Bloggläsare början av maj


Ekonomidocenten Jan Tullberg skriver i en kommentar till bloggtexten Invandring och kostnader:

Hej KOA, läste din blogg med kommentarer om ekonomin och har några synpunkter.
Om min kalkyl för de som kom 2015 är det värt att betona att det inte är en årskostnad vilket det oftast talas om utan en klumpsumma. Det finns säkert personer som anser att min siffra är för hög, det är ju en potentiell vinstaffär på sikt enligt dogmen. Mina 3 miljoner per person kan dock sättas relation till det bötesbelopp som EU-kommissionen föreslog några månader senare. Den som inte tar emot av EU-anvisad migrant skall betala 250 000 euro till det land som ”tar sitt ansvar”. De tror tydligen också att immigration kostar pengar.
När du talar om underskott i offentliga finanserna så hävdar jag att de uppgår till 125 miljarder motsvarande 3,5 % av BNP, att jämföra med Jan Ekbergs 1,5 -2 som dock är för 2006. Det har ju hänt en del men Ekberg har inte uppdaterat sina 45 -60 miljarder vilket jag gjort. Jag låg bara på 85 miljarder 2006.

De andra 125 miljarder är kostnader som inte syns i de offentliga finanserna. Om en svensk blir undanträngd, så blir kostnaden för hans arbetslöshet en svenskkostnad vid gängse metodik. Invandringen leder också till att den svenska nationalförmögenheten späds ut och blir mindre per person. Detta diskuteras inte. Det finns till och med ekonomer som menar att det finns en vinst genom att det blir fler personer som delar på statsskulden. Det finns många ekonomiska frågor av stor vikt förutom relationen till den offentliga sektorn.
Med bostadsbyggandet för invandrarna uppstår frågor i vilken grad detta är en investering eller en kostnad. Kostnaden för att svenska elever får en sämre skola är en annan potentiell kostnad. Det tycks mig som de potentiella kostnaderna dominerar över de potentiella fördelarna.

***

Jag läste Jan Ekbergs undersökningar och följde hans diskussion med företagsekonomen Lars Jansson, som skrivit om invandringens kostnader i boken ”Mångkultur och välfärd” från år 2002. Jansson uppskattade den årliga kostnaden till 276 miljarder kronor. Egentligen var Ekberg och Jansson ganska överens om att kostnaderna var gigantiska när de stod inför TV-kamerorna. Men Ekberg tonade i början ner kostnaderna avsevärt, genom att göra gällande att de arbetskraftsinvandrare som varit här länge i Sverige och jobbade idogt, i stort sett betalade kalaset. De vinster vi haft av dem kunde kvittas mot kostnaderna för den nya så kallade flyktinginvandringen, som mest resulterade i mängder av arbetslösa. Ekberg påstod att det rent kostnadsmässigt kunde jämna ut sig. Jag vill minnas att han då inte tog hänsyn till generella kostnader i samhället som till exempel vård, vägar, försvar med mera, utan de kostnaderna stod svenskarna för. Det blev med andra ord mycket missvisande. När Ekberg senare skrev om detta problem i USA resonerade han på annat sätt genom räkna med BNP som grund. Då åkte kostnaderna naturligtvis upp betydligt. Under den tid Ekberg undersökte kostnaderna för invandringen förlorade Sverige femhundratusen arbetstillfällen, samtidigt som vi tog in lika många så kallade flyktingar. Det säger ju sig självt att detta kostade multum!

Lars Jansson hade rätt den gången, eftersom han lade vinn om att ta med samtliga kostnader i sin bok. Han fick inte annonsera för boken i de stora tidningarna, bland annat DN, och boken portförbjöds på biblioteken och i bokhandeln.  Den blev rejält utskälld i flera tidningar och på TV såsom främlingsfientlig och rasistisk, utan att Jansson fick svara på ett adekvat sätt. Jag upplevde detta som rent för jävligt!

***

I början av 1990-talet förbättrade politikerna siffrorna genom att införa en ny kategori i arbetsmarknadsstatistiken. De som aktivt sökte arbete räknades till arbetskraften. De som inte ville eller inte kunde få arbete flyttades till en grupp som låg utanför arbetskraften. På så vis framstod det som om arbetslösheten var lägre än vad den faktiskt var. För flyktinginvandrarna var skillnaden naturligtvis betydligt större än för den svenska och europeiska arbetskraften. 80 procent av somalierna var arbetslösa. Hur många somalier har tillåtits invandra sedan dess?

***

På SVT känner de igen en “partsinlaga” – det är ju det som de är högt skolade experter på, att själva utge partsinlagor. Lagom beskurna sanningar, beskurna på gränsen till lögn, men ändå ingen riktig lögn. Olämpliga fakta sorteras bort som partiska i den förljugna tankevärld de valt att leva i, med sina dunkla agendor. Vad jag saknar Bagdad Bob och hans “hederliga” rålögner.

Hur lång tid skall det ta innan vi inser att det måste ändras rejält inom public service? En väg kanske vore att avskeda samtliga journalister som nu arbetar där. De låtsas att de objektivt informerar allmänheten samtidigt som de i själva verket uppfostrar lyssnarna efter sin egen agenda. Det vore bättre om villfarelsen om objektivitet försvann. Varför inte låta politiska partier tillsätta journalister efter valresultat, det vill säga något i stil med det som nu görs med nämndemän? Då skulle journalisterna “varudeklareras” och vi visste vilken agenda var och en hade. Då skulle många fler aspekter komma fram i rapporteringen och lyssnarna kunde då själva få bedöma helheten, vad man själv skall tycka. Alternativt kunde vi införa allmänna personvalval av journalister inom public service vart 4:e år. Som det är nu hjärntvättas lyssnarna med utvald daglig infantil emotionell anekdotpropaganda.

***

Jag har fått nog och säljer nu av allt och tar mitt pick och pack och flyttar till ett annat land. Där jag blir invandrare. Tar med mig pengar, öppnar en verksamhet, ger arbetstillfällen. Kan landet, respekterar dess lagar och kultur, anpassar mig och försöker lära språket, det vill säga så som man ska göra när man är i någon annans hus. Lasset går i slutet av sommaren. Anledning? Dels att jag är trött på den byråkrati och de evigt tyngande skatter och avgifter som man förväntas glatt bära här som företagare.  Dels kylan. Men det som ”broke the camels back” är att jag står inte ut i mitt födelseland längre, när jag ser hur det ser ut i städerna och det som ska föreställa en politisk ledning av landet. Sverigedemokraterna kan bli hur stora som helst egentligen och göra bra saker. Men de är bara en illusion och fantasi för trötta svenskar som tror att de realt kan ändra på något. Det är för sent. Så för min del blir det att fortsättningsvis se debaclet från en läktare mycket långt härifrån!

***

Tyvärr, verkar PK-ismen med media fungera som en pseudoreligion – den ger en ytlig gemenskap, känslan av att ha agerat rätt, viket ger självförtroende. Och psykofarmaka, droger, självmord sköter problemen på den existentiella nivån?

Det är ett mysterium för mig hur det är det möjligt att efter all den kunskap som finns om människan, det vill säga efter Freud och andra psykoanalytiker och psykologer, psykoterapeuter, sociologer, ja, etnologer, historiker, religionsforskare, kriminologer. Hur kan PK-ismens omöjliga, och för oss européer så otroligt skadliga människosyn tillåtas härska?

***

Jag förstår nu att i Sverige föddes demokratin under den nationalromantiska eran. Det är nog ingen slump att det var då man började intressera sig för folket, folkmusik, hembygden och folkliga hjältar som vikingarna. Det var då alla intressegrupper som musikkårer, nykterhetsrörelser och fackföringsrörelser växte upp. Sammanfattningsvis verkar denna tid ha haft ett myller av folkliga och demokratiska aktiviteter.

Jag jämför med den rojalistiska tiden på 1700 talet, då folk hade sin plats och då kungligheter byggde allianser och gifte sig över gränserna. Konst- och musikideal var internationella, det fanns en elit som höll ihop. Känner vi igen det?? EU, FN mm är de nya rojalistiska, det glassiga och välbetalda. Elitens medlemmar kan frottera sig med varann och gömma sina beslut bakom någon ovanför dem. Det förklarar varför etablissemanget är så angeläget att bevara detta.

Utvalt och redigerat av Karl-Olov Arnstberg

Utskriftsvänlig PDF-version

Alla texter är © på denna blogg. Det är tillåtet att sprida texterna under förutsättning att ni alltid länkar till källan här på bloggen.