Maktens män

steffe_Cpv7A5LWAAEFk0W

Det blev en del reaktioner från bloggläsare på det föregående blogginlägget, ”En svår fråga”. Dock uteblev överfallen från upprörda kvinnor, i stort sett. Ett anlände anonymt med snigelpost. Signaturen ”Mia” tillvitar mig åsikter som jag inte har och visar därefter hur man bör täppa till truten på sådana som jag. Hon skriver:

Har du läst Kairodeklarationen? Det är muslimska länders motsvarighet till FN-konventionen (som de tyckte gav alldeles för mycket rättigheter till just kvinnor). Även om du kanske inte skulle gilla Kairodeklarationen helt och hållet, så skulle du nog inse att den är vad som behövs för att få Sverige att fungera igen. Har du lite tur, hinner de kanske införa den här i Sverige innan du lägger näsan i vädret! Om inte, så kan du iallafall trösta dig med att dina barn, barnbarn och andra eventuella efterlevande kommer att få leva i ett så vist inrättat Sverige. Du kanske har någon dotter eller dotterdotter som i framtiden kommer att tacka Allah för att hon slipper fatta egna beslut och för att de kloka männen tar ansvar för allt?

Mia, har du tänkt på att nuvarande migrationspolitik med sin massimport av unga muslimska män, ivrigt bejakad i synnerhet av kvinnor, riskerar att leda till det samhälle du ironiserar över? Om det var sådana män som jag som bestämde, så kunde du i alla fall vara säker på en sak: där skulle vi inte hamna.

En kommentar som jag särskilt fäste mig vid kom från en kvinna vars omdöme och skarpsinne jag sätter mycket högt. Hon skrev:

För min del anser jag att kvinnor inte ska ha rösträtt. Vi är i alltför hög grad styrda av våra omhändertagandehormoner (oxytocin). Möjligen kan man tänka sig kvinnlig rösträtt efter 50, men det är också ganska tveksamt eftersom barnbarn då ofta har kommit in i bilden och tycks utlösa ny oxytocinproduktion.

Inlägget är intressant på åtminstone två sätt. Det ena är att hon innesluter sig själv: ”Vi är i alltför hög grad …”. Denna kvinna, som tillhör den handfull personer som tidigast och tydligast visat sig genomskåda svensk migrationspolitik och dess katastrofala följder, skriver indirekt att inte heller hon borde ha rösträtt, därför att hon är kvinna. Jag tror inte att hon tycker det (i varje fall tycker inte jag det) men hon visar på så sätt att det inte gäller för individer utan om ”det kvinnliga”. Det andra är det spår som jag också var inne på, nämligen att det inte handlar om förnuft eller intelligens och egentligen inte ens uteslutande om kvinnor, utan om kvinnliga prioriteringar. Hon påpekar att det bästa vore nog ett krav för alla, alltså av båda könen, att klara ett kunskapstest i samhällskunskap innan man tillåts rösta.

Jag fick en association till fabeln om grodan och skorpionen, som Orson Welles låter huvudpersonen Gregory Arkadin berätta i sin film ”Herr Satan själv”. Carina Rydberg återger den också i sin självbiografiska roman ”Den högsta kasten”:

Skorpionen ville ta sig över en flod. Han kröp fram till grodan och sa: Jag måste över den här floden. Du är groda. Du kan simma. Om jag sitter på din rygg, så kommer vi över floden båda två.
Tror du jag är galen? Svarade grodan. Du är skorpion. Du skulle sticka mig med din tagg innan vi ens hunnit halvvägs.
Jag må vara skorpion, sa skorpionen, men jag är ingen idiot. Om jag sticker dig med min gifttagg, så drunknar jag ju själv. Vi dör båda två.
Grodan tänkte efter och insåg att skorpionen hade rätt.
Skorpionen klättrade upp på grodans rygg och tillsammans började de s in färd över floden. När de hunnit halvvägs, kände grodan en förlamande smärta i ryggen.
Du stack mig! Varför gjorde du det? Nu dör vi ju båda två. Det var så här du sa att du inte skulle göra.
Jag vet, svarade skorpionen. Men du förstår. Det är min natur.

Tänk er att grodan föreställer en man och skorpionen en kvinna. Tillsammans symboliserar de samhället. Den som självklart är dummast är grodan, som vet vad skorpionen är för slags djur, men ändå väljer att lita på skorpionens löfte. Om grodan inte hade låtit lura sig, så hade den överlevt. Och skorpionen också. Medan grodan är dum, så är skorpionen direkt samhällsfarlig. Om hon får bestämma går alla under.

Vad är det för kvaliteter, som ger framgång för män i det svenska samhället? Här kommer grodan in igen – det är nämligen dumheten. Låt mig exemplifiera med två mycket framgångsrika och på ett svenskt sätt godtroget enfaldiga svenska män.

Den förste är Stefan Löfven, vars bild jag denna morgon möter i tidningen. Han befinner sig i ett flyktingläger i Jordanien och sitter tillsammans med några flyktingar på en matta i ett kalt rum. Där sitter också en svensk uniformerad polis. Vad gör Stefan Löfven där? Och hur tog han sig dit? Med regeringsplanet?

Vi hoppas få åka tillbaka till Syrien, säger Abu Youssef till statsminister Stefan Löfven på besök i lägret.

Många svenska tidningar återger denna nyhet, att Abu Youssef längtar hem. Har Stefan Löfven åkt till Jordanien för att få veta vad Abu Youssef hoppas på? Stefan Löfven är en man med makt. Kan han hjälpa Youseff? I så fall, hur då?

Jag går till regeringens hemsida och får veta lite mer. Det visar sig att Sverige ger bidrag till detta stora flyktingläger och Sveriges statsminister befinner sig där för att – med hans egna ord: ”se hur det svenska stödet används för att ge trygghet, mat, sjukvård och utbildning till så många människor”.

Jag fortsätter till Stefan Löfvens Facebooksida. Han skriver att han är stolt över hjälpen från Sverige, när han ser ”alla dessa oskyldiga offer för onda krafter”. Hur vet han att alla dessa ”offer” är oskyldiga? Antagligen tror han också att de som sitter fast i flyktinglägret alla är goda, eftersom de är offer för onda krafter. Klyschorna trillar ur Stefan Löfvens mun utan eftertanke, utan precision.

Nå, det verkar funka. På Löfvens Facebooksida kommenterar en Sead Ros: ”Du är en härlig människa Stefan Löfven både som Statsminister och som människa”. En annan skriver ” Stefan Löfven .. vi tro på dig du är så Klok och modig människa. Bra att du Visa mycket snäll mot fattiga människor I Sverige.”

Nja, den sista var visst inte så positiv. Bestämt är det ironi. En övervägande del av kommentarerna är sura, många till och med föraktfulla. En del handlar om hur dåligt svenska pensionärer har det och att de borde få gå i första hand. Exempelvis: ”Känns det lika bra att 40 % av alla pensionärer lever under EU:s fattiggräns?” När jag går igenom de 220 kommentarerna, så finner jag att kritiken till och med är förkrossande. Några smakprov:

Hade han haft tillstymmelse till ryggrad så hade han pekat ut huvudorsaken till flyktingvågen; USA:s krigståg i mellanöstern, som gjort flera länder till grushögar och tillika skapat terrorister. I stället för att skicka notan till USA eller åtminstone tala klarspråk, åker han och fjantar sig för Obama. Palme vänder sig i graven. Och vi gråsossar har vänt honom ryggen. Ingen stake i karln alls.

Varför besöker du inte något av utanförskapsområdena i Stockholm som du medverkat till att skapa, utan SÄPO? Minglar med de människorna som är där, hör om brinnande skolor/bilar, kvinnoförtryck, utanförskap och otrygghet?

Stanna Där som volontär!! Snälla kom inte tillbaka!! Du passar in där bland Muslimerna – ta bara på en klänning!! Perfekt!!

Stefan … du är en total skam för hela Sverige och bara jag hör ditt namn så kokar hatet i mitt bröst!

Solidaritet handling var det därför sossarna tog biståndspengar för att finansiera sitt intåg hos FN, djävla konstig solidaritet.

Varför är kollen av hur det svenska biståndet fungerar inte en uppgift för någon tjänsteman på Sida, utan för Sveriges statsminister? Lite längre ner på regeringens hemsida får vi veta den verkliga orsaken. Detta är symbolpolitik, Stefan Löfven är inte där för att ”göra skillnad”, en annan av alla dessa politiska klyschor som sätter stopp för tanken. Besöket ingår i den svenska ambitionen att utgöra en humanitär stormakt:

Besöket i Jordanien är en del av förberedelserna inför det kommande flyktingtoppmötet som arrangeras av USA:s president Barack Obama där Sverige och Jordanien är medarrangörer. Syftet med mötet är att få fler länder att dela på ansvaret för den globala flyktingkrisen. Under måndagen hade statsminister Löfven också ett möte med Jordaniens kung Abdullah där fokus utöver flyktingsituationen låg på kriget i Syrien, fredsprocessen i Mellanöstern och den internationella kampen mot terrorism. 

Det som inte sägs är att besöket framför allt är del av de svenska förberedelserna för Sveriges tvååriga medlemskap i FN:s säkerhetsråd. Det har varit en för svenska skattebetalare dyr kampanj och man kan med fog undra vad Sverige kan uträtta. Men så tänker inte svenska politiker. Bryr sig dessa globalister alls om Sverige? Margot Wallström blev skitglad:

– Sverige är tillbaka i världen och FN, det här är en bragdseger, ingen trodde att det här skulle vara möjligt – inröstade i första omgången, säger Margot Wallström under en pressträff efter omröstningen.
– Vi kommer nu att göra det vi lovat att göra. Vi kommer att jobba med kvinnor, fred och säkerhet.

Sveriges feministiska regering vill förbättra tillvaron för världens kvinnor och verka för fred på jorden. Men säkerhet, vad är det för säkerhet de vill verka för? Det kan vara lite svårt att veta. Kanske vet de inte ens själva så noga. Men eftersom de ska ta plats i säkerhetsrådet, så måste de ju verka för säkerhet.

Mitt andra exempel på hur en svensk man ska vara för att nå en topposition i statens tjänst är Dan Eliasson, Sveriges polischef, som jag också möter i dagens tidning. I ett brev till poliskåren skriver han ”Så sakta börjar fler och fler komma tillbaka efter semestern. Själv är jag något kilo lättare, utsövd och har mängder med energi”. Ledarskribenten Ivar Arpi kommenterar surt i Svenska Dagbladet:

Och runt 80 procent inom polisen funderar på att sluta, visar en undersökning av Polisförbundet, och antalet som gör slag i saken ökar. Under 2015 slutade 828 poliser, men bara 239 handlade om olika sorters pensioner. Har Dan Eliasson frågat de 589 poliser som slutade i förtid om varför de inte var fyllda med ”mängder av energi”?

Efter juristexamen i Uppsala har han en spikrak karriär. 1991-95 var han kansliråd vid UD, 95-98 politiskt sakkunnig hos Laila Freivalds på Justitiedepartementet. 2001-06 statssekreterare hos Thomas Bodström och efter regeringsskiftet 2006 blev han tillförordnad biträdande chef vid Säpo. Därifrån rekryterades han som generaldirektör till Migrationsverket och gick vidare till Försäkringskassan.

Under Eliassons ledarskap riktades 2014 kritik mot Försäkringskassan, exempelvis rörande arbetsformerna och dess inslag av orimlig detaljstyrning och övervakning. Ledningen uppgavs dock ha bemött densamma med avsked och förtäckta hot om avsked av kritiska anställda, samtidigt som Eliasson själv ska ha försökt ”begrava” vissa kritiska rapporter. Samtidigt som internutredningen av misstänkt jäv i Försäkringskassans ledning pågick beordrade Eliasson att myndighetens hela mejlarkiv skulle förstöras vilket omintetgjorde internutredningen och möjligheter till vidare utredning i framtiden.

Tydligen imponerades den tillträdande socialdemokratiska regeringen av Dan Eliassons handlingskraft och utsåg honom till rikspolischef från och med 1 januari 2015. Kanske var det hans uttalande ett år tidigare ”J Åkesson i debatt gör att jag kräks”, som blev tungan på vågen. Många sossar, i synnerhet LO-medlemmar, ser vad som händer med välfärdssverige och har gått över till Sverigedemokraterna. Dan Eliasson måste ha framstått som ett säkert kort.

Jag funderar över om det finns någon i nutid riktigt framgångsrik svensk man inom politik och media, som inte – som det heter i en av kommentarerna ovan – är en syltrygg. Faktiskt kommer jag inte på någon. Inte en enda.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.