Bloggläsare mors dag

goal
1. I natt avslutade jag läsningen av en bok som stått oläst i min bokhylla i fyrtio års tid. Som pensionär har jag äntligen fått tid att ta itu med en del olästa verk som stått och pockat på läsning i alla dessa år. Boken är ”En kalv med eken stångades” av Alexander Solsjenitsyn och redan när jag tog ner den från bokhyllan anade jag att jag skulle finna en rad likheter mellan förtrycket i Sovjetunionen och det nuvarande kulturmarxistiska förtrycket i Sverige. Som du kanske känner till skildrar boken den kamp Solsjenitsyn fick föra mot det sovjetiska systemet för att få sina verk publicerade och den försvarsstrid han fick föra efter att vinden vänt och tövädret upphört och gått över i en kampanj mot honom. Även alla säkerhetsåtgärder och manövrer han tvingades till för att skydda sina ännu icke publicerade verk, de som i början på 1970-talet slog ner som bomber i västvärlden. Det hela slutade som bekant med att han landsförvisades i februari 1974, med hänvisning till artikel 64 i den sovjetiska strafflagen om landsförräderi.
Olikheter finns naturligtvis men något som slår en är likheterna i de metoder som överheten använder för att tysta och förfölja dissidenter. Här är några svar som Solsjenitsyn ger i en intervju med AP och Le Monde i augusti 1973.

Fråga: Vad kan Ni säga med anledning av de senaste angreppen i sovjetpressen mot akademiledamoten Sacharov?
Svar: /…/ ”Ingen i detta land tillåts över huvud taget uttala seriös kritik på någon nivå och med någon grad av konstruktivitet – om man undantar en snäv krets av personer, vilka nått sin position efter många års lydighet, vilken föga uppammat den kritiska förmågan hos dem. Sacharov är tyvärr alltför berömd; man tvingas därför krossa honom offentligt /…/. Men de okända kritikerna krossas en masse i tysthet, i landsorten, i avkrokarna, och ingen vet hur många anonyma människor som försmäktar och går under på de psykiatriska distriktssjukhusen. Ni kan själva undersöka om det de senaste 10, 20 eller 30 åren har framförts argument mot någon enda oliktänkande. Nej, inte mot någon – eftersom inga finns. Man svarar alltid med svordomar och förtal. Sådant är ”svaret´ till Sacharov”./…/
Endera administrativ, rättslig straffpåföljd eller okvädinsord eller tystnad – de tre utvägarna för dem som ingenting substantiellt förmår svara.

Citaten återfinns i Bilaga 26 på sidan 429 i ovan nämnda bok. Det sista citatet kan även användas som en beskrivning på det svenska ”debattklimatet” i invandringsfrågan under de senaste decennierna. Det är både skrämmande och beklämmande på en och samma gång!

***

2. Wolodarski torgför i dagens DN tanken att de som stödjer Orban, Trump, Åkesson, Le Pen och andra konservativa krafter önskar se ett nytt 30-tal med fanor, marscher och flammande tal till massorna i auktoritär miljö.
Analysen är nog lite väl banal.
Ett mer korrekt synsätt är att folk helt enkelt vill slippa. Man vill slippa att betala för människor som inte försörjer sig, man vill slippa att få sitt samhälle förändrat i snabb takt och man vill slippa allehanda mästrande inslag från den politiska klassen. (Vem hade kunnat drömma om att vuxna kvinnor och män i Bryssel med obscent höga och skattefria löner skulle ägna sin dyrbara tid åt att fastställa den maximala effekten för dammsugare inom EU till 900W? Bara för att de kan.)
Att koppla denna önskan till att slippa med en 30-talsmiljö förstår jag inte utan det vi ser är snarare en önskan att slippa det auktoritära styre som politikerklassen idag står för. Visst är det så att de styrande är framröstade i allmänna val och därför har folket röstat för tingens ordning, men även den synen är väl förenklad. Särskilt i Sverige kan vi se hur den politiska klassen (med hjälp av partistöden) har isolerat sig och i princip gjort sig oberoende av partimedlemmar.

Människor blir naturligtvis vansinniga över sakernas tillstånd när de märker hur de saknar praktiskt inflytande, politikerklassen gör vad den vill. Resonemanget är hårdraget men principen finns ändå där. Hur skall jag överhuvudtaget kunna påverka ett parti där partiledningen efter eget skön disponerar de inkommande slantarna och gynnar sina kloner inom organisationen? Partier fungerar närmast som stiftelser, äger sig själva och utser sina egna förmånstagare.

Systemet genererar två typer av politiker, poserande lallare och lallande posörer. Och de är knappast skickade att styra ett land.
Politiciens sans frontières är verklighet. Dels känner de sig manade (av vem kan man undra) att peta i allt möjligt som de petar i bara för att de kan, dels saknar de känsla för vilket uppdrag de har när det gäller den egna befolkningen och landets gränser. En svensk politiker av idag skulle nog behöva betänketid för att besvara frågan om vilket den sätter främst, den egna befolkningen och dess väl och ve eller godtycklig arab som betalat 50 000 och tvingat sig över den svenska gränsen. Svaret skulle nog (efter rundlig betänketid) bli pass … till araben.

Att som Wolodarski dra hitlerkortet när vi inte längre finner oss i att betala – både pekuniärt och socialt – för allehanda politiska stolligheter är svårförståeligt. Vad är det för nazistiskt i att ett lands befolkning inte vill utsättas för diverse märkliga experiment, om vilka de inte tillfrågats? Sammantaget så upplever jag att det är dagens styre som är auktoritärt och samhällsskadligt och det är det jag vill slippa.

***

3. Vi har kunnat ta del av hur polis och räddningspersonal i svenska bostadsområden bemöts med stenkastning och vandalisering av deras bilar. I en del fall har till och med raketer och handgranater kastats mot dem. I teve kan vi se hur en polis som försöker vara artig möts av kommentarerna: Tror du jag är rädd för dig? Fucking pajas! Kom utan bricka, så ska jag visa dig. Fucking tönt.
Många svenskar flyr nu sina tidigare bostadsområden medan hot och tillmälen som ”Svennejävel” och ”Svennehora” yr kring deras huvuden. I reportage i Expressen kommenterar en invandrad man: ”Gillar ni inte att bo här, så är det ju bara att flytta.”
Det var verkligen en sann och klarsynt analys den mannen lämnade. Om vissa grupper av invandrare avskyr Sverige och svenskarna och inte gillar att bo här, så är det ju bara att flytta. De kan ju fortsätta med sina samhällsbyggen i de delar av mellanöstern eller Afrika som de kommer ifrån.
Fina ord kan skymma sikten en tid, likt pråliga lövverk i träden. Men man kan alltid döma ett träd efter dess frukter. Själv förfördes jag länge av de fina orden, men frukterna av den berikande mångfalden med dess mångkulturella välsignelser har nu börjat falla.

***

4. Så här står det i policyförklaringen för Sveriges Radio från år 2008, under rubriken ”Sveriges Radio och mångfald”:

Sveriges Radios program ska som helhet präglas av demokratins grundidéer och principen om alla människors lika värde. Vi ska till exempel ta ställning för fri åsiktsbildning och ta avstånd från eller bemöta uttalanden som strider mot dessa grundidéer. Att hävda principen om alla människors lika värde innebär bland annat att ta avstånd från rasism liksom all form av diskriminering. Sveriges Radio vill främja arbetet med mångfald inom företaget, både inom programutbudet och i personalarbetet. Den kulturella mångfalden ingår numer som en naturlig del i såväl verksamhetsplanering som uppföljning.

Att ta ”avstånd ifrån” i samma mening som ”fri åsiktsbildning” är ju en självmotsägelse i den mening som avses. Vi vet ju att ordet rasism kan betyda vad som helst och framförallt betyda att halva svenska folket ska vägras denna fria åsiktsbildning och inte inräknas i denna mångfald. Men det står ju inget om logik och vår kritik är ju rasism, så häpp!..

Sammanställt och något redigerat av
Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.