Polisregistret över romer

political
Någon gång i slutet på 1970-talet deltog jag som forskare i en grupp som intresserade sig för finska romer, tillsatt av Socialstyrelsen. Skälet var att Stockholms zigenarkonsulent Ingrid Iverstam hade gjort en sammanställning som visade att finska romer, i synnerhet männen, ofta dog en våldsam död. Mord var vanliga och så gott som alltid var det en annan rom som var mördaren. Det vi ville veta var, i vilken utsträckning det berodde på att de finska romerna hanterade konflikter med hjälp av blodshämnd. Till skillnad från andra romer, som för att lösa allvarliga konflikter hade kris, sin egen domstol, så plågades de finska romerna av släktfejder. Frågade vi finska romer, förnekade de att sådana förekom. De sa att ”Det där håller vi inte på med längre. Det var förr i tiden”. Det var inte sant, men där fick inte gadje (icke zigenare) lägga näsan i blöt.

Vår utredningsgrupp blev kortlivad. Som jag minns det hade vi ett par tre möten innan den upplöstes. Anledningen var, att det enligt svensk lag inte är tillåtet med etnisk registrering. En släktutredning av finska romer måste ses som en sådan. Att vi ville hjälpa de finska romerna var inte relevant i sammanhanget.

Bakgrunden till detta registreringsförbud är väl känd. Det är givetvis förföljelsen av och folkmordet på romer och judar under andra världskriget. Det visade sig att register över etniska grupper kunde vara så farliga för dessa grupper, att de hotade deras existens.

Hatet mot såväl judar som romer var utbrett i hela Europa men det var bara nazisterna som iscensatte ett folkmord. Judarna ville de utrota av tre skäl. Det första och i vår tid mest synliga var att nazisterna betraktade judarna som en mindervärdig ras, som inte borde få finnas. Historiskt fanns motsättningen mellan kristna och judar men det handlade också för judarnas del om att de inte tilläts äga jord, vilket fick dem att ägna sig åt handel och låneverksamhet. I den folkliga föreställningsvärlden var judarna en parasitär folkgrupp.

Det fanns också två andra skäl, som i dag ligger i skugga bakom offerperspektivet. För nazisterna var bolsjevismen det stora politiska hotet och den betraktades som en judisk ideologi. Det fanns också en ekonomisk maktkonkurrens. En judisk elit hade sitt eget finansimperium, som konkurrerade med européernas, i synnerhet tyskarnas. Med andra ord, det handlade om en maktkamp mellan grupperingar, som av nazisterna definierades som raser: den ariska rasen mot den judiska rasen.

Med romerna var det enklare. De konkurrerade inte på något sätt om makten. Men folk var rädda för romerna. De ansågs tjuvaktiga och många trodde att de inte bara stal ägodelar utan också barn. För nazisterna utgjorde de kringresande romerna en samhällsbelastning, en undermålig och överflödig minoritet. Bort med dem!

Nazisterna förlorade kriget, men det var ju inte så att de besegrades av judar och romer utan dessa etniska grupper bytte samhällelig status, från undermåliga till offer. En ny era börjar för Europa. Efter hand utvecklas en modernitetsbejakande demokratisk civilisation, som absolut inte accepterar någon form av rastänkande. En av denna civilisations uppgifter blir att kompensera judar och romer, men också andra offergrupper, för de övergrepp som nazisterna tillfogade dem.

Det som händer när bilden av judar och romer definieras om, från att vara mindervärdiga, men också hotfyllda och kompetenta folk, till att bli offer, är att de förlorar såväl sin hotfullhet som sin kompetens. Den som är ett offer är inte ett subjekt utan enbart ett objekt. Den som är ett offer är det synd om och offerrollen lägger allt annat i skugga. Svenskar och andra västerländska folk måste nu se till att det blir slut på förföljelsen och diskrimineringen av romer och judar! Denna omdefinition är till sin grundkaraktär rasistisk, eftersom den postulerar att medlemmarna av dessa grupper är oss underlägsna. De är ju ”våra offer”.

För romer och judar blir det en viktig fråga hur de kan vända denna offerstatus till sin fördel. Varken judar eller romer vill assimileras. Dessa båda folk har en stark etnisk medvetenhet och förfogar över varsitt försvarssystem – olika beskaffat – som gör att de klarar att vidmakthålla sig själva som minoriteter över inte bara en, två eller tre generationer utan permanent. Med andra ord, som individer skiftar deras talanger, som hos oss alla, men som medlemmar av kollektiva försvarssystem har de erfarenheter som gör dem överlägsna Europas majoritetsbefolkningar.

Judarnas allt överskuggande fråga är hur detta folk kan säkra sin överlevnad. De har tvåtusen års erfarenhet av att vara trakasserade och förföljda. Att få ett eget land är en dellösning men det räcker inte, eftersom judar fortsätter att leva i en diaspora över hela världen. Det viktigaste av allt blir att se till att den västerländska civilisationen aldrig mer kan hota deras existens. Det är skälet till att nazisternas folkmord aldrig får glömmas. Judarna måste se till att västerlänningarna är och förblir intensivt medvetna om det ohyggliga övergrepp de begick under andra världskriget. Men det handlar inte bara om minnen utan också framtiden. De vill inte att forskare och journalister börjar ställa frågor om exempelvis den judiska dominansen när det gäller ägandet av nöjesindustri och media. Inte heller vill de att judiska finansklaners makt över världens riksbanker hamnar i rampljuset.

Med offerrollen får de ett utmärkt verktyg. De kan dölja judisk makt bakom offerrollen och naziststämpla den som börjar ställa besvärande frågor. Det finns mer att säga i denna fråga men jag sätter stopp här. Jag lyfte fram den bara för att få en kontrast till vad som är romernas stora fråga. Hur kan romerna exploatera offerrollen?

Romerna är en helt annan folkgrupp. Naturligtvis finns det både smarta och rika romer, men de kontrollerar inga media och har varken någon intellektuell eller finansiell elit. Romerna är upptagna dels av att försvara sig, dels av att försörja sig. När det gäller försvaret, så lever de, till skillnad från judarna, med en kontinuerlig provokation av sin omvärld. Fråga på vilken bensinstation, vilken restaurang, vilket sjukhus eller vilken tältplats som helst vad som händer om det drar in ett gäng judar och du blir betraktad som lite konstig. Det är inte bara du som är konstig utan det är konstigt att någon kan komma på att ställa den frågan. Ställ samma fråga när det gäller romer och alla proffs i branschen vet genast vad du talar om.

Romerna odlar konflikten med gadje av två skäl. Det ena är att det kan visa sig ekonomiskt fördelaktigt. Det andra är att de på så sätt inte bara får en kontinuerlig bekräftelse på att det går en skarp gräns mellan romer och gadje, utan också på att de i kraft av att vara romer kan tillåta sig sådant som inte gadje får. De har privilegiet att få göra som de vill, vilket bevisar att de är överlägsna gadje: smartare, fräckare och med ett mycket mer spännande liv!

Ekonomiskt visar sig offerrollen gå att utnyttja på flera sätt. Ett sätt är att de kan gå till DO och få ersättning om den som driver ett tältläger, en biluthyrare eller en restaurang avvisar dem, på grund av tidigare dåliga erfarenheter av romer. Ett annat är åldringsrånen, som är en romsk specialitet. De behöver inte riskera att medierna skriver och pekar ut romernas dominans i denna försörjningsnisch. Journalisterna vet nämligen inte bara att de måste delta i kampen mot rasismen utan också att romers kriminalitet är minerad mark. Trampar de fel så riskerar de att såväl jobbet som det sociala anseendet flyger i luften. Inte så att de blir attackerade av romer, men däremot kan de bli ifrågasatta på sina redaktioner, liksom DO-anmälda av diverse företrädare för romerna, som har det gemensamt att deras hjärtan klappar varmt för romernas sak. Visste folk i gemen hur mycket kriminalitet som kan knytas till romer, så skulle väldigt många vara väldigt förbannade. Men det vet de inte.

Det finns en expertgrupp som är någorlunda väl informerad om kriminaliteten bland romer: polisen. De vet i allmänhet också något mer, nämligen att det romska samhället bygger på släktskap. Det betyder att en viss släkt kan vara svårt kriminaliserad, också barnen. De barn som ännu inte är aktiva i försörjningsnischen kan förväntas komma med, bara de är tillräckligt stora. Andra släkter är inte alls kriminellt belastade.

Det är troligt att det finns poliser i Skåne som är rasister, men det är helt irrelevant för det släktregister som Skånepolisen skapade. Syftet var inte att diskriminera romer. De ville göra sitt jobb, nämligen lösa brott och förebygga brott. De satte inte samman sitt register därför att de var antiziganister och fördomsfulla utan därför att de erfarenhetsmässigt visste något om romer och kriminalitet. Därmed är vi tillbaka ungefär där jag inledde, nämligen att samhället av olika orsaker kan och bör intressera sig för romer, vare sig det nu handlar om släktfejder eller åldringsrån eller något annat som romer sysslar med. Det har ingenting med fördomar att göra, heller inte med ”antiziganism” eller diskriminering.

Samhället hade kunnat tillåta den utredningsgrupp där jag enrollerades på sjuttiotalet. Man kan säga att vi företrädde ett expertsystem, som – om vi hade gjort ett bra jobb – hade kunnat minska på kostnaderna för rättssamhället och kanske också minskat lidandet bland finska romer. Det var ju det som var syftet, inte att lägga grunden för något nytt nazistiskt folkmord.

På samma sätt kan man säga att polisen – ett annat expertsystem – hade kunnat minska på kostnader och lidande, inte bara bland gadje, utan också bland romer. För romer, som för alla andra, gäller att om kriminaliteten har ett för högt pris, så får man leta rätt på en annan försörjningsnisch. Och motsatt, om gadje inte försvarar sig så kan de romer som ägnar sig åt åldringsbrån expandera försörjningsnischen. Det handlar inte om moral utan om ekonomi.

Allra bäst hade det varit om dessa båda expertsystem hade kunnat kopplas ihop. Om skånepolisen hade kunnat fråga mig, eller någon annan som vet något om romer och etniska minoriteters försörjnings- och försvarssystem, om hjälp. Då hade förhoppningsvis systemet fått högre träffsäkerhet och inte dragit in släkter och personer som inte hörde hemma där, exempelvis romen Fred Taikon.

Men så fungerar det inte i den offerroll som romerna har tilldelats. Inget av dessa båda nämnda gadjes expertsystem tillåts nämligen att existera. Skånepolisen får inte lägga upp några register. Det hjälper inte att vi inte längre befinner oss i någon nazistisk diktatur som hotar romer. Inte heller hjälper det att registret avser att vara ett hjälpmedel när polisen gör sitt jobb, nämligen att lösa och förebygga brott. Nu kommer de skyldiga poliserna att straffas, om det inte redan skett. Och Fred Taikon kommer förmodligen att kunna kvittera ut 30.000 kronor.

Och för min del, det hjälper inte att jag gör mitt jobb och försöker frilägga hur romer fungerar och relaterar till en majoritetskultur som den svenska. Det är förbjudet område och eftersom jag i myndigheternas ögon trampar fel och glömmer att det enda som är tillåtet är att lyfta fram romerna i rollen som offer, så är det fritt fram att stigmatisera mig.

Det som förenar mig med Skånepoliserna är att vi båda försöker göra vårt jobb, men blir straffade för det. Det kunde ha varit så att samhället betraktade båda expertsystemen som nyttiga inte bara för samhället utan också för romerna. Det är nämligen så det förhåller sig.

Istället, vilket gläder romerna, så blir vi skändade och straffade med referens till en offerroll som var relevant i ett annat och till historiens skräphög förpassat samhälle. Jag funderar över Fred Taikon, som nu ska få ett skadestånd för att han finns med i ett register över romer. Hade inte DN-journalisten Niklas Orrenius slagit larm, så hade Fred Taikon aldrig vetat om att han fanns med i detta register. Det har nämligen aldrig på något sätt vänts emot honom och det är föga troligt att det skulle ske, om han inte mot förmodan började begå brott av ett slag, som aktiverade honom i registret.

Kanske jag bör vända mig till DO? Jag vet inte om mitt namn finns med i ett register på forskare som det är förbjudet att anlita, men jag vet att det finns en sådan medvetenhet hos myndigheter, när de alls känner till min existens. Min kompetens är klassad som rasism. Jag kan bevisa att det är felaktigt och att jag är diskriminerad, i den händelse DO skulle vara intresserad. Och hade skånepolisen vänt sig till mig för att få hjälp, så hade vi kanske i DN kunnat läsa att en ökänd rasistisk forskare varit Skånepolisen behjälplig med att bygga upp ett rasistiskt romregister. Då hade Niklas Orrenius kunnat fortsätta med att bättra på sitt journalistiska anseende och fylla sin plånbok. Jag tror nämligen inte heller han drivs av något moraliskt patos. Han är en agendajournalist, känner igen ett scoop och är bra på att göra sitt jobb. Jag tvivlar starkt på att han ligger vaken om nätterna och funderar på om agendajournalistiken är samhällsdestruktiv eller inte.

Den här frågan bör inte reduceras till att handla om mig eller någon annan person. Den handlar om ett samhälle som på grund av historiska referenser har hamnat på fel spår. Och när man hamnar på fel spår så kommer man till helt fel plats. Hej svenska makthavare, ni är framme nu, men helvete vad ni hamnade fel.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.