Sjuk journalistik

sjukJag läser DN på nätet (det går fort) men eftersom prenumerationen inte står i mitt namn får jag emellanåt mail från dem. De vill så gärna värva mig till sin krympande skara av trogna läsare. De kommer inte att lyckas, inte så länge jag klarar att skilja sanning från lögn och nyhetsförmedling från propaganda. Som läsarna av denna blogg nog förstått så tycker jag illa om DN. Men jag försöker ändå framföra en lågmäld och artig kritik. Kanske har de inte riktigt förstått sitt uppdrag? Jag tar därför inte till storsläggan utan nöjer mig med att konstatera att DN är Sveriges vidrigaste tidning, en desinformatör av första rangen i Sveriges offentliga debatt. Det vill inte säga lite, med tanke på den hårda konkurrens tidningen får utstå från Sveriges Radio, SVT och kvällsblaskorna.

Den stora morgontidningen har också tidigare haft sina dippar, till exempel när dåvarande chefredaktören Olof Lagercrantz på sjuttiotalet förälskade sig i Mao och trivialiserade Sovjetunionens brott mot mänskligheten. En ny nedgångsperiod inleddes när Peter Wolodarski för några år sedan tillträdde som chefredaktör och lanserade det han kallade för agendajournalistik. Det betydde att seriös journalistik fick ge plats åt propaganda och snyftreportage om illa hanterade flyktingar, asylsökande och illegala invandrare. Vi fick också veta att invandringen ekonomiskt var en välsignelse och att ”nysvenskarna” skulle ta hand om oss när vi inte orkade arbeta längre. I en artikel på den av DN så hatade och rasiststämplade nätkonkurrenten Avpixlat kallar ekonomen Jan Tullberg DNs agendajournalistik för ”Flykten från det stora torget till den smala åsiktsgränden”. Det är träffande.

Häromdagen fick jag från DN ett värvarmail i sovjetisk Pravdaklass. Där kunde jag läsa:

Prova DN digitalt för bara 1 krona, därefter 99 kr/mån, så får du journalistik som går på djupet och försöker komma så nära sanningen som möjligt – direkt där du är i sommar.

På djupet och så nära sanningen som möjligt? Jag vidarebefordrade det lilla värvningsmailet till en före detta DN-journalist. Hon svarade:

Prova DN digitalt för bara 1 krona, därefter oskäliga 99 kr/mån. Du kan lita på att vår journalistik bara surfar på ytan och försöker komma så långt från sanningen som möjligt. Vi garanterar att du snabbt förlorar din själ och går ner dig i förljugenhetens bottenlösa träsk, dit vi obönhörligen leder dig. Vårt mål är att proppa dig så full med lögner att du aldrig mer kommer att kunna urskilja vad som är sant. Vi vill förvandla dig till en naivitetens nyttiga och godtrogna idiot, oavsett var du befinner dig i sommar eller vid varje annan tidpunkt.

Jag beslöt mig för att läsa söndagens DN noggrannare än jag vanligtvis brukar. Här följer en knippe citat och mina kommentarer:

På första sidan återges den över hela världen spridda bilden av den drunknade Alan Kurdi. Under bilden kan man läsa:

Tidigt på morgonen för snart ett år sedan sköljdes treårige Alan Kurdis kropp upp på en turkisk strand. Bilden av den syriske pojken blev omedelbart en sinnebild för flyktingkatastrofen. I dag ägnar DN en stor del av tidningen åt vad som hänt under det omvälvande året.

Bilden återkommer i än större format på sid. 9, där man kan läsa en insprängd text. Det är tre punkter som DN listigt och manipulativt vill att vi ska förknippa med Alan Kurdis tragiska död. De har ingenting att berätta om varför och hur Alan Kurdi dog. Deras enda intresse är att exploatera bilden så att läsarna känslomässigt tar till sig DNs version av vad som händer i världen:

Här fick världen upp ögonen för flyktingtragedin.

  • Bilden på Alan Kurdi på den turkiska stranden högg tag i människors hjärtan. Plötsligt ville alla hjälpa.
  • Nu känns det långt borta. Land efter land har stängt sina gränser för flyktingarna, medan kriget i Syrien blir allt grymmare.
  • I Askersund väntar det syriska paret Alia Al-Shami och Muhammed Ekrayern på besked om de får stanna.

Det som förmodligen är sanningen om Alan Kurdi och som DN aldrig skulle drömma om att berätta är följande:

Familjen befann sig i Turkiet sedan 2012. Det som gjorde att Abdullah Kurdi, Alans pappa, ville ta sig till Europa var inte att han måste fly med sin familj utan att han behövde få sina tänder lagade, helst gratis efter samma modell som tillämpas i Sverige. Planen var först att de skulle försöka få visum till Kanada. Abdullahs syster föreslog att de istället skulle ta sig till Grekland, vilket de gjorde i en liten överlastad båt. Hans fru ville egentligen inte, eftersom hon inte kunde simma. Båten kapsejsade. Bland de drunknade fanns mamman och två barn. De begrovs i sin hemstad Kobane och pappan stannade därefter kvar i Syrien. En kvinna som var med på båten och överlevde säger att Abdullah Kurdi var flyktingsmugglare och körde båten. Anledningen till att den kapsejsade var att Abdullah Kurdi körde vårdslöst och för fort. Den 11 februari i år åtalades Abdullah Kurdi tillsammans med två andra syriska män i turkisk domstol. De riskerar upp till 35 års fängelse för flyktingsmuggling och dråp.

Jag går vidare till sid. 4. Där har Bard tecknat en bild av en man som står i givakt och gör nazisthälsning. Bredvid sig har han ett bokmässobord med svenska flaggan som duk. På bordet finns veckotidningen Nya Tider och några oidentifierbara böcker. Mannen säger, och syftar därmed på sin egen nazisthälsning: ”Så här högt håller jag svensk demokrati varje gång vi får presstöd”. Uppenbarligen tycker DN det är fel att Nya Tider får presstöd. De är ju nazister! Det senare återstår emellertid att bevisa och det kommer inte Dagens Nyheter att gå i land med, i varje fall inte om de har sanningen som ledstjärna. Jag har försvarat Nya Tider i ett tidigare blogginlägg, så jag ska inte repetera mig. Allt fler förstår att den som i invandringsdebatten smetar brunfärg på sina meningsmotståndare har förlorat debatten.

Nu växlar vi upp från den enkla demagogin till den välformulerade okunnighet, som Peter Wolodarski serverar läsarna i sin söndagskrönika. Hans budskap är att ett burkiniförbud gör det svårare för muslimer att leva i Europa, samtidigt som radikala islamister stärks. Jag tror inte heller på ett burkiniförbud, men mitt argument är juridiskt. Hur ska man dra gränsen mellan burkini och andra liknande klädslar? Wolodarski tänker inte så. Han skriver:

Det är nödvändigt och rättfärdigt att bekämpa hotet från den radikala islamismen. Men den kampen kan bara nå framgång om den bedrivs tillsammans med det muslimska majoritetssamhället. /…/ Islamistiska terrorister hatar inte bara den västerländska världen, de hatar alla muslimer som försöker leva i ett modernt samhälle.

Wolodarskis förklaring till burkiniförbudet är att det handlar om ”politiker som försöker exploatera rädsla och allmän misstro mot muslimer”. Det är lite luddigt formulerat men går att översätta till ett rakare språk. De som vill förbjuda burkinin är islamofober och de gör skada därför att de som svar på terrorn ”svartmålar en hel religion”.

Wolodarski är blind för att burkinidebatten handlar om en islamisering av det offentliga rummet, som ett av många små steg i islams pågående invasion i Europa. I Sverige ser vi det ske i Stockholmsförorter som Rinkeby och Tensta. Den mångkulturella förorten omvandlas till ett muslimskt samhälle. Det syns på den manliga dominansen på gator och torg, det syns på både mäns och kvinnors klädsel. I bostadskvarteren och centrum händer det att ”sedlighetspoliser” går runt och uppmanar småflickor att bära slöja. Unga kvinnor som anses fel klädda eller vistas ensamma utomhus när det är mörkt blir varnade. Kvinnor går inte längre gärna in på kaféerna. De är manliga revir.

Islamiseringen är det överlägset största hotet mot den västerländska civilisationen. Englands muslimska befolkning fördubblas var tionde år. Inom tio år kommer städer som Birmingham, Slough, Luton, Blackburn och Bradford att ha muslimska majoritetsbefolkningar. Det betyder att dessa sätter upp spelreglerna. Där kommer inte burkinin att ifrågasättas (om kvinnor alls tillåts bada utomhus). Där kommer sharia att tillämpas. Denna pågående erövring av Europa är ingenting som imamerna eller arabvärldens ledare sticker under stol med.

Allteftersom inkräktarna växer i antal och lyckas erövra viktiga poster i byråkratin och bland politikerna, ända in i riksdag och regering, så blir det allt svårare för de politiker och opinionsbildare som upptäckt vad som håller på att ske, att påtala det. De möter dels motstånd från inkräktarna, vilket är rimligt, men de möter också starkt motstånd från sina egna led, från alla dem som inte förstått utan håller mänskliga rättigheter, religionsfrihet, allas lika värde och mångkulturens fana högt. De är blinda för faran, de tror på budskapet att Islam är fredens religion. De vill inte för allt smör i Småland klassas som islamofober och rasister. Och om de förstått och höjer motståndets fana, så riskerar de inte bara social ostracism utan också liv och lem.

Wolodarski delar in Europas muslimer i en god och fredsälskande majoritet som vill leva i de moderna samhällen som Europa erbjuder. Och så finns det en ond och hatande minoritet av islamister, jihadister och terrorister. Bilden ansluter till den han har av svenskarna. Dels finns det en majoritet av goda svenskar som förstår att värna religionsfriheten och inser att islam bara är en av många religioner. Så finns det en minoritet av onda västerlänningar. De är rasister och islamofober.

Den akilleshäl som detta synsätt har och som jag misstänker att Wolodarski känner till, men inte vill sprida, är att terroristerna ofta är uppvuxna i Europa. Det går också en ström av europeiska ungdomar till IS. Vad är det för ondska som lockar dem? Varför vill de döda västerlänningar och muslimer med fel tro? Är de också onda? I så fall, hur gick det till när de blev så onda?

Det som är intelligentians största synd är dess oförmåga att koppla samman olika fenomen. De säger att islam är en fredlig religion, det är islamisterna som är problemet. Några flagellanter tar till och med på sig skulden för denna ”islamism”. Det är den västliga majoriteten som bär ansvaret, som skapat islamisternas, terroristernas och jihadisternas utanförskap. Man måste tillhöra ett västlands intelligentia för att dra så knäppa slutsatser. Ingen vanligt människa vid sina sunda vätskor är någonsin så korkad.

Den som vill bemöta Wolodarskis vrångbild måste först förstå skillnaden mellan kristna och muslimer. Kristna finns av alla möjliga slag. De kan inte bara vara kunniga eller okunniga, starka eller svaga i tron utan de kan också bygga sina personliga versioner, utan att möta något större motstånd från andra kristna. Till och med satanister kan till nöds accepteras, så länge de ger fan i att välta gravstenar. Envar blir salig på sin fason. Det är också viktigt att minnas att kristendomen motats bort från politiken. De kristna har i allmänhet inte längre några politiska anspråk, i varje fall inte i Sverige.

Muslimer kan naturligtvis också vara okunniga eller kunniga, starka i tron eller svaga, men de är inte tillåtna att bygga sig en personlig modell av islam. De tillhör sitt religiösa kollektiv och måste hålla sig till den version som gäller för den egna gruppen, vanligen shia eller sunni, men det finns också andra versioner. De får inte lämna religionen och ju mer hängiven, desto högre prestige inom gruppen. Kända muslimer som hoppar av kan räkna med att hotas till döden. Religionen är en gemensam angelägenhet. En annan viktig skillnad är att islam är en allomfattande religion. Muslimer måste leva på ett bestämt sätt, närmare bestämt efter koranen. Islam är inte bara en religiös utan också en politisk ideologi. Det är därför det är så svårt för muslimer att protestera mot IS. Det är givetvis så, att många muslimer både avskyr och fruktar IS, men om de angriper IS offentligt, så angriper de också islam och det är inte tillåtet. Islam håller med andra ord inte bara sina devota tillbedjare utan också ”den stora fredliga massan” i ett järngrepp. Vad som kan hända för dem som kritiserar eller driver med islam vet de flesta. Om inte, fråga exempelvis Salman Rushdie, Gert Wilders eller Ayaan Hirsi Alii. Fråga dem som gjorde de danska karikatyrtecknarna, fråga de Charlie Hebdo-skribenter som överlevde den terrorattack som den 7 januari 2015 drabbade tidningen och där tolv redaktionsmedlemmar mördades.

Muslimer tänker inte som kristna. Islam och kristendomen är inte kompatibla religioner. Den bild som Wolodarski serverar av muslimer, som indelade i en god majoritet och en ond minoritet, stämmer inte med verkligheten. För tillbedjarna är islam en helhet och det går inte att diskutera koranens innehåll utan det är en muslims plikt att lyda. Det finns inte ont och gott, annat än i den meningen att den som avviker från islam eller ifrågasätter koranen är ond. Tudelningen i fredliga muslimer och farliga islamister är en västerländsk konstruktion som muslimer gärna underblåser, men som absolut inte gäller internt. Islam är alltid ett och koranen kan bara läsas på ett sätt. Det är ju sådant medlemmarna av islams olika trosriktningar tar livet av varandra för.

Det finns inget större hot mot Europa och Västerlandet än Islam. Under tusen år har de försökt erövra oss, tidvis framgångsrikt. Men för Wolodarski är och förblir muslimerna offer för västerländsk rasism. Hur har han mage att påstå något sådant efter all terror som drabbat just Frankrike?

Det där blev ganska långt. Jag skulle kunna säga mycket mer om de vanföreställningar som medierna sprider om islam, men det får bli en annan gång. Nu fortsätter jag bläddrandet i Dagens Nyheters söndagsnummer. Och stannar upp på sid 9 där Erik Ohlsson redovisar resultatet av sitt usla researchjobb. Han skriver:

Familjen ville bort från kriget i Syrien och den statslösa osäkerheten i Turkiet. Målet var den grekiska semesterön Kos, första anhalten i EU. Men den ranka farkosten kapsejsade. Bara Abdullah Kurdi klarade sig. Resten av den lilla familjen dog i Medelhavet.

Erik Ohlsson ringer också upp Abdullah Kurdis storasyster Fatima Kurdi, som bor i Kanada. Han skriver:

Tima Kurdi har talat i europeiska parlament och inför EU. Hon har hållit otaliga presskonferenser och suttit i tv-soffor över hela världen.
”Jag är inte alls van att stå i rampljuset. Men jag gör det för att hedra Adbullah (felskrivet i DN, ska vara Abdullah) och hans familj.”

Om Abdullah Kurdi döms för dråp och människosmuggling, undrar om hans storasyster då kommer att besöka honom i fängelset? Kanske kan hon få Dagens Nyheter att stå för flygbiljett och hotellkostnader?

Sid 10 och 11 redovisas den nya tillfälliga asyllagen och statistik över de asylsökande som kom förra året. Det är en bra redovisning, även om det är i sak felaktigt att alla kallas för flyktingar. Redovisningen kopplas samman med en politisk kommentar från DNs Ewa Stenberg. Hon skriver: ”Lappkastet i den svenska flyktingpolitiken har fått effekter långt över gränskontrollerna och sorgen hos de krigsflyktingar som inte får ta hit sina barn”. Hon fortsätter känslosamt om den tyska förbundskanslern: ”Hennes stöd för asylrätten fick flyktingar på väg till fots genom Europa att trycka Merkels bild till sitt bröst.”

Inte fasen talar hon om att det var vanligare att de åkte gratisbuss och att det inte var fru Merkels bild utan George Soros bruksanvisning för hur man ska ta sig in i Europa, som de tryckte mot hjärtat.

På sid 12 får vi stifta närmare bekantskap med Alia Al-Shami och Mohammed Ekrayem, som också fanns med på DNs första sida. Det är Niklas Orrenius, DNs förste agendajournalist som även han inleder med att spinna sin text kring Alan Kurdis död. Men hans egentliga ärende är att skriva om det utvalda syriska paret, som vid Alan Kurdis död levt i Egypten under ett år. Där har de det säkert svårt, men vad Niklas Orrenius underlåter att tala om är att Egypten inte är ett krigförande land och att det syriska paret visserligen har flytt från Syrien men det gör dem inte till flyktingar med ett svenskt perspektiv. Inte heller blir de flyktingar när de tar sig från Egypten till Turkiet. När de förstår att Europas gränser är på väg att stängas kontaktar de flyktingsmugglare, hör sig för om rutter och priser. Eftersom de är syrier kanske de kan få permanent uppehållstillstånd i Sverige? Hit vill de åka dels för att Mohammed Eklrayem har en bror i Sverige och eftersom de tror att Sverige är ”Europas snällaste land”. När DN publicerar sin långa artikel så har de ännu inte fått besked om uppehållstillstånd. De väntar barn. ”Om barnet får växa upp i Sverige så kommer det att bli fantastiskt”.

Jag är ganska säker på att många av DNs läsare blir rörda till tårar av denna mycket empatiska berättelse om två förhållandevis unga, fina och välutbildade människor och deras förhoppning om att få stanna i Sverige. Inte med ett ord antyder Niklas Orrenius att de inte är flyktingar och att det kanske inte var så klokt att göra barn i deras situation. Orrenius ansvar gentemot Sverige, svensk lagstiftning och svenska skattebetalare är totalt obefintligt. På DNs uppdrag befinner han sig till 120 procent på det unga parets sida. Det är förstklassig agendajournalistik!

Trots att flyktingförläggningar är stora konflikthärdar så slår DNs rubriksättare till med ”Shia mot sunni, araber mot kurder … I Sverige tror jag knappt att det hatet finns.” Vad vet detta par? Vad spelar verkligheten för roll? Hur tror de till exempel att kristna asylsökande trivs med att bo med muslimer? Vad sägs om mord och misshandel? Polisen i Västra Götaland och Halland skrev mellan 20 oktober 2015 och 8 januari i år 372 händelserapporter och gjorde 222 brottsanmälningar. Det är mellan fyra och fem utryckningar per dag.

S. 16 skriver Annika Ström Melin under rubriken ”EU har stängt dörren för syrier”. Det är en saklig artikel om hur EU har svängt och numera går på den tidigare hårt kritiserade ungerske statschefen Viktor Orbáns linje. Det betyder inte att hon tycker detta är rätt. Man behöver inte tvivla på var hon har sitt hjärta. I likhet med övriga DN-journalister så fokuserar hon enbart flyktingarnas perspektiv. Aldrig att hon skulle skriva om massinvandringens konsekvenser för Europa och Sverige:

I ett läge där kriget i Syrien bara blir allt värre, och flyktinglägren i omgivande länder sedan länge är fyllda till bristningsgränsen, har EU alltså i praktiken stängt sina gränser för syrier.

Erik Ohlsson återkommer på sid 17 med en intervju med en läkare som flytt från Syrien. Han får avsluta en utläggning om sin hemlängtan med orden: ”Vi syrier är som ett tåligt äppelträd, som fortsätter att ge frukt trots att jordmånen är dålig och vädret hårt.” Han menar att de fortsätter att avla barn.

Det gör muslimer över hela världen. 1970 var muslimerna 15 procent av världens befolkning. Trettio år senare var de 20 och beräknas utgöra 23 procent år 2025. Arabvärldens befolkning har under de senaste femtio åren ökat från 80 till 320 miljoner. Hälften av befolkningen är under 20 år. Det är inte ovanligt att en muslimsk familj har fem barn. Sedan bör man betänka att en man kan ha flera fruar. Osama bin Laden hade 54 kusiner och var far till tjugofem barn. Tror ni att man får veta sådant i DN?

På s. 18 serverar DN fyra ungdomsporträtt. Gemensamt för dem är att de hyllar Sverige, möjligen med en liten brasklapp för Parinaz Mahmoudi från Afghanistan som skriver att ”Det är mycket väntan och mycket press”. Hon är inte så glad och lycklig som hon borde ha varit. Men Soleen Mohammad från Aleoppo är glad och det är Ameer Mehtr från Damaskus också:

Soleen: Min syster Rojda ska också få börja på skolan och på balett för hon är så vig. Och min bror Rogan målar mycket och ska börja tredje klass. När vi får vårt besked ska pappa köpa en bil, och vi ska leta efter ett hus så vi kan starta vårt liv på riktigt. Allt blir bara bättre och bättre för oss.

Ameer: Jag vet att jag är lyckligt lottad som kan vara här i Sverige, även om jag inte har fått mina tillstånd så är det fred här. Jag vill ge någonting tillbaka till det här landet, och människorna här som har hjälpt mig så mycket. Om jag inte haft svenskar som stöttat mig hade jag inte varit någon alls.

Nu borde jag naturligtvis avsluta med någon dräpande formulering. Men nej, luften har tagit slut. Jag känner mig bara bedrövad över det som hänt med den tidning som större delen av mitt liv varit husorganet. Hur fan kunde det gå så här illa? Finns det någon annan större dagstidning i Europa som är så totalt renons på solidaritet med det egna landet och dess invånare?

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.