Bloggläsare september

sorry
Har mainstreammedias journalister och andra med makt inte kännedom om de problem som den alldeles för stora invandringen orsakar? Det handlar ju inte bara om ”utmaningar”, utan om reella problem, som säkert kommer att kvarstå under mycket lång tid framöver. Eller är det så att den politiska korrektheten har blivit en religion?
Det finns såklart även andra förklaringar, som att vänstern skymtar en ny målgrupp, som skall gödas upp, för att ersätta det proletariat som försvunnit i Sverige. Men jag lutar åt att den kvasireligiösa förklaringen är den främsta, eftersom det ligger något av religiös fanatism i förnekandet av de enorma problemen med invandringen. Stefan Löfven och de andra makthavarna i regeringen, i de politiska partierna, bland mainstreammedias journalister, i den statliga och kommunala byråkratin, i fackföreningarna, har alla uppfattningen att den stora belöning som väntar i framtiden är värd en liten ansträngning i nutid. Journalisterna är också det prästerskap som regeringen utsett till att missionera bland oss motsträviga vanliga dödliga om de välsignelser som vi kommer att få del av i framtiden, bara vi ger oss lite till tåls.

Den som är religiös kan man inte påverka, hur starka bevis man än har för att Gud inte finns. Gör man analogin med de invandringsreligiösa, så kan man inte heller få dem att avsvära sig sin tro, hur mycket statistik man än kör ner i halsen på dem. Den viftar de bara bort med argumentet att det är djävulens, det vill säga Sverigedemokraternas, verk och därför absolut inte något som man skall fästa någon tilltro till.

***

Ett regeringsskifte 2018 med Sverigedemokraterna som reell maktfaktor tror jag inte på. Det nuvarande etablissemangets informationsövertag är för stort. De små uppstickare som av och till vågar sig fram, tystas snabbt och effektivt av vänstern, se hur de attackerat papperstidningen Nya Tider. Folk med avvikande uppfattning i invandringsfrågan måste hålla sin åsikt hemlig av rädsla för repressalier. Min mamma t.ex. skulle vilja, men vågar inte prenumerera på Nya Tider.

Summa summarum så anser jag, att det enda man kan göra, om man vill stanna i Sverige, är att dra sig undan från storstäderna och bosätta sig på en plats som saknar förutsättningar för Migrationsverkets härjningar. Lite grann som den folkspillra som i en av Terminatorfilmerna bosatte sig i grottor, för att undkomma de dödsmaskiner som tagit herraväldet över jorden.

***

Jag önskar att någon en gång för alla hade kunnat ta tillbaka rätten till ordet ”högerextrem”. Om nu ”vänsterextrem” betyder planhushållning och det klasslösa samhället, det vill säga ett samhälle där staten tar hand om oss från vaggan till graven, så borde ”högerextrem” innebära att vi i stället har en nattväktarstat där staten bara står för polis- och rättsväsende. Man kan kanske säga att Margaret Thatchers och Ronald Reagans politik är det som kommit närmast att vara högerextrem och att det alltmer ultraliberala Centerpartiet i dag är det riksdagsparti som är mest högerextremt. Många ”högerextrema” är ju dessutom motståndare till globalism och EU.
Anledningen till att beteckningen ”högerextrem” missbrukas i Sverige är antagligen att vänstern har varit ”de goda” och under många år haft tolkningsföreträde i debatten. Alla vet ju dessutom att nazismen var en ond ideologi och att Hitler och Stalin inte var bästa vänner precis. Därför gällde det att skapa en motpol till kommunismen / vänstern och där passade nazismen som hand i handske.

***

Polisen är en av de myndigheter som neutraliserats i vår postmoderna tid, vilket naturligtvis är avsiktligt. Man använder termer som ”dialogpoliser” och satsar på jämställdhet. Det hela handlar om att polisens auktoritet skall monteras ned och myndigheten uppfattas som en medborgarvänlig ”serviceenhet”. Begrepp som att ”upprätthålla lag och ordning” har förmodligen skorrat illa i mångas öron. Att lagstiftning har till syfte att ”styra medborgarnas beteende” är väl heller inte något som slår. Här har man inmönstrat begrepp som att brott har olika ”straffvärden” och ”artvärden”. Vidare har man inom rättsväsendet infört olika ”bemötandeprojekt” där det handlar om att se parterna som ”kunder”. De skall bemötas ungefär som när man köper en bil. Naturligtvis skall folk inte behandlas illa när de kommer i kontakt med rättsväsendet, men det handlar om att agera som professionella aktörer och inte som någon daghemsföreståndare.

Samma sak kan sägas om andra myndigheter, exempelvis försäkringskassan och skatteverket. Under mycket lång tid har de sett medborgarna som ”kunder”. Det gäller för dem att få så många ”likes” som möjligt, vilket är ett tecken på att man är en ”bra” myndighet. Synsättet kan förefalla märkligt, eftersom myndighetsutövning inte syftar till att man ska bli populär. Exempelvis kan väl kronofogdens verksamhet inte inhösta beröm och ”gillamarkeringar” från många. Verksamheten är en nödvändighet för att vi ska kunna ha en fungerande kreditverksamhet i samhället. Annars vore det väl att bara att låna pengar och skita i att betala tillbaka.

Försäkringskassan har under mycket lång tid helt tagit avstånd från begrepp som att ”kontrollera”. Det har gällt att utbetala olika förmåner till sina ”kunders” belåtenhet. Att det rör sig om pengar som folk betalat in i systemet talas det inte om.

***

I Göteborg har det under många år pågått ett gängkrig mellan norra och södra Biskopsgården, som främst handlat om narkotikaförsäljningen och där de ledande figurerna varit somalier. Att deras agerande skulle kunna tillrättaläggas genom nyöppnade fritidsgårdar eller samtal med dialogpoliser eller socialsekreterare begriper väl alla att det är fria fantasier. Polisen utför för närvarande en omlokalisering av sina LKC-enheter, vilket innebär att dessa centreras till färre orter. Ett arbete som leds från Uppsala kan ligga 40 mil bort. Detta kommer inte att fungera. Studerar men den enligt Jerzy Sarnecki sjunkande brottsligheten lite närmare finner man att det numera inte är ovanligt under en helg med två-tre överfallsvåldtäkter i Skellefteå, skjutningar i Strömsund eller bostadsinbrott i Töcksfors; orter där man tidigare knappast hittat en cykeltjuv eller i värsta fall grep en rattfyllerist.

***

En debatt har uppstått som gäller om pojkar och flickor skall få ha separerade gymnastiklektioner. Gustav Fridolin har nu gett sig in i debatten och förklarat att detta är oacceptabelt. Ett självklart ställningstagande från en minister i en “feministisk regering”, som hyllar principen om “allas lika värde”. Det rör sig om en muslimsk friskola vars föräldrar kommer från en kultur där kvinnor inte vistas i det offentliga utrymmet ensamma eller, om så sker, är helt täckta av klädespersedlar. När flickorna gift sig blir de männens egendom och ställs under deras förmyndarskap, utan möjligheter till skilsmässa. Att tro att dessa föräldrar tillåter sina döttrar att ha gemensam gymnastik med halvnakna med pojkar i samma ålder är helt världsfrånvänt. Jag förväntar mig nu en “forskaranalys” från “Sekretariatet för genusforskning” i denna fråga. Här förutser jag att frågan är “problematisk” men att de kommer att konstatera, att om det ställs krav på gemensam gymnastik i dessa skolor, riskerar man att “exkludera personer” med annan kulturell bakgrund och etnicitet. Ungefär som när en forskare sa, att gjorde man yttrandefrihet till “norm” exkluderade man grupper där detta inte var norm. Att yttrandefrihet är “norm” enligt konventionen om mänskliga rättigheter och Sveriges grundlag kommenterade inte forskaren.

***

En KD-politiker i Småland kommer att uteslutas därför att han ifrågasätter “Pride”. Han riskerar att “skada partiet” och hans uttalanden strider mot partiets politik och “värdegrund”. För egen del har jag ifrågasatt “Pride” under mycket lång tid och kommer att fortsätta med detta. Inte för att jag har något emot homosexuella. Vad jag vänder mig emot är att “Pride” har kommit att bli elitens halleluljaprojekt, där man får springa runt med flaggor och ge uttryck för sin mycket fina värdegrund och bygga sina varumärken. I min hemkommun har de varit ledande och hela kommunen är “certifierad”. Om det finns någon eller några hbtq-personer i landskapet vet nog vare sig politiker eller andra ett dugg om.

***

Vår nuvarande riksrevisor Margareta Åberg befinner sig i skottlinjen för DNs organiserade så kallade granskning (häxjakt) av Riksrevisionen. Detta efter att hon har granskat Läkemedelsverket och kritiserat den mycket osunda kopplingen mellan Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin. Marknaden är global och summorna ofattbara, tusentals miljarder per år. I stället för att tillvarata allmänhetens intressen och lyfta fram rapporten ”Säkra och effektiva läkemedel – hur hanterar staten läkemedelsindustrins inflytande” angriper massmedia, med DN i spetsen, den riksrevisor som visat kurage och intresse som ingen annan för det som verkligen angår skattebetalarna. Bonniers har det senaste året genom uppköp i branschen (Sjöströms Nordic; Netdoktor) påtagligt har förstärkt sina kommersiella intressen i den med åtskilliga miljarder årligen skattesubventionerade läkemedelsindustrin (mer än 20 miljarder årligen för den så kallade läkemedelsförmånen, vilket bara utgör en del av omsättningen), där Bonniers nu i högsta grad är jäviga genom sina vinstintressen.

Ska en för Bonniers, på väg att kassera in stora pengar, potentiellt besvärande instans som Riksrevisionen nu definitivt skadeskjutas? Var är journalisterna som ska granska makten? Vem granskar Bonniers? Det stinker i Sverige.

***

Det är anmärkningsvärt hur svårt det är att ta sig fram med en akademisk karriär inom humaniora, om man betvivlar de rådande förklaringsmodellernas möjlighet att förklara någonting över huvud taget. Samhällsvetenskap och humaniora är huvudsakligen till för att utbilda det globala samhällets apparatchiks. Allt det här handlar om icketänkande. Det handlar om att främja sig själv och vara god enligt den outtalade förståelsen av godhet. Det handlar om att vilja tro (eller inbilla sig att man tror) på det som alla andra verkar tro på. Vi stöttar varandras livslögner och galna villfarelser för må bra. Det spelar ingen roll om det är godheten, själen, storsjöodjuret, svenskheten eller fotbollsregler vi pratar om.

***

En polsk kvinna från Gävle köpte skolan här i vår skånska by. Hon tänkte bygga bostäder. En grupp bybor som ville hyra lokalerna och starta en friskola kunde därmed inte göra det. Kommunen placerade barnen i andra större skolor längre bort. Innan skolan såldes investerade kommunen två miljoner. De satte in en hiss och ett ventilationssystem som inte fungerade. Den polska kvinnan betalade 1,8 miljoner. Ganska snart efter köpet ändrade hon sig och berättade att hon istället för att bygga lyxbostäder i skolan, skulle hjälpa stackars ensamkommande ”barn”. Hon ville starta ett HvB-hem, ta hand om barnen, lära dem baka och spela cricket. Kommunen delade ut tillfälligt bygglov och ett HvB-hem blev det. Vi bybor som lämnat in ett gemensamt klagomål över det som hänt med vår skola kördes över. Nu springer det runt ett antal ”pojkar” här i byn, varav det är svårt att tro att alla är under 18 år. När jag ser dem gå på gatan framför mitt hus, verkar de mest intresserade av att gå catwalk, röka och prata i telefon, inte baka lussekattar eller spela cricket(oklart, vilka de skulle spela mot, när de är enda laget i området). Jag har sett kontraktet med kommunen. Varje pojke kostar 1900 kr per dygn. Det ger henne 55 miljoner under nästa fyra år.

Redigerat och förmedlat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.