Extremväder

extrem
Under hösten har jag läst in mig på det som brukar kallas för global uppvärmning. Det är ingen fråga som jag tidigare intresserat mig för. Jag har följt medias nyhetsrapportering på det sätt som många av oss gör, utan att särskilt fördjupa mig. Nu vet jag mer och har blivit chockerad. Lurendrejeriet när det gäller klimatet är mer kompakt än när det gäller mörkläggningen av invandringens konsekvenser. En kritiker skrev till och med någonstans att det är den största och mest kostsamma bluff som mänskligheten någonsin utsatts för. Några namnkunniga kritiker utöver Trump har inte märkts i debatten, inte bland journalister och inte heller bland forskare eller bland politiker.

För tio år sedan flög den amerikanske vicepresidenten och fredspristagaren Al Gore världen runt med sin propagandafilm ”En obekväm sanning”. På grund av utsläppen väntade oss dödsbringande värmeböljor och köldknäppar, stormar och orkaner, skyfall med åtföljande översvämningar och jordskred, alternativt torka och hungersnöd. Isen vid polerna skulle smälta, havsytan höjas och dränka korallöar och kustnära storstäder. Växt- och djurarter skulle massutrotas, tropiska sjukdomar spridas. År 2007 fortsatte den så kallade Sternrapporten i Al Gores kölvatten. Också den varnade för tropiska regnstormar, meterhöjningar av havsytan, klimatflyktingar och missväxt. Isbjörnarna skulle försvinna tillsammans med de vita vintrarna.

I likhet med alla andra profetior om extremväder, isbjörnsdöd och havshöjning har emellertid Al Gore och Sternrapporten fel. Stormar och orkaner har inte blivit värre, snarare har det varit tvärtom under de senaste tio åren. Havsytan har inte börjat stiga snabbare än de 2-3 millimeter per år som den gjorde långt innan människan kan ha påverkat saken. Isbjörnarna har blivit fler. Vissa år smälter polarisarna men över en längre period ser det inte ut så. Kanske sker det bara en obetydlig uppvärmning. Sedan 1998 har ingen temperaturhöjning skett frånsett två år med särskilt starka El Niño-strömmar i Stilla Havet, 1997/98 och 2015/2016. Det är inte helt otänkbart att vi går mot en ny istid eller åtminstone en kallare period. Forskarna vet inte.

Trots att Al Gores film innehåller ett tjugotal belagda sakfel, händer det fortfarande att den visas i svenska skolor. Dottern till en av mina vänner berättade att hans son påpekat felen, efter att hans klass tvångsmatats med filmen. Han blev då inför klassen mobbad av läraren.

Det finns inga som helst belägg för att extremväder blivit vanligare, varken i USA eller globalt. Om detta är forskarna överens, vilket bland annat framgår av redovisningen av IPCC, FN:s klimatpanel. För klimatalarmisterna är detta en obekväm sanning. Till snart sagt vilket pris som helst måste den hindras från att få spridning. Det betyder att den forskare som sticker ut hakan och talar om att varningen för extremväder är obefogad, riskerar att råka illa ut. Ett exempel är Roger Pielke, professor vid University of Colorado. Han ägnade sig i över tjugo år åt klimatforskning, i synnerhet det som brukar kallas för extremväder, det vill säga orkaner, översvämningar, tornados, jordbävningar och skogsbränder. Pielke konstaterade att det finns inga vetenskapliga belägg för någon ökning. Han slog också fast att det var fel att koppla naturkatastrofer till växtgasutsläpp och global uppvärmning. I Wall Street Journal berättade han den 2 december i år vad som hände.

John Podesta, den man som ledde Hillary Clintons kampanj för att vinna USAs presidentval, bestämde att Roger Pielke inte längre skulle tillåtas delta i diskussionen om globala klimatförändringar. Emellertid, Podesta kunde inte bemöta honom med vetenskapliga argument. Istället såg han till att Pielkes forskning utsattes för en långvarig och konstant attack från aktivister, journalister och politiker. USAs kongress och till och med Vita Huset ifrågasatte hans forskning, vilket resulterade i att han stämplades som klimatförnekare.

Det är en egendomlig beteckning. Vem förnekar klimatet och hur går det i så fall till? Men framför allt, vart går associationerna? Till förintelseförnekare? Är klimatförnekarna i sina meningsmotståndares ögon möjligen nazistiskt anstrukna? Dissidenternas språkbruk är såväl mildare som mer adekvat. De kallar sig själva för klimathotsskeptiker och dem som oroar sig för den globala uppvärmningen för klimatalarmister.

Andra forskare varnades för sanktioner, om de citerade Pielke. Han konstaterar att en ensam forskare är helt chanslös när miljardärer, slipade och samvetslösa advokatfirmor, medier samt kongressen och Vita Huset går till motattack. Robert Pielke bytte forskningsämne. Hans senaste bok, som kom i år, handlar om fusk och korruption inom elit­idrott.

Förflyttar vi oss till vår hemmaplan så har en av Sveriges mest välmeriterade meteorologer, Anders Person, efter sin pensionering berättat att han, som en av meteorologerna vid SVT, blev uppmanad att utnyttja varje svår storm, värmebölja och kraftigt skyfall för att få ut budskapet sådana skulle bli värre och allt vanligare:

De flesta av oss i meteorologfacket reagerade argsint på denna styrning, men vi var de äldre och starka. De yngre som har flera år kvar till pensionen har inte lika lätt att sätta sig till motvärn.

Ett exempel från skolans värld är Rutger Staaf, en naturvetenskapligt intresserad lärare som på ett föredömligt sätt låtit sina elever göra stora arbeten om klimatet där de lärt sig källkritik och fakta. Han förstår inte varför SVT hela tiden sänder program som dels inte stämmer med fakta, dels aldrig strävar efter att ge en hel bild. Inte heller ger de plats för kritiska synpunkter. Han skrev till Granskningsnämnden och fick följande svar:

SAKEN
Ovädrens planet, Kunskapskanalen, 2016-04-30, program om oväder; fråga om
opartiskhet och saklighet
ANMÄLAN
Anmälaren är sammanfattningsvis kritisk till det sätt programmet presenterade
statistik över historisk orkanfrekvens samt projektioner kring potentiell styrka
på, och frekvensen av, orkaner i framtiden. Anmälaren anser på närmare anförda
grunder att programmet tycktes vara vinklat av programföretaget i syfte att
undanhålla vissa forskningsresultat.
BESLUT
Programmet frias. Granskningsnämnden anser att det inte strider mot kraven på
opartiskhet och saklighet.

Rutger Staaf beslöt sig för att skriva personligt till två av nämndens ledamöter. Häromdagen skrev han nedanstående mail, som han inte räknar med att få något svar på:

Hej
Det var ett tag sedan jag fick ert svar men efter att ha funderat på detta, kanske lite väl lång tid, har jag beslutat mig för att ge er några synpunkter.
Som sagt har jag funderat en del över ert svar och beslut om min klagan över hur forskning kring orkanfrekvenser behandlades i programmen ”Ovädrens Planet”.

Det verkar vara ett standardsvar som jag fick. Känner mig inte så lite undrande. Själv har jag varit gymnasielärare i kemi, biologi o naturkunskap under flera decennier. Jag har rättat många projektarbeten (gymnasiearbeten heter det nu) och andra stora arbeten i miljökunskap och jag kan garantera er att hade en gymnasieelev gjort på samma sätt som i detta program om oväder/orkaner, nämligen att presentera en metod och sedan presentera ett delresultat på ett sådant sätt att läsaren fick ett intryck av att resultaten av denna metod var motsatt det som metoden kom fram till, så skulle inte detta arbete blivit godkänt.

Det är egentligen märkligt hur många människor som är inblandade i detta att prata upp orkanfrekvensen. Journalister, redaktörer, politiker, miljöaktivister, läroboksförfattare, lärare och till och med vissa författare i IPCC i dess fjortonde kapitel men inte i andra kapitlet i AR5, WGI. I alla våra läroböcker i NO både på högstadiet och gymnasiet talas det om ökande extremväder och stormar i framtiden och redan nu har stormarna ökat. Det tycks inte vara någon hejd på att skrämma våra barn inför framtiden. Och till detta kan vi nu lägga SVT och Kunskapskanalen som inte bara försöker att prata upp orkanfrekvensen utan till och med försvarar detta. När verkligheten inte stämmer med kartan så måste tydligtvis verkligheten ändras inte kartan. Statistik från hela världen visar på en fallande trend med stora orkaner. IPCC författare i 14 kap iAR5 WGI tyckte sig hitta en robust uppgång som försvann då den sattes i relation till mätmetodernas förbättring. I kap 2 hade man insett att på lång sikt var det en minskning. Under denna minskande trend finns det alltid mindre uppgångar och nedgångar.

 Visserligen kan jag förstå att det kan vara svårt för er att fälla ett program gjort i Frankrike. Hur skulle man göra då? Ge producenterna en knäpp på näsan eller hur gör man?

Själv hoppas jag med min anmälan att detta program begravs för alltid när det gäller SVT även om det inte blev fällt.
 Nu är det så att detta sätt att presentera fakta är inte okänt för mig. Är uppvuxen bland Jehovas vittnen som mina föräldrar tillhörde och där jag också var verksam som ung person. Men mitt ifrågasättande ledde till slut till att jag blev utsparkad. Hos vittnena använder man samma metod med vetenskapliga citat, att bara ta upp en del av ett uttalande vilket gör att forskare ibland tycks säga tvärtemot vad de egentligen har sagt.

Tycker då att granskningsnämnden borde lägga sig på en högre nivå än den nivå man hittar hos religiösa sekter. Jag förstår alltså inte varför granskningsnämnden har lagt sig på denna låga nivå.

Själv brinner jag för att försvara våra barns rätt att få gå i skolan utan att bli skrämda inför framtiden eller att få sin existens ifrågasatt som min dotter fick redan i fjärde klass, eller att lärare överför sin egen rädsla på barnen, lärare som själv inte har tillämpat källkritik på detta område utan låter sig påverkas av media och av sådana filmer som ”Ovädrens Planet”.
Med vänlig hälsning
Rutger Staaf

På nätet finns en liten broschyr från Naturvårdsverket med titeln ”Vad händer med klimatet, tio frågor och svar”. Med hänvisning till FN:s klimatpanel IPCC skissas det på konsekvenserna av en temperaturhöjning på mellan två och fyra grader under 2000-talet:

Miljoner människor riskerar sämre hälsa när insekter och sjukdomar sprider sig. Tillgången på dricksvatten kan bli sämre och många växter och djur hotas av utrotning när deras livsmiljöer förändras så snabbt att de inte hinner anpassa sig. Ett varmare klimat bedöms även leda till mer extremt väder som långa torrperioder och häftiga regn. I redan utsatta delar av världen förväntas effekterna bli särskilt allvarliga. Ytterligare torka i redan torra områden kan till exempel driva miljontals människor på flykt undan vattenbrist och svält.

Jag måste erkänna att jag blir ordentligt skrämd. Emellertid, det är inte den framtidsbild som Naturvårdsverket hotar med som skrämmer mig utan att propagandan har ett så totalt genomslag. Jordens temperatur har stigit något, förmodligen på grund av växthusgaser. Ändå är det så att vi inte vet om förhöjningen fortsätter. Däremot vet vi att när IPCC och Naturvårdsverket i dess efterföljd påstår att temperaturen kommer att höjas med 2-4 grader under vårt århundrade så är det en så osannolik prognos, att den måste betraktas som en lögn.

Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.