Hemma igen. Vaknar efter att ha tillbringat en mediebefriad Valborg och första maj i norra Sverige. Innan jag kommenterar dagens dos av morgontidningspropaganda vill jag i tio punkter påminna om Sveriges ytterst allvarliga läge. Så här illa är det:
- Det saknas bostäder, för asylsökande, för dem som beviljats asyl, för svenskar. Boverket anger att vi behöver 700.000 nya bostäder, samtidigt som de konstaterar att bostadsbristen inte går att bygga bort med nuvarande regelsystem.
- Polisen pekade i februari ut 53 utsatta områden med allvarlig brottslighet. I 15 av dessa åker inte polis, ambulans och brandkår in i ensamma bilar.
- Det saknas jobb. Enligt Riksdagens utredningstjänst har 25 procent av dem som beviljats asyl heltidsjobb efter åtta år och 34 procent efter 15 år.
- Regeringen meddelar att en miljon medborgare kommer att leva på bidrag år 2020.
- Sverige har färre poliser än andra jämförbara länder. Myndigheten är på grund av massinvandringen så hårt ansträngd att ”mängdbrott” ställs åt sidan. I denna brottskategori finns bland annat stöld, snatteri, inbrott, skadegörelse, bedrägerier, misshandel, olovlig körning och rattfylleribrott.
- Landet är översvämmat av tiggare från i första hand Rumänien och Bulgarien. Dessa drar med sig viss typ av brottslighet, i synnerhet stölder av mobiltelefoner. Tiggarna avhyses inte efter tre månader utan stannar i åratal, om de vill. De bygger också läger i utkanten av många större städer.
- Cirka 800 unga marockaner begår rån och sexofredar unga flickor, i synnerhet i Stockholms och Göteborgs stadscentra.
- Ungefär 70 procent av de cirka 160.000 asylsökande som förra året registrerade sig (hur många som tog sig in i landet utan att registrera sig vet vi inte) är unga män, varav en majoritet är muslimer. 35.000 betecknas som barn. Kommunerna varnar för att de måste höja kommunalskatten med två kronor. Statens utgifter skenar.
- Säkerhetspolisen känner till ungefär 300 personer från Sverige, som valt att resa till Syrien eller Irak för att ansluta sig till väpnade grupper som IS. Flera av dem återvänder till Sverige och bör ses som potentiella terrorister. Sverige och Europa står enligt Europol just nu inför det största terrorhotet på över tio år.
- Sjukvården är hårt pressad av massinvandringen. Denna har stegrat förekomsten av MRSA, en antibiotikaresistent stafylokock. Tandläkarna hinner inte med att behandla alla patienter. Inom socialtjänsten saknas det socialsekreterare och i många av Sveriges kommuner fungerar socialtjänsten mycket dåligt.
För att lägga lite lök på laxen, i ”Dagens Industri” kunde man för några dagar sedan läsa att Sverige är på väg mot en djup kris. Tre forskare vid tankesmedjan Intelligence Watch skriver att när konjunkturen vänder bäddar finansiella obalanser för en samhällskris:
Kopplat till kostnader för flyktingmottagandet och bristande integration blir effekterna av krisen än värre. Med en svag arbetsmarknad på grund av krisen blir utanförskapet för nyanlända större och integrationen sämre.
Vi riskerar att skapa en ny grupp av fattiga i Sverige. Även om en finanskris är kostsam är förmodligen de sociala kostnaderna för nyfattigdomen ännu högre.
Politiker, Riksbanken och Finansinspektionen har blundat för problemen som vuxit sig allt större. Varningssignalerna har blinkat länge. Det har gått så långt att en kommande djup kris ter sig obehagligt sannolik. Med rätt åtgärder kan den mildras, men knappast undvikas helt.
Dagens Nyheter har under den senaste tiden intervjuat ett antal, som de själva påstår, världsledande amerikanska migrationsforskare, för att få en bild av vad som händer med Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet. Nu toppar de sin desinformationsdrive med att låta journalisten och invandringsaktivisten Alexandra Pascalidou kommentera.
I sin stort uppslagna artikel i DNs kulturbilaga citerar hon Lisa Pelling, chefsutredare på Arena Idé, som står bakom rapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring”. Lisa Pelling visar att migration utgör en trippelvinst: för migranterna, för mottagarländerna, för ursprungsländerna.
Nu är det ju inte alls så enkelt. Påståendet att det är en vinst för migranterna och ursprungsländerna är korrekt, om vi talar om majoriteten av dem som söker sig till ett annat land, de som är outbildade och inte klarar försörjningen i det egna landet. Men för mottagarlandet, i synnerhet om detta land är Sverige, kommer de att utgöra en börda, en dyrbar sådan. Talar vi om de välutbildade, vilket invandringsaktivister gärna gör, så är det en förlust för ett fattigt land att förlora dem. Det är bara om man har tagit på sig präktiga skygglappar som man kan glädjas över att vi snor läkare från utvecklingsländer.
Alexandra Pascalidou skriver:
Ekonomen Sandro Scocco och docenten i ekonomisk historia Lars Fredrik Andersson som räknat på invandringens kostnader och intäkter varje år sedan 1950, visar att även om vinsterna var högre på 1960–1970-talen när arbetskraftsinvandrare från Sydeuropa fyllde de svenska fabrikerna, så är den fortfarande en vinst.
Låt mig citera en riktig forskare, Tino Sanandaji. Han talar om för oss varför detta är kalkonforskning och avslutar sin genomgång med konstaterandet att Sandro Scoccos och Lars Fredrik Anderssons rapport saknar värde:
Som alltid när man försöker bevisa något som inte är sant krävs det dock olika trick för att få fram önskade resultat. I detta fall är huvudtricket att Arena i stället för riktig data “antagit” sig fram till skatteintäkter och utgifter inom ramen för en hemmasnickrad “modell”. /…/ Arenarapporten fuskar sig på detta sätt fram till vinst genom att utgå från sina egna påhittade siffror över intäkter i stället för riktig statistik från SCB eller Skatteverket.
Den här typen av kritik är lätt att googla fram (det finns mera), men eftersom varken Dagens Nyheter eller Alexandra Pascalidou är intresserade av sanningen, serverar de denna sönderkritiserade pseudoforskning utan att på minsta sätt antyda att den är ren och skär propaganda. Att räkna på invandringens kostnader är svårt, men att det handlar om kostnader framgår inte bara av svenska nationalekonomers beräkningar utan också av hur regeringens budget ser ut.
Så här skriver Alexandra Pascalidou, i suverän blindhet för att svenska skattemedel är inbetalade av Sveriges medborgare, i syfte att finansiera välfärden, inte för alla människor i världen som gör anspråk på att få vara med och dela på kakan, utan för Sveriges medborgare. Snacka om att kasta grus i ögonen på DNs läsare:
När flyktingar förvandlas till siffror med prislappar på pannan och när migranter mäts med matematiska måttstockar, uppstår flera frågetecken. Vilka variabler räknas in i ekvationen som avgör vinst eller förlust? Räknar vi in vapenförsäljningens vinster som orsakar flykt? Hur länge är man matematiskt migrant? När slutar vi vara migranter och när börjar vi bli människor? Hur påverkar prissättningen människovärdet? Vad får en människa kosta? Och vilka människor får kosta? Vilka andra grupper ska vi räkna på? Funktionshindrade? Pensionärer? Hbtq? Bokstavsbarn? Vilka andra kan vi ta ställning för eller emot med hjälp av kategoriseringens trubbiga klubbor och ekonomiska argument?
Lite längre ner skriver Alexandra Pascalidou att det samlade världssamfundet, FN, EU, OECD och forskarvärlden enats kring migrationens fördelar och tillägger ”att fakta inte biter på rasister”. Med andra ord, den som inte sväljer denna grova lögn är rasist för henne och DN! Det här är den typ av propaganda som Sveriges största morgontidning dag ut och dag in serverar. Samma slags retorik möter vi i licensfinansierad teve och i radio, liksom i andra tidningar.
Går jag vidare till Svenska Dagbladet så kan jag där, samma dag, läsa en artikel från Grön Ungdom. Rubriken lyder ”Vi måste sätta stopp för den nya flyktingpolitiken”. Inte med ett ord tar de upp den djupa kris som Sverige befinner sig i. De skriver:
Under årets gång har antalet asylsökningar minskat drastiskt och ett flertal makthavare har uttryckt sin belåtenhet över att trycket mot Sveriges gränser nu minskar. Grön Ungdom delar inte den bilden. För varje person som inte lyckas ta sig till ett säkert land slocknar ytterligare en framtid. Att prata om det som en förbättring är lika verklighetsfrämmande som det är en förolämpning mot den som flyr. Flyktingströmmarna har inte minskat, och Sverige måste bli ett hem för fler – inte färre.
Mårten Roslund, Elina Jansson och Manuel Cortez Azero vill återinföra permanenta uppehållstillstånd, återställa anhöriginvandringen och slopa id-kontrollerna vid gränsen. De anser att ”Dagens flyktingmottagande är ett svek mot alla som flyr från sina hem”. Med Alexandra Pascalidou delar de en total blindhet för att det håller på att gå käpprätt åt helvete för Sverige och att massinvandringen är den huvudsakliga orsaken.
Sverige styrs av två kategorier som är kusligt samstämda. Den ena är de politiker och andra makthavare som vet vad de gör, när de sänker landet. Den andra kategorin är de förförda, de nyttiga idioter som denna gång fått komma till tals, nu också på denna blogg. Det som förenar dessa prisnosiga aktivister är att de inte har något politiskt förstånd. Hur välmenande de än är, så gör det dem onda. De relaterar inte de ideal de kämpar för till det Sverige som beskrivs i tio punkter ovan.
En journalist som jag har kontakt med har flera gånger uppmanat mig att se Alexandra Pascalidous teveprogram om tiggande romer. Jag har vägrat. Varför ska jag sätta av tid för okunniga aktivister som ljuger för mig? Alltmer värjer jag mig för den ohöljda propagandan. Artiklarna som citerats ur ovan läser jag så att säga i yrket. De gör mig illamående och förtvivlad. Det är en sak att de skrivs, men varför publiceras de? Alexandra Pascalidous artikel är dessutom beställd. På tidningsredaktionerna måste man ju veta att detta är lögn och förbannad dikt. Ändå pågår lurendrejeriet, dag ut och dag in. Den svenska journalistikens dödsdans.
Karl-Olov Arnstberg
Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.
Invandring och mörkläggning 