I dag berättar Johannes Divinius om Pepe the Frog och värdegrundsgudarna

pepe

En av de mer märkliga och mystiska aspekterna av den mänskliga tillvaron är dess religiösa dimension. För många, i synnerhet i vårt sekulariserade land, framstår detta tema kanske som ett vidskepligt och löjeväckande sidospår. Men det hindrar inte att många sedvänjor, institutioner och regler som håller ihop samhället likväl är sammanvävda med någon form av tro. Tron på att en sedvänja förpliktigar är det som gör att människor efterlever den.
I ett gott samhälle tror en människa att hon gör rätt för att hon vet att hon gör rätt. Det rätta är helt enkelt det naturligt rätta och goda, det som befrämjar mänsklig hälsa och liv. Den som följer Tegnérs uppmaning och fattar all sanning är också den som vågar eller snarare gör allt rätt. Religionen begränsar sig till en stilla dyrkan av det rätta och det goda. En ordlös kärlek skulle man kunna säga.

I ett samhälle som vårt, som påverkas av mäktiga världsomspännande marknadskrafter och fjärran byråkratier, antar religionen en ny form. Det goda kan när som helst försvinna: arbete, bostad, en sjukvårdsplats. Det goda ligger därför bortom vår kontroll, det beror på främmande marknadskrafter som man måste underkasta sig och dyrka. Offer inför marknadsgudarna sker genom självspäkande träningspass, konsultföreläsningar, karriärplaneringar, omfattande övertidsarbete och extraarbete, smarta pensionssparprogram, skatteupplägg och aktieplaceringar.
Politikernas och ämbetsmännens dyrkan och offer inför marknadsgudarna är i det sammanhanget lite extra märkvärdiga, eftersom de räknas som marknadskultens överstepräster. Man offrar och dyrkar genom sparprogram och effektiviseringar, kännbara uppsägningar och sänkta eller höjda skatter.

Men ibland antar religionen en mer ideologiskt medveten och organiserad form. Dyrkan här gäller inte marknadsgudarna utan vissa värden som exempelvis gränslöshet, mångkultur, antirasism, osv. Värdegrundsgudarna dyrkas med vördad för de är särskilt fina; marknadsgudarna däremot dyrkas med fruktan. Förhållandet mellan värdegrundsgudarna och marknadsgudarna är i det avseendet en spegelbild av förhållandet mellan de himmelska gudarna och de underjordiska gudarna i den grekiska gudavärlden. Det är kanske heller ingen tillfällighet att grekerna placerade rikedomens gud (Pluto) längst ner i underjorden.

Dyrkan av de könsneutrala värdegrundsgudarna visar sig genom olika typer av kulthandlingar. Kulthandlingarna skall ge upphov till positiva känslor och väcka hänförelse inför värdegrundsgudarna. Mångkultur exempelvis firas genom särskilda mångkulturdagar då företrädare för minoriteterna bjuder på kulinariska specialiteter och uppträder i folkdräkt. Ifrågasättanden av värdegrundsguden mångkultur är däremot tabu.

Men kulten skall ibland väcka negativa känslor hos majoritetsbefolkningen, ty den som trotsar värdegrundsgudarna är skyldig till skuld, en skuld som ärvs över generationerna. Det årliga högtidlighållandet av minnesdagen för slaveriets avskaffande i Frankrike kan tjäna som ett exempel på en sådan negativ kult. Då hedras vid särskilda monument de afrikansk- och karibiskättade offren för det franska slaveriet under mycket högtidliga former, under närvaro av republikens president och andra höga dignitärer. Då skall Frankrikes afrikanskättade befolkning glädjas medan Frankrikes ursprungsbefolkning (les Français de souche) skall skämmas. De hundratusentals européer som föll offer för det slaveri som organiserades av araber från 1500-talet fram till 1800-talet nämns däremot inte.

Budskapet är klart: slaveri beror uteslutande på vitas rasism mot svarta, och de vita som gjort sig skyldiga till detta brott har försyndat sig mot värdegrundsguden antirasism. En försyndelse som endast kan botgöras genom ständiga påminnelser om den egna skulden samt genom att förebygga olika former av rasism. Såsom rasism räknas då exempelvis att försvara Frankrikes gränser samt att vilja skydda dess ursprungsbefolkning mot ytterligare massinvasioner av migranter från Afrika.

De nationalistiska och folkliga motståndsrörelser som ifrågasätter den nuvarande världsordningen dyrkar ofta de gamla gudarna ”The Old Ones” som H.P. Lovecraft kanske skulle ha kallat dem. Dit hör de gamla hedniska gudarna, men kanske oftare de stora världsreligionernas gudar, främst den kristna, treeniga guden. Typiskt för dessa religiösa kulthandlingar är att de saknar självständig, levande dynamik. De präglas i stor utsträckning av upprätthållandet av en medvetandeform, känsla och rit som hör till det förflutna och som många gånger endast omfattas av en liten och ofta krympande skara människor. De anhängare av Forza Nuova som samlas för att fira den katolska mässan i Predappio, vid Mussolinis grav, är säkert ärligt troende kristna, italienska patrioter. Men trots alla upplivningsförsök präglas dessa tillställningar alltid av en dammig patina av nostalgi.

Det finns emellertid en folkligt religiös underström som varken kan beskrivas som sekulär värdegrundsreligion eller traditionell kristendom, nämligen magin. Magin är inte kontrollerad, utan kaotisk, dynamisk och demokratisk. Den slår uppåt mot makten – den försöker påverka gudarna, snarare än underkasta sig eller dyrka dem. Magin är heretisk. Mot den bakgrunden är det kanske ingen tillfällighet att magin återföds just i de mest kaotiska delarna av oppositionen mot globalismen. Det är här som en början till en ny, levande religiositet kan märkas. En oorganiserad magisk religion.
Ett exempel på en sådan magisk rörelse är kulten kring grodan Pepe. Pepe är från början en barnslig och illa tecknad seriefigur skapad 2005 av serietecknaren Matt Furie. Furies seriefigur är en människogroda som lever i ett mänskligt sammanhang med dess normer och etikett. Men Pepe är också ett djur och som sådant saknar han kunskap om skillnaden mellan rätt och fel. Denna okunskap om vad som är rätt och fel försätter ofta Pepe och hans omgivning i olika pinsamma och komiska situationer. Pepe är en moralisk idiot eller möjligen en helig dåre – ett intryck som förstärks av Furies pretentiösa beskrivning av sina serieteckningar som ”heliga”.

Pepes normlöshet och oförmåga att kontrollera sina kroppsvätskor och kroppsavsöndringar är förmodligen också förklaringen till att så många lockats att reproducera bilden av Pepe på olika subkulturella internet-fora. När Pepe så småningom får sin karaktäristiska gröna färg och sina rödbruna läppar, vandrar han till bildforumet 4chan. Där förvandlas han till ett så kallat internet-mem – en slags internetikon med en humoristisk text som kommenterar bilden.

I sin nya karriär som internet-mem på 4chan får Pepe främst illustrera olika intensiva stämningar av förtvivlan, ilska, glädje osv. Men där finns också något annat som gör Pepe användbar, nämligen att han ständigt växlar identitet och gestalt. Pepe saknar de karaktärsegenskaper som utmärker en moraliskt stabil personlighet. Ibland är Pepe omtänksam, ibland är han sadist. Pepes könsliga, sociala och politiska identitet växlar också allt från kvinna till man, kapitalist, tiggare, kommunist, nationalsocialist, stalinist, muslim, jude, IS-terrorist osv.

Pepe är kort sagt inte bara normlös – han är kaotisk. Detta gäller förstås Pepe som bild och symbol, men framförallt som representant för en kaotisk och förvirrad rörelse och tankevärld. En kaotisk rörelse som verkar på internet, ofta med rötter i millenium-generationen, dvs. ungdomar och unga vuxna födda mellan 1980-1996. Typiskt för denna rörelse är att den präglats av den djupa recessionen mellan 2007-2009. Den generation som Hillary Clinton föraktfullt har beskrivit som en generation av baristas och källarinnevånare (basement dwellers).

Många i denna generation har upplevt svårigheten att finna ett arbete, åtminstone ett i paritet med den utbildning man skaffat sig. Det är en generation som blivit marginaliserad och som många gånger upplever den nya världsordningens nyliberala sida: avregleringar på arbetsmarknaden och oväntade svängningar på finansmarknaderna. Det är också en generation som har tid att spendera på nätet. Men det som framförallt gör den politiskt explosiv är att många av dess medlemmar sympatiserar med den s.k. alternativa högern (the Alt-Right), en amerikansk nationalistisk rörelse som identifierar sig och sina intressen genom sin rastillhörighet och etnicitet.

Detta är förvisso inget nytt: i USA har ras alltid varit viktigt, många gånger viktigare än klasstillhörighet som utgångspunkt för politisk organisation. Det nya med millenialisterna på nätet är att de, och den alternativa högern, utgör konturerna av en slags vit medborgarrättsrörelse. För den amerikanska liberala vänstern är denna företeelse högst problematisk. Den erkänner inga andra medborgarrättsrörelser än den svarta. Kampen för svartas medborgerliga rättigheter är en kamp mot vita, som tar sin utgångspunkt i Theodor Adornos teori om det vita privilegiet. Medborgarrättsrörelserna är för amerikanska progressivister ett bevis på framgång – trots att man aldrig lyckats ena USA:s etniskt splittrade arbetarklass.

Typiskt för den vita millenium-generationen är att den gjort den radikala erfarenheten att inga etniska grupper har några privilegier eller särskilda rättigheter i den nya världsordningen. Globalisering och nyliberalism träffar alla grupper, även vita, ty den känner inga kelgrisar eller favoriter annat än bland de som tillhör eliterna. Kampen mot det vita privilegiet har flyttat från gatorna och blivit en angelägenhet för storbankerna och de politiska eliterna i de allra finaste finrummen. Det är lätt att inse att dessa gränslösa eliter inte är intresserade av en enad vit majoritetsbefolkning, varken i USA eller i Europa.

Det är till tråden med titeln ”politiskt inkorrekt” som de politiskt medvetna vita millenialisterna söker sig när de går in på 4chan. Det är här de börjar använda Pepe som ikon för sina politiska idéer – genom att skriva politiska slagord på sina mem. Från och med 2015 är de flesta mem som postas hyllningar av Donald Trump. Ibland är Pepe Trump, ibland står Trump bredvid Pepe.

På 4chan möter Pepe också de ockultistiskt lagda millenialister som tror att de mem man postar har en magisk inverkan på omvärlden. Bland dessa utvecklas så småningom en egenartad kult av Pepe. Enligt bloggen https://pepethefrogfaith.wordpress.com/ kan den kopplas till den talmystik som uppstår kring det 8-siffriga tal som tilldelas varje postning på tråden. På tråden har en vana etablerats att gissa om slutsiffrorna i postningen kommer att bli jämna. Genom tillfälligheter eller gudomligt (?) ingripande är förvånansvärt många gissningar riktiga, just när de gäller slutsiffrorna på poster om Trump. Dessa lyckade postningar firas genom att man skriver ordet ”Kek”, som är en översättning av akronymen ”LOL” (laugh out loudly) och som härstammar från online-spelet World of Warcraft. Uttrycket ”Kek” används också i postningar på 4chan där man uttrycker sin förtjusning över Trumps politiska segrar.

Snart nog upptäcker de ockultistiska postarna på 4chan att ”Kek” också är namnet på en egyptisk grodgud. Kek eller Kuk är i den egyptiska gudavärlden kaosets, mörkrets och det frambrytande ljusets gud. För de ockultistiskt lagda användarna på 4chan uppstår föreställningen att postningarna av mem i själva verket haft det magiska syftet att återigen frambringa Kek till världen. Också de politiskt medvetna millenialisternas politiska postande har en ockult innebörd. Kek står på Trumps sida, ty Trump är i själva verket Keks överstepräst.

Genom att posta mem med Pepe/Kek tror många att man på magisk väg kan påverka presidentvalsrörelsen i USA. På nätet har denna form av religiositet fått namnet ”memetisk magi”. Många postare och bloggare uttrycker övertygelsen att exempelvis Hillary Clintons sammanbrott under högtidlighållandet av attentatet 11/9 2001 skall ses som resultatet av just memetisk magi.

Man kan dra på smilbanden åt detta, men då bortser man från att Trumps fiender har tagit Pepe på största allvar. Pepe är en symbol för ”vit makt”, enligt Clintons valkampanj, och en ”hatsymbol” enligt den sionistiska medborgarrättsrörelsen ADL. Hur kan en fånig seriegroda ingjuta så mycket fruktan hos Trumps fiender om där inte finns något magiskt över den? En sak är säker: mot den folkliga magin kämpar värdegrundsgudarna förgäves.

Johannes Divinius

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.