Fienden

fienden

But the enemy I see
Wears a cloak of decency
Bob Dylan

Den tredje och avslutande texten om politikerföraktet får stå över i dag, men den kommer.
Dagens text har flera källor. Jag vill dock särskilt lyfta fram två. Den ena är Bristningsgränsen, en söndagskrönika av Julia Caesar. Den andra är en ledare i senaste numret av nyhetstidningen Nya Tider, skriven av chefredaktören Vávra Suk. Den bär titeln ”Begynnande uppror på Gotland?”

I en mailväxling skriver en skarpsynt filosof till mig att det är svårt för Sveriges medborgare att förstå att staten inte längre står på deras sida. Han syftar inte på pensionsåtaganden, a-kassa och liknande, utan på grundläggande kvaliteter som gränsskydd och rättssäkerhet. Det är åtaganden som staten i framtiden inte självklart kommer att se som sin uppgift. Tillspetsat uttryckt: I den nya världsordningen är staten folkets fiende. Nu ges ett smakprov på vad medborgarna har att räkna med.

Länge var Gotland det minst mångkulturella länet i Sverige, något som de lokala politikerna lyckats ändra på. År 2012 redogjorde landshövdingen, Cecilia Schelin Seidegård, för sin strategi för att locka fler invandrare till att bosätta sig på Gotland och göra ön mångkulturell, vilket för henne var ett positivt laddat begrepp. Hon påstod att Gotland behövde fler invandrare för att klara jobben och välfärden. Hon erbjöd ett ”Gotlandspaket” som innehöll särrättigheter och specialförmåner, bland annat förturer till bostäder och lediga jobb. Eftersom det råder brist på både jobb och bostäder på ön, var detta inte något som gjorde gotlänningarna förtjusta. Hennes förslag utsattes för hård kritik. Enligt motståndarna fanns det ingen anledning att tillåta politikerna att förvandla Gotland till ett nytt Malmö, Södertälje eller Bergsjön – områden som inte ens de politiker som skapat dem ville bo i. De varnade för ett asylkaos. Motståndet ledde i mars samma år till att ett tjugotal lokala politiker, företagare och opinionsbildare skrev ett öppet brev till stöd för landshövdingen. Det avslutades med orden ”Gotland behöver världen. Gotland är öppet för alla”.

Enligt Länsstyrelsens rapportering i juli år 2016 bodde 660 asylsökande på ön. De flesta var placerade i någon av sammanlagt sju anläggningar. Gotlandspolitikerna hade förbundit sig att under året ta emot ytterligare 192 asylsökande. Ungefär 200 ensamkommande ”barn” bodde i privata HVB-hem (hem för vård och boende). Vid ett tillfälle hade Gotlandsbåten kört så många som 200 asylsökande till ön. De lär ha svinat ner i restaurangen och stulit som korpar från butiken. Personalen, som inte klarade att stoppa det hela, blev tillsagda av VD att hålla tyst om händelsen, men även om medierna ogärna rapporterar sådana händelser, så sprider sig ryktet. Till det ska man lägga att mängder av romer sökt sig till ön och att det satt tiggare utanför varje större butik.

I Visby öppnades ett boende för asylsökande i Östercentrum. I december år 2015 stormades en butik där, av ett tjugotal personer från asylförläggningen. De stal i stort sett allt de kunde komma över. Det finns också rapporter om att droghandel blivit ett stort problem för affärerna i Östercentrum. Detta ledde till att butiksägarna ansökte om att bli ett så kallat Paragraf 3-område, vilket innebär fler ordningsvakter och att dessa har större befogenheter än vanliga väktare, när det gäller att göra ingripanden. Sådana områden finns på flera andra håll i landet, men för Gotland har det tidigare inte ansetts behövligt. Utvecklingen på ön följer till punkt och pricka det som klartänkta gotlänningar varnat för under åratal, med en grövre brottslighet, uppretade lokalinvånare och myndigheter som inte klarade att hantera situationen.

Det finns också andra rapporter om att alla asylsökande inte utgör Guds bästa barn. Camilla Sandelius, en 26-årig gotländsk kvinna som organiserat ett medborgargarde med vanliga gotlandsbor – när detta skrivs har det 700 medlemmar – berättar att de unga männen på asylboendet kan ställa sig mitt i vägen och spotta på marken framför en. Om det är sant, så är det inget beteende som ökar nykomlingarnas popularitet hos lokalbefolkningen. Vid ett tillfälle åkte två av de asylsökande männen på ett kok stryk. Till polisen uppgav de att förövarna var svenskar, men dessa hann lämna platsen innan de blev gripna. Polisen gick genast ut med signalementet att angriparna var ”väldigt svenska” och att de var ”fegisar”, trots att de inte förefaller ha varit fler än de misshandlade männen. Man kan misstänka att misshandeln rubricerades som ett hatbrott, en typ av brott som är prioriterade inom polisen. Hade förhållandet varit det omvända, att två asylsökande misshandlat ett par svenskar, så kan man vara säker på att polisen inte skrivit att angriparna var ”väldigt utländska”. De hade knappast heller kallats för fegisar. Istället hade locket-på-politiken gällt, det vill säga polisens reguljära rutin att inte ange etnicitet eller andra kännetecken, som kan tolkas som rasism.

Fram till nu har på Gotland sammanlagt 28 våldtäkter rapporterats under året. På sociala media kallades det för en våldtäktsepidemi. Utan att det är säkerställt förefaller samtliga förövare vara invandrare. En av dessa våldtäkter fick bägaren att rinna över för gotlänningarna. Det var en 33-årig rullstolsbunden kvinna som skulle åka hem och delade en taxi med en för henne okänd man. Hon följde med honom till villan där han bodde, därför att hon behöver låna en toalett. Där våldtogs hon av fem eller möjligen sex män, som samtliga är asylsökande. Eftersom villan är ett HVB-hem så är det troligt att flera av dem juridiskt sett är klassade som barn. Kvinnan sitter som sagt i rullstol och hade ingen möjlighet att fly. Hennes advokat berättar att hon var chockad, paralyserad och fruktade för sitt liv. Därför vågade hon inte ens försöka göra motstånd. “Hon har inte gapat, skrikit och slagits. Hon har sagt nej, sedan har det tjatats och hon har sagt nej. Till slut har hon gett upp i situationen. Hon stängde av. Hon genomled det här, bara för att, som hon upplevde det, komma därifrån med livet i behåll.” Efter flera timmar får hon hjälp att komma ut ur huset och kan larma polisen. Enligt advokaten vårdas hon för såväl fysiska som psykiska skador.

Polisen inleder en förundersökning. Förundersökningsledaren kommer från Libanon där han föddes i ett flyktingläger för palestinska flyktingar, vilket med stor sannolikhet gör honom till muslim, vilket också förmodligen gäller för de för våldtäkt misstänkta männen. Med tanke på hur uppretade och misstänksamma gotlänningarna är, så är det inte det idealiska valet av förundersökningsledare.

Nu händer något oväntat, nämligen att åklagaren Mats Wihlborg släpper de för våldtäkt misstänkta männen. Så här lyder hans motivering: ”Själva gärningen baseras inte på våld eller hot utan på att man utnyttjat målsägarens speciella belägenhet. Hennes berättelse är inte så pass robust att den utan vidare kan ligga till grund för en häktning. Den avviker så mycket från de misstänktas berättelse. Även om det finns skäl att ifrågasätta deras berättelser på vissa punkter också.”

När den ovan nämnda Camilla Sandelius får veta att männen släpps skriver hon ett upprop på Facebook. Detta hörsammas av ett hundratal uppretade som i samlad tropp går till den villa där de misstänkta gärningsmännen då bodde. Den ligger bara ett kvarter från polishuset. Så mycket mer hände inte. Då beger sig några i skaran till kammaråklagare Mats Wihlborgs hem där de inte verkar ha gjort något särskilt, utöver att samlas utanför.

Den på ön bosatte medlemmen i Nordiska Motståndsrörelsen snickaren Robin Boström filmade de män som förmodligen var förövarna. Han lade ut filmen på nätet. Detta ledde till att han morgonen därpå från polisen utsattes för en husrannsakan och greps. Han hade tidigare i veckan trakasserats av polisen som stoppat hans arbetsbil för att tvinga honom till narkotikaprov. Polisen vägrade att uppge vad han var misstänkt för. Istället var de hånfulla och otrevliga mot Boströms sambo. Av vilken anledning greps han? Det är mycket möjligt att en ambitiös åklagare skulle kunna få hans videofilmning av de misstänkta våldtäktsmännen till “olaga hot” eller någon typ av kränkning, även om det känns långsökt.

Ett tiotal aktivister i Nordiska motståndsrörelsen tog sig till ön och anordnade en demonstration. För systemmedia var denna högerextrema grupps närvaro på Gotland välkommen. Om protesterna trappades upp så kunde de vinkla det till att upproret var styrt och organiserat av högerextremister. Men allra helst ville de ligga så lågt som det bara gick. I lokaltidningen ”Hela Gotland” kunde man läsa: ”Vid 14.30-tiden inkom rapporter om att det blivit en mindre sammanstötning mellan demonstranterna och förbipasserande som gjorde att polisen fick ingripa.” Det som hände var att ett invandrargäng utmanade Nordiska motståndsrörelsens aktivister och ville att de skulle gå någon annanstans och göra upp. Aktivisterna svarade att de inte var några huliganer och att om invandrarna ville slåss, så fick de angripa dem på plats.

Gotlandspolisen begärde förstärkning från fastlandet, eftersom de ansåg att de inte klarade upp situationen. Läget klassades som ”särskild händelse”. En särskild händelse brukar handla om kravaller, terrorism eller bombhot. Vad var poliserna rädda för att gotlänningarna skulle göra? En extra polisstyrka skickades till Gotland, inte för att skydda gotländska kvinnor från att bli våldtagna utan för att skydda åklagare och rättsväsendet. Dessa poliser var utbildade för våldsamma situationer, som demonstrationer och våldsamt upplopp. På nätet konstaterats att när folk blir upprörda och börjar protestera, så har polisen resurser för att kväsa ”upproret”. För specialstyrkan skrivs det sarkastiskt på nätet: ”Har man löst våldtäktsbrottet, då? Eller var det viktigare att trakassera tio nassar i ösregnet?”

Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson(s) sa: “Det finns mörka krafter och det oroar mig. Vi måste prata utifrån fakta och inte utifrån rykten. Nu gäller det att visa civilkurage och stå upp mot de värderingar och attityder som kommer.”
Landshövding Cecilia Schelin Seidegård sa: “Det är djupt olyckligt det som sker.  Vi måste se till att rättssamhället fungerar på ett bra sätt. Vi kan inte ta lagen i egna händer. Det krävs kloka medborgare nu.”
Elin Bååth (Fi), ledamot i fullmäktige sa: “Det som har hänt är hemskt och jag vill ge allt mitt stöd till offret. Verkligheten är att den här typen av brott inte ökat, och att det är män av olika etnicitet som står för våldet. Problemet är en destruktiv mansnorm, inte en viss etnicitet eller kultur.”
Till en början rapporterade systemmedia i form av korta notiser men när motståndet växte till en lokal revolt på Gotland, så gick det inte att fortsätta att hålla svenska folket ovetande. Frånsett alternativmedia syntes ingenstans i medierapporteringen att detta var ett tillfälle då det fanns anledning för nyhetsredaktioner och journalister att ställa sig på medborgarnas sida. Inga journalister förklarar att nu gör polisen gör samma sak som i diktaturländer, den vänder sig mot befolkningen. Sveriges journalister ställde sig, till synes oreflekterat och självklart, på maktens och överhetens sida. I en ledare i Gotlands Folkblad varnades det för att de brunas stöveltramp snart skulle höras på ”våra gotländska gator”.

Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet tänker på söndag arrangera en motdemonstration. På Facebook kallar de invandrares överrepresentation som sexualbrottslingar för ett ”mystifierat hot utifrån” som är en ”förenklad beskrivning av verkligheten”. Våldtäkter är för dem ett mansproblem, vilket väl onekligen måste uppfattas som en ännu längre driven förenkling. Deltagare till manifestationen lockas med följande text: ” Idag visar vi alla rasister och sexister att vi är många, starka och att vi står upp för allas lika värde. Det blir facklor och musik. Tal kommer att hållas av landshövding Cecilia Schelin Seidegård, domprost Mats Hermansson, regionråd Saga Carlgren, F!:s rättspolitiske talesperson Tomas Pettersson m.fl., och texten ovan kommer att läsas på rumänska, somaliska, dari, persiska, arabiska och kurdiska. ALLA som delar värderingar med manifestationens anda är välkomna!”

Fredagen den 14 oktober klarar inte systemmedia längre att hålla tyst. I Svenska Dagbladet skriver juridikprofessorn Mårten Schultz under rubriken ”Oroande hot mot åklagare”. Lite flyktigt berör han den våldtäkt som utlöst gotlänningarnas uppror. Han skriver ”Bakgrunden till händelserna är att en funktionsnedsatt kvinna anmälde att hon blivit våldtagen av flera män”. Därefter för han samman detta att gotlänningar samlats utanför åklagarens bostad med yrkeskriminellas hot mot åklagare. Han fortsätter med att jämföra med angreppen på blåljuspersonal i så kallade utsatta förorter. Det är inte bara okunnigt utan också djupt oanständigt.

Dagens Nyheter går ett steg längre i sin ledare samma dag. Under rubriken ”Upplös lynchmobben” kallar de gotlänningarna för en pöbel och de folkliga protesterna för en hatstorm. Därefter skriver de och observera, det gäller inte våldtäkten mot den rullstolsburna kvinnan utan de folkliga protesterna: ”Händelserna på Gotland är vedervärdiga och oacceptabla men tyvärr inte förvånande. Det är inte första gången vi ser den här typen av lynchjustis just vid misstänkta sexbrott.”
Om att ”vanligt folk har fått nog” säger de: ”Det är en avskyvärd, oerhört illavarslande utveckling. Vilka är detta vanliga folk? Varför agerar de i andra svenskars namn?” Den icke namngivne ledarskribenten varnar avslutningsvis för att ”Sådan här hets kan sluta med att folk dör”.
För att hitta ett lika tydligt exempel på överheten som folkets fiende får vi gå tillbaka till 1931 och Ådalskravallerna, då militären öppnade eld mot ett demonstrationståg och fem personer dödades. Den här gången är det inte samma slags övergrepp, men fientligheten och det ohöljda föraktet är detsamma. Och till skillnad från Ådalskravallerna så är det ingen enskild händelse. Om inte folkopinionen lyckas sätta stopp för PK-eliten, så är övergreppet mot gotlänningarna bara en västanfläkt mot det som väntar medborgarna.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.