Tio bloggläsarkommentarer

blogs1. Att skolan sedan sent 60-tal och början av 70-talet varit ett område där vänstermänniskor och numera även postmodernister fått fritt spelrum, har nog ingen missat. Det lär finnas 171 professorer i pedagogik i Sverige, vilket säger det mesta. Pedagogik och sociologi är ämnen som lämpar sig för akademiker med dolda agendor, politiska ambitioner och ideologisk grundsyn. Där kan de under vetenskaplig täckmantel agera med framgång.

2. Vänster- och högerpolitiker ser på svenska folket på samma sätt. Det gäller att behålla greppet över de svenska själarnas värdegrund och lojalitet. Jag tror inte man ska ta deras ideologier på för stort allvar. Drivkraften är deras egna privata agendor. Karriärdrömmar inom EU och FN är viktigast. Lyssnade just en stund på Margot Wallström. Hon talade om den ideologiska förebild som Sverige är och att vi kandiderar till FN:s säkerhetsråd. Och jag tänkte ”what’s in it for me”. Ingenting var ju svaret.

3. Torbjörn Elensky har en intressant teori om den svenska ”tredjevärldism”, som under lång tid har varit en överideologi i svensk politik och debatt.

Det är att bära på en kollektiv skuld, en gemensam arvsynd faktiskt, som det enbart går att befria sig från styckevis och delt, genom bistånd och flyktingmottagning i första hand, men i de mera radikala varianterna helt enkelt genom att vi i västvärlden tar vårt välstånd och finfördelar det över hela världen i den globala rättvisans namn.

Elensky föreläste om ämnet på ett seminarium som finns på Axess TV. Som svar på en publikfråga låter han förstå att när en grupperings ideologiska uppbyggnad börjar krakelera så, i stället för att ta förnuftet till fånga och acceptera att verkligheten överbevisar det ihåliga i den ideologiska argumentationen, sluter sig förespråkarna än mera samman, bildar som en mur mor förnuftet. Någon förändring i tänkandet är inte att vänta. Tvärtom blir striden än mera hårdnackad.

4. Västvärldens feminisering är ett intressant och kanske i vissa avseenden roligt experiment. Feminisering innebär två saker. Dels kramandet, som är ett kvinnligt sätt att uttrycka sig, dels boostar det rättviseidén. Som kvinna ”förstår” man den förtryckte. Vi tycker alla att det ska vara rättvist här i livet och att det är fint att kramas. Men vad man glömmer är att selektivt kramande inte är rättvist och inte kan vara basen för att styra ett land. Kaoset i Sverige och flyktinglägren är ett direkt resultat av det selektiva kramandet. Vad mera är, det som är rättvist är mycket komplicerat, om man inte knäsätter 50-50 % jämlikheten som ett allt annat överskuggande ideal.

5. Jag hörde på radion om ett pinsamt projekt i Västerbottens län där några kulturnissar på uppdrag av kommuner och landsting (finansierade med skatte­betalarpengar, som vanligt) har haft i uppgift att utmana och bredda bilden av vad det innebär att vara svensk, eller som det så fint heter: ”Vi ska utmana VITHETSNORMEN”. När kommer detta nonsens få ett slut? I alla fall, dessa kulturnissar skulle utmana ”vithets­normen”, genom att lyfta fram lesbiska kvinnor under 1800-talet i länet.

6. Jag är så trött på feminism, jag är så trött på snyfthistorier om flyktingar, jag är så trött på allt som heter feminism att jag snart inte står ut! Du måste förstå att jag inte har någon att prata med om sådana saker. De skulle tro att jag är någon slags extremist om jag så mycket som kritiserade ”vitehetsnormen” eller invandringen. Alla är så rädda för att diskutera saker. Allt är obehagligt. Därför måste jag få skriva till dig, Gustav. Jag har ingen annan att prata med, för att få utlopp för mina tankar och känslor kring sådana här saker. Det går dessutom inte att lyssna på P1s program, knappt ens på ekot, på morgonen utan att man hör något som rör dessa saker. Jag blir provocerad, och ibland arg, men det kan jag inte visa utåt.

7. Bara en iakttagelse av romernas allt aggressivare beteende. Var i Uppsala igår och bevistade högmässan i domkyrkan. Till min oerhörda häpnad kom, mitt under gudstjänsten, en tiggerska skramlande längs altargången. Ilskna blickar och hyssjanden fick henne att vända till slut. Jag och mina vänner var mållösa.

8. Makthavarna i detta land vill undergräva allt som har med ren svensk kultur att göra. Vi ska bli så kallat mångkulturella! Plötsligt har jag på ett helt nytt sätt förstått att det är mig som de kränker, de vill åt MIG. De vill utplåna allt det som jag förvaltar och som förmedlats till mig av mina föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och andra i min omgivning. Genom att jag har barnbarn har jag förstått hur viktigt detta med kulturellt arv är. De är små och går ännu inte i skolan. De vill lära sig allt möjligt av mig. Min omedvetna kunskap, det vill säga det jag själv bara sugit i mig hemifrån, är ett arv från generation till generation och självklart förändras det med tiden. Jag bär på kanske urgamla sedvänjor. Allt detta är jag en förmedlare av. En länk i ledet. I Sverige skall vi inte längre få vara stolta över detta, vi skall ses som felaktiga, om vi vill behålla det som vi under generationer byggt upp av värderingar och förhållningssätt, sett ur kulturell synvinkel. Vi står vid vägs ände.

9. Men de farligaste akademikerna är trots allt de, som likt Lysenko, fjäskar och förser politiker och journalister med lögnaktiga och påhittade argument, vilka dessa i sin tur skall använda för tysta alla oliktänkande med. Det är dessa akademiker som huvudsakligen är ansvariga för att den lagstadgade åsikts-, yttrande- och mötesfriheten i godhetens namn blivit satt ur spel och banat vägen för den demokratur vi nu lever i. Dessa Lysenko-akademiker hatar jag allra mest, eftersom de vet vad de gör! Och blir därmed i gengäld belönade med höga akademiska tjänster på våra lärosäten, plus monopol på att sprida sina osakliga lögner i massmedia utan att riskera att bli emotsagda av några dissidenter. Dessa maktens lakejer är värda all förakt!

10. Nu sker en del omvändelser under galgen. Det är intressant att Expressen (Marteus) och Aftonbladet (Kadhammar) är först, eftersom dessa tidningar varit de mest aggressiva bland de medier, som jagat ”rasister”. Antagligen hänger det samman med att de säljer lösnummer och när läsarna svänger, så måste de anpassa sig. Därefter kommer morgontidningarna – abonnenter är inte lika flyktiga även om också DN tappat, närmare bestämt elva procent förra året. Sista är de statsägda Sveriges Radio och Televisionen. Där är journalisterna välbetalda och har fasta anställningar. Där finns den största klyftan, den mellan uppgiften att vara oberoende och allsidiga och deras propagandistiska produkter.

Förmedlat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.