Bloggläsare början av augusti

masses
Alla inkomster ägs och kontrolleras av staten. Den tar från dig vad den anser sig behöva och du får resterande. Skatterna plockas även från dem som har lägst inkomster. Låginkomsttagarna beskattas lika hårt som alla andra, pensionärerna ännu mer. Däremot beskattas inte socialbidrag, vars mottagare sannolikt har mer i plånboken än en pensionär. På detta sätt vidmakthålls staten och dess byråkrati decennium efter decennium. Den expanderar per automatik ju fler vi blir i landet och kan nästan beskrivas som en organism.

När man talar om ”skatteparadis” betyder det helt enkelt att penningstinna svenskar väljer att placera sitt kapital på lämpligare konton, dit inte statens tentakler når. Det sägs då att ”Staten undandras skatter”. Konsekvensen av ett sådant tänkesätt är att staten äger alla pengar som överhuvud taget existerar i vårt land. Ja, till och med andra länders pengar, om de innehas av svenskar.

***

Tänkare i vissa politiska partier vill inrätta statliga låglönejobb för outbildade migranter, som det inte går att bli av med. Varför tror de att migranterna hellre skulle vilja gå till dessa låglönejobb än att leva på bidrag, som de är vana vid, alltsedan de kom till Sverige? Migranter från MENA är inte som Svensson, som alltsedan barnsben är van vid att se mor och far gå till jobbet var dag. Det verkar politikerna inte förstå, eller så låtsas de inte förstå därför att sanningen är för hemsk, att vi för all framtid måste försörja hundratusentals människor från världens alla efterblivna länder.

Statliga låglönejobb är alltså jobb som inte behövs och som därför försvann för många år sedan. Hur hög kan då lönen vara för ett sådant statligt låglönejobb, som inte behövs? Statliga jobb måste det ju bli, eftersom vanliga företag inte anställer folk de inte behöver. Enligt uppgift skall lönen vara ungefär 12.000 kr i månaden (=10.000 efter skatt). Sen skall hyran betalas och då försvinner åtminstone 50 %. Detta betyder alltså att först måste staten inrätta arbetsplatsen, förse den anställde migranten med arbetskläder och annan utrustning som erfordras för att migranten skall kunna utföra jobbet som inte behövs. Sen skall staten (eller kommunen) betala ut lön för jobbet som inte behövs, och till slut betala ut socialbidrag. eftersom det i Sverige inte går att leva på 10000 kr i månaden. Den här idiotiska idén som politiker som själva tjänar 150.000 i månaden tänkt ut, bör snarast förpassas till glömskans soptipp.

***

Det behövs en pånyttfödelse av det politiska systemet. Det måste åter få kontakt med folkviljan. Det behövs också medier som inte styrs av makteliten utan står i folkets och demokratins tjänst. Vi måste börja diskutera relationen mellan svenska folket och stat. Vad bör staten ha för mandat? Hur kan vi göra folket suveränt igen? När politiker sänder ut värdegrundsbannbullor över folk får vi inte bli rättslösa. Har vi den demokratiska rätten till våra åsikter eller inte?

***

Läste att i Kalmar län ägde tre överfallsvåldtäkter med flera inblandade gärningsmän rum under mycket kort tid. Förmodligen är det en slump att dessa begåtts i närheten av ett HVB hem. Tydligen var det inte tillräckligt att Kalmar erbjudit asylsökande gratis månadskort för att dessa lättare skall ”inkluderas”

***

För egen del tror jag inte någon svensk domare har stake nog att agera, om ett vittne vägrar ta av sig sin niqab i domstolen. Det skulle förmodligen ”kränka” hennes religionsfrihet. Problematiken är sådan som vi hela tiden undvikit i vårt mångkulturella Sverige, nämligen hur ska vi hantera konflikter som uppstår med minoriteters olika krav på rättigheter, när dessa strider mot våra värderingar och svensk lag? Sådana diskussioner törs vi inte ta. Vi vill inte riskera att uppfattas som rasister.

***

Journalister, som befinner sig mitt i åsiktskorridoren, tycker oftast att det inte finns någon korridor. Det som befinner sig utanför korridoren ses inte som förbjudet utan som olämpliga åsikter, eller fakta som stödjer olämpliga åsikter. Det är ideologin som är viktigast, inte verkligheten. Ideologin är för övrigt den kraft som etablissemanget styr folket med och som skapat klyftan mellan de besuttna och de som försörjer dessa. Vi ska rätta in oss i överhetens ideologi med en diffus jämlikhet (där vissa är ”jämlikare” än andra, exempelvis har invandrare större rätt än svenska fattigpensionärer och ungdomar). Prioritering av offergruppernas intressen och allas lika värde är odiskutabla utgångspunkter.

***

Män är djur, det hör jag kvinnor påstå ibland. Det tillhör den feministiska standardrekvisitan och kan med fördel utropas av en kvinna som just läst i tidningen om mäns övergrepp mot kvinnor, kanske en massvåldtäkt. Rent formellt så är kvinnor också djur. Till och med barn är djur. Om man nu går vidare med frågan vilka som är mest djur, kvinnor eller män, så är sätter jag min slant på kvinnorna. Barnen för jag åt sidan. De skulle visserligen vinna, men de är ju inte färdigutvecklade som människor, så det känns lite oschysst att nagla fast dem vid något som inte är en mental slutstation, utan bara ett utvecklingsstadium.

Resonemanget utgår från frågan hur vi skiljer människor och djur åt. Eller mer preciserat: vad är det människorna behärskar, som gör att vi är något annat och förmer än djuren? Mitt svar är att det är förmågan att se och beskriva problem utifrån, en analytisk förmåga som gör att vi kan kontrollera våra känslor och fatta beslut som går emot den omedelbara behovstillfredsställelsen. Vi har flera ord för att beskriva detta förhållningssätt. Ett är att kalla det för objektivitet. Ett annat är att säga att man reagerar analytiskt eller intellektuellt, istället för känslomässigt.

Följdfrågor: vilka styrs mest av sina känslor, kvinnor eller män? Vilka har svårast att motstå att gulla med barn och djur? Vilka avskyr våld mest? Män (riktiga sådana) vet att våld ibland är nödvändigt för att förhindra kaos, för att det goda ska ha möjlighet att segra. Vilka viftar med välkommenplakat åt massinvandrare? Vilka älskar gripande livsödesskildringar mest? Svaret är kvinnor. Naturligtvis behöver det inte gälla i det enskilda fallet, men som kön är kvinnor mer känslomässigt engagerade än män. Vilket betyder att de tänker mindre objektivt. Vilket betyder att de är mer djur än männen.

På fullt allvar menar jag att kvinnlig rösträtt är fel. Där ger nämligen det känslomässiga agerandet utslag. Allmänna val bör inte handla om vilka politiker som är gulligast. Eller vilka som är snällast. Eller vilka som är generösast mot dem som har det svårt (Kvinnor är vanligen inte särskilt intresserade av frågan varifrån pengarna kommer). Allmänna val bör handla om vilka som är bäst lämpade att styra landet. Då handlar det inte om mänskliga rättigheter lika lite som om social rättvisa. Det handlar inte om vilka politiker som är bäst på ”sweet talking” (sådant alltför många kvinnor faller för) utan vilka som är kapabla att göra konsekvensanalyser av politiska beslut. Det handlar om att de skattebetalande medborgarnas rättigheter ska prioriteras. Oavsett vem som lider mest här i världen.

***

Skitungar och problembarn har alltid funnits, men det är något nytt som håller på att växa fram på gatan. De personer jag träffar på, som är så kallade ensamkommande flyktingbarn, är inga barn. Även om en del av dom faktiskt är i 15 – 18-årsåldern är det mentalt sett inga barn. De är vuxna förhärdade män från krigets Afghanistan. Det krävs inte många klick på Google för att läsa sig fram till den afghanska kulturen, där pojkar blir män i tolvårsåldern. Dessa unga herrar blandade med dysfunktionella somalier och white trash gör Borlänge till en väldigt speciell stad.

***

”Ända tills mångkultur, offermentalitet och bidrag som en rättighet (manifesterat i nya socialtjänstlagen 1980) inympades i folket, var ’socialfall’ ett skällsord.”

Ovanstående mening från bloggtexten ”Välfärd på obestånd” fick mig att tänka på en tidningsartikel som jag läste för länge sedan och som handlade om det berättigade i att vissa i arbetsför ålder – utan något handikapp eller annan giltig orsak – kunde få en försörjning utan att prestera något nyttigt överhuvudtaget. Det betonades att invånarna i ett samhälle som har utvecklat ett skyddsnät för att värna medborgarna mot diverse elände, måste ha sambandet arbete – skatt – skyddsnät klart för sig och att det finns en gräns för hur mycket detta system kan missbrukas utan att kollapsa. Formuleringen i artikeln var ungefär:
”Ett skattefinansierat skyddsnät är hållbart endast så länge som detta system inte betraktas som en självklarhet”.

Om man tillämpar detta resonemang på invandringspolitiken, så urholkas skyddsnätets hållbarhet för varje ”nyanländ” som har kommit eller är i antågande. Jag betvivlar att huvuddelen av dessa har klart för sig att deras försörjning möjliggörs av andra människors arbete och att fortsatt möjlighet till arbetsfri inkomst på grund av krassa ekonomiska villkor försämras för varje dag. Som nyanländ får man tillgång till skyddsnätets alla faciliteter utan prestation eller kunskap om hur det är uppbyggt och man accepterar detta som den ”självklarhet” som varnades för i tidningsartikeln. Jag ser det inte som en fråga om skyddsnätet brakar ihop utan när detta kommer att ske.

Redigerat och förmedlat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.