen går i seriöst svaromål. Ingen stjäl texten och skriver om den som sin egen. Ingen etablerad opinionsbildare får skriva så här, därför att sådana texter får inte finnas i demokraturen Sverige. Om den katastrof som väntar ska ingen skriva. Inte på riktigt. För övrigt är det nu dags för Mellos nästa deltävling. Sent denna kväll kommer många journalister att sitta och skriva om den. Mycket skriva blir det.

Viktiga sanningar förtigs eller förvrängs. De valda politikerna lyssnar hellre till de globalister som vill riva ner nationalstaterna, än till väljarna. Nätet blir räddningen. Där sägs det som politiker och journalister inte vill höra. Där finns kunskapen, där finns debatten. Lars Bern skriver:

Det ursinniga folkliga missnöjet har vaknat och det somnar nog inte om i första taget. Vi får väl hoppas att det inte går så långt så att man släpar ut de värsta översittarna på gator och torg och hugger huvudena av dem. Det gjorde man under franska revolutionen och det gör man i arabvärlden idag. Det är inte så långt borta, så etablissemanget får nog passa sig.

Allting i landet kommer att drabbas av massinvandringen. Det är meningslöst att räkna upp alla haverier, pågående och förväntade. Framtiden ter sig som en mardröm. Eller, om det ändå vore en mardröm, så att man kunde vakna och känna sig lättad. 2016 blir ett ödesår. För EU, för Europa och för Sverige.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.