Bloggläsare i slutet av augusti

tolerantTillbaka på jobbet sen två veckor. Det sprängs, skjuts och brinner på med oförminskad styrka. Jag förundras över alla människor i min omgivning som inte verkar bry sig om att samhället långsamt (men tydligt) eroderar framför ögonen på dem. Vad behövs för att få dem att reagera? Skulle ens en stor terrorattack på svensk mark göra någon skillnad? Hörde på radion i dag om den exceptionella frekvensen av handgranatsexplosioner i Sverige, tydligen helt unik i Europa. Hur tror du det skulle gå om jag försökte diskutera detta med mina lärarkollegor?

***

På mitt arbete skall man ha en heldag om värdegrundsarbete och jag är faktiskt ledsen över att på grund av semester missa övningen. Jag har dock kontakt med en kollega som lovade mig redogöra för allt fint man kommer att förmedla. Jag tyckte att hon skulle ta upp de somalier som kastar in handgranater i lägenheter i Göteborg och fråga om de har samma värde som de som träffas av detonationerna.

***

Nu börjar jag på fullt allvar ifrågasätta begåvningen hos det svenska folket. Röda Korset sparkar ut en långvarig volontärarbetare på grund av fel värdegrund. Brottet: hon tyckte att hjälpen helst borde ges i landet där man befinner sig; på så sätt får man mest hjälp. Och att det egna landets arbetslösa ungdomar borde få gå före dem som kommer utifrån och inte har rätt att vistas i landet. Röda Korset hänvisar till allas lika värde. Volontären gav nio år av sin tid åt Röda Korset för 0 ersättning. Chefen för Röda Korset lyfter varje månad 86 000 kr av allmänhetens givmildhet, för att sedan från sin upphöjda position kränka den som verkligen dedikerat sin tid och sitt arbete för de nödlidande. Man river sig i håret.

***

Domaren: Idag hörde jag på Jerzy Sarnecki och dennes kommenterande av den ökning av sexuella ofredanden som skett i år. Naturligtvis hade jag kunnat svara i hans ställe. Det blev svar av typen:

  • Om man fokuserar på en brottstyp tenderar den att öka.
  • Hur är det med sexuella ofredanden på nätet och i skolan, med vilket man bör jämföra?
  • Ökningen är inte statistiskt säkerställd.

Vad det hela handlar om från medias och vårt etablissemangs sida, är att skapa en föreställning om att invandringen och att invandrarna inte på något som helst sätt bidrar till att antalet våldtäkter ökar. Ibland kan man läsa artiklar och höra inlägg av typen ”Huvuddelen av alla våldtäkter begås av män”, som om någon trodde något annat. Naturligtvis kan ingen seriös människa ta dessa kommentarer på fullt allvar, särskilt när man har någorlunda insyn i verkligheten. I stället för att se problemet som det verkligen är och vad det till stora delar beror på, försöker man efter konstens alla regler förvanska verkligheten. Jag kan i vart fall konstatera att i den region jag själv är verksam satt det 16 personer misstänkta för våldtäkt och grov våldtäkt. 14 av dessa hade utomeuropeiska namn. Som plåster på såren för PK-eliten kan dock nämnas att de två sistnämnda var män med svensk etnicitet.

***

Jag läste din text om Sveriges svaga civilsamhälle i går kväll och har funderat på den sedan dess. Du nämnde Sjöbo, och jag tänkte vidare på Kiruna och Bergslagen. Det är tveklöst så att strukturomvandlingen slagit sönder alla våra gamla stora kollektiva arbetsgemenskaper. Som exempelvis gruvarbetarna, som var helst i världen, genom hela historien, med sina starka och stora kollektiv har varit en konstant motmakt mot centralmakten, så också i vår svenska historia. Likaså i dagens och gårdagens Afrika, Östeuropa, Appalacherna, Sydamerika, Kina. Över hela linjen har det kring dessa kollektiv bildats självständiga civilsamhällen.

Jag tänker vidare på den stora engelska gruvarbetarstrejken i mitten på 1980-talet (och deras slogan Coal not dole). Jag var själv på plats under några dagar, indragen i solidaritetsarbete för det brittiska gruvfacket. Jag glömmer aldrig hela den sociala infrastruktur som jag stötte på, uppbyggd kring gruvorna och deras fackföreningar, allt ifrån puben till fotbollsarenor och föreningsliv. Jag ryser ännu inombords när jag tänker på hur jag och några övriga svenskar drogs upp på dansgolvet och tillsammans med de strejkandes familjer skuldra vid skuldra sjöng ”You never walk alone”. Jag har inte återvänt till England därefter, men har förstått att hela detta så kallade civilsamhället ”med sin kolgruva i centrum” numera är bortsopat. I dag hyllas Thatcher för att hon krossade det brittiska gruvarbetarfacket. Men, vad jag samtidigt är helt övertygad om är att det just var/är i de gamla gruvarbetarsamhällena som Brexit var/är som starkast.

Vad har nu det med Sverige att göra? Inte mer än att strukturomvandlingen av den svenska industrin och arbetslivet som helhet här har drivits längre än i något annat land. Se där ännu en möjlig faktor till Sveriges svaga civilsamhälle.

***

Det senast omtalade våldsdådet i London med en mördad kvinna, där polisen utrett eventuella IS kopplingar, har i alla ledande media basunerats ut med att detta utförts av en ”norrman” och ”norsk medborgare”. I senaste Aktuellt-sändningen nämndes ”norrman” och ”norsk medborgare” minst tre gånger. Greppet känns aningen ovanligt, eftersom jag hittills inte märkt att våra medier men samma entusiasm uttalat att några våldsdåd begåtts av ”irakier”, ”irakiska medborgare”, ”algerier”, ”algeriska medborgare” , ”somalier” eller ”somaliska medborgare” o.s.v. Naturligtvis finns det en klo i sammanhanget som man med all tydlighet lyckats glömma och det var att denne ”norska medborgare” hade somaliskt ursprung.

***

I mina sporadiska funderingar över hur poli-media fungerar, så tänker jag för tillfället så här: Det handlar om en förutfattad mening om vad som är gott och vad som är ont. Det är gott att välkomna folk, att vara tolerant mot andra kulturer och seder. Det är ont att se till sitt eget och framhäva sig själv och peka finger. Detta går att utveckla mer. Hursomhelst leder det till den ideologi varmed Sverige styrs idag. Att peka på att det är en viss grupp som kastar sten på polisen eller att föra statistik som kan skuldbelägga vissa grupper blir då oartigt och ont. Att bjuda in en dissident till trivselprogram som soffor eller som sommarpratare är också det otänkbart, därför att det vore att peka finger åt vissa grupper som är gäster här i Sverige och som befinner sig i en utsatt position. Detta är den allmänna känslan, vartill man ska lägga värdegrundstänkandet. Teve och Radio har exempelvis som uppdrag att verka för vår demokrati. De ska vara opartiska och sakliga. Då kan man inte ha folk som säger något oartigt om en viss grupp.  Det är med empati man ska skildra människor som säger att de ”flyr”. Från vad verkar vara egalt. Problemet är nu att detta synsätt ställer till med en näst intill irreparabel skada både för flyende människor och för svenskarna.

***

Principen om den kvinnliga omvårdnaden (som inte ser till gränser, globalismen, den personliga relationen, omvårdnaden, den individualistiska njutningen i förlängningen) ställs nu mot den manliga förment kyliga beräknandet (som ser till gruppen och helheten, nationen, familjen, kyrkan, moralen). Denna uppdelning ligger på ett manligt och kvinnligt typplan men är i verkligheten individuellt betingat. Det finns förstås kvinnor, om än inte lika många, som är kyligt och rättvist beräknande. Det finns män, om än inte lika många, som drivs av ett känslomässigt svar på varje fråga.  I en värld som intill intolerans hävdar att det inte finns någon skillnad mellan könen så hävdar man alltså att den kvinnliga principen som inte diskriminerar någon. Det är den som garanterar att alla människor blir rättvist behandlade och som verkar för världsfred (Margot Wallströms idé). I själva verket är denna känslomässiga sörja orsaken till den snabbaste nedgång i välfärd och välmående vi sett i Sverige.

***

Feminismen är resultatet av frångåendet av ordningen för hur familjer har varit sammansatta allt sedan de första människorna på jorden, frångåendet av de olika uppgifterna som män och kvinnor traditionellt har haft både i familjen och i samhället i övrigt, förnekandet av biologiska och sociologiska fakta och den mycket långt gångna sekulariseringen.

Kärnfamiljen är den minsta byggstenen i samhället. När den slås sönder blir följderna på sikt samhälleligt kaos med rotlösa och egoistiska människor som ständigt är på jakt efter tillgångar, upplevelser och njutning. Barnafödandet minskar. Detta i kombination med en massinvandring av muslimer från dysfunktionella länder, kommer att resultera i samhällets sönderfall. Inte olikt det romerska rikets sönderfall.

Redigerat och förmedlat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.